Varifrån kommer växthusgaserna?

Bilar och flyg svarar för 7 respektive 1,5 procent av de globala utsläppen.

Det verkar ha pågått en skev rapportering om utsläppen av CO2 mfl gaser som sägs leda till global uppvärmning under många år. I centrum för uppmärksamheten har funnits personbilar och flyget. Vi har getts bilden att det är biltrafiken och flyget som är viktigast att begränsa för att motverka för att bekämpa uppvärmningen av jorden.

 

Men tittar vi på den totala bilden av varifrån växthusgaserna kommer är klimatalarmisternas beskrivning helt felaktig. Personbilar (inkl bussar) svarar inte för mera än 7,1 procent av utsläppen och flygresor (för persontransporter) bara för 1,5 procent.

 

I diagrammet redovisas senast (sept-20) tillgängliga data (2016).

 

 

 

Den stora utsläppskategorin är byggnader: bostäder, kontor, restauranger och butiker med 17,5 procent av totalen - inte persontransporter. Är verkligen klimatalarmisterna ute efter att minska utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt? Eller är klimathotarna ute efter att förändra det kapitalistiska samhällets livsstil i grunden?

Är klimatskeptikerna offer för sin personlighet?

De som inte vill acceptera forskarnas påståenden om att människan orsakar nästan hela den globala uppvärmningen sedan mitten av 1800-talet har en auktoritetsbunden personlighet. Det framgår av en doktorsavhandling i psykologi. Men kan inte skepsisen också ha orsakats av förskarnas arrogans och konstiga ovilja att diskutera sakligt om uppvärmningens orsaker?

Det finns åtminstone tre förklaringar till varför en stor minoritet är skeptisk till teorin att mänsklig aktivitet är den dominerande orsaken till den globala uppvärmningen (AGW): 1) Företrädarnas beteende, 2) Konsekvenser för livsstil och levnadsstandard och 3) Teorins underbyggnad i grova drag.

Nyligen har en doktorsavhandling (bilden) i psykologi av Kirsti Jyhlä behandlat frågan med koncentration på orsaksfaktor 2). Det framkommer att personer med konservativa och högerinriktade åsikter som är emot ekonomisk nivellering och för ett hierarkiskt samhällssystem i högre grad är skeptiska till teorin om AGW. Jag tolkar det som att Jyhlä pekar på det som tidigare kallades "den auktoritära personlighetstypen" är en väsentlig förklaringsfaktor. Rent allmänt verkar det som att sådana personer är obenägna att acceptera tvångsvisa försämringar och därför blir de benägna att ifrågasätta grunderna för anspråken på att försämringar är nödvändiga.

Också min orsaksfaktor 1) handlar om psykologi men i detta fall som en reaktion på AGW-företrädarnas uppträdande. Det frapperande hos klimathotsföreträdarna är deras arroganta attityd och ovilja att diskutera sakfrågan med kritikerna. "Debatten har avgjorts för länge sedan och det är onödigt att än en gång förklara varför AGW-teorin är korrekt" heter det. Man hävdar att världens klimatforskare är så gott som eniga och att konsensus råder. Att ifrågasätta teorin påstås vara oförskämt, moraliskt tvivelaktigt, korrumperat eller rentav kriminellt. Dessa krav på konformism retar inte oväntat upp många som vill ha en intellektuell sakdiskussion som grund för sina ståndpunkter.

Den tredje orsaksfaktorn accepterar inte auktoritetsargument. Även om AGW-frågan kan framstå som invecklad går det att ge en populärvetenskaplig beskrivning som i grova drag ger en förklaring. Och det saknas inte populärvetenskapliga utläggningar om mekanismerna bakom växthuseffekten, klimatmodellernas indelning av jordytan i nästan kvadratkilometerstora rutor, temperaturdata, koldioxiddata, glaciärdata, data om isbjörnar och mycket annat mindre relevant.

Länge omnämndes inte ens den centrala förklaringen som är principiellt mycket enkel. En ökning av koldioxidhalten i en behållare medför att värmestrålning ger större uppvärmning (så långt brukade man förklara). Men denna uppvärmning är för liten för att förklara hela atmosfärens uppvärmning och därför anser man att det finns en återkoppling från att litet högre temperatur ger en följdeffekt i form av högre halt av vattenånga i atmosfären som i sin tur ger den stora uppvärmningseffekten (detta var nytt). Här påverkar dock molnbildningen på olika sätt och den empiriska effekten blir mycket komplicerad och osäker.

Nu tycks forskarna mera anta att uppvärmningen beror på ökade utsläpp av växthusgaser eftersom det inte finns någon annan beaktansvärd förklaringsfaktor. Utifrån detta konstruerar man invecklade matematiska klimatmodeller som numera används som bevis för teorins riktighet.

Jag kan inte annat än att fortsätta att vara skeptisk. Mycket prominenta klimatvetare har ju huggit i sten tidigare. Ett patetiskt exempel är f vicepresidenten Al Gore som i en bok efter sekelskiftet ville göra gällande att koldioxidhalten sedan 600 000 år samvarierat med temperaturen på jordytan (isborrkärnor). En närmare granskning visade emellertid att temperaturen förändrades flera hundra år innan koldioxidhalten började förändras. Något bevis för koldioxidens värmande effekt ser jag inte. När det blir varmare ökar koldioxidhalten utan att det nödvändigtvis finns starka återkopplingseffekter.

Det är oklart hur mycket klimatvetarna tidigare anslöt sig till Gores förklaring. Men jag hörde inga kraftfulla avståndstaganden. Kanske trodde man att Gore hade delvis rätt i att de stora temperaturvariationerna orsakades av koldioxiden och andra växthusgaser (GHG) och inte av jordaxelns lutning och liknande cykliska förändringar lagrade på varandra. Men ingen brukar hänvisa till någon separering av GHG-förändringar och jordaxelförändringar.

Skulle då GHG-förändringar på medellång sikt (11 000 år) kunna vara orsaken till temperaturförändringar vilket Gore också hävdade? Vi kan titta på nedanstående diagram från professor Humlums site 'Climate4you':

I det övre diagrammet över temperaturen har jag lagt in den nutida temperaturen som ett kryss. Koldioxiden har däremot ökat sin halt explosivt och dagens nivå (395 ppm) ligger litet ovanför (utanför) det övre diagrammet. Humlums data kommer från isborrkärnor medan kompletteringarna efter 1854 är  från gängse mätdata i nutid.

Något medelfristigt samband mellan koldioxid och temperatur kan inte utläsas.

Nu kan man hävda att detta inte varit känt för den stora allmänheten som fått lita på forskare och andra auktoriteter. Men när den som varit intresserad kan hitta sådan här statistik blir man skeptisk. Och varför har inte de populärvetenskapliga journalisterna beskrivit hur dåligt statistiken ser ut att kunna belägga teorin om människans dominerande inverkan på den ökande uppvärmningen? Om en förvriden personlighet har spelat roll för klimatdebatten är det vetenskapsjournalisterna som tycks vara behäftade med något av den "auktoritära personligheten".

[En ingående redogörelse för möjligheten att det finns naturliga temperaturcykler (överlagrade), som kan upptäckas med spektralanalys, har nyss publicerats i sammanfattning av Klimatsans - en teori av Carl-Otto Weiss.]

