torsdag, oktober 09, 2008

Är stabilisering oförenlig med nyliberalismen?

Om ett liberalt samhälle inte kan undvara staten för att stabilisera ekonomin betyder detta inte att liberalismen som ideologi har havererat. Personlig frihet och låga skatter är fortfarande huvudbudskapet. Och staten kan bidra till en stabilisering utan att lämna fältet fritt för regleringsivriga politiker.

Finanskrisen innebär slutet för "nyliberalismen" har det hetat från vänster och i viss mån från konservativt håll. Den amerikanska bolånekrisen som nu blivit en finanskris som spritt sig över stora delar av världen ses som den oreglerade kapitalismens yttersta (och oundvikliga) konsekvens. Men är det så? Och i så fall - finns det något alternativ?

En summarisk analys visar att det tidigare alternativet till kapitalism och marknadsekonomi i form av socialistisk planekonomi inte verkar vara någon utväg som vänstern längre förespråkar. Då kan vi analysera olika former av fri och reglerad marknadsekonomi. Den kan göras i flera olika dimensioner så det hela kan bli ganska komplicerat.

En första möjlighet är att ta fasta på aktörernas moraliska kvaliteter. Både Anders Borg (m), John McCain (rep) och en rad vänsterdebattörer framhåller aktörernas "girighet". Om vi inte kan implementera någon sorts moralisk omskolning eller liknande av aktörerna kan vi byta ut dem. Vi ersätter alltså de privata ägarna med statsrepresentanter (eller fackföreningsfunktionärer om vi går 25 år tillbaka till löntagarfonderna). Det innebär att vi avskaffar privatkapitalismen och inför marknadssocialism. Någon skulle kanske säga "statskapitalism". Problemet är bara att detta alternativ alltför mycket liknar statssocialismen, som de flesta redan har avvisat. Dessutom blir det dyrt att köpa ut de gamla ägarna.

Nästa steg är att behålla kapitalismen men reglera den på något annat sätt än hittills. Alla marknadsekonomiska system i modern tid är nämligen reglerade. Bara en så enkel sak som valutan i ett land innebär en reglering som dessutom kan göras på en rad olika sätt. När det sedan gäller handel mellan olika länder tillkommer ytterligare omfattande regleringar. Dessa har sedan återverkningar på ländernas kreditmarknader som också behöver regleras. Och för att det inte skall bli inflation behövs också regleringar. I det tillsynes oreglerade kapitalistiska systemet av äldre modell fanns ofta en guldmyntfot som innebar både regleringar inom länderna och mellan länderna.

Stabilisering en kollektiv nyttighet

Det hela är en fråga om vilka regleringar vi skall ha och alltså ytterst vilket syfte vi vill uppnå med regleringarna. Just i dessa tider bör vi uppmärksamma syftet att åstadkomma någon sorts stabilitet - både på kort sikt och på lång sikt. Stabilitet är en kollektiv nyttighet som i alla mer avancerade statsbildningar administreras av staten. Det är på samma sätt med försvaret. Det är en kollektiv nyttighet som lämpligen regleras och sköts av staten. Men som vi vet kan det tyvärr vara farligt för medborgarna att sätta militära maktmedel i händerna på de styrande. Likadant är det med de de ekonomiska maktmedlen. Det finns en risk för missbruk som hårt kan drabba åtminstone en del av medborgarna.

Som jag tidigare skrivit i en artikel om obalansen gentemot Kina finns det tre modeller för dessa grundläggande regelsystem och de kan inte blandas ihop när möjligheterna till en stabilisering diskuteras. Den äldsta ekonomiska regimen för marknadsekonomin byggde på metallmyntfot och fria kapitalrörelser. Därefter infördes i Bretton Woods ett system efter andra världskriget som byggde på att enbart dollarn var konvertibel mot guld. Några fria kapitalrörelser kunde inte tillåtas och stabiliteten i växelkurserna skulle upprätthållas med hjälp av penningpolitiken istället för med de automatiska mekanismer som t ex guldströmmarna erbjöd. På 1970-talet infördes nuvarande system där växelkurserna inte längre är fasta. Kapitalrörelserna är fria och stabiliteten skall upprätthållas genom penningpolitiken.

