onsdag, oktober 04, 2006

Socialism bygger på altruism - som inte fungerar

Det lilla samhället gick till stora delar under när industrialiseringen slog igenom. För att behålla något av det lilla uppstod socialismen. Men det lilla samhället bygger på altruism enligt sociologerna. Eftersom riktig altruism inte kunnat påvisas kommer socialismen inte att kunna fungera ens i någon ny variant.

Motsättningen mellan 'Gemeinschaft' och 'Gesellschaft', som introducerades som termer av sociologen Ferdinand Tönnies 1887, dyker då och då upp trots att den gamla organicistiska samhällssynen borde ha gått i graven med det stora socialistiska imperiets undergång i slutet av förra århundradet. Detta begreppspar är en grundläggande dikotomi inom sociologin och visar hur ett helt vetenskapsfält kan spåra ur när man inte håller sig uppdaterad med t ex biologins landvinningar. Gemeinschaft representerar det lilla samhället med intima och komplexa relationer baserade på släktskaps- och vänskapsband som inte valts frivilligt. Gemeinschaft [rättelse: Gesellschaft] representerar istället formella, opersonliga relationer baserade på nytta och ändamålsenlighet.

Socialismen i den ursprungliga bemärkelsen kan sägas vara en reaktion mot den allt större utbredningen av Gesellschaft i form av fjärrhandel, marknader och industrialisering. Men det praktiska resultatet blev det motsatta: Ett samhällsbygge som baserade sig på kylig rationalism satt i storskaligt system. Eftersom det ursprungliga samhällssystemet byggde på ett organicistiskt synsätt - samhället var som en organism där alla hade sin givna plats - är naturligtvis Gemeinschaft nära relaterad till denna modell. Den storskaliga socialismen representerar därför de sista resterna av drömmen att kunna hålla kvar ett mått av Gemeinschaft i det anonyma avancerade industrisamhället. Denna dröm krossades slutgiltigt under slutet av förra seklet genom att det artificiellt konstruerade organicistiska samhället inte visade sig fungera ekonomiskt.

Men denna dröm har återuppstått i några mindre rörelser som än så länge inte har fått någon större betydelse. För det första har vi de nykonservativa tankegångarna - ej att förväxla med den i Sverige framgångsrika socialkonservatismen. Den rörelse som är mest känd är de s k gemenskaparna eller "kommunitärerna" som introducerar ett 'holistiskt' synsätt. På den andra sidan finns än så länge små och diffusa rörelser som vill kalla sig socialistiska. Ett exempel, tror jag, är bloggaren Marcus, som förekommit som kommentator på min blogg tidigare, genom hans diskussion om altruism och holism.

Den just nu aktuella frågan gäller huruvida socialismen förutsätter altruism för att fungera någorlunda. Vi kan då gå till Auguste Comte, som är den som först myntade termen 'altruism'. Han ansåg redan före Tönnies att den alltmera Gesellschaftpräglade mänskligheten borde återförenas i ett "universellt" Gemeinschaft. Det första budet är "Leva för andra" — "Hjärtat" skall ges företräde framför "Förståndet". Hjärtats ingivelser delade Comte in i sådana som har egoistisk respektive altruistisk prägel. Denna analys har sedan återkommit inom sociologin i olika varianter.

Vi har stora delar av sociologin att falla tillbaka på när vi hävdar att socialism i den mera intima meningen baserar sig på altruism. Men det finns ändå en anledning att sätta ett frågetecken i kanten för denna analys. Sociologin tycks inte på allvar ha upptäckt att altruism är betingad av två orskaer: nepotistisk altruism inom släktskapsrelationer och s k "reciprok altruism". Detta har sociologin blandat ihop och aldrig förrän under den allra senaste tiden kunnat skilja emellen.

Det var egentligen först 1975 som de sociala steklarnas altruistiska beteende kunde förklaras på ett slagkraftigt sätt. Det skedde genom entomologen Edward O Wilsons bok Sociobiology som innebar ett paradigmskifte. Denne aktade professor accepterade vad en konkurrent på ett annat område "hittat på" - visserligen mer än tio år efter det att genetikern William Hamilton på ett matematiskt otillgängligt sätt klargjort de grundläggande släktsambanden för steklarna. Härefter motarbetades sociobiologerna bl a av sociologerna, som väl uppfattade att de fått konkurrens, och det är först efter sekelskiftet som det på allvar har uppstått en vettig diskussion om altruism och egoism (se t ex min artikel om Lasse Berg).

Att socialism förutsätter altruism är egentligen trivialt. Den stora frågan är huruvida denna egenskap är naturlig eller inlärd. Och i båda fallen är det också viktigt att utröna hur stark och pålitlig egenskapen är för att kunna utnyttjas i ett samhällsbygge. Forskningen har hittills inte kunnat belägga att det finns medfödd altruism utöver blodsbanden. Men kanske inlärd altruism kan fungera? Det har vi ännu inte sett.

Reciprok altruism prisbelönas (Robert Trivers)

Andra bloggar om: , , , , , på intressant.se

34 Comments:

At 04 oktober, 2006 21:13, Blogger Per-Olof Persson said...

De flesta människor som är socialister är antagligen inte altruister (att göra uppoffringar utan få något tillbaka). De är inte intresserade av att dela med sig till andra. Däremot anser de att de rika ska dela med sig till dem själva.

