Karin Hübinette släppte Littorin i TV
I Agenda var det första inslaget en granskning av den nye arbetsmarknadsministern och regeringens jobbpolitik. Men tittarna fick besviket ännu en gång se en dussinintervju som inte gav någon klarhet om hur jobben skall komma. Här några förslag till frågor som Karin kunnat ställa.
I söndagskvällens Agenda i SVT1 den 8 oktober intervjuade Karin Hübinette den nye arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin (m) om regeringens viktigaste fråga: hur skall de nya jobben komma fram? Men Littorin gav inga nya svar och hänvisade till statsbudgeten som läggs fram om en dryg vecka (inte på torsdag). Att ha ett så bleksiktigt inslag i det första Agenda-programmet efter valet vittnar om en enkel match för den nya regeringen. Skall journalisterna i de granskande specialprogrammen inte kunna prestera bättre än Karin Hübinette kan SVT lika gärna lägga ner den granskande journalistiken.
Naturligtvis skulle Littorin vid en hårdare utfrågning kunnat slinka undan med en hänvisning till att det ytterst är finansministerns ekonomiska politik som är avgörande. Men tar man jobbet som arbetsmarknadsminister har man naturligtvis också en klar bild av hur det hela är tänkt. Och det fick vi alltså inte något svar på - som vanligt...
Hübinette borde åtminstone ha tagit fasta på Littorins förklaring att jobbpolitiken "vilar på tre ben" som han den här gången förklarade på följande sätt: 1. det skall bli mera lönsamt att arbeta (jobbavdrag, sänkt a-kassa mm), 2. det skall bli mer lönsamt för företagen att anställa, deras efterfrågan på arbetskraft skall ökas, 3. det skall bli bättre matchning (effektivare förmedling).
1. Om det finns över en miljon i utanförskap men bara omkring 40 000 jobb att söka kan väl inte alla jobbavdrag i världen ge någon större effekt på arbetslösheten? På en sådan fråga från Hübinette hade Littorin nödgats svara att det är "ben 2" som är det väsentliga för skapandet av nya jobb. Ben 1 och 3 är bara hjälpmedel för att se till att de nya platserna verkligen besätts med levande personer.
2. Hur blir då företagen mer intresserade att anställa? Här borde Hübinette ha känt till att det finns två metoder, som förvisso inte behöver utesluta varandra, för att åstadkomma en ökad tillgång på lediga platser: A. att se till att företagen får mer att göra, B. att se till att företag som redan vill anställa också gör det i praktiken.
Det kan väl inte vara helt obekant för Karin att förr i tiden, när lågkonjunkturerna berodde på dålig exportutveckling, tog man till devalveringar eller flytande valuta för att öka efterfrågan på svenska exportprodukter från utlandet (metod A). Eftersom vi redan har flytande valuta och exporten går lysande med ett överskott som motsvarar 8 procent av BNP borde Karins enkla fråga varit: anser arbetsmarknadsministern att de nya jobben skall komma i exportindustrin som redan går så bra som man bara kan önska?
Nu hade Littorin kanske fått tillstå att det inte är där de nya jobben skall komma i någon större omfattning. Det är de små och nystartade företagen på hemmamarknadens tjänstesektor som skall svara för de nya jobben med regeringens arbetsmarknadspolitik. Genast kan det bli mer substans i utfrågningen. Vi har i runda slängar en bit över 1,5 miljoner människor i olika tjänstenäringar - en del av dem servar exportindustrin och kan kanske inte öka så mycket i sysselsättning om inte exporten ökar ännu mera än idag.
Detta betyder teoretiskt att om en miljon personer skulle sysselsättas i den hemmamarknadsorienterade tjänstesektorn skulle den nästan fördubbla sin sysselsättning. Skulle metod B på något sätt kunna åstadkomma något sådant? Det är naturligtvis orealistiskt. Men hur mycket är realistiskt? En ökning med 50 procent, en ökning med 400 000 personer eller 40 000?
