Desinformation om filosofen Nozick i SvD

Robert Nozick (1938-2002) är filosofen som angrep högskattestatens moraliska grunder. Men att hans 'utopi' skulle ha syftat på den moderna välfärdsstaten är helt fel. Nozicks utopi var frihetlig och han skulle mycket väl ha kunnat tänka sig ett välfärdssamhälle om det bara var frivilligt, vilket en filosofiprofessor i Linköping inte tycks ha begripit.

I ett inlägg på Brännpunkt i SvD 13/10 om de fuskande personer som en kort tid verkade som moderata statsråd går etikprofessor Göran Collste i Linköping tillbaka till Harvard-filosofen Robert Nozick . Han beskriver emellertid inte dennes filosofi på ett korrekt sätt. Utgångspunkten är boken Anarki, Stat och Utopi. Nozick kommer där fram till att det behövs en stat för att undvika allas krig mot alla och att den kan betraktas som legitim från ett rättighetsperspektiv.

Men utopin, som Nozick linjerar upp i den tredje delen i boken, är ett frihetligt samhälle där olika ideologier kan förverkligas sida vid sida. Utopin representerar inte ett högskattefinansierat välfärdssamhälle som skulle utgöra en kränkning av individernas rättigheter, vilket Collste påstår. Tvärtom menar Nozick att utopin kan innebära att "människor oberoende av inkomst och prestation garanteras en grundläggande välfärd såsom sjukvård, utbildning och kultur" (Collstes formulering) om bara tillräckligt många vill organisera ett sådant samhälle på frivillig grund.

Det är alltså ren desinformation att Nozick skulle ha varit emot välfärdssamhället. Det var bara en tvångsmässigt genomförd socialstat som Nozick fördömde som orättfärdig. Jag kan tänka mig att möjligheten att införa ett frivilligt välfärdssamhälle nu 32 år senare ökat väsentligt genom försäkringsmarknadens utveckling. Det som man tidigare trodde "måste" finansieras med skatter kan nu rimligtvis finansieras med försäkringsavgifter och långivning. Idag är Nozicks utopi mycket mera realistisk i praktiken än den var 1974.

Grunden för denna utopi är att vi inte behöver ha skatter mer än för det som utgör vad nationalekonomerna definierar som kollektiva nyttigheter (t ex försvaret). Resten av dagens offentliga utgifter kan finansieras på frivillig väg - eventuellt med hjälp av sk välfärdskonton. Men motståndet är starkt från dem som skulle förlora på att inte längre få skriva ut resurser med tvång från sina medmänniskor. Är sådan egoism något som professorn i tillämpad etik vill förorda?

Som ett sista argument mot ett lågskattesamhälle drar Göran Collste fram Nozicks påstådda omvändelse i slutet av 1980-talet. Detta är ett rent auktoritetsargument som dock ändå har överdrivits i debatten. I en intervju vid sitt Sverigebesök 1993 sade Nozick: "Ingen skulle betrakta Margaret Thatcher som en försvarare av välfärdsstaten, även om hon kanske inte vill avveckla den totalt. Jag förstår inte alls varför JAG då skulle kunna utnyttjas på det viset."

Vad Nozick ändå tycks medge är att en något större del av statens utgifter för gemensamma ändamål, än den "skyddsorganisation" han ursprungligen talade om, skulle kunna skattefinansieras. Det kan fortfarande betyda att 2/3 av skatterna i Sverige skulle kunna avvecklas (med en generös definition av kollektiva nyttigheter kan de uppgå till 17 procent av BNP). Om det är ett samhälle med ännu lägre skatter än så, som "ligger i förlängningen av de skatte- och avgiftssmitande moderata ministrarnas handande" vilket Collste påstår, verkar inte särskilt troligt. Detta påhopp förefaller gripet ur luften.

Fotnot: En artikel av mig med detta innehåll har inte kunnat beredas plats på Brännpunkt.

Andra bloggar om: politik, filosofi, välfärdsstaten, nozick, moral, fusk på intressant.se