Socialismen har segrat?

En statvetarprofessor hävdar att socialismen vunnit de borgerligas hjärtan genom att valet vanns på överbud om välfärdspolitiken. Min förklaring är att det bara är en anpassning till marginalväljarna. Borgerligheten finns kvar och kräver riktiga skattesänkningar.

I Dagens Nyheter igår 21/9 skrev statsvetaren Bo Rothstein, professor i Göteborg, en artikel på DN-debatt rubricerad "Valet en triumf för socialdemokraterna". Den går ut på att den socialistiska välfärdsmodellen har segrat som grund för hur det svenska samhället skall organiseras. I ingressen står bl a:

"Partiets samhällsmodell har slutligen segrat. Socialdemokraterna förlorade valet men moderaterna har tagit över deras politik. Moderaterna tvingades till slut inse att de inte kunde utmana en politik som stora delar av partiets egna väljare är beroende av. Den nyliberala ideologin är nedkämpad både ideologiskt och politiskt."

Bo Rothstein har tidigare framträtt som en varm anhängare av den högskattefinansierade socialstaten, bland annat därför att ett socialförsäkringssystem ohjälpligt och ultimativt måste finansieras med skatter på grund av fenomenet 'adverse selection'. Därför kanske man inte helt kan lita på hans omdöme i denna fråga.

Men Rothstein har dock vissa poänger. Hans försök att förklara skillnaderna mellan blocken för amerikanska bedömare är illustrativa. De skyhöga skatterna kommer inte att sänkas mer än marginellt. Blir det sociala nedskärningar? Nej tvärtom. Skall fackföreningarna sättas åt och arbetsrätten reformeras? Inte alls. Kommer den kostsamma socialistiska familjepolitiken att moneras ned? Absolut inte. Osv.

Valrörelsen blev en tävling i socialdemokratisk politik där socialdemokraterna framstod som sämre på att förvalta den generella välfärdsmodellens ideal än moderaterna, menar Rothstein. Det kom särskilt tydligt fram i moderaternas uppmaning till valarbetarna: "vad än socialdemokratin föreslår när det gäller vård, skola och omsorg så skall vi föreslå mer", skriver han. Det innebär att moderaterna skulle vara vunna för den moderna socialismen. Triumfatoriskt skriver Rothstein:

"De verkligt stora segrarna vinner man i motståndarnas sinnen och i deras hjärtan. Det är när man fått sina motståndare att acceptera den världsbild och det program man står för som man har segrat och det har den svenska socialdemokratin uppenbarligen nu gjort."

Om detta kan man säga att socialkonservatismen har mycket gemensamt med revisionistisk socialism. Men betyder det också att den eviga minoritet i Sveriges politik, som går under beteckningen "den svenska borgerligheten" också skulle ha blivit socialkonservativer? Förvisso har socialkonservativerna politiskt vunnit valet 2006, men har denna ideologi verkligen kommit att omfatta de borgerliga i deras hjärtan?

Jag vill göra en alternativ tolkning baserad på public choice-skolans forskning. Vad vi sett i 2006 års valrörelse är ett prov på medianväljarteoremet. Det säger att den vinnande sidan när det finns två tydliga politiska maktgrupper (efter röstmaximerande jämkningar) kommer att avspegla den mittersta väljarens preferenser. Den sida som vinner har skickligast och mest cyniskt uttnyttjat anpassningar och röstköpsmöjligheter. Den som förlorar har antingen gjort en ren felbedömning eller inbillat sig att väljarna ändå har förmågan att se till mera långsiktiga eller högtstående värden. Det senare har karaktäriserat borgerligheten och i synnerhet moderaterna före Reinfeldt alltsedan Gösta Bohmans dagar.

Rothstein borde som statsvetarprofessor veta att medianväljarna (marginalväljarna) ingalunda behöver vara representativa för någon stor grupp i samhället. Teoretiskt skulle vi kunna ha en stor grupp statssocialister och en lika stor grupp nyliberaler i väljarkåren. Men kampen skulle ändå kunna stå om den lilla gruppen medianväljares plånboksfrågor och servicedemokrati.

Om Rothstein har fel finns det därför politiskt utrymme för att den nya regeringen att i god tid före nästa val vidta några av de ideologiskt viktiga reformerna som ligger den klassiska borgerligheten varmt om hjärtat - i varje fall om man inte uttryckligen lovat att inte göra detta. Närmast ligger då att sänka de orättvisa marginalskatterna. Alla partier utom moderaterna har explicit sagt att de vill ta bort den 5-procentiga värnskatten. Moderaterna har å sin sida sagt att de vill halvera den 20-procentiga statsskatten i vissa inkomstintervall.

Om den svenska ekonomin går bra finns det all anledning att också bedriva borgerlig skattepolitik. Det går säkert att hitta någon lämplig konstruktion av inkomstintervall där marginalskatterna kan sänkas utan att det kan beskrivas som ett rent slopande av ovannämnda två skatter - om man av taktiska skäl vill vara försiktig. Att enbart bedriva en pragmatisk jobbstimulerande skattepolitik av socialdemokratisk modell kan inte vara tillräckligt för en borgerlig regering.
___
Nu reser jag utomlands i 10 dagar. /DNg

Andra bloggar om: politik, skatter, socialism, socialkonservatism, alliansen, val2006, statsvetenskap, borgerlig regering, regeringen på intressant.se