Riksbanken ändrar räntebanan nedåt
Idag sänkte Riksbanken reporäntan med 0,5 procentenheter. Samtidigt förutser man att räntan skall sänkas ytterligare med 0,5 procentenheter inom ett halvår. Till slut har Riksbanken övergivit sin envetna högräntepolitik och rädsla för inflationen. Diagram.
Här nedan ser vi räntebanans revidering nedåt:
Nu gör Riksbanken också en mera sansad bedömning av inflationen än tidigare. Det framgår av diagrammet nedan:
Några ytterligare diagram från den Penningpolitiska rapporten 2008:3 (pdf) visas nedan.
Valrörelsen i Sverige skall föras i ett läge där arbetslösheten har ökat på samma sätt som vid 2006 års val.
Nedgången i USA blir mer kortvarig än i euroområdet.
Börsutvecklingen har varit mera svängig i Sverige än i USA.Andra bloggar om: räntan, inflation, Riksbanken, konjunkturen, börsen, nationalekonomi, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 18:39
7 comments
7 Comments:
Som vanligt kommer människor att skylla på den "oreglerade" marknadsekonomin. I verkligheten var det Riksbanken som fick företagen och vanliga människor att ta för stora lån när reporäntan sänktes 2002-2005. När Riksbanken höjde reporäntan 2005-2008 blev lånen dyrare och en ekonomisk kris skapades.
Ett diagram i nedanstående artikel visar att det inte är inköpen av konsumtiontionsvaror som skapar konjunktursvängningarna. Det är företagens inköp/utgifter som skapar upp- och nedgångarna. Diagramet visar den procentuella förändringstakten för företagens inköp/utgifter i Australien 1993-2005 jämfört med inköpen av konsumtionsvaror.
Notera nedgången i den procentuella ökningstakten för företagens inköp/utgifter 1998 till 2001, från + 13 % ned till 0 %. Därefter stiger ökningstakten till + 17 % 2005. Länk:
http://www.brookesnews.com/081910ausrecession_print.html
God morgon, kamrater. Det här är nog av intresse men av underordnat sådant i dagens situation. Låt oss inte vattna blommorna när huset står i brand.
Börsen faller för tredje dagen i rad nu, och det kraftigt. Trenden är stadigt Ned sedan fem kvartal.
Saker jag tidigare framfört, bland annat på denna blogg, är nu uppe på Newsmill:
Ekonomins elände
Nu tittar vi på den intressanta länken Per-Olof Persson gav oss, och som jag inlagt i mina Favoriter. Prognosen den ger är densamma som min egen, men jag har lite svårt att urskilja en redig tankegång, vilket kan vara mitt fel. Påstårendet att det inte är konsumenternas inköp utan producenternas som orsakar konjunktursvängngarna behöver granskas.
Varför gör företagen inköp och varför har de utgifter? Jo för att producera. Varför producerar de? Jo för att sälja. Varför kan man sälja? Jo för att folk vill köpa, och varför vill de det? Jo, för att konsumera.
Likväl kan artikeln ha rätt. Konsumtionspotentialen torde vara relativt konstant och direkt inverkan på denna t ex genom skattepolitik ger därmed marginell effekt. Vad som däremot ger ordentlig effekt på de samlade konsumtionefterfrågan är sysselsättningen, och den är i sin tur bestämd av företagens beteende, varigenom vi får just den spiral som ger konjunktursvängningarna. Det var en viktig insikt. Tack för den, Per-Olof!
Men nu till politikfrågan. Hur motverka den branta konjunkturnedgången, genom räntesänkningar? Det tror jag inte på. I rådande läge är marknaden okänslig för räntan. Genom skattesänkningar? Inte det heller, och varför förklarar jag i min artikel på Newsmill.
Den enda vägen att gå är att staten går in som motor inte bara i penningekonomin utan även i realekonomin. Alltså genom offentliga investeringar. Där har vi ett bra läge genom stort överskott plus ett optimalt framtida underskott. Nu är det förutsatt att dessa offentliga investeringar är vettiga, vilket kräver kompetens, och där finns skäl för pessimism, men det är liksom en annan fråga.
Låt oss även komma ihåg att produktion/konsumtion i sig s-k-a-p-a-r pengar, varigenom vi ånyo, som så ofta i ekonoming, har en självförstärkande effekt. På så sätt kan vi i princip ta oss upp i ett läge där räntan ånyo blir effektiv, och så är Riksbanken tillbaka vid rodret på sitt skepp i flottan.
Slagordsmässiga förenklingar som välsignar det ena Paradigmet och förkastar det andra vill jag definitivt avfärda; det är skolpojksmässig trosvisshet. Själv skulle jag föreslå följande recept:
1 msk Keynes
1 msk Friedman
1 tsk Supply side economics
1 tsk Marx.
Smaklig måltid!
:o)
Ny Bretton-Woods
http://www.schillerinstitute.org/economy/nbw/nbw.html
Kraxpelax, stabiliseringspolitik är inte så krångligt som det verkar bara man håller sig till hur ekonomin konkret fungerar. Att göra analyser med hjälp av ekonomiska doktriner är nog mindre fruktbart.
Det finns dock många problem att utforska närmare. Jag är inte säker på att man vet hur de ekonomiska aktörerna reagerar i alla situationer - särskilt som det uppträtt så många nya typer av situationer med finansmarknadernas utveckling.