Läs även andra bloggares åsikter om psykologi, växthuseffekten, klimatskepsis, klimatförnekare, Gore, klimathot, uppvärmning, global warming, auktoritär personlighet, vetenskapsjournalister, politik på intressant.se

Sverige släpper bara ut 0,14% av all CO2

Vi i Sverige behöver inte cykla till jobbet för att minska koldioxidutsläppen. Vad vi gör har ingen betydelse för världens klimat. Våra utsläpp är bara 0,14 procent och de har minskat med 24 procent sedan 1990. Om vi korrigerar utsläppen för utrikeshandeln blir de ännu mindre.

Sverige har minskat sina utsläpp av växthusgaser kraftigt. Räknat som koldioxidekvivalenter (inkl metan, lustgas etc) är minskningen sedan 1990 24,3 procent till 2014. Utsläppen var 71,9 Mt (milj ton) 1990 och 54,4 Mt 2014, se nedanstående diagram:

Sveriges utsläpp av växthusgaser minskade med 24 procent 1990-14

Trots denna minskning på 24 procent vill politikerna att minskningen ska bli 40 procent till år 2020. Det kan förefalla som om det skulle kräva mycket svåra omställningar i Sverige. Men utsläppen från Sverige som geografiskt område ska bli 30 procent och resten av minskningen ska åstadkommas genom "investeringar i andra EU-länder eller flexibla mekanismer som mekanismen för ren utveckling (CDM)" Källa: NVV

Minskningen av utsläppen i Sverige ska åstadkommas genom övergång till biobränslen för uppvärmning och elproduktion, vindkraft och solceller samt jordvärmepumpar för uppvärmning. Dessutom kommer övergången till mer bränslesnåla bilar att bidra. De högre bensin- och dieselskatternas effekt på bilåkandet är däremot begränsade på grund av låg efterfrågeelasticitet.

Om vi drar ut trenden i diagrammet för den svenska nationella minskningen från de senaste tio åren, med en reduktion på 21,8 procent, kommer minskningen till 2020 att bli 13,1 procent ytterligare. Utsläppen 2020 kommer då att bli 24,3+13,1=37,4 procent mindre än 1990. Genom statens åtgärder utomlands med hjälp av svenska skattepengar kommer Sveriges åtaganden att med råge uppfyllas. Det finns ingen anledning för svenska privatpersoner att ta på sig betungande restriktioner för tt få ner utsläppen ytterligare - som t ex att cykla till jobbet eller sluta äta kött och ris eller ge vatten istället för mjölk till barnen.

Nu när klimatmötet i Paris pågår bör vi komma ihåg att alla åtgärder som Sverige gör för att minska utsläppen i själva verket är betydelselösa i ett globalt perspektiv. Sverige släpper ut 45 Mt CO2 per år medan de globala utsläppen är 32 300 Mt eller 32 Gt. Det blir 0,14 procent av hela världens utsläpp som Sverige svarar för. Moraliskt räcker det att göra lika mycket som andra liknande länder.

Att försöka forcera fram en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 för dyra pengar är inte motiverat. De anläggningar för nya biodrivmedel som nu är igång på ett försöksstadium i Luleå och Göteborg har drabbats av stora ekonomiska problem och trassel med EU:s regelverk. Produktionen fungerar inte som den ska (tekniska problem) och den har blivit en "ekonomisk mardröm" (Gbg). Satsade skattepengar har gått förlorade.

En invändning, som går ut på att Sverige ändå skulle vara en "klimatbov", är att Sverige ökat importen av konsumtionsvaror från länder med stora utsläpp och kunnat minska produktionen i Sverige. Genom att t ex Kina får möjlighet att öka sin produktion som sker med kolkraft ser det ut som att Sverige minskat sina utsläpp. Enligt Naturvårdsverkets statistik är detta fortfarande sant eftersom svensk konsumtion de senaste tio åren släppt ut 4,8 procent mindre växthusgaser när utsläppen i andra länder räknas in.

Om vi har fri handel är det dessutom Kinas ansvar att minska sina utsläpp - inte Sveriges. Men teoretiskt skulle Sverige kunna införa importrestriktioner för t ex export från Kina och självt producera de varor som Kina skulle gå miste om i sin export. Sveriges mer koldioxideffektiva, men mer kostsamma, produktion skulle då ge ett mindre utsläpp på bekostnad av både Kinas och Sveriges välstånd. Indirekt är det detta den kinesiske klimatförhandlaren Li Gao förordar fastän han inte förstår det.

Till sist borde vi räkna med Sveriges mera koldioxideffektiva produktion för hela utrikeshandeln. Vi borde beakta att Sveriges exportprodukter görs med mindre CO2-utsläpp än andra länders. En metod för detta presenterades översiktligt på DN debatt 2013. Den kallas Nega-metoden. Resultatet av denna är enligt författarna Kander och Jiborn att varken den konventionella produktionsmetoden, som indikerar drygt fem ton per capita, eller konsumtionsmetoden med nio ton är rättvisande. Istället är utsläppen med Nega egentligen bara fyra ton per capita.

Författarna understryker att svensk export är koldioxidsnål. "Svensk järn- och stålexport sparar in mest växthusgaser jämfört med om importländerna själva hade producerat dessa varor. Därefter kommer papper och pappersmassa följt av kemisk industri. Men alla produktgrupper i den svenska exporten drar sitt strå till stacken."

Läs även andra bloggares åsikter om växthuseffekten, koldioxidutsläpp, klimatmötet, COP21, klimat, biodrivmedel, miljö, klimatpolitik på intressant.se

Vad anser Miljöpartiet om uppvärmningsstoppet?

Fortfarande syns ingen fortsatt uppvärmning av den globala medeltemperaturen enligt satellitmätningarna. Nu har temperaturutvecklingen snart varit utplanad i 18 år:

Temperaturökningen visar inte någon stigande trend de senaste åren

I den nya regeringen i Sverige ska nu Miljöpartiet verka för dyrbara klimatpolitiska åtgärder såsom flygskatt, höjd bensinskatt och stopp för en större bilväg förbi Stockholm. Dessa åtgärder diskuteras på ett lämplighetsplan men inte på det grundläggande planet. Om den globala uppvärmningen har avstannat borde Miljöpartiets förslag till åtgärder åtminstone diskuteras. Vad anser Gustav Fridolin och Åsa Romson om att uppvärmningen avstannat?

Är temperaturutplaningen tillfällig eller någonting mera varaktigt? Politiker som har genomgripande och kostsamma förslag på programmet borde kunna säga någonting om de grundläggande förutsättningarna för sina förslag. Dessutom borde de kommentera andra klimatrelaterade förhållanden såsom att isutbredningen kring Antarktis är rekordstor, att världshavens stegring inte visar någon accelererande trend och att den registrerade extremväderstatistiken inte heller visar någon stegring.

Läs även andra bloggares åsikter om växthuseffekten, flygskatt, bensinskatt, miljöpartiet, klimathot, klimatpolitik, Åsa Romson, politik på intressant.se

Globala uppvärmningen stagnerar fortfarande

Satellitmätningarna i mars visade ingen global temperaturökning. Inte heller har havsytans nivå stigit snabbare de senaste 12 åren då temperaturen slutat stiga.

 Utfallet i mars blev lägre temperatur än i januari och samma som i februari. Jorden ligger för tillfället lägre i temperatur än under genomsnittet 2013.

