fredag, april 18, 2008

"Släpp fångarne loss" - och låt dem mörda?

När vänstern var som ideologiskt starkast ville man släppa ut fångarna, vilket visades i TV. Det kapitalistiska systemet skulle avskaffas. Då skulle brottsligheten automatiskt sjunka. Fler poliser borde skjutas, var kommentaren efter ett polismord. Brottsförebyggarna ville minst av allt ha fler poliser. Naturtillståndet med allas krig mot alla smyger sig tillbaka.

I TV1 på torsdagskvällen 17/4 debatterades kriminalpolitiken efter mordet på 10-åriga Engla. Det var en förhållandevis ordnad debatt under ledning av Janne Josefsson. Den inleddes med ett utsnitt ur 70-talsfilmen "Släpp fångarne loss - det är vår" av Hans Alfredsson och Tage Danielsson med Lena Nyman mfl. Denna film representerade den uppåtstigande vänsterns vänsterns kriminalpolitiska eftergivenhetsideologi på 1970-talet. Janne Josefsson inte bara erkände utan framhöll att filmen framstod som naiv och fullständigt förlegad. Det ledde också till att animositeten ökade i den efterföljande debatten som dessutom kryddades med en inledning inspelad "på gatan". Där tyckte man att Englas mördare både skulle hängas och skjutas med nackskott.

Konsekvensen av flera årtiondens eftergiven kriminalpolitik ger nu tydligen en backlash där ren lynchjustis får manifestera sig i TV. Detta skulle kunna kallas en ödets ironi om det inte funnits en så allvarlig bakgrund. Sannolikt har ett antal människor dödats i onödan för att modernistisk ideologi fått styra istället för beprövad erfarenhet. Frågan som hela tiden ställdes var vad "vi" - dvs staten - skulle göra åt den allvarliga brottsligheten. Någon enstaka röst för vård och frisläppning hördes men de flesta var litet vagt för hårdare tag.

En liten antydan till lösning kom från Dick Erixon som presenterades som skribent, men som är ordförande i Medborgarrättsrörelsen. Han ville ha snabba och hårda åtgärder redan tidigt i de brottsligas karriär. Att låta misshandelsanmälda 16-åringar gå fria och försöka få anmälarna att ta tillbaka anmälan är förkastligt. Det slutar som vi nyligen sett med att de sparkar ihjäl någon på Kungsholmen.

Vad som behövs enligt min uppfattning är inte mer drakoniska straff överlag utan säkrare och snabbare beivring av brott - även om brotten förefaller obetydliga. Om håglösa ungdomar med fritidsproblem känner att det omgivande samhället har ögonen på dem och vet att vissa har åkt fast utvecklar sig så småningom det som kallas brottsprevention. Det är en kollektiv nyttighet som innebär att 10-åringar kan cykla hem från skolan utan vuxnas sällskap. Min bedömning är att polisens preventiva effekt nu är obetydlig jämfört med för 30 år sedan.

För att återställa säkerheten behövs antagligen en temporär ökning av antalet poliser per invånare till grovt sett det dubbla. Det är den polistäthet som man har i New York och där har brottsligheten sjunkit drastiskt. Genom fler poliser som visar sig på gator och vägar uppstår för det första en optisk effekt som redan kan iakttas när en tom polisbil står parkerad vid sidan av en väg med hastighetsbegränsning. Men fler synliga poliser leder också till snabbare ingripanden och möjligheter att snabbt anmäla brott eller framföra brottsmisstankar. Att fler poliser skulle minska brottsligheten förnekas dock av de tongivande kriminologerna. Att brottsligheten minskat i New York förklaras med skruvade hypoteser om naturliga orsaker. Var underlåtenheterna i Stjärnsundsfallet också naturliga och inte delvis orsakade av för få poliser?

När det uppenbarligen inte går att göra något för att minska brottsligheten genom att reformera allas sociala situation och uppväxt och ge alla mera kärlek (eller avskaffa det kapitalistiska samhället som vänstern drömde om på 70-talet) är det fler poliser och bättre brottsprevention som återstår. Varför är det så viktigt för brottsförebyggarna på BRÅ att det inte satsas på fler poliser? Är det för att hålla skatterna nere? Eller är det för att vänsterpersoner varit rädda för poliser ända sedan de var små och såg dem som representanter för de besuttna kapitalägarna? Denna irrationella och emotionella attityd kan ha kostat Engla och Ricardo livet.