Problemet är bara att penningpolitiken främst är ett medel för att stabilisera prisutvecklingen. Något utrymme för finanspolitiken brukar man inte räkna med. Men om en mycket kraftig obalans ändå utvecklas är dock finanspolitiken fortfarande ett medel för att på ett sent stadium motverka en redan utvecklad kris. Krisen hösten 2008 är ett exempel på en sådan allvarlig balansrubbning.

Man kunde tycka att den klassiska liberalismens regelverk för stabilisering i form av t ex guldmyntfot utgör en mera rigorös reglering än dagens fria system med flytande växelkurser. Både nyliberaler och vänsterföreträdare verkar tro att flytande växelkurser är ett i princip självreglerande system på liknande sätt som vid guldmyntfot. Men medan nyliberalerna ser obalanserna som ett resultat av statliga regleringar ser vänstern avregleringar som orsaken. Nyliberalerna pekar på att politiskt reglerad långivning till mindre solventa låntagare kan driva fram en bubbla som ses som orsaken till finanskrisen. Vänstern pekar mera vagt på att någon form av avreglering skulle ha medgett att en bubbla på den amerikanska bostadsmarknaden kunnat utvecklas.

Några preciseringar av vad som skulle erfordras för att hålla de giriga på mattan har jag inte hört från vänstern eller de konservativa. Det verkar mest som de giriga helt enkelt skall lägga sig till med en mer altruistisk moral i fortsättningen genom de moralistiska fördömanden som nu levereras. Kanske någon från vänstern vill återgå till valutaregleringen och systemet med kreditrestriktioner som fanns under Bretton Woods-perioden och i länder som övergav detta system först på 1980-talet. Om det är detta som avses med regleringar betyder vänsterns krav en återgång till en helt annan ekonomisk-politisk regim. Det går inte att utan vidare blanda regleringar från helt olika modeller om ekonomin skall fungera någorlunda bra i fortsättningen.

Staten kan stabilisera med guldmyntfot

Ett klassiskt liberalt system kan bygga på ganska stora friheter från politiska ad-hoc-regleringar eftersom det förutsätter t ex guldmyntfot. Men även detta system har sina nackdelar. Den ekonomiska utvecklingen är inte helt stabil utan det förekommer regelbundna konjunktursvängningar även med guldmyntfot. De kritiska frågorna är dock huruvida det skulle kunna uppstå finansiella bubblor av större dignitet och om guldmyntfoten kan stå emot vid stora obalanser och överleva som system. Vi har 30-talskrisen som ett exempel på detta. Men den krisen kanske kan ses på något annat sätt.

Dagens system med flytande växelkurser och stora kapitalrörelser verkar vara sårbart för små misstag i regleringshanteringen och begränsad otakt i räntepolitiken. Skall vi ha detta system måste hindren mot uppkomsten av finansiella bubblor stärkas - t ex att bostadspriserna i USA på 10 år kan stiga med 100 procent. Eller också måste vi acceptera att förödande kriser kan uppstå kanske vart 50:e år. Det kan också vara så att dagens kris till stor del är en engångsföreteelse orsakad av Kinas obenägenhet att anpassa sin valuta till den högre nivå som konkurrenskraften medger. Men det kan uppstå andra engångseffekter i framtiden så det är fortfarande motiverat att stärka den förebyggande förmågan inom dagens system.

När väl en kris uppstår återstår frågan om den skall motverkas eller om den skall få sprida sig ohämmat och medföra enorma produktionsförluster. För en liberal kan det vara intressant att göra en analogi med ett system med en renodlad guldmyntfot där obalanser automatiskt skulle mötas med pris- och lönesänkningar vilket i teorin skulle motverka obalanserna på ett tidigare stadium. Utan ett sådant system måste istället ekonomisk-politiska motåtgärder vidtas för att efterlikna det klassiskt liberala systemet.