Nästa fråga som Karin hade kunnat ställa till Littorin borde ha varit om han i sin vildaste fantasi skulle kunna föreställa sig vad några 100 000 ytterligare personer kunde tänkas syssla med. Hushållsnära tjänster och reparationer kan röra sig om några 10 000 personer på lång sikt. Restauranger mm också i samma storleksordning. Men vad mera?
Det enda ytterligare område jag kan komma på är omsorgen om de äldre. Där behövs omedelbart en viss sysselsättningsförstärkning. Men den stora ökningen kommer inte förrän då 40-talisterna når över 80-årsåldern och det sker först vid mitten av 20-talet!
Och hur skulle all denna service betalas? Se där en fråga som Karin hade kunnat sätta Littorin på det hala med. Svaret hade ju inte kunnat vara att de sänkta arbetsgivaravgifterna och inkomstskatterna skulle öka efterfrågan på den nu relativt varor billigare servicen. Karin hade kunnat kontra med att alla skattesänkningar ju skall finansieras fullt ut!
Nu hade utfrågningens spännande slutomgång kommit och tittarna hade verkligen kunnat få besked om vad regeringen Reinfeldt hade tänkt sig i slutändan. Jag har ingen aning om huruvida Littorin hade kunnat ge ett begripligt svar. Denna fråga har som sagt inte ställts hittills av vare sig oppositionen eller representanter för de "granskande" massmedierna.
Men Karin Hübinette, Helena Stjernström och Stefan Eriksson på Agenda lät inslaget med arbetsmarknadsminister Littorin bli en dussinintrevju som vi hört otaliga varianter av fram till idag. Varför släppte polarna på Agenda Sven Otto så lätt? Kan vi tittare inte kräva mer?
Andra bloggar om: politik, samhälle, regeringen, agenda, jobb, sysselsättning, media, littorin på intressant.se
posted by Danne Nordling @ 23:16
10 comments
10 Comments:
Mycket bra inlägg, Danne. En sak som du inte tar upp som hon också kunnat fråga om är de som TVINGAS starta företag för att få arbete.
Det är så jag tror alliansen kommer att få ner arbetslösheten. Vi kommer att se en marknad för personaluthyrning mm.
Jag tror dessutom att regeringens politik när det gäller utförsäljningen kommer att öka arbetslösheten.
http://peko.se/blogg/2006/10/08/regeringen-kommer-att-falla-pa-grund-av-utforsaljning-av-statliga-foretag/
Vi har sett företag som autoliv friställa trots höga vinster och det är inget undantag.
Jag undrar verkligen hur de nya arbetstillfällena ska trollas fram. Vi ser ju hela tiden hur företag effektiviserar och minimerar kostnaden som anställda medför.
Vi har som känt en öppen arbetslöshet som måste finnas i en marknadsekonomi där omsättningen av arbetskraft är något naturligt.
Den borde ned till den nivå som partierna är överens om dvs 4 procent, vilket nu kan bli svårt när lågkonjunkturen närmar sig.
Den avgående regeringen har helt maskerat den verkliga arbetslösheten,vilket har skett genom att öka antalet "sysselsatta" i olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det har också medvetet skett genom att mycket kraftigt-och direkt i strid med den målsättning som Göran Persson menat var regeringens viktigaste målsättning- få ned dessa hundatusental till tidigare nivåer.
Detta har man dock totalt misslyckats med vilket innebär att socialförsäkringarna kostar så mycket, att dessa tal måste sänkas rejält . Till en del kan man minska nu utgående ersättningar,vilket också gäller a-kassan.
Socialdemokratin har dock inte godtagit detta. Någon arbetslöshet finns inte. Jobben är inget problem liksom utanförskapet. Vi har också nu en ekonomi i balans som to m tillåter en rad kostsamma reformer, vilka vare sig gäller skattesänkningar eller sånt som gör det möjligt för småföretagen att öka antalet sysselsatta.
Agenda borde därför i sin utfrågning av Littorin ha ställt frågor med anknytning till detta.
Ingen Danne räknar heller med att det under en mandatperiod ska vara möjligt att skaffa mer än 2-300 000 nya jobb och det är i det perspektivet som de föreslagna åtgärderna måste ses. Därför borde Karin,som dessvärre är långt sämre än Lars Adaktusson, ha ställt frågor med sådan inriktning.