De flesta socialister anser att de är fattiga och därför är det rättvist om de rika kan höja deras levnadsstandard. De flesta socialister är således egoister som anser att det är moraliskt riktigt att skada andra individers egoism. Detta är samma resonemang som tjuven har när denne tar från andra.

Ett fåtal socialister kan vara altruister av ideologiska skäl. De anser att marxismen är vetenskapligt riktig. Problemen uppkommer först när ett socialistiskt samhälle införs. Till en början arbetar dessa människor hårt för allas bästa men efter ett tag märker de att ingen får det ekonomiskt bättre. Det ges inte i heller någon belöning i förhållande till arbetsinsatsen eftersom alla ska vara lika och ha det lika bra.

Det finns således inga incitament i ett socialistiskt samhälle att göra en god arbetsinsats. Ett kommunistiskt skämt sammanfattar det hela - "om ni låtsas betala ut lönerna så låtsas vi att arbeta". I ett myrsamhälle fungerar altruismen eftersom det inte finns individer utan ett kollektiv. En myra för inget logiskt resonemang utan styrs av kemiska signaler. Därför offrar sig myran för kollektivets bästa. Detta är en mycket framgångsrik strategi för myran gentemot andra arter. Det finns myrsamhällen som sträcker sig från Spanien till Italien.

 
At 04 oktober, 2006 22:23, Anonymous Anonym said...

Sista meningen i andra stycket ska väl ändå vara Gesellschaft eller? Annars beskrivs Gemeinschaft två gånger på olika sätt.

Mycket intressant läsning för övrigt.

 
At 04 oktober, 2006 23:13, Anonymous Anonym said...

Ett försök att finna vetenskaplig grund för ett marknadsekonomiskt samhälle? Därav intresset i sociobiologi över huvud taget.

 
At 05 oktober, 2006 02:18, Blogger Per-Olof Persson said...

Kan biologin bevisa att det naturliga samhället för människan ska bygga på marknadsekonomin? Det går också att använda det omvända resonomanget. Vi vet nämligen att marknadsekonomin uppkom av sig självt för många tusen år sedan. Därför att människor upptäckte att de fick det materiellt bättre om de bytade varor med varandra.

Två individer bytar varor med varandra om båda anser att de tjänar på bytet. På detta sätt uppkom arbetsspecialiseringen som är en förutsättning för att det materiella välståndet ska öka. En individ gör det som individen är bäst på och eftersom människor är olika uppkommer olika specialiseringar. Detta ökar produktionen av varor.

En marknadsekonomi bygger på ekonomisk ojämlikhet för att kunna fungera. Den som klarar av att utbilda sig till kirurg tjänar mycket pengar eftersom människor är beredda att betala mycket pengar för operationer. Den som är lat och inte utbildar sig kan möjligtvis få arbete med att städa operationssalen.

Alla människor är dock egoister eftersom de enbart utför arbete om lön utbetalas. Eftersom marknadsekonomi uppkommer om människor själva får lov att bestämma så har vi bevisat att det inte finns något i människans biologi som säger att människan vill leva i ett altruistiskt samhälle.

 
At 05 oktober, 2006 09:00, Blogger Marcus said...

Socialism i min bemärkelse är en politisk ideologi som förutsätter social kontroll över gemnensamma resurser. Det bör ses som en tydlig motrörelse mot privat ägande av gemensamma resurser, men inte nödvändigtvis med statligt ägande som alternativ, påtvingade kollektiva lösningar etc. De förespråkade alternativen inom den breda, för att inte säga djupt splittrade, socialismen är legio.

Kan vi vara överens om en sådan defintion av detta mångbottnade begrepp, socialismen?

Vad i en sådan ideologi förutsätter altruism i egentlig bemärkelse? Denna egentliga bemärkelse definierar jag som "ett åsidosättande av egenintresset för andras intressen", det vill säga inte den vidare definition som är "att verka för gemensamma intressen" (där egenintresse naturligen också ingår). Detta senare är snarare att betrakta som en funktion av den s k rationella egoismen.

 
At 05 oktober, 2006 12:51, Blogger Danne Nordling said...

Till P-O Persson:
Det ligger nog mycket i att socialismen som oppositiopnsrörelse till det borgerliga samhället bygger på en legitimering av mångas egoistiska känslor. Att vara egoist i ett kristet samhälle var en av de sju dödssynderna (girighet). Därför blev en lära som sade att det var helt OK att ta från de rika ganska framgångsrik. Följaktligen betraktade de kristna till en början socialismen som ogudaktig.

Hur det hela skulle fungera i praktiken när socialismen var genomförd har vi dock inte sett någon teori för. Marx sysslade inte med "utopism". Därför måste Lenin improvisera och kopiera det militära systemet för samhällets styrning. Tom dödsskräcken importerades sedan av Stalin i det civila styret...

Myrorna hör till samma grupp som de sociala steklarna och har en släktskapskoefficient på 0,75 (syskon har 0,5 och kloner 1,0). Därför kan nepotistisk altruism utvecklas i myrsamhället - men det råder krig mot andra myrsamhällen.

Till Anonym 1:
Nej, socialismen som dröm är ett försök att bevara Gemeinschaft trots industrialisering. Men det gick ju inte i praktiken - det blev Gesellschaft med omänskligt ansikte...

