- Varför vill Karin Thunberg inskränka vår frihet?
En reflexion. Kolumnisten Karin Thunberg skriver i SvD 8/10, under rubriken "Tack och adjö, nu vill jag inte ha mer valfrihet", att vi inte kan skvätta ut vår energi på ställningstaganden "som vi aldrig bett om och som vi helst vill slippa".
Att välja elbolag och telefonoperatörer är besvärligt för Karin Thunberg. Ja, hon skriver explicit att hon inte förstår sig på dessa val. Då är den enkla reaktionen att låta bli att välja. Världen är så vist ordnad att elen inte stängs av och det blir inte tyst i hennes telefon för att Karin Thunberg inte orkar välja.
Men av någon anledning skall hon basunera ut att i princip vill hon inte ha valfrihet på områden där hon inte aktivt har bett om valfrihet. Det betyder att hon vill bestämma för alla oss andra om vi också skall få valfrihet - annars hade hon ju kunnat hålla tyst och låta bli att välja. Med vilken rätt vill hon inskränka allas vår andras frihet?
Det är naturligtvis av egoistiska skäl som hon vill att vi andra inte skall få det som hon själv inte orkar skaffa sig. Om alla andra kan välja är ju risken stor att Karin Thunberg "väljer" fel när hon inte väljer alls. Hon unnar inte andra att välja bättre helt enkelt. Det är ren egoistisk missunsamhet som ligger bakom hennes utbrott i SvD. Samma missunsamhet som föder den militanta socialismen.
posted by Danne Nordling @ 13:20
4 comments
4 Comments:
Fripassagerare
Karin Thunberg inser inte heller att hon försöker åka snålskjuts med dem som gör intelligenta val.
På den öppna marknaden behövs bara att några få procent av kunderna gör intelligenta val, för att det skall påverka hela marknaden. Konkurrensen är ett så finstämt instrument. Det är den mekanism som håller korruption och vanstyre borta. Något som lätt smyger sig in i organisationer som känner att dom har monopol.
Även om hon inte själv bidrar till konkurrensen, kommer dess fördelar henne till del.
Planekonomi ger trygghet
Den troliga förklaringen till att en del människor i Östeuropa vill gå tillbaka till den sovjetkommunistiska planekonomin är att planekonomin gav en viss trygghet. Planekonomin gav låg standard men människor togs om hand av staten. Människor behövde inte välja mellan olika valalternativ och fattigdomen fördelades jämnt mellan de fattiga.
Det fanns alltid ett arbete att gå till även om det inte fanns några arbetsuppgifter på arbetsplatsen. Människor vande sig vid att de togs hand om staten och att staten gjorde alla val åt dem. Människor som levt många år i ett sådant system kan oftast inte ändra sitt handlingsmönster. Det blir istället nästa generation som lär sig att klara av att värdera olika alternativ och att göra ett val.
Under Andra Världskriget omvandlades svensk ekonomi till en planekonomi (krigsekonomi). Socialdemokraterna ville vid krigsslutet gå vidare på denna linje och socialisera näringslivet. Hayeks bok "Vägen till träldom" kom ut 1944. Det påstås att de borgerliga politiker som läst boken lyckades mobilisera ett starkt motstånd mot socialdemokraternas planer.
Socialdemokraterna gick därefter över till taktiken att socialisera människorna istället. Genom höga skatter och en stor offentlig sektor skulle människorna tas om hand av anställda inom den offentliga sektorn. Tryggheten att inte behöva välja infördes. All konkurrens var skadlig och skulle tas bort.
Människor uppväxta i trygghetssystemet har inte lärt sig att värdera olika alternativ och sedan göra ett val. De har också den märkliga tron att allting ska bestämmas demokratiskt. De demokratiska besluten ska sedan alla rätta sig efter. Problemet med demokrati är att det egentligen är en fåtalsdiktatur. Det är en liten klick i ett eller i ett fåtal partiers styrande organ som bestämmer vad övriga politiker ska besluta. Det är kanske enbart tio personer idag som fattar de stora besluten i landet.
Jag har denna gång inte tagtit del av kolumnisten Karin Thunbergs veckokrönika.
Att säga nej till valfrihet har dock blivit en politisk dogm, som på en rad viktiga områden drivs av den politiska vänstern.
Nu är det emellertid inte bara Karin Thunberg som tycker att detta me personlig valfrihet är jobbigt.
Värre är att att dom som är emot valfrihetstänkandet bryter allt som ofta mot det när det gäller att tillgodose egna personliga önskemål där man kanske kan göra sig en hacka.
Ett aktuellt exempel är stockholmssossarnas besked om att orgnisera allmännyttan så att dess boende inte efter valet 2006 ska ges möjlighet att bilda privata eller kooperativa bostadsrätter.
Detta har dock Göran Persson med Anitra struntat i. Anitras allmännyttiga lägenhet blev nämligen en privat bostadsrätt. Kanske en valfrihet där personliga kontakter spelade sin roll?
Nej, här är ni inne på fel spår. Det blir för dyrt med den där "valfriheten." Se Valfrihet som ingen vill ha.
Bengt O.
När jag ändå har ordet
Skicka en kommentar
<< Home