Etanolpaniken
Det tycks passa TV-mediet väldigt bra att ta upp kritiken mot etanolen först när det börjar påstås att folk svälter ihjäl för att vi bekämpar växthuseffekten med biobränslen. Agenda den 27/4 handlade delvis om etanolfrågan som nu närmast kan beskrivas som "etanolpanik".
Det var FN-sändebudet Jean Ziegler som angav tonen med starkt känsloladdade tirader mot odlingen av etanolgrödor. Han förespråkade et femårigt "moratorium" - dvs att etanolgrödorna skulle läggas ned under fem år så att man kunde utvärdera läget. Han var dock helt osakkunnig inom ämnet växthuseffektens inverkan på klimatet när han påstod att faran låg i att koldioxiden förstör ozonlagret.
Varför fick vi inte mera bakgrundsfakta? Hur mycket etanolgrödor odlas det? Kan denna odling ha en generell inverkan på livsmedelsproduktionen? Var är alla de som hittills har hävdat att de stigande priserna huvudsakligen är en effekt från starkare köpkraft hos Indiens och Kinas befolkningar? Nu fick Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen påstå att det nog inte var så farligt utan att komma med fakta. Tyvärr framstår han inte som något sanningsvittne.
Hela etanolfrågan är egentligen en experimentfråga. Genom att utveckla ett primitivt energisystem uppbygt på etanol och i begränsad omfattning kan man den experimentella vägen få fram vilka problem ett framtida system med helt andra metoder har att tampas med. Men det lilla experimentet har kommit att framstå som det framtida systemet vilket är omöjligt.
Etanol måste produceras på andra sätt med speciella energigräs och energiskog på mark som inte används för livsmedel. En liten del kan också komma från konventionell skog. Dessutom måste etanolen enbart användas för långfärdsåkare i elhybridbilar av plugg-in typ. På längre sikt borde etanolen bytas ut mot metanol. Allt detta befinner sig ännu på utvecklingsstadiet. Enbart etanolen borde inte få bli något stort inslag i dagens energisystem för bilarna. ("Etanolet" stod det på väggen i Agenda-studion - det ger inte upphov till något förtroende hos tittarna.)
Läs också artikeln av Lars Bern på Brännpunkt i SvD 27/4 där han angriper Naturskyddsföreningen i etanolfrågan.
Nu reser jag utomlands en vecka.
Andra bloggar om: etanol, biobränslen, klimat, klimatpolitik, växthuseffekten, miljö, svält, livsmedelspriser, politik på intressant.se
Etiketter: växthuseffekten
posted by Danne Nordling @ 00:39
4 comments
4 Comments:
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag tror att det odlas etanol på strax under 1 procent av all åkermark (0,7 procent nyligen, men det var en andel som hade ökat snabbt från under 0,5 procent något år innan).
(Möjligen kan man tänka sig att odlingen nått passerat 1 procent på den amerikanska kontinenten??)
Hittills anses ju sådant som efterfrågeökning huvudboven, inte etanolodlingen, men ett problem är att om subventionerna är så stora att de ligger en bra bit över vad många kan betala för mat så kommer livsmedelsodling stadigt omvandlas till etnolodling för att den är mer lönsam.
Politisk debatt tycks annars handla mycket om symbolik, och inte när etanolen görs till bov är man inte heller noga med fakta. Men då fakta på många sätt talar mot etanol, även "för klimatvurmaren", kan man ändå gilla läget. Det bästa vore om mer av fakta alltid nådde till debattens yta; att alla politiker och journalister hade naturvetenskaplig bakgrund. (Eller vore det det det bästa?)
"Etanolpanik" vet jag inte. Jag tycker inte _storskaligt_ biobränsle från grödor någonsin haft goda argument. Den panik jag anser värd att nämnas är den för fossilbränsle, som kan ses som ett biobränsle med lång produktionscykel.