Till Anonym 2 och POP 2: Ömsesidigt beteende (reciprok "altruism") kan till en del ha genetiska grunder. Det beror på att samarbete ger större välstånd än krig vilket ger spridning åt 'samarbetsgenen'. Jämför Athen och Sparta för 2 400 år sedan.

Till Marcus:
Vad är då gemensamma resurser? Vi har vissa incitamentsproblem inom militären och polisen. Dessa har spridit sig till statliga individuella nyttigheter som sjukvården och skolan.

Att producera smart utan att få något extra i utbyte utom att det om alla gör så gynnar allas bästa förutsätter altruism för individen. Men inte är vi beredda att medge att slaktarens och bagarens idealitet skulle kunna ge oss vår middag - vi måste lita på deras egenintresse som såsom en osynlig hand leder till allas välstånd.
/DNg

 
At 05 oktober, 2006 13:35, Blogger Marcus said...

"Vad är då gemensamma resurser?" är den rätta frågan att ställa och det som vi måste diskutera, innan du hoppar iväg och återigen konstaterar att socialismen förutsätter altruism: Jag har nämligen aldrig krävt att bagaren ska baka för min skull, eller att slaktaren ska slakta för min skull, och jag har aldrig påstått att socialismen kräver att de gör det för alla andras skull utom sin egen i det socialistiska samhället. Var har du fått den uppfattningen ifrån? Hur definierar du kött och bröd som gemensamma resurser, om jag nu inte gör det?

Luften vi alla andas är en gemensam resurs. Vägarna vi kör på är en gemensam resurs. Kunskapen är en gemensam resurs. Folkhälsa är en gemensam resurs.

Men också, själva knäckfrågan kanske: Produktionsmedlen i form av arbetarnas arbetskraft i ett högspecialiserat produktionssamhälle är en gemensam resurs. Inom kapitalismen står dessa produktionsmedel under privat ägande, under privat kontroll till skillnad från en social kontroll. Det är inte frihet och det är inte demokrati förrän gemensamma resurser står under social kontroll (för någon med en holistisk utgångspunkt, märk väl – den utgångspunkten kan också diskuteras, men det är så vitt jag kan bedöma inte frågan just nu).

I våra samhällen står dessa produktionsmedel redan under viss social kontroll. Genom staten. Den privata äganderätten är behäftad med en sådan mängd regler, skatter etc att några skulle kalla den helt chimär. Jag kallar den åtminstone inte fullständig, och ser det för övrigt som något positivt för demokratins vidkommande.

Samtidigt tycker jag dock att staten inte måste kontrollera gemensamma resurser på det viset, främst för att demokratin inte nödvändigtvis vinner på att ta den korrumperande omvägen över staten. De flesta socialistiska riktningarna i historien är heller inte statssocialistiska – bara de, faktiskt, som har nått störst inflytande. Det stora inflytandet i sig kommer naturligtvis av den överväldigande våldsmakt som den korrumperande omvägen över staten ger vid handen.

(För att kunna blanda in Marx i den här principdiskussionen, och ännu mer för att kunna blanda in Lenin, måste vi vara överens om att just de står för den enda sanna socialismen... Det låter sig inte göras. Lämna sådana spekulationer till testuggarna som försvarar herrarna istället.)

 
At 05 oktober, 2006 13:39, Blogger Marcus said...

(Ursäkta propagandan... :-) Något slags diskussionsunderlag är det ämnat som.)

 
At 05 oktober, 2006 15:11, Blogger Bohem said...

"Men kanske inlärd altruism kan fungera? Det har vi ännu inte sett."

Förutsätter inte altruism i större skala en opersonlig tit-for-tat mekanism? Något marknadsekonomin har men planekonomin helt saknar.

 
At 05 oktober, 2006 16:14, Blogger Marcus said...

På förekommen anledning: En planekonomi är inte heller ett nödvändigt inslag i det socialistiska samhället...

 
At 05 oktober, 2006 16:19, Anonymous Anonym said...

"Gemeinschaft representerar istället formella, opersonliga relationer baserade på nytta och ändamålsenlighet."

Jag trodde det var Gesellschaft som avsågs med den meningen, vilket även ditt svar verkar mena, i alla fall så långt som jag förstår det.

/Anonymous 1

 
At 05 oktober, 2006 18:18, Blogger Per-Olof Persson said...

Marcus menar (tror jag) att produktionsmedlen ska ägas av staten men att arbetarna ska få betalt i förhållande till sin arbetsinsats. På detta sätt kan man lösa incitamentsproblemen, dvs individen arbetar för att få det ekonomiskt bättre.

Min invändning mot detta är att det ändå inte lyckats speciellt bra i Sovjet, Kina och i andra kommunistländer. Detta beror på att planekonomier inte kan planera produktionen av varor och tjänster. Ser vi på vad som skett i dessa länder så vet vi att mycket få konsumentprodukter kom att tillverkas överhuvudtaget. Människor tröttnade på systemet och söp ner sig eller började med svarta börs-handel. Inte ens livsmedel kunde produceras i någon större mängd trots bördig mark.

Detta har en vetenskaplig förklaring som Ludwig von Mises kom fram till 1920 i ett antal artiklar och boken Socialism som kom ut 1922 (denna bok går att ladda ner gratis på www.mises.org). Planekonomier kan inte kalkylera, dvs det måste finnas marknadspriser och privat äganderätt för att de knappa resurserna ska kunna koordineras till rätt ställe. I en planekonomi kommer produktionen antingen att stå stilla eller gå på halvfart. Det räcker att en pytteliten skruv fattas för att produktionen kommer att stå still. Det finns mycket mer att säga om just detta men det finns således en vetenskapligt korrekt teori som visar varför planekonomier inte kan fungera.