Eftersom koldioxidutsläppen fortgått och halten i atmosfären stigit med oförändrad hastighet måste avvikelsen mot den gängse klimathotsteorin förklaras. En sådan är att värmen av någon anledning försvunnit ner i haven. Men någon effekt på havsytans stegring syns inte. Det borde ske en extra utvidgning om värmen i högre utsträckning har tagits upp av haven.

Havsytans stegring är en komplicerad historia. Den påverkas av nederbörden kring polerna - tillväxten av Antarktis snötäcke sänker sålunda havsytan med 7 mm per år. Men den stiger också, både till följd av smältande glaciärer och genom värmeutvidgning. En oavbruten stegring har pågått i 175 år. Trenden de senaste 20 åren har enligt Lennart Bengtsson dock varit oförändrad kring 3 mm/år från att tidigare legat på knappt 1,5 mm.

Kan det vara så att teorin om en förstärkt växthuseffekt till följd av människans påverkan genom utsläpp inte stämmer till fullo?

Läs även andra bloggares åsikter om global temperaturökning, växthuseffekten, klimathot, koldioxid, uppvärmning, miljö, havsytan, havsnivå, IPCC, vetenskap, politik på intressant.se

Ännu ett år utan global temperaturökning

Året 2013 blev ännu ett år i den mer än tioåriga serie år då temperaturen på jorden inte stigit påtagligt, vilket FN:s klimatmodeller förutskickat. Hur länge ska klimatpolitiken kunna basera sig på auktoritetsargument när verkligheten tycks visa något annat?

Satellitmätningarna för 2013 visar att temperaturen 2013 blev ytterst obetydligt högre än för 2012. Om toppen 1998 inte enbart tillskrivs El Niñoskulle man kanske kunna tala om en svagt sjunkande temperaturtrend sedan 1998. Detta stämmer inte med de förutsägelser som IPCC:s klimatmodeller visat upp.

Ännu syns ingen ökad temperaturtrend som modellerna förutspått
Källa: drroyspencer.com

Om vi skulle utesluta de klimatmodeller som visar lägst klimatkänslighet, i enlighet med Steven Sherwood i Nature häromdagen, borde temperaturen ha stigit åtminstone 2 grader (om snittet i de återstående är ca 3 grader vid fördubbling). Eftersom detta långtifrån är fallet borde någon ytterligare hypotes presenteras för att rädda teorin om den registrerade uppvärmningen till betydande del beror på antropogena faktorer (AGW).

Hittills förefaller teorins anhängare vara nöjda med hänvisningar till att alla forskare är överens om teorins korrekthet. Detta är ett auktoritetsargument som inte har någon bärighet i sig. Men så länge ingen trovärdig instans ifrågasätter hur fakta kan hänga ihop kan teorin fortsätta att hållas för sann. Frågan är hur länge detta kan pågå när temperaturmätningarna envisas med att inte stämma överens med teorins huvudlinje.

Läs även andra bloggares åsikter om global warming, global uppvärmning, temperatur, växthuseffekten, klimatkrisen, miljö, klimatpolitik, IPCC, politik på intressant.se

Klimathotet kräver att vi offrar demokratin?

En del miljöaktivister har länge förordat mer auktoritära tag för att minska klimatutsläppen. Attityden har nu spritt sig till mera rumsrena kretsar. Men exemplet Kina visar att det inte räcker med att offra demokratin. Autokraterna måste också ändra sin klimatpolitiska uppfattning.

För första gången har en debattartikel som är kritisk mot klimathotsaktivisterna publicerats på DN-debatt 2/12-13. Den tar dock inte ställning till sakfrågan - hur mycket av den globala temperaturökningen som orsakas av människan. Tesen är enligt rubriken att "Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin". Författarna är Svenolof Karlsson, journalist, Jacob Nordangård, universitetslektor och Marian Radetzki, professor i nationalekonomi.

Författarna pekar på en rad tankesmedjor med stort inflytande som har stora ekonomiska resurser. De har också kartlagt hela klimatfrågans framväxt i en bok där de olika aktörernas relationer och finansiering behandlas. (Domedagsklockan och myten om jordens ständiga undergång, Ekerlids). Några exempel på tankesmedjor: Council on Foreign Relations, Aspen Institute, Rockefeller Brothers Fund, Brookings Institution, Chatham House, Romklubben samt Trilaterala kommissionen. De nämner också samverkanpartners inom FN såsom WMO, UNEP, IPCC samt under senare tid även EU-kommissionen. Dessutom finns WWF och Stockholm Enviroment Institute.

En paradox är enligt författarna att oljeintressena också finansierar opinionsbildningen mot klimathotet. De nämner Rockefellersfären, oljemiljardären Robert O Anderson och Maurice Strong, generalsekreterare vid de tidiga miljökonferenserna i Stockholm och Rio (VD i oljebolaget Petro Canada).

Miljöorganisationerna verkar ofta vara "köpta" av EU om man får tro författarna. Vid EU:s sjätte miljöbehandlingsprogram 2001 fastställdes bidraget til maximalt 70 procent av utgifterna. "Sju av de åtta  största Brysselbaserade miljöorganisationerna fick det året sin kärnfinansiering från EU-kommissionen." I det sjunde programmet 2007 föreskrev kommissionen att miljöorganisationerna skulle arbeta för EU:s åtaganden enligt Kyoto-protokollet. "Detta förklarar varför de tongivande miljöorganisationerna efter detta så monotont har hänvisat till klimatet." (min emfas)

Den allvarligaste anklagelsen är dock att klimataktivisterna umgås med tankar på att inskränka demokratin. EU-rådgivaren Hans Joachim Schellnhuber vid Potsdaminstitutet (som låg bakom det tvivelaktigt grundade larmet från Världsbanken förra året) var 2009 i Essen särskilt tydlig:

"Demokratiska regimer är inte väl ägnade för den grad av deltagande som krävs: Kan fria demokratiska samhällen hantera effekterna av allvarliga globala klimatförändringar, eller är kanske auktoritära regimer bättre lämpade till att genomdriva de nödvändiga åtgärderna?”

Liknande, men mera inlindade, sådana tendenser tillvitar de tre författara även svenska aktivister såsom Bo Ekman, Tällberg Foundation, Johan Rockström och Margot Wallström (stiftelsen Global Challenges Foundation).  

Vi har hört enskilda miljödebattörer förorda mer auktoritära tag tidigare. Men är inte detta ett utflöde av att man föreställt sig att det är de kapitalistiska västländerna som är de som måste minska sina utsläpp drastiskt? Om något år släpper emellertid Kina ut dubbelt så mycket koldioxid som USA. Den stora utsläppsminskningen måste rimligtvis göras i ett land som redan styrs uppifrån med auktoritära metoder. Men trots möjligheten att utfärda dekret om utsläppsminskningar med hot om dödsstraff sker detta inte. Varför skulle då en mera allmän övergång till "bättre lämpade" auktoritära regimer leda till att de blev mer  benägna "att genomdriva de nödvändiga åtgärderna"?

Läs även andra bloggares åsikter om växthuseffekte, klimathot, global uppvärmning, klimathotsaktivister, Schellnhuber, demokrati, auktoritära regimer, Kina, klimat, miljö, politik på intressant.se

Miljöpartiets utsläppsmål kräver kommunalskatt på 40 kr?

En utsläppsminskning för EU med 60 procent kräver enligt Björn Lomborgs beräkningsmodell kostnader på 4,8 biljoner kronor. Det är 4,5 procent av EU:s BNP.