Ekonomiska maktmedel gör liberaler skeptiska

Här finns dock en pragmatisk invändning. Att ge politikerna mandat att använda vidsträckta ekononomiska maktmedel kan leda till missbruk. Det kan leda till att slöseri uppmuntras, att vissa väljargrupper gynnas med bidrag och/eller sociala inrättningar och att andra träffas av progressiva skatter eller att företagarna missgynnas med populistiska restriktioner samt att vissa misskötta företag gynnas. Vi bör dock vara medvetna om att det finns en analogi med det militära försvaret som till slut verkar att ha kunnat regleras i civiliserade länder.

Principiellt är det därför fel att hävda att ett liberalt ekonomiskt system inte kan stabilisera ekonomin på makroplanet. Om kollektiva nyttigheter skall kunna produceras i ett liberalt samhälle borde även ekonomisk stabilisering räknas dit.

Till slut måste man också komma ihåg att ekonomisk stabilisering bara är en begränsad idé i ett liberalt samhälle. Det finns en mängd politiska tvångsåtgärder som inte har att göra med stabiliseringspolitiken som liberalismens idé motsätter sig. Om staten vart femtionde år måste rycka ut för att garantera stabiliteten betyder detta inte att liberalismens övriga idéer om individuell frihet, avgifter istället för skatter och personligt ansvar skulle ha havererat.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

21 Comments:

At 10 oktober, 2008 00:29, Blogger Elling said...

Tack Danne & company för mycket läsvärda tankar i denna tid !

Spridda infall om krasjen :

- Ansvar för en miljard
Et belopp tilsvarande 1000x vanliga knägares räckvidd. Sådana summor måste behandlas med 10x större visdom enn fulla seglare, 10x större oegennytta enn economic men (som inte existerar) och 10x större övervakning.

- Det globala pokerspelet
Etter en veckas ständigt tjatande med the talking heads på CNBC, lyckades en av dom der "journalisterna" ställa den förlösande frågan : Why cant just the big banks sit together and sort this out ?

- Maktlösa centralbanker
Att pösa inn tusentals milliarder på måfå inn i bankvalv som beter seg som svarta hål utan att ordningen återställs, er löjligt.

- Brist på global real time monitoring & accounting
Fjutterier som banksekretess osv hindrar at världsbanken fex etablerar ett finansFBI med rätt att syna alla balansräkningar och tagga alla flöden. Vikan jo bli av med vitvaskandet, svartjobbandet, knarkhandeln, vapenhandeln och byråkratisk ineffektivitet på köpet.

- En Tera som ny gullstandard
Förslag finns på en allsidig, stabil och sakta växande korg av råvaror, energiproduktion osv som ankare för en ny global valuta, Teran.

- Girighet
Drivkraften för the boyz and the playerz er givetvis Gordon Gekko inkarnerad. Vi vill inte ha såna. Vi vill ha Warren Buffets and Stefan Ingveses. Olämpliga kan sorteras bort i psykologiska tester. Det behövs bare en miljard-administratör per 1000 invånare. Samma krav på dom som på kärkraftsansvarliga och piloter. Lisensen åker ved minsta gliring.

- Intellektuell och matematisk kompetens
Folk på Handels fattar inget om kaos, kompleksitet, dynamiska systemer, olinjära och conditionally unstable multidimensionella och paramtetriserte återkopplinger. Vi pratar om känsligheten för verklighetens brus och förmågan att sätta ihop the Big Picture. Vi pratar inte om löjliga förenklingar som fångarnars dilemma och andra endimesnionella selskapslekar. Personer som håller måttet er fysiker och ingeniörer som vet att oklarheter förer til Chernobyl, JAS och Forsmark cohinte om folk som rotar til det med strängteorier och annan BS.

- En visjon om global rättvisa
Jeg tror klotet kommer styrkt ut av denna turbulensen. Systemet kommer att svänga inn på en ny jämvikt. Dollaren kommer inte att kollapsa och finansobalanserna er globalt fördelade. Av rena effektivitetsvinster kan en tenka seg medborgarlön och gratis komputter, bredband och resande. En kommar enas om at matproduktion, energikällor osv bäst kan organiseras globalt. Jeg så at dom amerikanska bankerna inte ser det lönsamt att ta hand kåken och kärran nä'r folk inte har råd - så att man kan behålla sk_ten istället ! Slå den !