En fördubbling av poliskåren kan leda till en direkt samhällsekonomisk vinst. Färre misshandelsfall ger besparingar inom sjukvården. Att brottsforskarna förnekar att misshandeln nu ökar kanske inte stämmer eftersom 60 procent av misshandelsfallen på Stocholms sjukhus inte polisanmäls. Färre inbrott ger mindre förstörelse. Färre rån och färre brott i allmänhet ger en välfärdsökning för medborgarna som inte räknas in i de vanliga kalkylerna som görs i pengar. Det är rimligt att räkna in ett högt värde för den sorg och vrede som brottsoffren och deras anhöriga nu utsätts för.

Brottsbekämpningen måste börja redan i skolan. Det borde finnas tydliga regler och en övervakning som snabbt medför att överträdelser beivras. Att skolungdomar nu lär sig att tillsägelser från vuxna bara är tomma ord är ingen bra början till ett laglydigt liv senare. Det var vad justitieminister Beatrice Ask sade till mig när jag pratade med henne efter ett föredragsmöte i helgen. Man kan dock fråga sig om hon har något inflytande över hur det går till i skolan. Enligt min mening är den stingsliga attityden hos många föräldrar att ingen skall lägga sig i hur deras barn uppträder en av orsakerna till att barn och ungdomar uppträder försmädligt mot vuxna. Alla har ansvar för att säga till kidsen om de gör dumheter och föräldrarna borde inte ta avkommans parti (ett tecken på tribalisering?).

Borde inte justitiedepartementet informera om vad som är brottsligt och vilka straff som kan följa? När såg vi någon samhällsinformation om lag och rätt? Och borde inte tydliga påföljder kunna anges också för icke straffmyndiga personer? Kanske 15-årsgränsen borde sänkas? Några timmars samhällstjänst några veckoslut borde kunna bli påföljden även för mycket unga personer. Jourdomstolar borde inrättas. Att samla 20, 30 småbrott till en samlad bedömning borde rendera handläggarna i rättsväsendet en prickning för tjänstefel. När får vi en vettigare kriminalpolitik?

Samhället börjar träda tillbaka. Nu breder naturtillståndet - en idé lanserad av Thomas Hobbes - ut sig så som professor Per Bauhn beskrev det i Axess. Människans liv kommer då att bli våldsamt, djuriskt, ensamt och kort, enligt Hobbes. Hans rekommendation var diktatur. Är det dithän utvecklingen går?

Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

10 Comments:

At 18 april, 2008 09:13, Anonymous Tom said...

Polisens framtid är väl, liksom försvarets, att vara en baumolistisk kostnadspost med endast symbolisk betydelse för de betalande.

Den samhällsvetenskapligt intresserade kan undra vad som kvarstår när "vi" alltså avskaffar statens kärnuppgifter och istället fokuserar på dess möjligheter att extrahera resurser ur undersåtarna. Vad kallar man den sortens socialt arrangemang?

 
At 18 april, 2008 10:37, Anonymous Anonym said...

Jag ser en svag byråkratiskt konstruerad polismakt utan mänsklig kontakt med de som skall skyddas. De är fast i ett teknokratiskt informationssamhälle utan att vara de vassaste på något av begreppen.

Jag ser ett allt starkare målinriktat organiserat kriminellt brottsmaskineri göra intrång i vår gemensamma nostalgiska fantasi om en idyll. Det tar tid från det polisarbete den svenska staten är preparerad för och under senare år begår polisledning och underställda blundrar och misstag som inte bara kan skyllas på intelligensbrist.

Kanske skulle avsätta militära insatser och underrättelsetjänst arbete till att kväva de grova internationella brottssyndikat som i det närmaste liknar en krigsförklaring med intrång i infrastruktur och folkmedvetande.

Jag tolkar det som att polisen är på väg att bli utmanövrerad eftersom de fortfarande sitter fortfarande fast i ett tankemönster som passar bättre hos Kling och Klang i Villa Villerkulla stad.

De ryssar och östeuropeer som fostrats under fruktansvärda regimer och samhällen käkar Kling och Klang mentalitet till frukost samtidigt som de tvingar Pippi, Tommy och Annika till trafficing.

Fram för mer livserfarna människor som driver polisens arbete. Människor som kan bevisa att de både har empati och moraliska värderingar som stämmer överrens med svenska folkets önskemål. Bort med akademikernissar och politiker som jobbar för sin egen vinning eller karriären som morot.

Stenhårde Kalle

 
At 18 april, 2008 11:18, Anonymous Anonym said...