Men redan det innebär en väsentlig förstärkning av såväl statsbudgeten som av den kommunala ekonomin.
Vad gäller AMS så har ju Riksverket kommit med en förödande kritik,vilken vare sig regering eller det sosse-styrda AMS velat bry sig om. TVärtom i stället.
Därför hade det också varit naturligt att ställa frågor om hur den nya regeringen. och med Littorin som ansvarigt statsråd, velat förändra AMS och arbetsmarknadspolitiken mot denna bakgrund.
Vi harn också i dag ett omfattande fusk som pågår via a-kassa och skilda socialförsäkringar och som säkert kostar statsbudgeten-och skattebetalarna- åtskilliga miljarder.
Även härvidlag hade det varit rimligt att komma med frågor.
Vi har vidare haft en exportindustri,som i själva verket i rådande högkonjunktur, bidragit till att statsbudgeten gått med ett överskott på stadgade två procent.
Få torde hävda att detta inte kunnat ha skett utan att vår exportindustri aktivt deltagit i den ökade globaliseringen.
Men åtskilliga politiker och även partier ser detta som ett hot. De vill i stället ha en mer isolerad,nationalistiskt inriktad, ekonomi.
Nu krävs det dock att vi bl a får en energipolitik, som kan sänka exportindustrins energikostnader om dessa företag inte ska förlora en hel del av sin konkurrenskraft. Inga frågor ställdes heller om detta även om det råder skillnader blocken emellan om detta.
När Carl Bildt utfrågades om vår säkerhets-och utrikespolitik i Aktuellt så märktes tydligt att hans kunskaper var så överlägsna frågeställarens,normalt en duktig sådan, att Bildt helt dominerade.
Fråga är om inte duellen i Agenda åtminstone delvis präglades av dett allansen eftersträvar.
Regeringarna tillgrep mycket devalveringar förr för att på så sätt få fart på tillväxt och hålla sysselsättningen mere.
Detta innebar samtidigt att vi fick acceptera en inflation som låg på 8-10 procent per år och därmed fick vi också räntenivåer på 11-13 procent.
Denna politik nåde sitt slut definitivt 1991 då regeringen Bildt tillträdde, detta efter en finanskris som totalt hade underminierat den svenska ekonomin med mängder av konkurser.
Först då fick vi en flytande valuta och en självständig riksbank och en anslutning till EU. I en folkomröstning fick det däremot nej till anslutning till EMU.
Vi fick också då en övergång från devalveringar till en låginflationspolitik på 2-3 Procent, vilket man också klarat av bl a genom anslutningen till EU samt den prispress som berodde på den ökade globaliseringen.
Det är alltså inte regeringen Persson som står bakom detta.
Det är nog inte bara äldre som vill ha hushållsnära tjänster. Det gäller i hög grad yngre yrkesverksamma som nu vare sig har tid med sina barn eller med skötsel av sina hem-och som samtidigt har råd att efterfråga denna service. Kolla vad som hänt i Finland!
Den granskande journalistiken i massmedia har länge haft klar vänsterinriktning och jag tycker inte att Karin direkt kan placeras i någon politisk fålla.
Jag tycker inte att Karin Hübinette var så dålig. Om jag inte missminner mig är hon syster med den moderata riksdagsmannen Hillevi Engström.
Till Bengt:
Ett sätt att få ner arbetslösheten på längre sikt är att sänka löneläget på områden där det finns många lågproduktiva arbetssökande. En metod är att sänka a-kassan, en annan är att medge f-skattesedel för personer med bara en uppdragsgivare. Vi kan då få en stor grupp "anställda" med betydligt lägre löner än andra. På sikt kommer de områden det är fråga om att få lägre löneläge överlag eftersom låglönekonkurrensen pressar nivåerna för redan tidigare anställda. En motverkande effekt finns naturligtvis om en del av dessa byter jobb till andra områden. I sista hand riktar sig sysselsättningen till exportsektorn om det där finns företag som kan anställa folk till något lägre löner.