 
At 10 oktober, 2008 03:09, Blogger Per-Olof Persson said...

Det liberalismen förlorar på är att den inte kan förklara hur konjunktursvängningar uppkommer. Då blir det lätt för socialismen att skylla på marknadsekonomin.

Det andra problemet är att systemet med centralbanker inte har lyckats att undvika krisen. Problemet med centralbanker är att de uppkom för att finansiera statens budgetunderskott.

Centralbankerna var i början privatägda banker som genom en omfattande sedelutgivning skulle finansiera statens utgifter. Den första centralbanken var Bank of England som grundades 1694 och efter tidigare skatteuppror fick staten skaffa ett annat sätt att finansiera kriget mot Frankrike.

Avregleringen av bank- och finansmarknaden i USA under 1980-talet hade som syfte att göra det möjligt att finansiera ett stort statligt budgetunderskott till låg ränta. Det blev möjligt att låna stora belopp för att köpa statsobligationer. När efterfrågan stiger på obligationer stiger också priset på obligationer och detta innebär att räntan på obligationer sjunker.

Problemet är att olika grupper har ett intresse som sammanfaller. Grupper som politiker, banker och de stora placerarna. Eftersom räntan på obligationer knappast kan falla ner till noll, kan detta leda till en jättelik bubbla som spricker när placerarna i stället säljer ut obligationer.

 
At 10 oktober, 2008 09:14, Anonymous Lars Antonsson said...

Kritik av Per-Olof Perssons teser

1. Jag ämnar använda formell logik på ett offentligt sätt för att visa ett problem i det Per-Olof skriver. Logiken kommer att presenteras härnedan.

2. Påståendet att liberalismen inte kan förklara hur konjuktursvängningar uppkommer är falskt. Det beror på att Per-Olof använder sig av en 1800-talsuppfattning av hur liberalismen är tänkt att fungera där en minimal stat definieras som enbart satsande på direkt, fysisk säkerhet (polis och brandkår) istället för exempelvis monetär säkerhet, vilket en statlig minimal bank kan tillhandahålla.

3. Påståendet att centralbanker inte kunnat undvika kriser är bara delvis sant. Det bygger på att bankerna har en odemokratisk intern struktur vilket inte behöver vara korrekt. I själva verket är det så att de flesta banker nuförtiden styrs genom en form av promotionsförfarande. Detta avfärdar alltså påståendet att banker är auktoritärt styrda monoliter.

3. När Per-Olof Persson skriver att avregleringen av bank- och finansmarknaden kom till för att göra det möjligt att finansiera ett stort statligt budgetunderskott är det helt klart att han utgår från en liberal syn på banken som en del av staten. Men en sådan syn går inte ihop med vad Per-Olof själv hävdat enligt punkt (1) ovan.

4. Bubblan är inte bevisad genom Per-Olofs resonemang ovan. Detta följer av (1), (2) och (3) genom slutledning.

MVH,
Lars

 
At 10 oktober, 2008 11:28, Anonymous Per Fredö said...

Finanskrisen eller bolånekrisen ger möjlighet att ställa olika ekonomiska modeller emot varandra.

Statskapitalismen samt dess något mildare utformning,planekonomin,har visat sitt totala misslyckande.

Ändä tar nu ett parti som vänsterpartiet samt även anhängare av socialdemokratin och miljöpartiet totalt avstånd från den marknadsekonomi,som
är en förutsättning för den politiska demokratin.

Det sker i olika former. Man hävdar t ex felaktigt att vårt ekonomiska system nästan undantagslöst präglas av nyliberalt tänkande.

Detta i sin tur visar att man till skillnad från borgerliga anhängare av marknadsekonomin inte är beredd att ens i någon form ta tillvara mycket av allt det positiva som nyliberalerna fört fram.

Det finns i dag flera tankesmedjor,som har kunnigt folk att lyssna till.

Finanskrisen har sina likheter med att vår blandekonomi ibland spårat ur.


Bankerna och andra finansinstitut har sina bestämda uppgifter och sköter man dem vårdlöst som nu varit fallet så för vi en finansbubbla.

