Gav Agenda svar om jobben nu då?

Försämringen av a-kassan mm kommer att betyda att långtidsarbetslösheten minskar, framgick av Hübinettes nya intervju med arbetsmarknadsministern. Men det är inte samma sak som att volymen arbetslösa minskar. Hur antalet nya jobb skall öka fick vi inte någon förklaring på. Facit är 42 000 nya jobb på tre år, vilket ingen tycks känna till.

Efter den något mjäkiga intervjun med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin för två veckeor sedan var det åter dags för en intervju med minisistern. Karin Hübinette var kanske inställd på att ta revansch för den tidigare propagandaintervjun och försökte nu med ett annat uppläg. Agenda började under söndagskvällen 22/10 med ett reportage om vissa aspekter på globaliseringen.

De svenska jobben flyttar utomlands. Det är inte bara rena tillverkningsjobb utan också företagstjänster. Exemplet som visades upp i Agenda var den svenska produktionen av bacon. Svinköttet fraktas i stora stycken till Polen där lönekostnaderna är en tredjedel av de svenska. Här skivas och förpackas köttet till de baconpaket vi köper i de svenska affärerna. Det sker på två dagar med påföljd att ett antal svenskar har blivit arbetslösa.

En representant för LO respektive Sif diskuterade detta problem mera generellt. LO-representanten var påtagligt positiv inför denna globala arbetsspecialisering. Den går inte att stoppa eftersom Sverige i så fall måste konkurrera med riktigt låga löner. Därefter övergick man till arbetslöshetsförsäkringen och nedskärningarna som befarades öka antalet socialbidragstagare.

Sven Otto Littorin fick beskriva hur det hela var tänkt ännu en gång: det skulle bli mer lönsamt att arbeta och att anställa samt bättre matchning. Reportaget från arbetsförmedlingen om matchningen kom dessvärre aldrig in på att det råder en grotesk obalans mellan antalet personer med arbetsförmåga och antalet kvarstående lediga platser vid månadens slut. Det är ju teoretiskt enbart dessa jobb som skulle kunna besättas med bättre matchning.

Nu gjorde Hübinette förvisso några tafatta försök att få arbetsmarknadsminister Littorin att förklara hur fler nya jobb skulle komma fram. Men hon tycks oförmögen att föra diskussionen framåt. Hon fick bara till svar att erfarenheter från andra länder visar att en försämring av ersättningarna ger till resultat att de arbetslösa får jobb. Det visste vi redan. Men regeringens utlovade politik går faktiskt inte ut på att enbart minska långtidsarbetslösheten över 300 dagar fastän den var skrämmande hög (77 400 personer).

Det kan ju inte vara tillräckligt om man lyckas öka omsättningshastigheten bland de mest långvarigt arbetslösa utan att minska volymen av alla arbetslösa. Men förmodligen överstiger detta mera komplicerade problem Agenda-redaktionens pedagogiska förmåga. Eller man kanske inte ens kan se skillnaden?

Jobbavdrag och sänkt a-kassa efter 200 dagar medför naturligtvis att fler kan tänka sig att ta vilket jobb som helst även med betydligt lägre lön än tidigare. Då minskar långtidsarbetslösheten. Men istället försvinner ett antal lediga platser som skulle ha kunnat besättas med andra arbetslösa som inte varit arbetslösa 200 eller 300 dagar. Vilka jobb skall de nu söka när de gått till mer desperata sökande?

Arbetsmarknadsministern borde ha fått frågan hur regeringens politik rent konkret bidrar till att företagen börjar efterfråga fler anställda. Det är ju inte så att regeringen kan förbättra exportkonjunkturen med sina åtgärder. Inte heller tycks det vara så att den inhemska konjunkturen i någon större utsträckning skall påverkas. Finansdepartementets egna beräkningar tyder på att den sammanlgda effekten bara blir 42 000 nya jobb på tre år.

Men kanske både Littorin och Hübinette tror att det på något mystiskt sätt ändå skall skapas flera 100 000 nya jobb? Då borde de verkligen ha kunnat förklara hur detta mera i detalj kommer att gå till. I varje fall undrar de kritiska tittarna vad det är fråga om.


Andra bloggar om: politik, samhälle, jobb, sysselsättning, nya jobb, regeringen på intressant.se