I lördags skrev miljöpartiets ena ledare, Åsa Romson, en artikel på DN-debatt 23/11 som handlade om EU:s klimatmål. Det är som bekant att CO2-utsläppen ska minskas med 20 procent till år 2020 (jämfört med 1990). Hon menar nu att  det inte räcker för EU med ett så modest mål, som hon utan några belägg påstår redan är uppnått. För att nå 2-gradersmålet och för att visa att vi gör vår del av jobbet behöver EU sätta ett "offensivt mål" till 2030. Det ska innebära en minskning av utsläppen med 60 procent. "Då kan andra länder inspireras och följa efter."

Åsa Romson, MP

Någon kostnadsuppskattning eller beräkning av vad programmet i sig har för effekt på temperaturutvecklingen nämner Romson inte. Däremot har Björn Lomborg anfört beräkningar som han redovisar i en artikel på ledarsidani SvD 24/11. Han är chef för Copenhagen Consensus Center och adjungerad professor vid Copenhagen Business School. Lomborg är skeptisk till effekterna av traditionella utsläppsbegränsningar och menar att de är dyra och ger litet resultat:

"Bara européerna och några få andra fortsätter hänge sig åt betydande utgifter för obetydliga resultat. EU har förbundit sig att skära ner CO2-utsläppen till 20 procent lägre än 1990 års nivå till år 2020. Forskning visar att detta kommer att kosta 1600 miljarder kronor per år. Vid århundradets slut, till en sammanlagd kostnad av mer än 130000 miljarder kronor, kommer den förväntade temperaturökningen att ha reducerats med obetydliga 0,05 grader Celsius."

Björn Lomborg

Om vi tar Lomborgs uppgifter på allvar borde Romsons krav på en tre gånger så stor utsläppsminskning att kosta tre gånger så mycket - kanske ännu mera eftersom åtgärderna tenderar att bli allt dyrare när mycket ska göras på en gång.. Det betyder en sammanlagd kostnad för EU på åtminstone 4 800 miljarder kronor per år. Och effekten skulle bli att temperaturen vid nästa sekelskifte skulle vara 0,15 grader lägre än annars.

Kostnaden på 4,8 biljoner kronor utgör 4,5 procent av EU:s BNP på 107 biljoner kr. Om vi översätter detta till svenska förhållanden så vet vi att underlaget för kommunalskatt motsvarar ungefär halva BNP. En skattehöjning som ska ge 4,5 procent av BNP kräver då en kommunalskattehöjning på 9 kronor (procentenheter). Romson kräver i praktiken en skattehöjning som motsvarar mer än 40 kronors kommunalskatt.

Lomborgs beräkningar är naturligtvis grova om man tillämpar dem på Romsons utsläppsmål. Men varför ger inte Romson själv någon uppgift om vad det skulle kosta? Nu verkar det vara nästan gratis. Om Lomborg har rätt i vilken liten effekt dessa mycket kostsamma utsläppsminskningar har på den globala uppvärmningen måste varje sunt tänkande bedömare dessutom ifrågasätta om uppoffringarna verkligen är värda priset. Det borde väl finnas något effektivare sätt att påverka utsläppen? Eller det kanske är bättre att vidta åtgärder direkt mot uppvärmningen när den eventuellt kommer igång igen?

 Andra bloggar om: Romson, miljöpartiet, Lomborg, växthuseffekten, global uppvärmning, klimatkris, klimatpolitik, utsläppsmål, skatter, ekonomi, EU, politik på intressant.se

IPCC: klimatkänsligheten är 3 grader plus/minus 50 procent!

Om koldioxidhalten fördubblas stiger temperaturen enligt den nya rapporten med 3 grader med ett osäkerhetsintervall på 50 procent uppåt och nedåt. I den förra rapporten var osäkerhetsintervallet 38 procent. Detta döljs av kraftfulla uttalanden av klimatbedömarna.

Rajendra Pachauri, IPCC

Nu på förmiddagen 27/9 2013 presenterade FN:s klimatpanel IPCC och dess ordförande Rajendra Pachauri sin sammanfattning av den första rapporten i den femte utvärderingen av klimatforskningen. Senast detta skedde var 2007 och dessförinnan 2001. Referaten i media är fortfarande knapphändiga och resonemangen om olika sannolikheter och intervall för temperaturökningen lätt förvirrande.

Till att börja med anger IPCC att temperaturökningen enligt det värsta scenariot kommer att bli 4 grader till år 2100 och enligt det bästa scenariot blir det bara 1 grad. Skillnaden i utfall beror på hur mycket världens länder kan motarbeta ökande utsläpp och t o m minska dem senare under perioden. Intervallet 1-4 grader är alltså ganska ointressant eftersom utfallet innehåller spekulationer om politiska åtgärder.

Den stora sannolikhet man nu understryker med en siffra på 95 procent anger egentligen ingenting annat än att man tror att åtminstone hälften av temperaturökningen sedan 1950 (0,6 grader) åstadkommits genom människans påverkan. I rapporten 2001 angav man sannolikheten till 66 procent och 2007 var den 90 procent.

Denna ökning av sannolikheten förefaller något motsägelsefull eftersom man samtidigt blivit mer osäker på hur stor klimatkänsligheten egentligen är. Denna känslighet definieras som effekten av en fördubbling av halten växthusgaser i atmosfären. I rapporten 2007 angavs den till mellan 2 och 4,5 grader. Men nu har det spannet ökat till 1,5 och 4,5 grader (Vetandets värld, SR). Det borde rimligen öka osäkerheten i påståendena om människans påverkan sedan 1950.

Klimatkänsligheten vid en fördubbling av CO2-halten är alltså nu 3 grader plus minus 50 procent. För knappt sju år sedan angavs känsligheten till 3,3 grader plus/minus 38 procent. Man uppger att det är molnbildningen som blivit oklarare. Samverkan med aerosoler och sotpartiklar har också inverkat på bedömningarna.

Att den femte rapporten skulle vara mer entydig och uppfordrande tycks vara en politiskt betingad efterhandskonstruktion som inte har täckning i de mer osäkra redovisningar som förefaller finnas. På måndag läggs den fullständiga rapporten fram.

DN-debatt. Läs även andra bloggares åsikter om växthuseffekten, klimathot, IPCC, FN, global uppvärmning, klimatkänslighet, miljö, koldioxid, utsläpp, politik på intressant.se

Klimathotet kan svenskarna inte göra något åt

Sveriges bidrag till uppvärmningshotet är 0,2 procent. Och det minskar trendmässigt. Vi kan inte göra så mycket mera om vi inte är beredda att argumentera för koldioxidtullar på USA:s och Kinas exportvaror.

Den här veckan samlas FN:s klimatpanel i Stockholm inför publiceringen av den femte klimatrapporten på fredag. Stämningen i media är inte lika upphaussad som tidigare. Det börjar sjunka in i den svenska opinionen att vi som enskilda medborgare inte kan göra mycket för att minska utsläppen av växthusgaser i världen. Det beror för det första på att Sverige svarar för ca 58 miljoner ton koldioxidekvivalenter mot världens 35 miljarder ton - mindre än 0,2 procent.

Sveriges utsläpp av växthusgaser minskar

För det andra har våra regeringar sett till att utsläppen av växthusgaser minskat med 20 procent 1990-2012 (källa: Naturvårdsverket). Till och med den förkättrade personbilstrafiken står för en minskning med ca 13  procent trots att trafiken ökat. Men det har kostat i form av dyrare bilar och subventioner av biobränslen med skattepengar. Någon markant förändring av vår livsstil, som miljöaktivisterna krävde för några år sedan, har inte behövts.