Låt fångarna släppas lös i fängelset där Anders Eklund 42, år. Så lär han inte leva länge till!
Men tyvärr är ju svenska samhället skit land som inte vågar göra åt brotten som sker idag.
Har själv mist en skol kamrat genom mord.
Så förstår hur Englas klasskompisar och vänner känner.
Men hoppas helvete går lås när Anders Eklund 42, år hamnar bakom lås och bom. Annars lär väl någon se till att han inte lever länge till ute i vårat svenska samhället. SÅnt hat som folk har mot honom.
kräket ANDERS EKLUND 42, ÅR
sätt många som vill se honom död.
Jag är en som skulle mer än gärna vila se honom död, men jag ska inte ge han den chansen, hoppas någon annan gör de istället. Jag kommer inte sörja hans död, jag kommer att skratta och festa som de är Nyårsafton den dagen nyheterna säger att han blev mördad.
DÅ ÄR DE FEST SOM GÄLLER!
VET att många andra inte våga skriva de, men tycker samma som jag ett hat och hoppas på att han lider långt och länge och plågsam död om någon nu skulle få för sig att mörda honom. Men jag förstår de där 95% som vill se han död. Han är ju lika mycket hatad av oss (Svenska) folket som folk hatade HITLER så stort HAT vet jag att de finns många som känner som jag.
Synd att inte SVT Eller TV4 kan sända direkt sändning av Englas begravning, skulle mer än gärna gå på den men bor för långt ifrån.
Annars hade jag varit där, men förstår att mer än 200 kommer att vara där, men hon finns i mina tankar.
Engla? Du är en hjälte en Heroz för mig och de är du för många många andra världen över.

 
At 18 april, 2008 15:22, Blogger Niklas said...

Även om stora delar av ditt resonemang i blog-posten är huvudet på spiken förbiser du ett par ganska stora "showstoppers".

Första orsaken - byråkratiseringen, statistikjagandet och det ökade avståndet mellan polis och allmänhet är en sak som redan har tagits upp - men det bidrar till att ditt förslag inte kommer att bli så bra i verkligheten.

Det andra är att våra kära politiker har varit alltför klåfingringa och gjort alltför många saker som både är bagatellartade och saknar egentligt brottsoffer kriminella. T ex ringa narkotikabrott, alkoholförtäring på allmän plats, sexköp, diskriminering högt och lågt, privatinförsel av alkohol och fortkörning med så lite som 6 km/h.

Om vi följer din rekomendation och ser till att beivra även småskalig brottslighet kommer vårt rättsystem att kännetecknas av slump och godtycke - samt vara maskinbyråkraternas våta dröm.

Jag är inte säker på att det är så lyckat. Först måste lagboken i så fall rensas ut och se till att brott med offer - våldsbrott, stöld, hot/utpressning - är de som prioriteras högt före allt annat "strunt".

 
At 18 april, 2008 20:38, Anonymous Anonym said...

Integriteten måste omvärderas

Det finns nu tekniska möjligheter att övervaka de som visat sig opålitliga på ett effektivt och diskret sätt. En fotboja kompletteras med en GPS-mottagare som fastställer var bäraren befinner sig, vilket en mobiltelefon vidarebefordrar till polisens dator, där data loggas kontinuerligt. Eftersom avsikten är att bäraren skall vara fri att gå dit han vill, så länge han inte bryter lagen, bör konstruktionen kallas ”LOKATOR” istället för ”boja”.

Visar de loggade data att bäraren av en lokator befunnit sig på platsen för ett brott då det begåtts, åker polisen bara och hämtar honom. I verkligheten vet bäraren att han är ”iakttagen”, vilket verkar mycket avtändande. Därmed stoppas många impulser till brott. Om bäraren ändå beslutar sig för att begå brott, bryter han först den länk runt arm eller ben, som håller lokatorn. Då går omedelbart larm, vilket gör att polisen genast börjar söka honom.

Användningen av lokator begränsas idag mycket starkt av gällande lagar. Det är politiskt mycket känsligt att vidga tillämpningen. Man hänvisar till det intrång i den personliga integriteten det skulle betyda att tvingas bära en lokator även om det gäller en frigiven återfallsförbrytare.

Jag menar att denna syn på den personliga integriteten måste ändras. Tänker man efter inser man att integriteten baseras på omgivningens förtroende för min person. Det är då man har förtroende för att jag uppträder anständigt, som jag kan göra anspråk på att min personliga integritet respekteras.

Begår jag ett brott spelar jag bort detta förtroende. Döms jag till fängelse och så småningom blir frigiven, har jag inte automatiskt rätt till förnyat förtroende. Sådant får man bara om man visar att man förtjänar det, vilket tar ganska lång tid, flera år. Dessförinan är det orimligt att jag skulle ha rätt till lika oinskränkt integritet som före brottet. Jag har ju en gång visat att jag är opålitlig.