 
At 05 oktober, 2006 19:02, Blogger Marcus said...

Per-Olof: Du beskriver statssocialisternas förslag. Det är förvisso inte mitt, men du är ändå på rätt väg i den här diskussionen - det handlar inte om altruism... Det finns också andra sätt att lägga ägandet i arbetarnas händer - kollektiv är en variant, ökad fackinflytande ökar den sociala kontrollen över produktionsmedlen, och så vidare.

Att statssocialism aldrig har visat sig fungera är en god invändning mot den. von Mises hypotes är en så god förklaring som någon, jag känner väl till den, men jag vill hävda att kapitalismen lider av exakt samma informationsunderskottproblematik på andra områden. Exempel: Ett pris som sätts efter tillgång och efterfrågan kan inte korrigera för framtida kostnader av produktionen. Enklast relateras detta exempel till miljöförstörande verksamhet. Socialismen kan inte heller göra fullvärdiga bedömningar av framtiden, men med en holistisk utgångspunkt kan man nå slutsatsen att det är omoraliskt att inte försöka. Laissez faire är odygd...

 
At 06 oktober, 2006 02:07, Blogger Per-Olof Persson said...

Miljöförstörande verksamhet

All produktion är mer eller mindre miljöförstörande. För att försöka minimera miljöförstöringen måste alla knappa resurser ha en privat ägare. Luft är dock ingen knapp resurs och kan inte ha en privat ägare. Därför bör staten sätta ett pris på utsläpp i luften.

Det andra problemet är att knappa resurser som inte har en privat ägare råkar ut för överutnyttjande. Därför bör haven delas upp i privatägda fiskerättigheter. Endast ägaren får då rätten att fiska inom sitt område. Det är endast privata ägare som känner av om företagets tillgångar eroderas, dvs om ägaren tar upp all fisk som finns är det också slut på företaget.

Vi dödar miljontals grisar och nötdjur och ändå är dessa arter inte utrotningshotade. Därför att en privat ägare inte förstör företagets kapital i form av djur. Annars är det slut på företaget. Därför kan troligtvis inte ett utrotningshotat djur som ex tigern överleva om den inte får en privat ägare. Ägaren kan tjäna pengar på fotosafaris eller att några enstaka tigrar skjutes mot pengar. Ägaren skulle dock inte tillåta tjuvjakt och utrotning av tigern.

Således måste även vatten ha en privat ägare för att inte överutnyttjas. Om vi ser på Colorado-floden i USA överutnyttjas vattenuttaget. Detta beror på att vattnet inte har någon privat ägare som tar ut ett marknadspris på vattnet. Därför kan lantbrukarna odla upp öknen med hjälp av ett massivt uttag av vatten. Således måste både nyttjandet av en tillgång samt förstöring av en tillgång åsättas ett marknadspris.

Det är däremot helt fel att alla naturesurser förbrukas av människan. Människan har bara skrapat lite grann på jordskorpan när det gäller metaller. Inga metaller tar slut så länge människan finns kvar på jorden. Inga skogar eller andra växter tar slut så länge vi planterar nytt.

 
At 06 oktober, 2006 09:16, Blogger Marcus said...

Den enda empiri du stödjer dig på, Per-Olof, är situationer då varken privat ägande eller social kontroll är applicerade. Då uppstår mycket riktigt problem. Jag har aldrig påstått något annat.

Privat ägande fungerar i sådana fall du tar upp, när resursen som hotar att "förstöras" är densamma resurs som ägandet kapitaliserar på. Problemet är dock att kapitalet bara omfattar resurser i en enskild bemärkelse, nämligen den som kan kapitaliseras. Den är tämligen cirkulär i sin logik.

Det bryr sig dock inte om andra värden (de där "flummiga", du vet :-), som att en återplanterad skog med tallar i raka rader saknar ett värde som en urskog har. Ur kapital synpunkt är den antropogena skogen till och med mer värd. En kapitalist tycker att då är allt frid i människans rike...

Allt jag hävdar är att det andra värdet/resursen alltid kommer att hamna i konflikt med kapitalet - om kapitalet väljer att kapitalisera urskogen (ekoturism etc) kan ju inte skogens materiella värde kapitaliseras. Den viktiga skillnaden mellan de två värdena/resurserna är att det ena är enskilt och det andra är gemensamt. Över det gemensamma ska gemensamma beslut (social kontroll) råda, annars uppnår vi aldrig demokrati.

Det går svårligen att påstå något annat, än att utan social kontroll (exempelvis avgifter för utsläpp), skulle det privata ägandet, kapitalet, ha förött långt fler gemensamma resurser till förmån för enskilda än vad som nu är fallet.

 
At 06 oktober, 2006 11:32, Blogger Danne Nordling said...

Till Anonym 1:
Du har rätt, jag räknade "andra stycket" från brödtexten och tog inte med ingressen såsom "försa stycket". Därför hittade jag inte i hastigheten felskrivningen som nu är rättad.
/DNg

 
At 06 oktober, 2006 15:11, Blogger Danne Nordling said...