Naturvårdsverket bedömer att denna kraftiga minskning indikerar att det kommer att gå att uppnå en 40-procentig minskning av utsläppen (utanf sektorn m utslhandel) till år 2020. Vi behöver inte börja cykla till jobbet eller lägga ner inrikesflyget söder om Sundsvall som miljöaktivisterna var inne på tidigare. Massmedias kampanjer för att alla enskilda medborgare ska dra sitt strå till stacken i form av minskade utsläpp framstår nu som minst sagt överspänd propaganda. Vad var egentligen syftet? Att makthavarna skulle få "köra" med medborgarna?

I SVT:s Vetenskapens värld (avsnitt 23 igår) framgick att allting hänger på Kina. Kinesiska bedömare som intervjuades medgav att utsläppen kommer att öka till 2030. Ett talande diagram visades: Även om Västvärlden snabbt tar ner sina utsläpp till nästan noll kommer det på gängse sätt kalkylerade 2-gradersmålet i uppvärmnaingsökning att överskridas med denna kinesiska ökning. Vad kan en enskild Svensson göra åt det?

I slutet av programmet antydde en kinesisk bedömare att man skulle kunna minska utsläppen om andra länder också gjorde det. Enligt SR:s Vetandets värld idag (ej på nätet) är problemet att kolkraften är billigare än kärnkraften. Därför satsar Kina på kol. Efter vad jag kan förstå är även solcellsel dyrare (även om den blivit billigare de senaste åren genom massproduktion av celler). Kina vill inte ta på sig extra kostnader och då är det rimligtvis USA man jämför sig med. Där är Barack Obama maktlös mot Republikanerna i kongressen och han kan inte få igenom t ex ett program för utbyte av kolkraftverk mot solceller. Därför gör inte heller Kina något kraftfullt.

Så vad kan svensken göra i detta spel mellan stormakterna? Att vi skulle gå före så att USA och Kina följde efter är rent löjeväckande även om prominenta miljöforskare envist upprepar detta. Det Sverige möjligtvis kan göra är att propagera för att övriga länder inför koldioxidtullar. Om resten av världen lägger strafftullar på USA:s och Kinas exportvaror relaterade till dessas utsläpp av koldioxid skulle de förstå att kolkraft kostar extra. Det skulle visa att vi tog uppvärmningshotet på allvar. Men det kanske vi inte gör när allt kommer omkring...

Läs även andra bloggares åsikter om växthuseffekten, klimathot, koldioxid, kolkraft, koltullar, uppvärmning, utsläpp, USA, Kina, temperaturökning, miljöpolitik, FN, politik på intressant.se

Temperaturen fortsätter att vägra stiga

Den globala temperaturen stiger inte som klimatalarmisterna ständigt påstår att den gör. Diagrammet nedan baserar sig på satellitmätningar av lufttemperaturen.

Temperaturen har slutat att stiga på 2000-talet (Roy Spencer)

 När ska det bli en diskussion om vad som kan tänkas orsaka denna skillnad mellan klimatalarmisternas förutsägelser och de faktiska temperaturmätningarna? Eller förnekar klimathotarna att temperaturen slutat att stiga?

Borde inte denna stagnation i temperaturutvecklingen åtminstone leda till att politikerna i Sverige kan börja avvisa att det skulle vara nödvändigt för Sverige att göra mer än andra länder för att begränsa koldioxidutsläppen?

 Läs även andra bloggares åsikter om klimathot, global temperatur.temperatur, uppvärmning, miljö, koldioxid, växthuseffekten, miljöpolitik, politik

Global uppvärmning fortfarande utplanad

Mindre kända kylande effekter påverkar tydligen jorden igen. Temperaturen har inte stigit på 10-15 år som klimatmodellerna förutsagt. Inte heller under de 10 000 första åren efter istiden uppförde sig temperaturen som koldioxidhalten indikerade.

Det verkar inte bara vara så att sambandet mellan temperatursvängningarna och koldioxidhalten är omöjligt att belägga de senaste 10 000 åren för Grönland fram till mitten av 1900-talet (blart 5/3-12). De senaste 50 årens koldioxidutsläpp borde också ha gett en kontinuerlig temperaturökning. Men sedan 15 år har uppvärmningen planat ut:

Efter en varm januari är temperaturen nere på 00-talets nivå igen. Källa Roy Spencer

Klimathotsteorin säger att utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser har två effekter. Först finns det en fysikalisk effekt som brukar anges till ca 1 grad C vid en fördubbling av koldioxidhalten. I ett andra meteorologiskt steg antar man att det finns en återkopplingseffekt via den ökade temperaturens höjning av halten av vattenånga i atmosfären. Den varierar kraftigt i olika klimatmodeller men oftast anger man att den initiala effekten tredubblas.

De klimatforskare som vill delta i IPCC-samarbetet tenderar att undertrycka information om stora temperaturvariationer tidigare under Holocen (SVT/vetensk). Detta bidrar till att den konstanta koldioxidhalten kan visas inte ha bidragit till uppvärmningen före modern tid. Därefter har temperaturen ökat från mitten av 1800-talet och det antogs tidigt ha haft samband med ökad kolförbränning genom industrialismen. Men temperaturdata från Grönland fram till mitten av 1800-talet visar perioder med kraftig uppvärmning utan att koldioxidhalten har stigit.

Dessa data (bild) visar tvärtom att temperaturen sjunkit ca 0,7 grader samtidigt som koldioxidhalten stigit med närmare 10 procent under fem- sextusen år. Antingen stämmer inte ens den fysikaliska teorin eller också finns det naturliga inflytelser som överstigit den fysikaliska effekten.

De senaste 10-15 åren har tydligen också naturliga effekter som IPCC inte förutsett bidragit till att eliminera den fysikaliska effekten (om den stämmer). Möjligen skulle andra antropogena inflytelser ha kunnat inverka. Men det verkar svårt att visa hur stora eller vilka de är.
 
DN Läs även andra bloggares åsikter om klimathot, växthuseffekten, global warming, klimat, miljö, uppvärmning, koldioxid, temperaturökning, IPCC, klimatpolitik, politik på intressant.se

Globala uppvärmningen beror i huvudsak inte på växthusgaser?

Det har skett kraftigare temperaturvariationer ett tiotal gånger de senaste 10 000 åren på Grönland än den uppvärmning vi nu har sedan mitten av 1800-talet. Något samband med koldioxidhaltens små variationer finns inte i data från borrkärnorna.

Igår 4/3 kom återigen ett larm om att utsläppen av växthusgaser fortsätter i oförminskad takt enligt en utläckt rapport, som ska presenteras av IPCC i höst (SVT). "Världen håller på att missa 2-gradersmålet" är slutsatsen av rapporten som har den schweiziske professorn Thomas Stocker i ledningen. Han är på besök i Stockholm...

Ett mera objektivt material om klimatförhållandena, som intresserade personer själva kan bedöma, finns nu på climate4you.com. Denna faktasammanställning är upplagd av professor Ole Humlum vid universitetet i Oslo. Därifrån har jag hämtat ett diagram för temperaturen de senaste 11 000 åren på Grönland som ger ett helt annat intryck än det diagram IPCC:s ordförande Bert Bolin presenterade 1993. Det nya diagrammet bygger på forskning gjord av R B Alley:

Temperaturen har varierat med ca 1,8 grader C .