Alternativen är då att tillåta konkurser med de konsekvenser de kommer att få eller att som nu använda sig av staten vars insatser blir att på skilda sätt rädda finanssystemet och så småningom få folk förstå att det både går och är nödvändigt.

Detta innebär inte att vi går över till någon typ av statssocialism, en uppfattning som både nyliberaler och vanliga skattebetalarna ofta ger uttryck för.

Även staten har sina kärnuppgifter,nåt som både väljare och politiker har svårt acceptera.

Följden blir skattehöjningar,minskad arbetslöshet via arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt ideliga devalveringar . Detta medför årlig inflation på cirka 10 procent samt räntenivåer som radikalt överträffar den nuvarande.

Denna politik tvingades man överge i samband med bankkrisen i vårt land 1991-93.

En viktig förklaring var inträdet i ett EU,som ställde krav på en låginflationspolitik.
Dessutom ställdes krav på o en övergång till en avreglerad penningpolitik,nåt som också blivit lyckosamt-

 
At 10 oktober, 2008 12:19, Anonymous ola said...

Ekonomi är matematik
100 kronor och talet 100 det ÄR MATEMATIK I BÅDA FALLEN,
DÄRFÖR GÅR DET ATT LÖSA KRISEN ENKELT om man bara har rätt ekvation och löser den på rätt sätt, vilket vi uppenbart inte gör nu.
Om ekonomiteorierna inte stämmer med verkligheten så beror det på något, när ingen vet vad som är felet då skyller man på psykologin,
Kortsiktigt kan psykologin påverka ja, men på längre sikt så är det bara matematiken i ekonomin som gäller.
LÖS FELET I EKONOMIEKVATIONEN.
Det har inte med höger eller vänster politik att göra felet är ett mattematiskt fel i ekonomin

 
At 10 oktober, 2008 12:54, Blogger Per-Olof Persson said...

"2. Påståendet att liberalismen inte kan förklara hur konjuktursvängningar uppkommer är falskt."

Problemet är inte liberalismen i sig själv utan att liberalismen använder sig av felaktiga nationalekonomiska teorier. Först och främst ska det sägas att banklagstiftningen bryter mot annan lagstiftning, dvs lagstiftningen om avtal om deponering av icke-specifika objekt. Denna lagstiftning var oklar långt in på 1800-talet.

Detta kräver sin förklaring. Om en ägare av vete deponerar sitt vete hos en lagerhållare kan den som deponerar inte få tillbaka samma vete som deponeras utan får tillbaka samma mängd vete. Problemets kärna är att om detta ska fungera får inte lagerhållaren bokföra vetet eller använda vetet som sin egen egendom. Pengar är en vara som deponeras hos en lagerhållare men ändå bokförs pengarna som en tillgång hos lagerhållaren (banken).

Då uppkommer samma problem som i USA på 1860-talet. Lagerhållarna lånade ut vete som de inte var ägare till mot en avgift till spekulanter. Spekulanterna sålde vetet på råvarubörsen i Chicago. Eftersom det kom ut en stor mängd vete som egentligen inte existerade sjönk priset på vete. Spekulanterna köpte tillbaka vetet till ett lägre pris och tjänade på prisskillnaden.

Bankerna fungerar som vetespekulanter. De ökar sin utlåning och tjänar högre ränteintäkter på att använda pengar som de inte är ägare till. När en större mängd pengar kommer ut i ekonomin minskar pengarnas köpkraft. Detta innebär att äganderätten till pengarna sätts ur spel och att insättarna av pengarna får tillbaka pengar med ett lägre värde.

Den antika romerska lagstiftningen har identifierat problemet. En bank får endast låna ut en insättares pengar om avtalet syftar på att insättaren vill tjäna ränta på pengarna under avtalstiden. Detta kräver dock att insättaren inte har tillgång till pengarna under avtalstiden.


Bankerna är en del av staten

Bankerna är en del av staten och staten är en del av bankerna. Här finns ett gemensamt intresse eftersom bankerna vill ha högre vinster och staten vill finansiera sina utgifter. Bankerna har därför fått privilegiet att skapa helt nya pengar utav ingenting vid utlåningen.

