"Valfrihet är slaveri"
Ett antal vältaliga angrepp på valfriheten har förekommit på senare tid. Det är frustrerande att välja. Psykologen Schwartz menar dock att dessa "maximerare" lider av en personlighetsstörning. Skall de ändå få begränsa friheten för oss andra?
Frihetspendeln börjar svänga över åt tvångshållet. Förrförra året utkom psykologiprofessorn Barry Schwartz' bok Valfrihetens tyranni i svensk översättning. Den sätter nu allt fler spår efter sig i massmedia. Tendensen är klar: frihet är inget bra - bättre är någon form av tvång. Snart kanske vi är där och vaknar upp i ofrihetens samhälle.
En skribent som är vaken för alla olika tendenser till politiskt korrekt tvångsutövande och liknande är kolumnisten Anna Larsson i SvD. Hon skrev redan för flera år sedan en kolumn om hur vi är förgiftade av små meningslösa valsituationer som stjäl värdefulla timmar av våra liv.
Förra året skrev kolumnisten Karin Thunberg i SvD under rubriken "Tack och adjö, nu vill jag inte ha mer valfrihet" om att slösa energi på val som vi aldrig bett om. Varför vill hon begränsa vår frihet? frågade jag då i en kommentar.
I förra veckan skrev den famöse språkjournalisten Fredrik Lindström, känd från TV, om hur valfriheten blir olidlig när man har fler än tio pizzasorter och liknande att välja på. Det var i veckomagasinet Fokus, men artikeln "Begränsning befriar" ligger inte på websiten.
Igår hade SvD ett helt artikeluppslag med rubriken "Ingen blir lyckligare av maximal valfrihet". Det handlade mycket om Schwartz' bok. Här framgår hur synd det är om s k 'maximerare' när de måste välja. De är personer som hela tiden drömmer om att göra det perfekta valet och som lägger mycket tid och energi på sökandet efter det. Artikeln av Anna Lagerblad avslutas med en kommentar från Schwartz som går ut på att samhället gör 'maximerarnas' motsats 'bra-nog-människorna' till maximerare och därmed olyckliga personer. Vi förstår att det måste till politiska åtgärder mot denna frihetens olycklighetstendens.
Lagerblads artikel är emellertid tendentiös. Hon skriver kort att Schwartz menar att kompetensen att välja hänger samman med individernas personlighet. Men i Schwartz' bok är detta en mycket central del. Man får intrycket att de relativt lyckliga 'bra-nog-människorna' är i majoritet och att 'maximerarna' är mer eller mindre psykiskt störda. Det typiska är att de oftare är utsatta för depressioner. Generellt är de mer olyckliga, missnöjda och avundsjuka. (Idag fortsätter dock Lagerblad med sambandet mellan valfrihet, beslutsvånda och psykisk ohälsa.)
Schwartz gör en jämförelse med den anti-moderna amish-sekten i USA. Depressionsfrekvensen är mindre än en femtedel hos traditionalisterna inom amish. Det beror på att livsvalen där är tämligen få. Men ett medlemskap i detta samfund innebär enligt Schwartz inte några större personliga offer. Han antyder inte ens vad detta politiskt kan associeras till. Men nog förefaller hans resonemang vara ett argument för kommunitärernas samhällslära. Självbestämmande och kontroll motverkar enligt Schwartz ett viktigt skydd mot depressioner - nämligen tillhörighet och åtaganden gentemot "familj, föreningar, trossamfund och liknande".
Självbestämmande och frihet blir slaveri under valfrihetens tyranni om man inte kan hantera sina tendenser att bli en 'maximerare'. (Orwells 'nyspråk' har sin grund i verkligheten.) Själv menar Schwartz att man skall medvetet motarbeta sådana tendenser hos sig själv och han avslutar boken med ett program som man kan hålla sig till. I boken och SvD finns ett test med 13 frågor där man kan sätta poäng mellan 1 och 7 om man håller med påståendena eller inte. En hopplös maximerare får 91 poäng. Schwartz' tester visar att snittet ligger på 50. Om man får över 65 ligger man i farozonen. Under 40 ligger på 'bra-nog-sidan'. Själv fick han 20 (jag fick 24). Se frågorna i högerspalten på sid 19 i SvD 4/9-06.
Kan det vara så att de som ojar sig över hur svårt det blivit att välja och att "begränsning befriar" i själva verket lider av en personlighetsstörning i vars förlängning psykiska problem med beslutsångest och depressioner skymtar? Om en del av dessa personer samtidigt är vältaliga och centralt pacerade som opinionsbildare i massmedia kan de manifestera sin ångest genom att massivt agitera mot den frihet som vi andra inte har några svårigheter att bära. Resultatet kan bli att politiska inskränkningar mot friheten anses påkallade.
Vilka åtgärder kan tänkas sättas in mot valfriheten? Och med vilken rätt kan en minoritet frustrerade och ångestfyllda valfrihetsmotståndare hävda att de skall få begränsa hur vi andra lever i frihet? Detta får jag återkomma till.
