onsdag, april 16, 2008

Hur skall Borg och Östros kunna debattera fördelningspolitik?

Moderater och socialdemokrater kan inte debattera teknikaliteter när det är skattepolitiska grundprinciper som kan intressera. Men har man inte olika uppfattningar så vill åtminstone m inte diskutera värderingar. Det öppnar för s att ytterligare jaga dem med "de rika".

I Aktuellt 16/4 möttes Anders Borg och Thomas Östros i en kort debatt om vårpropositionen. Det blev en tidvis livlig debatt där båda till slut pratade i munnen på varandra. Men vad handlade debatten om? Visst, olika bedömningar av sysselsättning och arbetslöshet var ett inslag. Där måste man ha bakgrundskunskap för att kunna hänga med.

Det som tittarna hade kunnat begripa skulle ha kunnat handla om skatter. Men även denna debatt blev underlig eftersom båda debattörerna hade samma utgångspunkt. Borg anklagade socialdemokraterna för att de skulle förorda en "skattechock" som han lyckades konkretisera till att löntagarna skulle får en skattehöjning på 20 mdr kr och lika mycket skulle drabba företagen. Men han lyckades inte få fram vad det var för skattehöjningar han avsåg. Och på Östros verkade det som om Borg fantiserade.

Östros anklagade regeringen för att sänka skatterna mest för de rika. Det ville inte Borg diskutera. Varför sade han inte istället att förmögenhetsskatten var omöjlig vid två procents inflation och därför leder till massiv kapitalflykt? Varför sade han inte att fastighetsskatten var omöjlig att behålla och dessutom orättfärdig även för dem med "dyra" hus? Vi vet att svaren på dessa frågor är att Borg egentligen ville ha kvar förmögenhetsskatten och fastighetsskatten. Borde han då inte ha sagt detta?

Det hade varit omöjligt. En regering kan inte ha en finansminister som kollaborerar med oppositionen. Att finansministern och i viss mån statsministern sympatiserar med oppositionens grundvärderingar får enbart framgå indirekt. Det leder dessvärre till att regeringen hamnar i en defensiv position så fort de principiella frågorna aktualiseras. Två socialdemokrater kan bara diskutera teknikaliteter som för den stora publiken är svårbegriplig och i många fall ointressant. Denna svaghet har Östros inte ännu kommit underfund med hur han skall hantera.

Å ena sidan innebär denna närmast socialdemokratiska grundhållning hos de centrala regeringsföreträdarna att regeringspolitiken debattekniskt försvagas. Å andra sidan är en alltför tydlig manifestation av det socialdemokratiska draget kanske till fördel för regeringen när det gäller att ta väljare från socialdemokraterna. Därför vill Östros ha kvar föreställningen om en grundläggande motsättning. Den logiska följden borde bli att Östros lägger ännu större vikt vid att regeringen gynnar de rika. Då kan han egga upp marginalväljarna samtidigt som statsministern och finansministern inte kan försvara sig med annat än svårbegripliga tekniska undanflykter.

Dessutom kan regeringen inte tillgodose de borgerliga kärnväljarna med ett slopande av värnskatten eftersom man känner att då skulle Östros med ännu större fog kunna jaga regeringen med gynnandet av de rika.Samtidigt varken vill eller kan Borg och Reinfeldt argumentera principiellt för en sådan fördelningspolitik. Värderingarna finns där inte. Och inte heller den pedagogiska förmågan eftersom man redan sedan länge har argumenterat för den omvända fördelningspolitiken. Vi ser alltmera konsekvenserna av en regeringsledning som saknar ideologiskt engagemang eller rentav omfattar motsidans värderingar och därför inte framgångsrikt kan försvara riktig borgerlig politik.

Detta betyder att något värnskatteslopande inte kommer inom överskådlig tid - knappast under nästa mandatperiod heller. Vi kommer ännu många gånger få höra Borgs eländigt maskerade motargument som han senast nämnde igår: trots att Sverige har ett enormt överskott i statsfinanserna är det ett finansieringsproblem som står i vägen - det är skolan och utbildningen som nu måste prioriteras pengamässigt enligt Borg. När tiderna blir sämre borde det bli ännu svårare...

