-Får Bildt inte kritisera skattepolitiken?

Idag har kvällspressen tagit fram den stora rubrikstilen när man gör gällande att Carl Bildt redan efter 23 minuter gick till angrepp mot Fredrik Reinfeldt. I de flesta media är det fråga om enbart Bildts kritik mot regeringens bristande vilja att reformera arbetsrätten. Men i Expressen finns också Bildts kritik mot den "luddiga" inställningen till värnskatten med. Vad detta gick ut på var att Bildt ansåg att regeringen villkorslöst borde deklarera att värnskatten skall avskaffas - inte att Bildt skulle vara kritisk mot "förslaget om värnskatt" som TV4 framställde saken i förmiddags.

Förvisso har Reinfeldt en poäng med att regeringsförklaringen klart anger vad som gäller för arbetsrätten - den skall inte revideras. Därför är Bildt ute i ogjort väder när han uttrycker farhågor att en reformerad arbetsrätt skulle vara nödvändig för att kunna behålla jobben i Sverige på litet längre sikt. Detta gäller i synnerhet som att varken SAF eller nu Svenskt Näringsliv egentligen kunnat visa att arbetsrätten skulle hämma sysselsättningen på längre sikt.

Det enda som forskningen kunnat visa är att en försämrad anställningstrygghet förändrar den konjunkturmässiga förläggningen av sysselsättningsförändringar. I högkonjunkturer skulle en ökad sysselsättning komma något snabbare. Men baksidan av medaljen är att i lågkonjunkturer skulle försämringarna också komma snabbare. Är större variationer av sysselsättningen i takt med konjunkturerna verkligen en önskvärd förändring i ett modernt samhälle?

Oavsett detta är det ändå inte motiverat att tala om angrepp och oenighet om den förre statsministern uttrycker sina personliga uppfattningar om hur arbetsrätten skulle behöva reformeras. Detta gäller alldeles särskilt i skattefrågan. Här finns det en formulering i regeringsförklaringen som är kritisk till värnskatten (den extra femprocentiga marginalskatten över 39 000 kronor i månadslön). Vad Bildt uttalat är ett önskemål om en mera resolut inställning till värnskattens avskaffande. Det är väl inte så lågt i tak i regeringen att enskilda statsråd inte skulle kunna ha egna synpunkter på den explicita ambitionen i denna marginella fråga för skattepolitiken?

Det är ju ändå så att "värnskatten" är ett löftesbrott och ett avsteg från den stora skattereformens utformning 1991 som ensidigt begicks av socialdemokraterna. Vi bör komma ihåg att socialdemokraterna i överläggningar med LO före reformen var beredda att höja marginalsktterna med 5 procent i förhållande till vad som överenskommits i den parlamentariska skatteutredningen "RINK". När detta blev bekant för folkpartiet aviserade Bengt Westerberg en presskonferens där man skulle kungöra att man inte längre stödde en blocköverskridande uppgörelse om skatterna. När socialdemokraterna fick kännedom om detta fick man kalla fötter och återgick till principen "hälften kvar" och kunde härigenom rädda en uppgörelse med folkpartiet.

Jag tycker inte att folkpartiet har anledning att uppge sina ambitioner från skatteuppgörelsen där man godtog att gränsen för statsskatten flyttades ned som en eftergift mot LO. Dessutom har socialdemokraterna vid upprepade tillfällen frångått den lagstadgade uppräkningen av skiktgränserna med 2 procent (det sk reallöneskyddet) så att alltför många kommit att tvingas betala statsskatt (20 procent). Detta har också återverkat på den övre brytpunkten när den extra 5-procentiga värnskatten skall betalas.

Att regeringen Reinfeldt skulle sväva på målet om ett avskaffande av värnskatten är ingenting annat än ett svaghetstecken. Om man inte tycker att man klarar att utmana fackföreningsrörelsen i ett enda slag borde man i så fall lägga fram en plan på en successiv avveckling av värnskatten genom en uppflyttning av den övre brytpunkten på ett planmässigt sätt år för år tills den blir en nullitet. Det rör sig ändå inte om större belopp än motsvarande ca 0,1 procent av BNP i utgångsläget.

Det är därför motiverat att Carl Bildt erinrar om denna lilla fråga och kräver ett mera rakryggat uppträdande. Det är inte för mycket begärt. Man kan inte "lägga sig platt" en gång till. Det får inte bli en ny "underbar natt" som folkpartisten Rolf Wirtén uttryckte saken när han 1981 fullständigt kapitulerade i skatteförhandlingarna med socialdemokraterna och spräckte regeringen Fälldin II.

Andra bloggar om: politik, samhälle, regeringen, bildt, skatter, carl bildt, moderaterna, socialdemokraterna på intressant.se