Däremot borde det vara klarlagt att företagssektorns utgifter kan svänga mycket mera än konumtionsutgifterna som Per-Olofs diagram visar. Orsakerna är investeringar, lageruppbyggnad, forskningssatsningar och dessas återverkningar på produktion och sysselsättning.
Normala svängningar trodde många kunde dämpas med hjälp av kontracyklisk stabiliseringspolitik som numera anses kunna skötas med hjälp av ränteförändringar. Men det kanske är för enkelt? Eller är det så trivialt att man inte lyckas göra rätt timing? Varför diskuteras inte det?
Nuvarande kris beror på två saker: 1) den har orsakats av en onormal obalans vars rötter kan sökas i Kinas överskott och USA:s underskott. 2) den har inte när den började uppkomma bekämpats på ett resolut sätt utan fått möjlighet att spridas och fördjupas genom följdverkningar som inte har närmare samband med ursprungsorsaken.
/DNg
När det gäller krisens orsaker får jag anmäla en avvikande uppfattning.
Danne har säkert rätt i att Kinas överskott och USA:s underskott spelat en viktig roll.
Det är bara det att vi behöver gå ett steg till i analysen för att komma till problemets rot.
För det första är det inte klart för mig att denna betalningsobalans inte kunnat hanteras på ett sätt som undvikit krisen.
För det andra är det inte klart för mig hur denna obalans kunde ha undvikits. Om Kina ej kan hindras att vinna fördelar genom att undervärdera sin valuta, borde övriga nationer ha kunnat göra detsamma, varigenom vi skulle ha fått en valutakonkurrens där en allmän global devalvering som utjämnat läget. Då hade enligt Dannes modell krisen uteblivit. Det tvivlar jag på.
(Den intressanta implikationen är att svag valuta är fördelaktigt, något som även historisk erfarenhet tyder på. Sverige red ut 30-talsdepressionen mycket bra tack vare en aggressiv devalvering och England gjorde raka motsatsen med sin valutapolitik. Amerikanskt understöd av det starka pund Churchill med huvudet under armen ville hålla anses för övrigt ha bidragit till -29-kraschen. Schablonmässig "analys" vill undvika svag valuta för att bekämpa inflationen, men denna ståndpunkt synes ha mycket dålig täckning i empiri. Prisstabilitet och inflationsbekämpning ser för mig i dagens läge ut som dogmatisk religion utan god täckning i gvare sig analys eller empiri.)
En viktig orsak till krisen har vi politiska missgrepp, där Clintonadministrationens genomdrivande av subprimelånen lett fram till motsvarande situation; enskilda bedömare menar sedan att eftersom denna intervention var ett missgrepp är alla interventioner missgrepp vilket ju är bara grovt tankefel, och då marknaden är i hög grad monopiliserad blir även denna i hög grad interventionistisk. Att Bolagens kompetens är högre än statens är väl troligt, men samtidigt styrs då interventionen av ett särinttresse; på vilket sätt skulle detta vara samhällsekonomiskt överlägset? Det förstår jag inte alls.
Vidare kompletteras de demokratiska missgreppen av de republikansk. Det är framför allt republikanerna som byggt upp de enorma överskotten vilket mycket riktigt spelat en ödesdiger roll.
Vidare får man fråga sig vad som framdrivit Clintonadmionistrationens missgrepp, och här beaktar jag den amerikanska inkomstfördelningen som blivit alltför ojämn. Då fördelningspolitik inte varit ett alternativ har därför de lägre klasserna fått hållas nöjda på annat sätt. Men därmed blir den allmänna skattesänkningsivern (också denna uppbackat av "analys" utan empirisk täckning en rot till krisen.
Varför denna ödesdigra skattesänkningsiver persisterar är också ett ämne jag behandlat på Newsmill, nämligen här:
Om klyftorna i samhället
Vidare har vi länge haft en minskning av pengarnas omloppshastighet kanske globalt. Det ger ett deflationstryck som inte slagit igenom, vilket jag tror beror på att kostnadstrycket motverkar, men då blir den negativa konjunktureffekten desto större vilket visar sig nu. Från finanskris till realkris! Orsaken till pengarnas minskande omloppshastighet är enligt min hypotes just överdriven belåning och investering i värdepapper, varigenom pengar dragits ur cirkulationen.
Slutligen vill jag aktualisera den minskande tillgången på olja vilket leder till fördyring. Denna orsakar i sin tur betalningsdfallisemang för gäldenärer på mariginalen i stor skala. Även denna förklaring borde undersökas närmare. (Det rär sig om en primär kostnadsstegring. Det nuvarande oljeprisfallet fööljer av konjunkturnedgången, och är alltså sekundärt, en vital distinktion fackjournalister misslyckas med att upprätthålla).
Bretton Woods-systemet bröt samman då USA-tvingades avskaffa guldkonvertibiliteten och därmed blev oacceptabel pappersreservvaluta. Det är svårt att se hur i dagens läge en dylik valutastabilitet skulle kunna grundas, så det förslaget tror jag inte heller på.
De amerikanska börserna svänger mindre än den svenska? Ja, det är ingen nyhet för mig som följt börsen dagligen i fem kvartal. Mönstret är genomgående. USA-börserna svänger minst, Asienbörserna mest och Europabörserna ligger däremellan.
Skicka en kommentar
<< Home