Är äganderätten utilitaristiskt motiverad?

Äganderätt och frihet kan inte motiveras med svepande principer utan närmare grund. En moralfilosofiskt godtagbar motivering måste utgå från ett resonemang om opartiskhet. Utilitarismen är inte grundad på opartiskhet.

Med privat äganderätt följer att frukterna av ens arbete tillhör en själv. Strikt tolkad skulle inga kollektiva nyttigheter kunna produceras av en samfällighet (t ex en stat) om man inte kan presumera att alla människor besitter en ansenlig grad av altruism. Och det kan man inte eftersom människans natur är mer eller mindre egoistisk.

Denna teori om kollektiva nyttigheter (t ex försvar, polis och rättsväsende) säger att det alltid kommer att finnas några individer som är benägna att agera "gratispassagerare" när ett kollektiv frivilligt producerar kollektiva nyttigheter som det inte går att ta ut avgifter för. Om några låter bli att betala ett frivilligt abonnemangsbidrag för att bekosta den egna andelen av produktionskostnaderna men ändå få förmånen att åtnjuta de kollektiva tjänsterna, kommer andra att tycka att detta är orättvist och också låta bli att betala. Till slut återstår endast de mest altruistiska och deras pengar räcker inte till. Produktionen bryter då samman.

Även om alla vill ha produktionen (t ex polisens hot om beivrande av brott) kommer det med denna uppfattning om människans natur att erfordras tvång (en skatt) för att säkerställa inkomster för att bekosta produktionskostnaderna för kollektiva nyttigheter. I de radikalt liberala diskussionerna om finansieringen har det förekommit andra idéer såsom statliga lotterier eller statliga inkomster från markägande, naturtillgångar och liknande som inkomstkälla.

Är denna motsättning mellan privat äganderätt och finansieringen av kollektiva nyttigheter verkligen så allvarlig att man kan dra slutsatsen att privat äganderätt är en omöjlig idé, som t ex Bo Rothstein hävdat? Eller är detta spetsfundigheter som socialister och socialliberaler dragit fram för att hävda att det inte finns någon principiell begränsning av statens anspråk på beskattning av medborgarna?

Ett annat sätt att angripa äganderätten behandlas av Isobel Hadley-Kamptz i boken Frihet & Fruktan - Tankar om liberalismen, som kom ut förra året. Hon tar i ett kort avsnitt upp en invändning mot synen att människan skulle vara "sin egen orsak, sin egen herre". Hon skriver:

"Om den vi är istället nästan helt beror på våra gener och vår tidiga uppväxt, i viken utsträckning kan vi då sägas ha exklusiv rätt till det arbete som vi utifrån den person vi formats till av andra klarar av att utföra? Kan en rättighet verkligen utgå från varje enskild persons tur eller otur, i det genetiska och uppväxtmässiga lotteriet?"

Här är det inte längre att det faktum att vi accepterar tvång vid finansieringen av t ex polisen som medför att vi inte kan göra anspråk på frukterna av vårt arbete. Istället är det a priori oberättigat att komma med sådana anspråk därför att vi själva inte är ansvariga för vem vi är och de egenskaper vi har. Är det så enkelt att definiera bort rätten till ägande och frihet?

Hadley-Kamptz drar själv inte de yttersta slutsatserna av sitt principiella resonemang. Trots att det "inte finns några rättigheter" vill hon inte döma ut äganderätt och frihet. Hon hävdar istället att dessa är någon sorts värden som staten bör respektera av utilitaristiska skäl. "Ägandet har viktiga goda effekter, oavsett dess filosofiska grunder" skriver hon.

En utilitarist anser utan närmare motivering att rättigheter "inte finns", men har ingen närmare
motivering för varför mänskliga institutioner ska bedömas utifrån sin ändamålsenlighet för kollektivet. (Det finns dessutom en rad andra invändningar mot utilitarismen.) Man kan lika gärna hävda att eftersom inte alla medborgare är utilitarister är det "nonsens" att utgå från en utilitaristisk moralfilosofi när politiska institutioner ska utformas.

Kan då inte en utilitarist invända att att eftersom inte alla är anhängare av privat äganderätt är det nonsens att utgå från att äganderätt är något som ska tillämpas när politiska institutioner ska utformas? Vi behöver tydligen ett djupare resonemang för att avgöra huruvida individerna ska ha en egen beslutsrätt över sig själva eller om det kan vara berättigat att tvinga dem att utföra vissa handlingar, alternativt utan strid avstå från frukterna av sitt arbete.

En syn på äganderätten är att den faktiskt verkar vara en nedärvd genetisk egenskap hos människan. De evolutionspsykologiska teorin om hur människan fick sin stora och proteinkrävande hjärna pekar på att det var de individer som var duktigast på att snabbt komma fram till kadaver på savannen som ännu hade kött kvar också var de som kunde få en avkomma med större hjärna. För detta erfordrades att de hade en föreställning om äganderätt till det hemförda köttet. Om de hade delat köttet med en stor grupp hade deras ansträngningar inte kunnat komma den egna avkomman till del och duktiga köttinhämtarnas gener hade inte haft något försteg i populationen (bart maj-11).

Filosofiskt kan man invända och hävda att det naturliga inte är det moraliskt rättfärdiga. Även om alla har föreställningar om äganderätt kan det vara moraliskt berättigat att upphäva den privata

Äganderätten. Men detta gäller även utilitarismen. Och där vet vi att inte ens alla omfattar den i verkligheten. Det enda sätt att komma runt konflikten mellan frihet och tvångsaltruism är tydligen att analysera vilken princip människorna, om de var opartiska, skulle välja i en ursprungsposition. Detta är utgångspunkten i John Rawls' teori om rättvisa och skälig fördelning.

Rimligen kommer människorna inte att välja utilitarismen som princip. De kommer sannolikt inte heller att välja Rawls egen differensprincip eftersom den bygger på beslutskriteriet maximin. Experiment och moraliska bedömningar leder istället till att man kan vänta sig att fördelningsprincipen kommer att bygga på att alla garanteras ett trygghetsgolv ( bart mars-11).När var och en som kunnat betala för denna sociala inrättning gjort detta får man tillgodogöra sig övriga frukter av det egna arbetet utan restriktioner. Detta tillåts oavsett att vissa kommer att ha egenskaper som gör dem mera ekonomiskt framgångsrika än andra.

Mot Rawls' teori har socialliberalerna invänt att de hellre vill ha en mer ambitionskänslig princip som inte accepterar att medfödda egenskaper ges inflytande på den ekonomiska standarden för individerna. Men som framgått av tidigare bloggartiklar om den egalitära vänstern har man inte lyckats formulera en sådan moralfilosofisk princip.

Läs även andra bloggares åsikter om äganderätt, filosofi, rättigheter, frihet, utilitarism, skatt, genetiska egenskaper, skatter, moral, samhälle, politik på intressant.se