Eftersom nya pengar har egenheten att höja priserna på längre sikt gynnas de första mottagarna av de nya pengarna. De första mottagarna ökar sin köpkraft eftersom priserna inte har hunnit att stiga. Staten är en av de första mottagarna eftersom skatteintäkterna ökar automatiskt.


Orsaken till konjunktursvängningar

Människor använder den information som marknadspriserna ger när de fattar långsiktiga ekonomiska beslut. Människor tar större lån när räntan är låg och företagarna ökar sina investeringar när räntan är låg. Pudelns kärna är att centralbank och banker förändrar marknadspriserna så att dessa ger felaktig information åt människorna.

I en konjunkturbotten har centralbank och banker sänkt räntan långt under marknadsräntan. Det människor blir lurade av är att de tror att denna ränta är den "riktiga räntan". Med tiden skapar centralbank och banker inflation och de är då tvungna till att kraftigt höja räntan. Men då förstörs de förutsättningar som människors långsiktiga ekonomiska beslut bygger på.

Alla tänkbara bubblor som har skapats av centralbank och banker spricker. Detta beror på att företags/människors kostnader helt plötsligt överstiger deras intäkter.

 
At 10 oktober, 2008 12:57, Anonymous ola said...

Nationalekonomi när det blir fel, vad är felet?
Varför misslyckas alltid ekonomiteorierna?

Varför skyller alla på psykologin fördelningspolitiken i ekonomiteorierna,
Kan det inte vara så att det är den matematiska modellen som är fel. Då får alt en logisk förklaring.
Fördelningspolitik (höger vänster)har inget med ekonomi att göra, bara fördelningen av välståndet, varför skulle det vara avgörande för en matematisk ekvation (ekonomi)
Hur välståndet fördelas?
Har någon sett en fungerande matematisk ekvation påverkas av psykologi?

 
At 10 oktober, 2008 14:11, Blogger Danne Nordling said...

Det allvarliga långsiktiga problemet för liberalismen är den möjlighet som vänstern får att utnyttja situationen för att diskreditera friheten och få medborgare och politiker att acceptera mera tvång på alla områden. Dessvärre är en del av orsaken till detta att de ideologiskt tongivande liberalerna har sett frånvaron av staten i stabiliseringspolitiken som ett fundamentalt frihetligt värde. Men i själva verket är detta inte ett värde i sig utan en pragmatisk rekommendation som bygger på erfarenheter från tidigare århundraden.

Vänstern har bidragit till denna syn genom att även tidigare lansera stabilisering som socialism. På 1930-talet kallades stabilisering i en marknadsekonomi för "planhushållning" av de svenska socialdemokraterna (och de borgerliga) trots att det fanns riktig planhushållning 100 mil österut.

Psykologi: visst kan ekonomiska strömmar beskrivas i mer fysiska termer. Men så fort förändringar inträffar måste psykologin dras in. Vad är en konsumtionsvaras värde om inte ytterst något som ligger i användarens psykologi? Förtroendet för de finansiella institutionerna är också en psykologisk fråga. Det behövs mer forskning om detta som Hubert Fromlet framhöll i gårdagens DI.
/DNg

 
At 10 oktober, 2008 15:08, Anonymous ola said...

Danne
Det är inte psykologin som är orsaken till kriser i ekonomier bara något som följer med kriser, och då drar man lätt fel slutsats.
Orsaken är fel i dom ekonomiska teorierna. och det har inte med HÖGER VÄNSTER POLITIK att göra.

Ekonomi är matematik därför kan inte kriser uppstå i en fungerande ekonomi, bara strukturförändringar vilka alltid pågår mer eller mindre. psykologi kan inte påverka en fungerande ekonomi, om jag köper en eller annan vara är psykologi ja, men jag handlar för dom pengarna som jag har, tas pengar bort ur samhället så har jag inga pengar att handla för och då uppstår en kris.
Psykologi förvärrar en kris men orsakar den inte.

Politik om man ger fattiga pengar eller tar pengar från dom, hur kan det lösa en kris? Varför skulle det vara avgörande för en ekonomi hur man fördelar tillgångar?
EKONOMI ÄR MATEMATIK och fördelningspolitik en annan.