Till Marcus 13:35:
Jag blir inte klok på hur du definierar gemensamma resurser. Har du tagit del av teorin om kollektiva nyttigheter? De måste regleras av staten för att fungera.

Är arbetskraften en gemensam resurs? Om du menar detta blir ju bagaren som står vid sin avancerade bagerimaskin en person som vi andra skall ge direktiv åt om hur mycket han skall jobba och med vad. Om han inte då reagerar med att göra så litet som möjligt utan att bli straffad är han en sorts altruist. Han jobbar "onödigt" mycket utan att få något påtagligt för det. Hans extra insats betyder nästan oändligt litet för allas (och hans egen) välfärd.

Men om alla får betalt efter förtjänst inom ett statligt ägt eller reglerat näringsliv har vi en form av 'marknadssocialism'. Är det det du menar med socialism, Marcus?

Om vi inte preciserar vad som menas med socialism - såsom Marx - kommer de som ska införa den att få improvisera. Det är egentligen mensjeviken Trotskij som är den socialistiska planekonomins fader. Det var han som fick ge en lösning till Lenins visenhet beträffande socialismen. Trotskij var militärbefälhavare och organiserade även näringslivet på militärt sätt.
/DNg

 
At 06 oktober, 2006 16:16, Blogger Marcus said...

Förlåt nu om jag blir överdrivet pedagogisk och säger självklarheter. Jag menar inte att skriva dig något på näsan, det är bara för att vi ska kunna nå förståelse, för att försöka hitta den punkt där vi missförstår varandra så att vi kan gå vidare:

Kollektiva nyttigheter är något som är alla medborgares resurser. Därför är det alla medborgares representativa organ, staten, som bör kontrollera dem. Så långt inga problem. Här är vi överens. Kollektiva nyttigheter är resurser som är gemensamma för alla, och bör alltså stå under allas sociala kontroll.

Har en by en gemensam slåtteräng, en för byn gemensam resurs alltså, bör hela byn ha social kontroll (efter fastlagda demokratiska principer) över höet som slås på den. Alla andra utanför byn ska dock inte lägga sig i kontrollen över den, de delar ju inte denna resurs. Den är inte gemensam med dem. Detta är ju inte heller något konstigt, eller hur?

Delar du och jag en gemensam resurs, låt oss säga en gemensam hylla att ställa alla våra tjocka böcker om politisk filosofi i, så bör du och jag komma överens om hur vi ska fördela hylllutrymmet - inte nödvändigtvis så att vi får hälften var, du kanske har många fler böcker än jag; det viktigaste är att vi gemensamt har bestämt hur resursen ska fördelas, att den står under vår sociala kontroll. Alla andra ska ge blanka fasen i vad vi gör med vår hylla.

I ett kapitalistiskt system ställs resursen produktionsmedel under ett enskilt ägande, enskilt bestämmande, enskild kontroll. Kapital betyder nämligen just enskilt ägande av produktionsmedel. Är du med på att även arbetskraften ingår i definition av produktionsmedel? Och att produktionsmedel är en resurs?

Nå, av alla dem som delar den gemensamma resursen produktionsmedel och drar nytta av den, det vill säga också de som är själva arbetskraften, är det bara den enskilda ägaren som har kontroll över dem. Ett företags vd, till exempel, har bara ett ansvar gentemot företagets ägare, inte gentemot sina anställda. Att ägarens avkastningsintresse också ”garanterar” arbetarna jobb, skälig inkomst och åtminstone en dräglig arbetsmiljö (så länge de inte är utbytbara, vilket händer rätt ofta) – det innebär fortfarande inte att den gemensamma resursen står under de berörda arbetarnas demokratiska och sociala kontroll.

Varför står inte denna gemensamma resurs under gemensam social kontroll, utan under ett enskilt ägandes diktatur?

Det är socialismens fråga till kapitalismen. Och att det kapitalistiska systemet skulle ge en större materiell avkastning är inte ett svar på frågan, för den handlar egentligen om frihet och demokrati.

 
At 06 oktober, 2006 22:09, Blogger Per-Olof Persson said...

Marcus, att ägaren eller VD:n har makten är kraftigt överdrivet. Det är egentligen företagets kunder som har makten. Försvinner alla kunder imorgon får företaget lämna in sin konkursansökan. Det är egentligen inte så att det är arbetsgivaren som avskedar de anställda. Det är kunderna som avskedar eftersom de efterfrågar mindre av det som företaget producerar. I annat fall skulle företagets resurser förbrukas.

 
At 06 oktober, 2006 23:53, Blogger Marcus said...

Och hur förändrar det mitt resonemang? Kundernas efterfrågan är (nästan) lika viktigt även om arbetarna skulle ha sitt inflytande över produktionsmedlen. De villkoren förändras inte. Skillnaden är att de som drabbas - oavsett ägande är det samma som drabbas - också är ansvariga för (fel-)besluten som fört dem dit till straffpålen.

 
At 07 oktober, 2006 01:04, Blogger Danne Nordling said...

Till Marcus 16:16:

Marknadssocialism

OK, vi har alltså marknader och separata företag som konkurrerar om kunderna. Med privat ägande får inte de anställda någon social kontroll över de företag de är anställda i.