Vi ser här att det under perioden Holocen som varat drygt 10 000 år har det förekommit ganska stora naturliga temperaturvariationer. Temperaturstegringen på Grönland sedan mitten av 1800-talet till nu på ca 1,2 grader (kompletterad) är inte större än att den gott och väl faller inom de naturliga variationerna. Dessutom är det ingen som hävdar att ökad halt av växthusgaser kunnat åstadkomma hela temperaturökningen sedan 1800-talet. Det är bara uppvärmningen efter 1960-talet som kan bero på den då distinkt ökande halten av växthusgaser.

Jag har tidigare inte sett ett så detaljerat diagram som Alley redovisade år 2000. Det jag hade tillgång till var Bohlins som fanns i en liten bok från 1993. Det visar också variationer (större?) men ser inte alls lika dramatiskt ut:

Källa: Bert Bohlin, Hotet om klimatförändring, 1993

Om det har förekommit större temperaturvariationer tidigare än de vi ser i den moderna värmeperioden, som inte kommer upp högre än omkring samma nivå som under den medeltida värmeperioden, borde väl en god del av dagens uppvärmning kunna misstänkas ha liknande orsaker som det tiotal värmeperioder man kan se i Alleys diagram? Och Bohlins diagram framstår som ett genant enkelt försök att undertrycka besvärande information..

Professor Humlum redovisar också data över koldioxidhalten före industrialismen. Denna halt har utvecklats från 265 ppm för drygt 10 000 år sedan och svagt nedåt till 258 för drygt 7 000 år sedan. Därefter ökade nivån långsamt till dagens förindustriella nivå på 280 ppm (+8,5 %). Variationerna kring dessa trender var mycket obetydliga. När temperaturen låg litet högre för 7 000 till 8 000 år sedan låg koldioxidhalten i botten. Och tvärtom - när temperaturen sjönk långsamt fram till mitten av 1800-talet steg koldioxidhalten också långsamt. Något samband mellan koldioxid och temperatur finns inte i denna statistik från borrkärnor.

Förhållandena på Grönland de senaste 10 000 åren verkar utgöra ett kraftigt motargument mot att växthusgasutsläpp från mänsklig aktivitet skulle ha orsakat huvuddelen av uppvärmningen både tidigare och nu under den senaste tiden. Endast en mindre del av de senaste 50 årens uppvärmning skulle möjligen kunna hänföras till en förstärkt växthuseffekt.

Läs även andra bloggares åsikter om klimathot, växthuseffekten, global warming, klimat, miljö, uppvärmning, koldioxid, temperaturökning, IPCC, klimatpolitik, politik på intressant.se

Anna-Karin Hatt övergav målet om fossiloberoende bilar

Eftersom inget nära förestående förbud mot fossilbaserade nya bilar planeras kommer sådana att finnas kvar år 2030. Det medgav energiministern. Därför har hon i praktiken övergivit målet om en fossiloberoende fordonsflotta 2030.

Regeringens energiminister Anna-Karin Hatt (C) utfrågades i Ekots lördagsintervju 23/2-13 av Ci Holmgren. Diskussionen rörde sig inledningsvis om problemen med utbyggnaden av vindkraften. Den ska prioriteras trots att Kungliga Vetenskapsakademien är skeptisk. I slutändan ska Sverige exportera "grön el". Huruvida detta är ekonomiskt rationellt för Sverige mot bakgrund av subventioneringen av vindkraften framkom inte. Holmgren underlät att ställa frågan.

När det gäller utbyggnaden av kärnkraften var Hatt stolt och glad. Men det rörde sig tydligen inte om att energiöverenskommelsen skulle innebära att kärnkraften skulle byggas ut. Hon poängterade att hon ville "vara tydlig" vilket numera måste anses vara en markör för otydlighet. Hatts retoriska framställning liknade
.Annie Lööfs.

Hur Sveriges elbehov skulle kunna tillgodoses om utrangerade kärnkraftverk inte ersätts med nya fick ingen förklaring. Hatt kom undan med fromma förhoppningar.


Fler miljöbilar måste ut på marknaden så att Sveriges bilar ska bli fossiloberoende till 2030. Det var mest en fråga om förmånsbilarna. Men hon kunde inte ge besked om förmånsbestämmelserna. Hur det går ihop med att även miljöbilar kan släppa ut fossil koldioxid lyckades hon inte svara på. Hon borde ha sagt att det inom något år kommer ett förbud mot fossilberoende miljöbilar. Det är naturligtvis orealistiskt.

Eftersom en del av dagens nya bilar kommer att finnas kvar 2030 är avsaknaden av ett förbud inom något år detsamma som att fordonsflottan inte kommer att vara fossilfri 2030. Borde inte regeringen överge sitt orealistiska miljömål?

Kan vi lita på att Hatt företräder regeringen? Frågan om fossiloberoende bilar är väl en fråga för miljöministern? Lena Ek (C) kanske har en mera militant inställning? Och Fredrik Reinfeldt själv har som statsminister att ta hänsyn till Miljöpartiet som en eventuell framtida samarbetspartner. Han kan inte gärna medge att det kommer att finnas tiotusentals fossilberoende bilar kvar 2030. Borde han inte försöka göra upp med (S) istället?

Läs även andra bloggares åsikter om klimatpolitik, växthuseffekten, fossiloberoende fordonsflotta, koldioxidutsläpp, bilar, miljöbilar, miljöpolitik, Anna-Karin Hatt, regeringen, miljöpartiet, vindkraft, politik på intressant.se

Klimatdebatten blev snedvriden enligt fyra forskare

Världsbankens rapport som hävdade att temperaturen ska stiga med fyra grader har misstolkats. Svenska klimatforskare påpekar att rapporten enbart handlade om konsekvenserna. Scenariot är osannolikt - i synnerhet mot bakgrund av de senaste 15 årens långsamma uppvärmning.

Det är de fyra ledamöterna i Vetenskapsakademien Lennart Bengtsson, Deliang Chen, Marie-José Gaillard och Henning Rohde som på DN Debatt 21/1 skriver under rubriken "Misstolkad klimatrapport hotar forskares trovärdighet". De kritiserar hur media i Sverige tolkat Världsbankens rapport om fyra graders temperaturökning på 50 år.

Någon ny utvärdering som visar större temperaturkänslighet är det inte fråga om. Rapporten "behandlar i första hand konsekvenserna av en tänkt global temperaturökning på 4°C". Denna utveckling är "mycket osannolik" enligt IPCC och den långsamma globala temperaturökningen de senaste 15 åren "har förstärkt denna uppfattning". I diagrammet här nedan kan temperaturutvecklingen enligt satellitmätningar studeras:

Det är första gången som jag sett att svenska massmedia nämnt att uppvärmningen inte går allt snabbare utan långsammare. Av diagrammet att döma har det rentav skett en utplaning. Det stämmer inte alls med klimatalarmisternas hetsande - t ex inför klimatmötet i Doha i slutet av 2012.

Författarna skriver också att växthusgasernas effekt ökat med 75 procent sedan 1800-talet. Det tolkar jag som att halten koldioxidekvivalenter ökat från 280 ppm till 490 ppm. Samtidigt har jordens medeltemperatur ökat med 0,8°C påpekar man och skriver: "En sådan temperaturökning är betydligt mindre än vad de modellberäkningar ger som bara tar hänsyn till ökningen av växthusgaserna." Det är en hänvisning till IPCC:s modeller som säger att en fördubbling av halten koldioxidekvivalenter ska ge ca 3,6 graders ökning, vilket blir drygt 2,9 grader när 75 procent uppnåtts (logaritmisk effekt).

