Alliansen övertar vänsterns moraliserande?

Det finns tecken som tyder på att regeringens företrädare börjar moralisera mot näringslivet på liknande sätt som 68-vänstern gjorde på 1970-talet. Makten är kanske viktigare än ideologin?

I DN idag 14/4-12 har Annika Ström Melin skrivit ett intressant ledarstick rubricerat "Uppläxning är ingen bra regeringspolitik". Hon noterar ett mönster där Anders Borg skäller ut bankerna och där arbetsmarknadsministern är besviken på företagen. Melin ser regeringens företrädare som upprörda föräldrar som läxar upp sina alltför slöa barn. Men för den som varit med tidigare är mönstret allvarligare än så. Det handlar om klassiskt politiskt moraliserande.

Nu senast började den nya omgången av moraliserande uttalanden från regeringens sida när Svenskt Näringslivs ordförande Kenneth Bengtsson var kritisk (SvD 12/4) till arbetsmarknadsminister Hillevi Engströms uttalanden om att företagen borde ta större ansvar och anställa ungdomar med ofullständig utbildning. Debatten gick vidare igår (SvD 13/4) då Engström preciserade sina anklagelser om bristande ansvar hos företagen (se även kommentar i SvD 13/4).

När den "nya" vänsterns värderingar började bli inflytelserika på 1970-talet gick mycket av det de sade ut på att företagarna och näringslivet var moraliskt undermåliga. De tog inget samhällsansvar utan satte "profiten" före allt annat. En fri marknadsekonomi var skadlig för medborgarna. Den extrema vinsten ville göra revolution och avskaffa hela systemet. De mindre extrema ville ha fler regleringar så att företagen inte skulle kunna göra sådant som då ansågs moraliskt opassande. Det gällde då ofta sådant som reklam, val av produkter och kloakutsläpp i sjöar och vattendrag. Men kritik mot företagsnedläggningar var också centrala.

Det dröjer väl inte länge innan Engström häver ur sig att företagens bristande ansvarstagande beror på att de sätter vinsten före ungdomarnas behov av sysselsättning (oavsett om de bidrar med något positivt till produktionen utöver sina kostnader). Näringslivet är ett särintresse, har Fredrik Reinfeldt hävdat. Vad är det om inte en annan variant av vänsterns argument att näringslivet sysslade med "suboptimering"? Är makten viktigare än ideologin?

Läs även andra bloggares åsikter om moralism, regeringen, Alliansen, Hillevi Engström, ungdomsarbetslöshet, Svenskt Näringsliv, nya jobb, arbetslöshet, politik på intressant.se