Vad menas då med "social kontroll"? Är det kontroll över marknaden? Nej, då frångår vi förutsättningarna - kunderna bestämmer vilka företag som får sälja mest. Är det över vinsten? Kanske, det har tidvis verkat vara en viktig del för socialister att få bestämma över. Är det över arbetsförhållandena? Ja, många moderna socialister anser att medbestämmande över arbetssituationen för löntagarna är viktigt.

Men, men - det enskilda ägandets "diktatur" är i mångt och mycket självvald. Det finns i en marknadsekonomi betydande möjligheter att införa marknadssocialism på frivillig väg. Emellertid verkar det inte vara någon attraktiv idé. Varför?

Vi har som alternativ till de två formerna av privat ägande (direkt och via andelar/aktier) fyra former av marknadssocialism: konsumentkooperativ, producentkooperativ, löntagarägda företag och det inte frivilliga statligt ägda företag på en marknad (diskuterades av Lange och Lerner på 1930-talet).

Löntagarägda företag kan vara av två slag: vinstdelande och löntagarstyrda. De vinstdelande praktiserades i dåvarande Jugoslavien under efterkrigstiden. De anställdas "egoism" ledde till mycket dålig sysselsättning - de ville inte dela vinsten med nya anställda. Tusentals jugoslaver emigrerade till Sverige där det fanns jobb på den tiden.

Enbart löntagarstyrda företag har inte verkat i praktiken. Det närmaste man kan komma är fallen där ett ursprungligt löntagarkollektiv drivit upp företaget och sedan anställt ytterligare personer utan rätt till utköp vid anställningens upphörande. Det har dock inte varit någon framgångsrik modell. Delvis kan det ha berott på att övertagandet har skett i en krissituation där marknadsutsikterna redan från början varit dåliga.

När fackföreningsrörelsen intresserade sig för löntagarstyrda företag tänkte man sig dock inte att betala för uppbyggnaden eller övertagandet av existerande företag. Det skulle istället ske genom statliga dekret som eufemistiskt kallades "löntagarfonder" av förslagets upphovsmän Rudolf Meidner och Anna Hedborg. Dessutom tänkte man sig att delvis ersätta marknaden med ekonomisk planering. Men syftet var just att detronisera det "enskilda ägandets diktatur".

Jag tycker det verkar som om man måste lära folk att bli altruister även för denna typ av socialism. Går inte det måste man antingen ta till tvång eller göra det bästa av allas egenintresse.
/DNg

 
At 07 oktober, 2006 13:21, Blogger Marcus said...

Äntligen förstår vi varandra!

Ja, social kontroll över vinsten och arbetsförhållandena är vad som avses. I dagens samhälle står dessa till en inte försumbar del under statlig kontroll i hela den framgångsrika västvärlden - där har du väl beprövad demokratisk styrning av gemensamma resurser, och varken jag eller du kan väl påstå något annat än att det har fungerat rätt väl...

För många andra former av social kontroll saknas i mångt och mycket empiri, det är helt riktigt - men du glömmer detta statliga inslag i din uppräkning av marknadssocialism. Det finns å andra sidan gott om empiri för konsekvenserna av ett helt fritt privat ägande: från tiden före arbetarrörelsens uppvaknande och från tredje världen idag, där kapitalismen inte har någon stark statlig motvikt eller andra incitament att släppa in människors frihet och demokratin i sina verksamheter.

Statlig inblandning i ägandet är den hittlis bevisat bästa, friaste, mest demokratiska och materiellt framgångsrika formen av social kontroll över våra gemensamma. Kan den utvecklas, göras än mer demokratisk? Det är jag övertygad om. Bör det privata ägandet återta initiativet? Det vore många steg tillbaka för människors frihet i världen.

 
At 07 oktober, 2006 21:15, Blogger Per-Olof Persson said...

Marcus, historiskt sett har statliga interventioner gett bakslag för det materiella välståndet. Det kvittar om staten styrs av diktatur eller av demokrati. När skatter och regleringar har införts har vi antingen fått en tillbakagång eller en lägre tillväxt. För västländerna ser vi att denna faktor har gett lägre tillväxt från omkring 1970.

Jag läste en artikel på www.dn.se (vetenskap och forskning) om utgrävningar av den grekiska huvudstaden Pella. Pella var huvudstad för 2300 år sedan när Alexander den store var härskare. Staden hade ett par hundra tusen invånare vid denna tid. Intressant att notera att arkeologerna påstod att det materiella välståndet i denna stad överträffades först igen under 1960-talet i Grekland.

Blev människor ointelligentare under 4300 år för att sedan bli intelligenta igen under 1960-talet? Inte alls, om människor inte får lov att uppfinna saker, investera, starta företag, tänka logiskt osv uppkommer ett statiskt samhälle. Ingen utveckling sker i denna typ av samhällen. Dit har vi nästan kommit i dagens Sverige.

 
At 07 oktober, 2006 22:40, Blogger Marcus said...

Per-Olof: Jag har svårt att tro att kapitalism rådde under 2300-talet f.kr. Kapitalismen hänger intimt samman med industrisamhället - det är i högspecialiserade produktionssystem kapitalismen och problematiken uppstår. Minns att vi varken pratar om privat ägande generellt eller marknadsekonomier. Du missar målet här...

Innan imdustrialiseringen, och säkerligen under dessa 4300 år i Grekland, har ofrihet och brist på demokrati varit ett problem på mängder av andra sätt. Det är nog så sant, men det kan knappast lastas socialismen under alla dessa år.