Min beräkning bygger på att en initial GHG-effekt på 1,2 grader av en fördubbling ökar med en faktor 3 på grund av återkopplingseffekter från vattenånga och molnbildning, vilket är vad IPCC ofta menar. I den kritiska debatten hävdar man numera att det finns fog för att den totala klimatkänsligheten bara är 0,6 grader temperaturökning vid en fördubbling (Spencer o Braswell [2010] pdf).

De fyra författarna påpekar också att "Det råder stor osäkerhet om hur känsligt klimatsystemet är för mänsklig påverkan och därmed om hur hög koldioxidhalten måste bli för att ge en uppvärmning på 4°C." Man nämner kylning från aerosolpartikar men inte uppvärmning från sotpartiklar. I DN igår fanns en notis om en studie som funnit stora effekter från dieselmotorer och vedeldning mm. Jag skrev om denna 25-procentiga uppvärmningsandel i jan-09 (bruna moln).

Läs även andra bloggares åsikter om växthuseffekten, klimathot, IPCC, miljö, global uppvärmning, temperaturökning, miljöpolitik, IPCC, klimatforskning, politik på intressant.se

Temperaturökningen har nästan stannat av

Under det pågående klimatmötet "COP18" i Doha, Qatar publicerade The Telegraph 28/11-12 en temperaturkurva av officiös karaktär. Den visar att den globala uppvärmningen tycks ha så gott som upphört det senaste decenniet:

Kurvan är baserad på statistik sammanställd av NASA, Met Office och University of East Anglia.

För några veckor sedan publicerade Världsbanken en rapport som sades visa att det sannolikt skulle bli en uppvärmning med 4 grader Celsius till 2060. Det är dubbelt så mycket som vanliga larmbudskap tidigare pekat på. Men orsaken till att vi nu skulle vänta en mycket kraftigare  temperaturökning än man tidigare trott rapporterades inte. Det fräter på förtroendet för klimataktivisterna och Världsbanken. Var det en insats för propaganda inför klimatmötet som låg bakom?

Andra larmbudskap är att havsytan skulle stiga med en meter till 2100. Men någon ökad stegringstakt de senaste 20 åren har inte uppmätts med hjälp av satelliter. Takten är 3,1 mm per år. Haven började stiga i slutet av 1800-talet i en takt av 1-2 mm per år, vilket inte kan ha samband med utsläpp av växthusgaser.

Nu väntar vi en ny rapport från FN:s IPCC i september 2013. Sannolikt kommer larmrapporterna att bli mer frekventa fram till dess.

DN Läs även andra bloggares åsikter om temperatur, uppvärmning, global uppvärmning, klimat, klimathot, växthuseffekten, IPCC, Doha, COP18, FN, miljö, klimatpolitik, politik på intressant.se

Var femte svensk bilägare ska bort?

För att minska utsläppen av klimatgaser från transportsektorn med mer än 80 procent måste bilismen minska med 20 procent till 2030, menar Trafikverket. Men EU har som mål att minska utsläppen därifrån med 20 procent. Varför ska enbart Sverige börja avveckla bilismen?

Det anonyma trafikverket kom den 27 april med en utredning om hur trafikkapaciteten ska utvecklas de närmaste decennierna. Den har inte fått någon större uppmärksamhet tills den ställföreträdande generaldirektören Lena Erixon drog de sensationella explicita slutsatserna av trafikutvecklingen och regeringens miljömål i kombination.

Grundläggande är att EU har ett miljömål för transportsektorn som säger att utsläppen av klimatgaser därifrån ska minska med 20 procent till 2030 jämfört med 2008. Men Sverige har av någon anledning tagit på sig ett mycket mer ambitiöst mål. Utsläppen från transportsektorn ska minska med åtminstone 80 procent till 2030 jämfört med 2004. Detta enligt Trafikverkets tolkning av regeringens målformulering som talar om en "fossiloberoende fordonsflotta till 2030" (pdf, s 14).

Idag 11/5-12 gick Lena Erixon ut i Ekot med beskedet att biltrafiken måste minska i ett inslag rubricerat Var femte svensk bil måste bort för miljöns skull. Hon har lett den s k Kapacitetsutredningen och bygger sitt resonemang på att hänsyn ska tas till tekniska förbättringar och förnybar energi. Men detta räcker inte utan trafiken måste minska har hon kommit fram till.Enligt vad jag kan se av utredningen är det dessutom transporterna för export och import som kommer att öka. Om vi inte ska minska utrikeshandelns utveckling måste privatbilismen drabbas hårdare.

I Eko-inslaget intervjuas både miljöministern Lena Ek (c) och infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd (m). Båda svävar på målet och vill inte medge att var femte bilist måste måste bort till 2030. Kan vi vänta att de samfällt inom kort tid underkänner slutsatserna i Kapacitetsutredningen? Eller ska Alliansen gå till val 2014 på budskapet att bilismen ska avvecklas med en femtedel? Ska regeringen vinna väljare från Miljöpartiet? Därifrån kommer man i så fall att sannolikt att komma med ett överbud om att bilismen ska reduceras med 25 procent eller liknande. Vad säger Åsa Romson?

Det stora felet är naturligtvis att regeringen formulerat ett så kategoriskt mål om bilismen till 2030. Varför ska Sverige, som släpper ut 0,2 procent av världens växthusgaser, minska utsläppen från transportsektorn med mer än 80 procent när EU bara tänker minska sina utsläpp därifrån med 20 procent? Det visar om inte annat att det är lönlöst att "gå före" med extrema miljömål. Regeringen måste lyssna mer på Expertgruppen för miljöstudier som nyligen kom fram till att det är meningslöst att försöka "gå före" i klimatpolitiken (bart mars-12). Målet om "fossiloberoende" borde snarast göras mer realistiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatpolitik, bilism, bilägare, transporter, Lena Ek, växthuseffekten, miljö, klimat, klimatkris, klimatmål, EU, Trafikverket, politik på intressant.se

Vindkraften subventionerar utlandet och skadar Sverige

Utbyggnaden av den dyra vindkraften är onödig. Den kommer att leda till en subventionerad export av elström och försämra Sveriges konkurrenskraft. Det skriver 13 energiexperter.

I flera år har jag drivit tesen att utbyggnaden av vindkraften blir dyr och leder till subventionerad export av elström till andra länder. Men politikerna har trosvisst höjt det "förnybara" till skyarna och låtit bli att förklara vad det väntade överskottet på el skulle användas till. Nu publicerar 13 energiexperter en artikel på Brännpunkt idag 22/4-12 som ger mig stöd. Den rubriceras "Meningslös satsning på vindkraft" och är skriven av ledamöterna i Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott med professor Lennart Bengtsson i spetsen.

De 13 konstaterar att Sveriges elproduktion i praktiken är fossilfri (gasturbiner vid kalla dagar är ett undantag). Då ingår 6,1 TWh vindkraft som motsvarar 4 procent av elproduktionen (2011). Men utbyggnaden är idag intensiv med ett vindkraftverk per dag, skriver man. De kunde ha tillagt att miljöfundamentalisterna drömmer om en utbyggnad till 30 TWh vindkraft före 2030. Nu hänvisar de till beräkningar som visar att Sverige skulle kunna klara att ha upp till 10 TWh vindkraft utan att olägenheterna blir alltför stora.