 
At 10 oktober, 2008 15:19, Blogger Elling said...

Ekonomiekvationen er så her :

CDS = 70 trillioner dollar (t$)
0.4 t$ er referert til Lehman.
Systemet måste hosta upp dessa 400 billioner dollar IDAG 10 OKTOBER som "settlement"

CDS er mer eller mindre fördelade på alla globala aktörer i tron att oxå risken spreds. Men så kom risken krypande tillbaks i form av andra bokstavsförkortningar(systemfel och chefskandal per excelelnce). Ingen överblickade denna återkoppling (skandal1).

Med alla trillioner som sentralbankerna har spottat inn i det svarta hålet som kallas bankvalv BORDE DET VARA MÖJLIGT ATT hosta fram dessa pengar (skandal2).

I princip er kanksje 7 trillioner eller 10% förlorade. Bankerna vet inte sej imellan vem som sitter med hur många CDS (skandal3). Dette er pudelns kärna, åtminstone "today going forward" (CNBC lingo)

För folk med grundleggande innblick i system & reglerteori verkar detta för elementärt til att vara sant.

För meg er det största mysteriet "just nu" : Hur i h_vete kan bankerna neka att leverera kredit ?
Om en bank ställer inn kreditgivning, borde den direkt avviklas och övertas snabbare enn en muslimsk begravning. Deras j_la plikt er att leverera kredit inntil batteriet tar slut precis osm en soldat skall strida inn i kaklet.

 
At 10 oktober, 2008 15:29, Anonymous Per Fredö said...

Det är ju trevligt att individer,hushåll,föreningar,hushåll,företag,staten,som styrs av politiker efter fria val och där skillnader råder i viktiga samhällsfrågor helt och hållet beter sig ekonomiskt.

Och dessutom bara matematiskt.

Det kräver oneklingen sin förklaring.

 
At 10 oktober, 2008 15:32, Blogger Elling said...

Mera :
Om nå subprime adderar seg upp til kreditförluster på 10-15% så er det vel bara att "deleveraga" .
Vi sk_ter i vilka banker som överlever en sådan deleveraging. Varför kan inte dom 100 allra största bara komma överens om en ny kurs på CDS ? Att nån liten bankj-vel åker ut oförtjänt er komplett ointressant. Moral hazard tar vi sen.

Eller va med det her :
Dom som ställer inn betalingarna på kåk & kärra, FÅR BEHÅLLA prylarna fördi att BANKERNA INTE HAR BEREDSKAP FÖT ATT HANTERA DEFAULT. Det er billigare att låta folk sitta kvar och köra runt. hahaha
Som sagt, moral hazard tar vi sen.

Jeg ber om ursäkt för ordbruk men jag er trött på folk i CNBCrutan som beter seg 1) komplett clueless 2)arrogant & skitnödigt.

Enl min miljardadministratörtest skulle 1 av 100 fejs i kostym vara lämpliga för jobbet.

Bernanke har doktorerat på depressionen och Paulson er fd vD för Goldman. BÅDA BETER SEG TOTALT CLUELESS. Bara en turkfödd italienare i USA verkar fatta nåt. GE NOURIEL ROUBINI OINNSKRÄNKT MAKT ATT INSTRUERA KOMMANDE G7MÖTE DENNA HELGEN.

 
At 10 oktober, 2008 16:14, Anonymous ola said...

Per Fredö
Du beskriver strukturförändringar våra val vilket inte är något problem.
När man inte förstår hur ekonomin fungerar, ekonomiteorierna misslyckas alltid, ja då är det lättare att skylla på ”Psykologi” ”fördelningspolitik” än att erkänna hur lite vi vet om nationalekonomi.

 
At 10 oktober, 2008 16:21, Anonymous Attila said...

Svängningar i ekonomin uppträder förmodligen oavsett vilket politiskt system vi väljer, oavsett grad av regleringar eller planekonomi.

Att vänstern nu spelar livräddare och vill reglera och socialisera är inte en lösning, utan blott en annan politik, som också skulle bidra till svängningar i ekonomin.

