Vårpropositionen förebådar nytt intresse för skattepolitiken

Trots att vårpropositionen inte innehöll något substantiellt om skatterna var det enda konkreta av betydelse i riksdagsdebatten regeringens fördelningspolitiska inriktning. Skall regeringen av opportunistiska skäl försöka bedriva socialdemokratisk skattepolitik? Eller blir det ett slopande av värnskatten?

Debatten om vårpropositionen blev "ett sammelsurium av argument" som Thomas Östros sade i Riksdagen. Han bidrog dock själv till förvirringen genom att tala om ökad arbetslöshet i regeringens egen proposition. I tabellen nedan kan vi se att det blir en begränsad ökning (0,2 pe) nästa år vilket inte är anmärkningsvärt mot bakgrund av den internationella finanskrisen.

Vi ser här att sysselsättningen ökade kraftigt 2007 och även 2008 förutses den öka avsevärt. En liten fortsatt uppgång föutses också vilken Östros ansåg ligga inom felmarginalen. Det kan tänkas att det inte blir någon fortsatt ökning men det är knappast ett skäl till att förklara regeringens politik för misslyckad. Vi har rimligtvis sämre tider att vänta utomlands. Men är högkonjunkturen slut i meningen att vi nu får lågkonjunktur?

Det hade varit på sin plats att vi hade fått en ingående diskussion om huruvida regeringen "eldat på" under högkonjunkturen så att räntan idag är onödigt hög. Det hävdade Östros och Finansminister Anders Borg hänvisade till det strukturella överskottet i det offentliga sparandet. Man kan dock fråga sig hur Östros hade ställt sig till att Sverige nu skulle gå sämre tider till mötes med högre arbetslöshet och sämre sysselsättning. Och kommer han att vidhålla förslaget om skattehöjningar på 400 kr/mån i partimotionen om två veckor?

Debatten i Riksdagen var ganska tramsig trots att alla deltagarna först fick göra sina inlägg utan repliker. Vad är det för idé att Ulla Andersson från vänsterpartiet i 15 minuter skall ondgöra sig över regeringens politik utan att ha något i sak att anföra. När hon framfört att regeringen driver "en cynisk politik som är förskräcklig" hade hon sagt sitt.

Även Mikaela Valtersson (mp) var till en början lika tramsig men mot slutet kom hon in på en sakdebatt som ytterligare utvecklades i replikskiftet med Borg. Vad hon ogillade var mätningen av utanförskapet i form av hur antalet heltidsekvivalenter utvecklar sig. Det var inget utanförskap om någon t ex var hemma för förkylning i en vecka. Hon hade fått detta från en rapport beställd av Arbetarrörelsens tankesmedja och som presenterades för ett par veckor sedan (pdf).

Här svävade Borg på målet men menade att utanförskapet går att mäta på olika sätt. Motargumentet är rimligtvis att det egentliga utanförskapet representeras av en del av den totala siffran och att den inte skall blåsas upp av att det finns deltidssjukskrivna eller deltidsarbetslösa. - Ytterligare referat om hela debatten finns på DN.se.

Den fråga som kanske kommer att diskuteras mera i fortsättningen är Östros påstående att skattesänkningarna mest gått till de tre översta decilerna. Detta bemöttes inte alls av Anders Borg och någon fördelningspolitisk analys finns inte i vårpropositionen. Bloggaren Dick Erixon har letat efter motargument på regeringen hemsida men inte hittat några. Han deltog i en debatt med chefredaktören för Arena i Studio1 (inget skriftligt referat). Som bekant är Erixons tes att alliansen försöker göra sig trovärdig i den fördelningspolitiska debatten genom att säga nej till slopad värnskatt. Han menade att detta var ytterligare ett exempel på s k triangulering.

Att lägga sig nära den socialdemokratiska fördelningspolitiken är enligt min bedömning en farlig politik. Det blir då ingen märkbar skillnad mellan s och alliansen vilket kan leda till uppror eller resignation med sofflocket som ett realistiskt alternativ. Men de politiskt oerfarna företrädarna för alliansen saknar troligtvis den pedagogiska förmåga och inre övertygelse som skulle fordras för att på ett vinnande sätt gå ut med genuint borgerlig politik. Därför återstår bara den opportunism som med en eufemism kan kallas "triangulering".

Vad vi nu ser är kanske formeringen av debattfrågorna i politiken fram till valet. Jobbpolitiken faller tillbaka trots Östros försök att visa att den är ett misslyckande. Fördelningspolitik och skattepolitik rycker fram. Värnskattefrågan finns kvar. Klimatpolitiken verkar nu helt försvinna.

Andra bloggar om: vårpropositionen, vårbudgeten, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, politik, fördelningspolitik på intressant.se