Lokatorn kan göras mycket liten och den kan därför bäras mycket diskret. Det är ett synnerligen milt intrång i min personliga integritet att polisen, och endast polisen, vet var jag rör mig. Det kan inte vara stigmatiserande.

Min mening är att lokator skall bäras av alla som begått våldsbrott, inbrott och liknande, när de friges från fängelse. Dessutom utgör lokatorn en så mild påföljd att den bör användas på ungdomar redan vid små förseelser, även på icke straffmyndiga ungdomar. Det är en av de viktigaste åtgärderna för att i den uppväxande generationen återställa förtroendet för att samhället VILL och KAN upprätthålla lag och ordning. Lokatorn hindrar klotter. Den avslöjar om man åker moped på gångbanor och om man åker för fort. Om bara 10 femtonåringar i stan fått lokator, kommer 1000 att akta sig för att få en. Det minskar rekryteringen till grövre kriminalitet.

Om Anders Eklund fått en lokator på sig efter det första våldtäktsförsöket, hade sannolikt både Engla och Pernilla levt idag. Hade odågorna i Rödeby haft lokator på sig, hade de inte kommit på tanken att åka ut för att djävlas mitt i natten.

De som spelat bort sitt förtroende, återvinner det säkrast om de övervakas noggrant med en lokator.

Det är vettigare att noga övervaka de få som visat sig opålitliga än att filma och bugga alla oss andra.

Sture Åström

 
At 19 april, 2008 00:41, Blogger Danne Nordling said...

Tom, polisen kanske inte kan öka prodiktiviteten och därför blir den relativt dyrare i förhållande till varuproduktionen. Men det betyder inte att dess prestationer måste sjunka i absolut mening, eller att skatterna måste höjas för att få ut lika mycket som tidigare. Med tanke på datorisering, DNA, databaser för fingeravtryck, innovationer inom forensictekniken, övervakningskameror, allmänhetens mobiltelefoner med inbyggda kameror (detta klarade upp Engla-fallet snabbare) kunde vi förvänta oss ökad produktivitet. Varför tror vi inte att det är så? Se där en uppgift för den återuppväckta ESO.

Kalle, det kanske är så att polisen är överbyråkratiserad. Mina sagesmän inom polisen menade detta redan för länge sedan, men ingen ville ställa upp offentligt.

Kan det kanske vara så att en organisation som ställs inför en snabbt ökande brottsutveckling med oförändrade resurser och som ständigt utsätts för misstroende från de styrande politkerna och massmedia inte försöker göra sitt bästa utan istället rigoröst följer regelboken? Detta kan förväxlas med låg intelligens som Leif GW Persson ständigt hävdar är den stora bristen. Men man kan väl inte komma igenom polisskolan om man är lågintelligent?

Hur är det med de vanliga knepen för att få människor att bli effektivare och växa? Har polisen rätt incitamentsstruktur? När visar andra uppskattning och förståelse? Ger politikerna något ansvar till personalen eller vill man detaljstyra alltmer? Vi kan ju knappast säga att de styrande politikerna visat något förtroende för polisen.

Men det är ändå så att om resurserna är totalt otillräckliga inför brottsökningen så kommer olika destrktiva tendenser kanske oundvikligen att uppstå som förstärker varandra. Det kan ske en brutalisering som ökar misstroendet och som resulterar i ännu mer detaljstyrning osv.

Niklas, kanske mer resurser kan minska byråkratiseringen. Det är ett känt fenomen att den relativa byråkratiseringen ökar vid nedskärningar. Och nedskärningar gjordes av justitieminister Gun Hellsvik (m) under den förra borgerliga regeringen. När jag påtalade i ett brev att polisen inte kunde behandlas på samma sätt som övrig offentlig sektor fick jag ett kallt svar att alla verksamheter måste dras ned. Hon kämpade inte för sina poliser inte.

Vi kan göra analogin med att dra ner smittskyddet proportionellt när det blir ekonomisk kris trots attacker från epidemier. Om sjukvården skall dras ned så skall smittskyddet det också. Vilken logik...

När det gäller småskalig brottslighet är teorin att små brott leder till större brott om de små inte beivras snabbt. Om detta stämmer kommer den grövre brottsligheten alltså att minska och frigöra resurser på sikt. Det verkar rimligt att då prioritera småbrott som har individuella offer.

Sture, integriteten måste förvisso omvärderas. En allmän övervakning är integritetsinskränkande och borde begränsas till utsatta platser. Ju bättre man kan övervaka brottsbenägna personer desto mindre behöver man allmän övervakning. Då är argumentet att detta blir diskriminerande.