En sak jag ogillar i (fransmannen?) Zieglers uttalande är att han menar att frihandel kan vara skadligt för länder. Det som är skadligt för fattiga länder är de jordbruksstöd och tullhinder i bl a EU som Frankrike så gärna kramar.
När det gäller subventioner och tullar skrev Peter Sylwan i SvD-kolumnen, "Dyrare mat världens chans" att politikerna nu när matpriserna hålls uppe av marknaden borde ta chansen att avskaffa subventioner och handelshinder.
De höga priserna på livsmedel kan jämföras med det höga priset på råolja (120 dollar per fat). Höga priser på råvaror beror bl a på:
(1) Prissättningen sker i dollar. När USA ökar penningmängden minskar dollarns värde vilket omvänt betyder att priserna stiger. De som säljer råolja och andra råvaror kräver mer betalt eftersom dollarns köpkraft sjunker.
(2) Det är vanligt att länder som har exportintäkter i dollar (exempelvis SaudiArabien) kopplar valutans värde till dollarn. När exportlandet översvämmas av dollar måste exportlandet tillverka nya pengar för att köpa upp dollarn. Om världens länder i stället hade infört ett system med fast penningmängd, hade den inhemska valutans värde stigit mot dollarn. Detta hade motverkat prisstegringarna i dollar.
(3) För råvaror är det vanligt med långa perioder med låga priser. Under dessa långa perioder minskar investeringarna och förr eller senare blir råvarorna mer knappa. Då stiger priserna och investeringarna ökar. Det tar dock lång tid att innan investeringarna är färdigställda.
(4) Prissättningen idag speglar även den framtida efterfrågan. När USA 2005 meddelade att det skulle genomföras en satsning på etanol, steg priserna på kort tid väldigt kraftigt på vete, korn etc. Det tar dock tid innan priserna i konsumentledet stiger eftersom det handlas i framtida skördar (terminer). Problemet är att USA ska öka produktionen av etanol fram till 2022.
(5) Livsmedelsproduktionen var större än någonsin 2007 men människor efterfrågar mer kött. Spannmål går till foder till djur.
Varför inte benämna det uppenbara och självklara i klimat och miljödebatten. Vänstern har förbrukat flera av sina tidigare verktyg för maktutövning över andra.
Vänsterns fanatiker har ett omättligt maktbehov men dess utövare klarar inte att skaffa sig makt på ett sunt och hederligt sätt, t.ex. genom att tjäna pengar och bygga kapital. Därför använder man sig av politiska strukturer som man påverkar genom att sätta skräck i de som låter sig skrämmas.
Vänstern har hotat folk med klasshat, rashat och könskrig. Ifråga om klasshat har man nått vägs ände. Ingen är längre rädd för kapitalägare eller högutbildade längre. Senare har man skrämts med judarna och slaverna men den rädslan är också under kontroll nu. Ett ganska nyligt exempel var vänsterns försök att betvinga människor genom att skrämmas för män, särskillt bleka, feta, medelålders män i maktställning. Den bluffen har också genomskådats.
Så vad har vi kvar att skrämmas med om vi vill utöva oinskränkt makt över folk? Jordens undergång förståss tillsammans med skräcken över att dö i trafiken, bli utan a-kassa och försäkringskassa.
Det är uppföljare till vänsterns garde mot kapitalägare, judar och blekfeta män som slåss för sin existens genom att hota med jordens undergång. Man vill få kontroll över livsmedelsproduktionen, transporterna och bidragssystemen för att den vägen kunna styra människor. För att få folkets stöd skrämmer man människor att ge upp sitt självbestämmande och lämna över mer makt till vänsterns ledargarnityr.
Med tanke på vår tids politiska trianguleringar kan man nog i sammanhanget byta ut "vänstern" till "politkerna" eftersom ingen längre verkar förespråka fri ekonomisk demokrati utan alla hyllar statlig maktutövning som lösningen på alla frågor.
Skicka en kommentar
<< Home