 
At 10 oktober, 2008 16:32, Blogger Elling said...

Mera rapportering från CNBCrutan :

Nå åtminstone var det nån skäggig typ som sa följande : Only in absolute panick will we do the right thing. Get 50 people in a room and it will be fixed very quickly. Either today or early next week. This is coming from the heart of the system and not from Thailand or something.

Ja, så enkelt er det : Paulson och Bernanke har betett seg som elefanter i porslinsaffären. Bedömningen verkar vara att Lehmann's fall var helt onödigt. Sannolikt lät Paulson Lehman kånka av rena gammaltgruff skäl. Lehman stod nämlig för den mer hederliga men triviala uppgiften att hantera short credit och commercial paper.

W påstår just nu i rutan att dom skall granska skadodjur som tjänar på nedgången och krisen. hahahaha Det er ju hans sista rest av kärnväljare - som den sista soldatflocken rundt Lee.

 
At 12 oktober, 2008 11:06, Blogger Elling said...

Danne,

vad er din kommentar till att garnityret i Lehman använde sina sista timmar innan silksnöret med att kamma hem 100M USD åt seg själv ? Er inte detta girighet montro ?

 
At 12 oktober, 2008 18:38, Anonymous Per Fredö said...

Strukturförändringar är inte bara förändringar av t ex bilproduktionen.

De förekommer i alla branscher och har nu fått en alltmer global inriktning.

Sett i ett historiskt perspektiv så arbetade 80 procent inom jorbruketi slutet av 1800-talet ,men därefter skedde en överång till våra dagars industrisamhälle.

Vi har under de senaste 50 åren sett textil-och konfektinsindustrin föärsvinna och sedan även varnvsindustrin.

Mycket talar nu får att Volvo och Saab kommer att inte bara uppleva nuvarande kris utan måste avveckla hela sin tillverkning i Sverige, vilket få ens vågar ha med i sina prognoser.

Däremot är det troligt att Scania och Volvo Lastvagnar kommer att finnas kvar,som två i varje fall ett par decennier framåt världsledande företaq.

Vad gäller sysselsättningen så finns det inte så tror anledning att oroa sig.

Vi får allt fler äldre och har inte tillräckligt många ungdomar för att fylla igen det gapet.

Det kan bli fråga om en massinvandring,som har sina likheter med den svenska emigrationen till USA.

Så strukturförändringar har alltid förekommit och kommer också¨att fortsätta.

 
At 13 oktober, 2008 10:07, Blogger Elling said...

Luigi Zingales, vär frälsare i nöden

http://www.rgemonitor.com/financemarkets-monitor/253999/plan_b

Så enkelt var det.

 
At 14 oktober, 2008 06:53, Blogger Kraxpelax said...

Mitt svar på frågan är definitivt ja.

Man kan inte axiomatiskt fastslå att marknaden alltigenom karakteriseras av konkurrens, för så är rätt och slätt inte fallet. Den kritik som riktas mot statlig verksamhet för ineffektivitet blir därmed precis lika aktuell för privata storaktörer.

Man kan inte axiomatiskt fastslå att monopolistiska organisationer kännetecknas av ineffektivitet, för så är rätt och slätt inte fallet. Det finns gott om slående historiska motexempel. T ex preussisk officerskår, katolska kyrkan, svensk statsmakt under 1600-talet och kanske Microsoft.

Man skall också komma ihåg att med stora inkomstskillnader genererar kriminalitet i massiv omfattning.

 
At 14 oktober, 2008 07:04, Blogger Kraxpelax said...

Jag måste påpeka en underlighet.

Titeln aktualiserar nyliberalismen, och det var mot denna jag vände mig.

Artikeln behandlar däremot liberalismen, och då intar jag en långt mer nyanserad ståndpunkt. Mycket i Nordlings text synes ha gott fog för sig.

 
At 14 oktober, 2008 12:11, Blogger brodeur said...

Hallå har du sovit de senaste decenierna?

Milton Fridmans monetaristiska stabiliseringspolitik är det som gäller. Synnerligen marknadsliberalt.

Blir det finanskris måste man agera.

 

Skicka en kommentar

<< Home