Den slutliga frågan blir då: är det vår allas säkerhet och integritet som skall bli lidande för att dokumenterat brottsbenägna kategorier inte skall diskrimineras med integritetsinskränkningar? Svaret borde vara givet.

Dessutom skulle många brottslingar frivilligt välja en elektronisk "lokator" om de därmed kunde få kortare strafftid eller lägre böter. Sist och slutligen borde staten se till att det fanns (enkel) sysselsättning för alla som släpps ut ur fängelse, vilket tillsammans med elektroniken kunde minska den nu höga återfallsandelen väsentligt.

Vår rätt till självförsvar mot kriminella borde inte få åsidosättas med spetsfundiga undfallenhetsresonemang.
/DNg

 
At 19 april, 2008 09:43, Anonymous Per Fredö said...

De intagnas förtroenderåd,FRIO,. samt ett antal regionchefrer i krimonalvårder har i ett par brännpunktsartiklar gett sin syn på kriminaliteten samt hur verksamheterna på anstalterna bedrivs.

Även om de uttalar att kriminalvården ska medverka till en rehablitering så är uppfattningarna vitt skilda om huruvida kriminaqlvården bedrivs på detta sätt.

Man kan också konstatera att företrädarna för de förtroendevalda anser att persolalen på anstalterna behandlar de intagna på ett omänskligt sätt, vilket säket kan hända i undantagsfall.
Detta då sannolikt därför att de blivit provocerade till det.

Regioncheferna däremot pekar på det antal av rehabiliteringsåtgärder som bedrivs.
Därutövr beskriver de övertygande de repressalier som intagna utövar mot varandra och som är direkt avskyvärda.
Nu får vi se om morgondagens AGENDA någon reda i vad som kan göras för att minska den grova brottsligheten men också komma tillrätta med de mängder av vardagsbrott som det saknas resurser att utreda.
Per Fredö

 
At 19 april, 2008 12:33, Blogger Per-Olof Persson said...

Carl Svanberg har skrivit en intressant artikel om hur brottslingar fungerar:

"Bokrecension: Inside the Criminal Mind"

http://svanberg.wordpress.com/2006/06/25/bokrecension-inside-the-criminal-mind/

 
At 19 april, 2008 14:31, Anonymous Tom said...

Problemet med ständigt stigande kostnader är att dessa uppgifter står för en allt större del av utgiftsbudgeten. Om viljan saknas att hålla jämna steg vad gäller intäkterna, exempelvis genom att skära ner andra offentliga utgifter eller höja skatterna, så kommer organisationen stå inför att rationalisera eller reducera uppgifterna. Rationalisering verkar inte fungera vad jag kan se.

För försvarets del ser vi att det förvandlats till en slags pensionsfond med stridsflygplan. För polisens del ser vi en prioritering på att dra ner arbetstimmarna till vanliga arbetsdagar, lägga ner avsides polisstationer, skriva av brott (s.k. uppklaring) i allt högre grad, och så vidare.

Sedan kan man undra ifall den politiska viljan finns att genomföra förbättringar i kärnverksamheten. Pengar verkar ju finnas för massiv, godtycklig och vad jag kan se oreglerad spaning på undersåtarna, till exempel, i form av kameror och lagring och sökning av vår internet- och sannolikt telefontrafik. Polis och försvar och liknande är då snarast alibin för beskattning, minimala utgifter för att maximera statliga intäkter.

Kanske ett steg i rätt riktning vore att, till exempel, återinföra tjänstemannaansvaret. Nu när grundlagen utreds.

(Slutligen: Om min vän som jobbar med uppbyggandet av en del av detta övervakningssystem läser detta, skicka mig ett email. Jag bjuder på en strålande middag och vad jag tror är det bästa vin du druckit. Erbjudandet giltigt till 31 Dec 2008.)

 
At 19 april, 2008 15:29, Blogger Niklas said...

En annan sak som jag jag drar mig till minnes när jag läser igenom den här posten och dess kommentarer en gång till är resonemanget i frekonomics - att den stora minskningen av våldsbrott i new york på 90-talet i princip inte hade något med vad polisen gjorde (eller inte gjorde) att göra. Utan att hela minksningen förklarades på ett mycket övertygande sätt av det faktum att aborter legaliserades 20 år tidigare.

Ordningsmakten själv framhåll så klart gärna nolltolerans och ökat antal poliser som den stora förklaringen - men det var en förklaring som inte höll när man började granska den i sömmarna.

Läs gärna hela boken - men kapitlet om brottslighet/aborter i synnerhet.

http://en.wikipedia.org/wiki/Freakonomics

 

Skicka en kommentar

<< Home