Andra bloggar om: politik, samhälle, psykologi, frihet, tvång, valfrihet på nyligen.se
posted by Danne Nordling @ 12:37
5 comments
5 Comments:
Just Anna Larsson verkar ha en kuriös inställning till detta med frihet. En annan kolumn i SvD:
"/.../ Som Bill Gates och Warren Buffet. Män som när de har skapat sina imperier och byggt sina lyxhus ändå har så många miljarder kvar att de knappt kan räkna dem. Män som bestämmer sig för att bli historiska på riktigt genom att skänka bort pengarna. Till ändamål som de personligen tycker är viktiga. Och det är klart att vi ska bekämpa hiv och malaria men borde det inte vara en gemensam angelägenhet för världens stater? The American Way av välgörenhet är ju inte speciellt demokratisk [min kurs.]. Och den ger inte de amerikanska barnen större rörelsefrihet. /.../"
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_13427759.asp
Låt oss glömma de rena sakfelen, och efter viss tvekan hoppa över insinuationerna. Man får i slutänden undra vad ord som 'demokrati' betyder i Anna Larssons värld.
Danne, du tycks glömma att det föreligger en enorm skillnad mellan valfrihet och frihet. Valfrihet är ett tekniskt begrepp som beskriver förhållanden mellan en agent och dess handlingsalternativ, men även förhållandet mellan de olika handlingsalternativen.
Frihet är ett normativt begrepp, dvs det ligger någonting i begreppet "frihet" som ger oss skäl att vilja ha friheten för dess egen skull. Vad frihet är är alltså en oerhört komlicerad fråga där man inte bara kan inkludera en maximal uppsättning handlingsalternativ med maximal spridning, alternativen måste även vara, i någon mån, värdefulla. Och även i en situation där alternativen är mycket få, men där de alla är värdefulla, tycks vi vara fria.
Alltså är valfrihet vare sig ett nödvändigt eller tillräckligt villkor för frihet.
En kollega till mig skrev nyligen en magisteruppsats i praktisk filosofi där hon analyserar olika sätt att mäta valfrihet. Om du vill så kan jag maila den till dig.
Javisst, det är intressant med alla aspekter på valfrihet och frihet så mejla den till mig.
Så till frågan om en begränsning av valfriheten inte är en begränsning av friheten. Om man själv får välja en begränsning är det inte frihetsinskränkande. Men vad är de frustrerade valfrihetsmotståndarna i så fall ute efter när de går ut offentligt? Är det en efterlysning av terapeuter som kan lindra deras ångest och vilsenhet?
Nej, de vill naturligtvis ha politiska åtgärder mot otyget att få välja. Pensionspengarna skall placeras i en enda fond för alla, eltaxan skall vara densamma för alla, telefontaxan likaså. Det verkar också som om några kan tänka sig att begränsa antalet maträtter, tv-program och leverpastejvarianter. I förlängningen ligger enhetliga kläder, bilmodeller och hus.
Tillåter man detta kommer också allvarligare frihetsinskränkningar att efterlysas. Och när några gör motstånd kommer direkt repressiva åtgärder från staten att erfordras. Jag tror därför att det finns ett intrikat samband mellan frihet och valfrihet utan att de är samma sak.
Jag kommer ihåg hur besviken jag blev när Milton Friedman kom ut med sin "frihetsbok" som betitlades "Frihet att välja". Valfrihet hade man ju i Kina där man under den värsta kommunisttiden kunde välja mellan 40 sorters tvål, vilket användes som argument mot de svenska maoisterna, som tyckte att tre sorters tvål var tillräckligt.
/DNg
Jag fick nyligen en bok utgiven i Ungern. Handlingen utspelas 2085 på Hawaiiöarna. Ett nytt samhället har byggts där efter det att människans nästa vansinne hade ödelagt resten av planeten. I detta nya samhälle finns ingen valfrihet när det gäller varor, då det endast finns en enda produkt av alla de förnödenheter som medborgarna behöver för ett hyggligt liv. Vi är kanske på väg mot ett sådant samhälle, eftersom vi om ett relativt litet antal år inte längre kan framställa all den variationsrikedom som i dag står till vårt förfogande. Robert Neufeld
Jag är en självutnämnd representant för maximerarna och jag ser ofta denna oförståeler inför vår situation. Telefontaxan har fördelen att den är förutsägbar och har en stor jämförbarhet. Jag är insatt i de flesta konsumtionsvaror och kan rekommendera allt från kosttillskott till datorer för när jag köper något så läser jag på om det. I slutändan så finns där ändå valet att inte köpa.
Pensionsvalet låter dig välja färg på rouletten inte om du vill spela eller inte. För pensionsparande är ett TVÅNG och aktiemarknaden är ett spelsystem som spekulerar i framtida köpvilja.
För den som inte bryr sig är detta inte ett problem de kommer jubla eller svära och hänvisa till turen vad som än händer. Den som redan är insatt i spelteori kan tjäna enkla pengar. För den som mår dåligt av att göra dåliga val och därför tvingas sätta sig in i karusellen med fonder, avgifter, risker och inflationskorrigering för att hitta koleran bland alla variationer av pest så blir friheten att välja inte lika fördelaktig.
Jag vill ha friheten att inte välja. Vill ni kämpa för att jag skall få den?
Skicka en kommentar
<< Home