Till Per:
Regeringen kommer att byta definition av arbetslösheten och därför vet vi inte om de kommer att ha något operationellt mål. Littorin ville inte precisera sig utan hänvisade vagt till "full sysselsättning". Den fråga som Karin kunde ha ställt är nog just den som du antyder: är det ett realistiskt att under kommande fyraårsperiod åstadkomma 300 000 nya jobb? Och därefter bett om preciseringar om hur det skulle kunna gå till.
Visst, hushållsnära tjänster är till för alla som vill betala - jag avsåg omvårdnad om äldre inom en privatiserad modell med avgifter eller privata försäkringar. Här behövs på sikt mer folk, men finansieringen kommer att bli ett problem.
Till Anonym 1:
Om Karin Hübinette inte var dålig förstår jag inte innebörden i begreppet. Littorin fick ju möjlighet att ännu en gång propagera för Alliansens "tre ben" utan att hon ifrågasatte något av detta. Karin kan möjligen ursäktas med att hon inte är särskilt ekonomiskt kunnig (i motsats till Adaktusson). Men då skall hon ha kompetenta medarbetare som ger henne en detaljerad briefing så att hon har chansen att få fram någonting nytt.
/DNg
Snart kommer budgeten.
När vi har den kan vi ta nya tag.
Den nya definitionen av arbetslösheten innebär att även vårt land kommer att
tillämpa den beskrivning av den som gäller i alla andra EU-länder.
Den blir därför "opperationellt" högre.
Svt vill nu förbjuda vissa namngivna reportrar att medverka i program med politiska inslag.
Något sent påkommit; hur var det inte när sossarna styrde?
Kanske är det dags att vakna upp och inse hur verkligheten ser ut? =)
Bemanningsföretagen, som någon tidigare nämnde, är ingen trend som uppkommit nu. Jag anser att det är en global trend som i Sverige startade för några år sedan och trenden har stadigt växt sig starkare. Ni minns väl den gamla reklamen: "Behöver DU hjälp? Ring P.....!" (nej, inte polisen ;-)). En mycket svår sak inom politiken är att utröna vilka effekter, såväl positiva som negativa, som orsakas av politiska gärningar och vilka som orsakas av globala trender eller andra skeenden utanför (riks)politiken.
Själv tror jag trenden med personaluthyrning kommer fortsätta (oavsett politiskt styre), men tror samtidigt att användningen av inhyrd personal kommer omprövas inom ett antal områden. Jag tror de eventuella(!) ekonomiska vinsterna med inhyrd personal i många fall överskattas, i relation till den effektivitetssänkning man kan drabbas av pga lägre "know-how". Som bekant är effektivitet svår att mäta i praktiken, men innehållet i lönekuvertet är relativt lätträknat...
Gällande Karin så anser jag att hon är en ok programledare, men inte mer. Hon behöver jobba på de kritiska frågorna och kanske i synnerhet på följdfrågorna. Politiker tenderar ju att vrida på frågeställningen i svaret, varför giftiga och relevanta följdfrågor är av stor vikt. Som debattledare är hon inte bra. En bra debattledare måste kunna leda diskussionen och fördela ordet, utan att onödigtvis avbryta debattörerna. Inslaget om slutförvar av kärnbränsle i Agenda var mycket intressant (även om en högre teknisk nivå hade gjort det ännu trevligare), men den efterföljande diskussionen mellan en "naturvårdsförespråkare" och "SKB-person" kändes till slut som en käbbel-kamp där de ofta talade i mun på varandra eller blev avbrutna.
Karin Hübinette är kanske i vanliga fall en "ok programledare". Men i detta fall hade de centrala frågorna hon formulerade ställts otaliga gånger tidigare och alltid med samma korta svar: vi har tre ben, det skall bli mer lönsamt...etc. Om man tidigare hade ansett att en grillning på detta område skulle ha varit att gå alltför långt i valrörelsen (hemska tanke) så förelåg i söndags inte ens denna restriktion. Därför måste Agendaredaktionens passivitet sökas i området "bristande kompetens".
/DNg
bape hoodie
golden goose outlet
yeezy boost 350 v2
golden goose
hermes bag outlet
Skicka en kommentar
<< Home