Kan Grekland frestas att gå i konkurs?

När budgetunderskottet enbart består av räntor skulle en hel konkurs eliminera räntebördan. Övriga utgifter skulle Grekland kunna betala. Men måste inte importöverskottet också finansieras med utlandslån?

I radions Studio 1 diskuterade 16/2-12 professor Lars Calmfors Greklands situation med bäring på vad som skulle hända om landet gick i fullständig konkurs. Frågan har blivit aktuell eftersom det skett en attitydförändring till en grekisk statsbankrutt, som kan ske utan att överge euron. Igår sällade sig finansminister Anders Borg till den rad av höga, europeiska politiker som börjat tala om att det inte längre är en lika stor risk för övriga Europa, om Grekland kraschar.

Dessvärre var diskussionen i radion inte tillräckligt upplysande. En fråga som borde ha analyserats är vad som skulle vara vinsten för euroländerna om istället för en 70-procentig nedskrivning av privata fordringar det skulle bli en 100-procentig nedskrivning av dessa plus nedskrivning av de offentliga fordringarna. Skulle Grekland i det senare fallet få en lättnad som inte går att uppnå på annat sätt?

Lars Calmfors pekade på en ögonskenlig frestelse för Grekland att ställa in alla betalningar av utlandsskulderna. Genom åtstramningspolitiken är det sannolikt att det primära budgetsaldot 2012 blir svagt positivt (1 % av BNP). Resten av budgetunderskottet består då enbart av räntebetalningar. Och då är det frestande, enligt Calmfors, för Grekland att göra sig av med räntebördan. Den är enligt EU-kommissionens höstprognos 8 procent av BNP. En bankrutt skulle alltså omedelbart göra det överflödigt att strama åt statsbudgeten med ytterligare motsvarande 7 procent av BNP.

Enligt Calmfors uppstår denna frestelse när man på detta sätt inte behöver låna i utlandet under ett antal år då den nödvändiga åtstramningen annars skulle pressa Grekland. En bankrutt innebär ju att Grekland inte heller skulle kunna få några lån utomlands på många, många år. Men de behövs inte längre när det primära budgetsaldot visar balans, var den fina tanken.

Kan det vara detta som ligger bakom Antonis Samaras' obenägenhet att utlova en villkorslös åtlydnad av EU:s krav på ytterligare åtstramningar? Det kan se så ut. Men måste man inte också ta hänsyn till underskottet i utrikeshandeln?

Grekland har inte någon stor utrikeshandel. Exporten av varor och tjänster utgjorde 21,5 procent av BNP 2010. Och importen motsvarade 30,4 procent. Underskottet var alltså 8,9 procent av BNP. Därefter har exporten ökat ca 11 procent i värde. Importen har minskat drygt 9 procent (tom 2012). Det borde finnas ett handelsunderskott på ca 7 procent av BNP kvar 2012.

Statistiken är dock svårtolkad och förefaller inkonsistent. EU uppger att nettolåntagningen (RoW) skulle bli 5,4 procent av BNP 2012 (t 49, pdf). Den ska alltså täcka både räntebördan på 7 procent och handelsunderskottet på ca 7 procent. Det synes förutsätta att direktinvesteringar och utförsäljningar mm uppgår till enorma dimensioner.

Det verkar dock ofrånkomligt att Grekland måste fortsätta att ta privata lån utomlands för att kunna finansiera sitt importöverskott även i fortsättningen. Därför skulle det medföra svåra konsekvenser om en bankrutt skulle innebära att Grekland avstängdes från den internationella kapitalmarknaden. Redan idag sägs det att grekiska banker inte kan få låna utomlands. Deras kreditgivning är alltså redan beroende av staten och de nödlån som EU och IMF mfl tillhandahåller.
__________________
Riksbanken sänkte idag reporäntan 0,25 procentenheter till 1,5 procent (pressm).

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, konkurs, statsbankrutt, nödlån, räddningspaket, utlandslån, EU, IMF, statsbudget, bytesbalans, räntebörda, ekonomi, euro, nationalekonomi, politik på intressant.se