Påståendet att västländerna har sett lägre tillväxt sedan 1970 frå mig att undra: lägre än vaddå? Lägre än tillväxten i Kina som på många fler sätt än bara det kapitalistiska är ofritt och odemokratiskt? Jag påstår inte att frihet och demokrati maximerar tillväxt. Jag påstår att om vi tvingas välja mellan en djupare demokrati och en något sämre tillväxt (det har inte gått bakåt i västvärlden sedan 1970, min vän) så bör vi välja demokratin.

Du får till sist gärna precisera hur du menar att jag eller den socialism jag förespråkar skulle vara emot att människor uppfinner saker, investerar, startar företag, tänker logiskt osv så ska jag försöka svara på det också...

 
At 13 oktober, 2006 13:33, Anonymous Greger said...

Marcus, har jag missförstått eller menar du verkligen att orsaken till tredje världens problem är att kapitalismen är för stark och staterna för svaga?

 
At 13 oktober, 2006 17:09, Blogger Marcus said...

Ja, Greger, du har missförstått. Den största delen i tredje världens problem är att en stabil marknadsekonomi saknas och att icke-demokratiska stater har alldeles för stort inflytande över människors liv.

Att västvärlden är rik, inbördes jämlik, stabil, demokratisk och fri, beror på en framgångsrik statsbildning i kombination med en väl fungerande marknadsekonomi.

Demokratiska statsbildningar och marknadsekonomi är således lösningen för tredje världen. Fördjupad demokrati är nästa viktiga steg för västvärlden.

Ingenstans ryms kapitalismen, framför allt inte vår kapitalisering av tredje världen - vill de själva bedriva kapitalism är det ett stadium de får ta sig igenom på precis samma sätt som vi har gjort det. Vill de lära av våra misstag vore det ännu bättre.

Är det klart så?

 
At 14 oktober, 2006 01:05, Blogger Danne Nordling said...

Var ryms då socialismen? Skulle u-länderna tjäna på att införa löntagarägda företag där vinsten delades mellan de anställda? Vi skulle få den jugoslaviska modellen där någon expansion inte skulle komma till stånd. Arbetslösheten skulle bli enorm.

Om kapitalistiska företag fick konkurrera, där vinsterna investerades i utvidgad produktion, skulle fler få jobb och sannolikt skulle välståndet även för de först anställda öka mera än i löntagarägandemodellen. Den skulle sannolikt konkurreras ut, vilket inte tilläts i Jugoslavien. Folket har då fällt domen över socialismen, eller...
/DNg

 
At 15 oktober, 2006 21:19, Blogger Marcus said...

Jag har aldrig påstått att kapitalismen inte kan ge högre materiell avkastning. Det är inte det jag kritiserar kapitalismen för – utan för att den är ofri. Inte en enda gång hör jag någon bemöta detta påstående, trots att friheten (det berömda frånvaro av tvång, som exempelvis finns framskjutet placerat på den här bloggen) är det vanligaste argumentet man kastar ur sig mot socialismen och för kapitalismen. Varför plockar ingen upp den handsken, utan återkommer gång på gång till havererade socialismers totala misslyckande att skapa tillväxt?

När du frågar: ”Skulle u-länderna tjäna på att införa löntagarägda företag där vinsten delades mellan de anställda?” måste jag undra, vad menar du med ”tjäna på”? I materiellt välstånd eller i frihet och demokrati? Detta ”eller” är oerhört centralt, för det verkar svårt att få både och – det är huvudinsikten. Samtidigt verkar det visserligen vansinnigt enkelt att åstadkomma ingetdera…

Låt mig säga så här: Hellre kapitalism än det som u-länderna ofta upplever idag, som är både undermålig marknadsekonomi och odemokratiska statsbildningar. Kapitalism är absolut friare än systematiskt förtryckande diktatur! Kanske är det då till och med bäst att de får genomgå en period av kapitalism, eftersom det systemet ackumulerar materiella värden på ett oerhört effektivt sätt, och just nu är det ett högre materiellt välstånd som är världens fattigas mest akuta behov.

Men grundproblemet kvarstår i längden, och framför allt i väst där välståndet redan är högt: Kapitalism är inte fritt. Kapitalism är inte demokratiskt. Socialism (sätt ett ”marknads-” framför om det sticker för mycket i ögonen) är en fördjupning av friheten och demokratin, det är dess projekt. Inte att maximera tillväxten.

 
At 18 april, 2010 05:01, Anonymous Joppe said...

Ursäkta, men anledningen till att arbetslösheten blev hög i Jugoslavien var att det endast var byråkrater som kunda starta nya företag. Ifall arbetare fritt tillåts starta koop skulle situationen blivit en annan.

Ta tex. Mondragon i Baskien. Ca 80% av arberana är medlemmar (Mondragon genomför en kooperativiseringsprocess av sina icke-kooeprativa underleverantörer etc) och genom interna individuella konton lånar arberana ut kapital åt sina egna koop mot ränta etc. Mondragon innehåller framgångsrika forskningscentra och bank etc.

Jugoslavien var en statsstyrd ekonomi. De så kallade ''arbetarstyrda'' företagen var tvugna att följa byråkratins extremt hårda regöler och ingen kunde starta nytt.

etc.

 
At 18 april, 2010 05:04, Anonymous joppe said...