Vindkraften måste nämligen balanseras med vattenkraft när det inte blåser tillräckligt. Detta leder enligt de 13 ändå till att vattenkraften utnyttjas mindre effektivt och med större förslitning av utrustningen. "Utökas vindkraften ytterligare måste både elnäten och vattenkraften förstärkas, alternativt måste nya gas- eller kolkraftverk installeras eller de skyddade älvarna offras." Hösten 2011 fick Tyskland stora problem då man drabbades av en period på mer än 40 dagar med "mycket svaga vindar" påpekar de 13.

Det är beklagligt att Sverige försatt sig i denna situation med mycket vindkraft "utan att det på något sätt varit nödvändigt" skriver de 13 och fortsätter:

"Ur nationalekonomisk synpunkt måste i princip huvuddelen av kostnaden för en överdriven utbyggnad av vindkraften vara en förlust då den uppenbarligen inte behövs. Den svenska vindkraftutbyggnaden skulle inte ha varit möjlig utan omfattande ”subventioner” (i form av elcertifikat) i mångmiljardklassen som därtill huvudsakligen gagnar utländsk industri."

Extrakostnaderna för vindkraften drabbar i slutändan elkonsumenterna, menar man. Tricket är enligt min uppfattning de försåtliga elcertifikaten som ingen vanlig skattebetalare förstår vad det är. I praktiken är det fråga om en subvention som tas från konventionell elproduktion och ges till dyrbar vind-, bio- och solkraft. Men det sker genom ett smidigt, självreglerande system och inte genom fyrkantig byråkratisk dirigism, som skulle ha väckt opposition. "Sololja i helvetet", skulle man kunna säga.

De 13 menar att det allvarligaste med denna politik är att den försvagar Sveriges konkurrenskraft. Det blir den paradoxala effekten av den gröna skatteväxlingen. Istället skulle de hundratals miljarderna i investeringspengar göra större nytta för att minska koldioxidutsläppen om de riktades mot transportsektorn, avslutar man artikeln.

[Uppdat 2/5: Elexport fel väg för Sverige, Vattenfalls fd GD Lars Josefsson i SvD]
Läs även andra bloggares åsikter om el, elproduktion, energi, elenergi, elexport, förnybar el, förnyelsebar el, fossilfri el, vindkraft, biokraft, klimat, miljö, energipolitik, växthuseffekten, subventioner, skatter, ekonomi, politik på intressant.se

Sveriges ambitiösa klimatpolitik meningslös

Sverige släpper endast ut 0,2 procent av världens växthusgaser. Argumentet för att ändå försöka göra större utsläppsminskningar än andra länder är att andra länder då tar efter. Det är fel visas i en rapport av expertgruppen för miljöstudier.

Expertgruppen för miljöstudier (EMS) publicerar idag en rapport om varför ett litet land (t ex Sverige som står för 0,2 procent av de globala utsläppen) ska bedriva en mer ambitiös klimatpolitik än vad som krävs av världssamfundet (pressm, rapport 95 sid). Den är skriven av ekonomiprofessorn Michael Hoel vid Oslo universitet. Han skriver också en debattartikel i DN idag 26/3-12 med rubriken "Ingen effekt av att Sverige går före i klimatpolitiken".

Detta är verkligen en ödets ironi, När den socialdemokratiska regeringen ville lägga ner ESO bildades EMS som en eftergift åt Miljöpartiet. Sedan miljöminister Andreas Carlgren byttes ut har motivet för de överambitiösa klimatpolitiska åtgärderna från regeringens sida inte längre angetts vara att "Sverige måste gå före". Motivet har istället blivit oklart. Nu är det väl enbart Åsa Romson (MP) som pratar om vikten av att gå före.

Att det är verkningslöst för ett litet land att driva en mer ambitiös klimatpolitik framgick redan 2008 när nationalekonomen Runar Brännlund från Umeå universitet intervjuades i vetenskapsradion (bloggart april-08 ). Det finns inga belägg från beteendeforskningen att så skulle vara fallet. Nu menar Michael Hoel till och med att en restriktiv föregångspolitik kan bli skadlig för klimatet:

"Politik som syftar till att uppnå ovanstående {indirekta effekter} ger olyckligtvis ofta även upphov till oönskade effekter. Ett tydligt exempel är så kallat koldioxidläckage, vilket är en negativ indirekt effekt. Koldioxidläckage kan uppstå om klimatstyrmedlen blir strängare enbart i ett land eller en region. Kostnadsökningar som inte sker i andra regioner kan då leda till att verksamheter med koldioxidutsläpp flyttas till de regionerna utan att de globala utsläppen minskar. De kan till och med öka."

Nu borde det vara dags att gå till offensiv mot Miljöpartiets försök att utnyttja klimatpolitisk kritik för egoistiska partipolitiska syften. Det är meningslöst att ta på sig extra kostnader jämfört med andra länder för klimatåtgärder som bara innebär tom demonstrationspolitik. Hur kan Miljöpartiet riskera att dess politik istället ökar utsläppen?

Läs även andra bloggares åsikter om klimatpolitik, miljöpolitik, regeringen, Miljöpartiet, växthuseffekten, klimatkris, global uppvärmning, miljö, politik på intressant.se

Fortsatt kallt - särskilt på södra halvklotet

Den globala temperaturutvecklingen envisas med att inte följa klimatalarmisternas prognoser att uppvärmningen ska stiga i takt med koldioxidutsläppen. I februari visar satellitmätningarna en avvikelse nedåt från genomsnittet 1981-2010 på 0,12 grader Celsius.


På det södra halvklotet är avvikelsen 0,22 grader och på det norra 0,01 grader. Dessa enstaka siffror bör dock behandlas med försiktighet även om det är pikant att de visar en nedkylning under genomsnittet för den föregående 30-årsperioden. (Jämför med den långsiktiga utvecklingen: diagram)

Om avvikelserna från den förväntade trenden fortsätter borde snart någon av anhängarna till klimatalarmismen uttala sig. Det går inte att ständigt upprepa att uppvärmningen är värre än någonsin när temperaturkurvorna inte bekräftar det.

Vad vi ser är sannolikt att anhängarna till det dominerande paradigmet in i det längsta håller fast vid sin världsbild. Börjar man diskutera helt andra möjligheter måste paradigmet överges. Man tappar då fotfästet genom att investeringarna i det gamla synsättet blir obsoleta. Enorma prestigeförluster med personliga tragedier kan bli följden.

Vetenskapshistorien visar att "vetenskapen" inte alltid är så vetenskaplig. Därför är det viktigt att vi har en oberoende "tredje statsmakt" som kan avslöja sådana tendenser redan på ett tidigt stadium. Med tanke på hur löst grundad hypotesen om en förstärkt växthuseffekt är kunde man förväntat sig en intensiv diskussion. Det centrala argumentet att den lilla effekten av ökade utsläpp av växthusgaser förstärks tre till fyra gånger genom molnbildning har nästan inte diskuterats alls.

Paradigmet om AGW (antropogen global uppvärmning) har börjat rubbas något i sina grundvalar. Frågan är om vi kan förutspå dess sammanbrott.

Läs även andra bloggares åsikter om global uppvärmning, temperaturökning, växthuseffekten, klimathot, klimatkris, miljö, kyla, politik på intressant.se