Kärnväljarna kan lockas av sofflocket. Jag har igår bidragit med en artikel till SVT:s debattavdelning på deras hemsida om denna nästan socialdemokratiska skattepolitik som kan läsas här.

Debatten i Aktuellt antydde ytterligare en intressant skattefråga. Socialdemokraterna har tydligen ett förslag till skatteavdrag för alla pensionärer som skulle ge 2000 kr/år. Detta är utformat för att möta missnöjet med att pensionärerna inte fått del av jobbskatteavdraget trots att man kan betrakta pension som uppskjuten lön. Eftersom detta inte ger en förbättring enbart till de sämst ställda pensionärerna ville Borg inte veta av detta förslag. Han ser inte att s med detta kan göra inbrytningar bland moderata pensionärer, som helgens Sifo-undersökning redan har indikerat. Nästa fördelningspolitiska debatt som berör pensionärernas skatter kan verkligen bli en demonstration av hur s och m gjort en skattepolitisk rockad.

[Uppdatering em: I dagens SvD bekräftar Östros och Veronica Palm på Brännpunkt att de vill sänka skatten för alla pensionärer med 2000 kr/år, lika för alla. I en ledare skriver SvD att man tror att alliansens pensionsförslag och jobbavdrag är bättre än detta för opinionen bland pensionärerna där Sifo visat att "tålamodet tryter". Tror vi det?]

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

5 Comments:

At 17 april, 2008 12:03, Anonymous Per Fredö said...

Det är anmärkningsvärt om Borg verkligen ansåg att för5mögenhetsskatt och fastighetsskatt skulle bibehållas.
Om så vore fallet skulle det mede säkerhet ha används mot honom och mot mot regeringen-

Vilka källor eller vilken annan information Danne har du om detta?
Per Fredö

 
At 17 april, 2008 13:14, Blogger Danne Nordling said...

Vad jag avsåg är Borgs tidgare obenägna inställning till att avskaffa förmögenhetsskatten och ändra fastighetsskatten. Det var väl känt tidigare men tycks bortglömt idag.
/DNg

 
At 17 april, 2008 18:40, Blogger Per-Olof Persson said...

Av intresse kan vara en kort artikel om att höjning av kapitalskatter kan ge lägre skatteintäkter. President Nixon höjde kapitalskatten 1969 från 28 % till 49 %. Skatteintäkterna föll.

När kapitalskatten sänktes 1978 började skatteintäkterna öka igen. Om professor Laffer sägs det:

"Once again let us return to Professor Laffer. All that he had really said, irrespective of what the media and the Democrats assert, is that beyond a certain point the burden of taxation would cut investment and thus reduce, if not halt, economic growth. No sound economist would deny this proposition. And yet Laffer was lampooned, pilloried, grossly misrepresented ad nauseam — and now that I think of it, still is. Clearly, economic reasoning and history have refuted the ridiculous contention that the abolishing the capital gains tax would cut national savings and impose costs on the poor."

"Obama's capital gains tax is a tax on economic growth"

http://www.brookesnews.com/081404obamacgt_print.html

 
At 17 april, 2008 22:00, Anonymous Anonym said...

Lustigt att Borg/Reinfeldt tidigare förnekat att de skulle göra gigantiska skattesänkningar. När man sedan pratar om Östros återställare kallas det för skattechock. På samma sätt förnekar Östros att de skulle höja skatten chockartat men arumenterar samtidigt mot regeringens "gigantiska" skattesänkningar.

 
At 19 april, 2008 10:16, Anonymous Per Fredö said...

Detta med skattechock ska nog ses mot bakgrund av att !/ Östros varit emot genomförda skattesänkningar på 50 miljarder 2/ deklarerat motstånd redan nu mot aviserade skattesänkningar på 30 miljarder samt /3 att socialdemokraterna vill ha skattehöjningar för att bevbara välfärdsstaten.

 

Skicka en kommentar

<< Home