Ursäkta, men anledningen till att arbetslösheten blev hög i Jugoslavien var att det endast var byråkrater som kunda starta nya företag. Ifall arbetare fritt tillåts starta koop skulle situationen blivit en annan.

Ta tex. Mondragon i Baskien. Ca 80% av arberana är medlemmar (Mondragon genomför en kooperativiseringsprocess av sina icke-kooeprativa underleverantörer etc) och genom interna individuella konton lånar arberana ut kapital åt sina egna koop mot ränta etc. Mondragon innehåller framgångsrika forskningscentra och bank etc.

Jugoslavien var en statsstyrd ekonomi. De så kallade ''arbetarstyrda'' företagen var tvugna att följa byråkratins extremt hårda regöler och ingen kunde starta nytt.

etc.

 
At 03 augusti, 2010 15:58, Anonymous August said...

Mondragon har löst problemen du nämner i ditt inlägg: The social property structure also creates an unnecessary bias against bringing in new
workers. Economic necessity as well as government regulation in the case of Yugoslavia would
lead social property firms to retain some earnings to finance investment in firm assets (in spite of
the pressure to finance all investment by borrowing). One way the workers could try to recoup
“their investment” was through higher wages—which, in part, were an implicit rent on the new
assets. Any new workers would receive the same “wage” for the same work but would not have
contributed to that investment. Allowing new workers in would be forcing the old workers to
share the rent on their implicit equity. Thus the social property structure led to a bias against
new workers—who often had to find jobs as “guest workers” in Northern Europe. With the
system of internal capital accounts, the old workers receive the rent or interest on their explicit
account balance, that rent is not shared with new workers, and thus that forced-rent-sharing bias
against new workers is removed. The problems with social property equity structure can be
solved using the Mondragon-type individual capital accounts.

Snälla, läs på lite innan du svamlar om att arbetarögda företag inte fungerar nästa gång.

 
At 30 augusti, 2010 18:09, Anonymous Emil said...

Socialismen förutsätter på inget sätt altruism. Det socialistiska kravet är att arbete ska ha betalt, och att mervärdet ska gå till arbetaren. Oavsett om du "tror på" mervärde eller inte kan vi konstatera att det existerar en skillnad mellan företagets intäkter och den summa som går till löner, drift och underhåll, utveckling av företaget, etc. - denna skillnad går till kapitalister och jordägare i form av ränta på utlånat kapital och avgifter för att bruka marken.

Vad socialisterna vill göra är att - på olika sätt beroende på vilken socialistisk inriktning vi pratar om - göra produktionsmedlen till arbetarnas, och försäkra arbetarna om sitt arbetes fulla lön (i.e. frånvaron av exploatering). Enklast och mest effektivt görs detta genom kooperativ; arbetarna äger företaget, och styr själva över var intäkterna ska gå - medan ingen kapitalist eller jordägare behöver avlönas ifall man sköter investeringar på egen hand och äger jorden. Investeringarna kan skötas genom en kooperativ bank, precis som sker i MCC, och/eller genom att arbetarna själva sätter av lön till investeringar för att sedan få en större del av vinstdelningen - vilket också sker i MCC.

Hur detta "inte fungerar" samtidigt som MCC - som grundades av fem arbetare 1956 - idag är Baskiens största företag; den matematiken får du försöka lösa själv. För oss andra verkar den fullkomligt irrationell, och kan enbart stödjas av att ideologin står i högre kurs än empirin. Eller, naturligtvis, att herrn inte riktigt har koll på empirin.

Socialismen förutsätter inget annat än egenintresset hos arbetarna; insikten om att deras egen lön, precis som deras egen möjlighet att säga till om hur deras eget arbete ska se ut, blir större om de dels slipper lyda under en kapitalist och dels slipper avlöna honom. Den fria och frivilliga socialismen som producentkooperativ innebär förutsätter således enbart egoism, och insikten att egoismen är fullt kompatibel med mutualism mellan arbetare. Den lilla, frivilliga, solidaritet som krävs utöver detta verkar skapas under dessa förutsättningar, om vi ska se på MCC som exempel - där arbetarna hellre temporärt gått ner något i lön vid svåra tider än avskedat medarbetare. Således:

"The valley of the High Deba where it is located enjoyed a high level of employment in the 1980s while the rest of the Basque industrial areas suffered from the steel crisis."
http://en.wikipedia.org/wiki/Mondrag%C3%B3n

Här verkar istället den kooperativa driften ha motverkat den arbetslöshet som uppstod i den kapitalistiska omgivningen runt om Arrasate. Där jugoslavska statsstyrda "kooperativ" (naturligtvis) misslyckades i sysselsättningsfrågan lyckades kapitalismen. Där kapitalismen misslyckades, i samma fråga, lyckades dock den fria kooperationen. Vilket naturligtvis är arbetarägda företag på riktigt; inte statsägda företag som kallas "arbetarägda" - det är som svart och vitt, som äpplen och päron.

Jag får instämma med föregående talare; ibland är det bra att faktiskt veta vad man pratar om, innan man börjar spy galla över detsamma.

MVH

 
At 06 april, 2013 03:13, Anonymous Anonym said...

I came acrosѕ your site on the internet
and we aгe happу you needed grеat cost saѵіngs

Alsо ѵіsit my ωeb-ѕite;
mesatactical.Com

 
At 10 april, 2013 20:02, Anonymous Anonym said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

 

Skicka en kommentar

<< Home