Är Borg en populist?

Kritiken mot Anders Borg för att han agerar populistiskt hårdnar. I lördagsintervjun försöker han rättfärdiga sin offentliga kritik mot näringslivet. Skulle han istället ha kunnat framföra kritiken underhand istället för att agera populistiskt?

I Ekots lördagsintervju idag 7/4-12 utfrågades finansminister Anders Borg av Tomas Ramberg. Han tog upp de 27 toppdirektörena i näringslivet som skrivit brev till Borg om rättsosäkerheten i Skatteverkets bedömningar i affärsmässigheten i de s k "räntesnurrorna" som regeringen tänker lagstifta emot. Det var mycket teknikaliteter i det samtalet.

Den avgörande frågan är istället huruvida Borg ägnar sig åt avsiktlig populism när han lägger fram en konstruktion som är så känslig för kritik på rättssäkerhetsplanet. Vill han ha denna kritik i förhoppning att den allmänna opinionen inte förstår varför näringslivet är emot? Uträkningen skulle alltså vara att motståndet kan utnyttjas av regeringen till att misstänkliggöra storföretagen för att de inte inte vill betala de skatter som de flesta är överens om.

När en regering börjar framstå som initiativlös och uttjänt är det av taktiska skäl alltid lockande att utse en yttre fiende som man kan attackera och på så sätt få förnyad uppslutning bakom sig. Så ser historien ut under många århundraden. En av företagarna, Rune Andersson, säger idag i SvD att Borg medvetet missförstår vad som står i brevet från de 27 direktörerna. Företagen vill betala den skatt som är tänkt men det får inte ske under osäkra förutsättningar.

Diskussionen rörde sedan EU:s försök att införa en modifierad Tobin-skatt på aktie- och obligationshandel. Borg nämnde upp två alternativ: höjda arbetsgivaravgifter på banksektorn som i Danmark eller en omsättningsskatt på aktier som i England och Frankrike. Han var skeptisk trots att han tidigare menat att den svenska banksektorn var "underbeskattad". Nu ville han lyssna och kanske komma fram till en kompromiss.

Ramberg refererade till uppgifter att Borg nu för tjugonde gången kritiserat bankernas högre räntemarginaler utan att det egentligen vidtagits åtgärder. Det myckna pratandet skulle vittna om att det istället var en fråga om populism. Här kunde Borg dock säga att regeringen inte bör styra bolåneemarginalerna men ändå påverka för att få ett större genomslag för Riksbankens räntesänkningar genom att fästa uppmärksamheten på bankernas agerande.

Svenskt Näringslivs ordförande Kenneth Bengtsson har tidigare i ELI sagt att det verkar vara fråga om politisk positionering, eftersom han inte känner igen de offentliga utspelen i de direkta diskussioner man haft med regeringens företrädare. Här försvarade sig Borg med kritiken mot Swedbanks återköp av aktier samt med ovannämnda resonemang kring bolånemarginalerna och åtgärderna mot "aggressiv" skatteplanering.

Men Borg fick inte frågan om huruvida det hade varit möjligt att framföra kritiken i slutna rum istället för att gå ut i den offentliga debatten och fria till väljaropinionen. Även bolånemarginalerna hade kunnat hanteras genom att hårdare styra SBAB. Denna aktör har ett avkastningskrav som ligger på hälften mot storbankernas, enligt Jennie Nilsson, socialdemokratisk näringspolitisk talesperson på Brännpunkt SvD idag. Företaget underpresterar, menar hon.

Därefter kom diskussionen in på den defensiva sysselsättningsdiskussionen. Hur har regeringen hamnat där? Implicit i denna fråga ligger att man kan bortse från den stora kris som inträffade bara något år efter makttillträdet. Ramberg upprepade det kategoriska påståendet att nu sex år senare är läget inte bättre än när regeringen tillträdde. Det är vid det här laget en alltför billig poäng för att förtjäna någon närmare diskussion.

Ramberg turnerade argumentet i en variant där Borg före maktskiftet sagt att det rådde "massarbetslöhet" och försökte nu få Borg att medge att lika hög arbetslöshet idag borde karaktäriseras på samma sätt. Det är inte heller riktigt juste eftersom massarbetslösheten syftade på ett mycket vidare begrepp 2006 än den öppna arbetslösheten, som man därför inte kan dra upp idag som en jämförelse. Ramberg borde ha visat att nivån för någon rimlig definition av "utanförskapet" idag ligger lika högt som 2006. Det kan väl inte vara Rambergs sak att gillra demagogiska fällor baserade på inadekvata jämförelser som möjliggörs av ordet massarbetslöshet?

Diskussionen kom sedan in på ungdomsarbetslöshet, invandrar arbetslöshet och långtidsarbetslöshet. Ramberg försökte göra gällande att Sverige var sämre än andra länder, särskilt Tyskland, Holland, Österrike och Belgien. När det gäller ungdomsarbetslösheten finns det en del att lära av dessa länder medgav Borg. Långtidsarbetslösheten (mer än 2 år) var ett värre problem för Borg. En kraftig konjunkturnedgång leder alltid till stigande arbetslöshet flera år efteråt sade Borg. Enligt AF har dock ändrade sjukförsäkringsregler inneburit ett bidrag till ltarbl. Detta svarade Borg egentligen inte på.

Varför bemöter ni kritiken med att det är fråga om utrikes födda? frågade Ramberg. Borg pekade på att många bidragsmöjligheter gör det möjligt att hålla sig utanför arbetsmarknaden 8-9 år. Ramberg gjorde vidare gällande att långtidsarblösheten ökat lika mycket bland utrikes födda som födda i Sverige. Borg menade att huvuddelen av den totala arbetslöshetens ökning ändå ligger på ungdomar och invandrare. Det hade varit intressant att mot denna bakgrund få veta hur Borg kunde vara så optimistisk om hur konjunkturuppgången 2013 och 2014 skulle kunna minska arbetslösheten fram till valet 2014.

Diskussionen kom ännu en gång in på ungdomsarbetslösheten och ungdomslönerna. Det är en fråga som är kopplad till minimilönerna som Borg inte ansåg skulle sänkas. Han verkade vara inne på att lägre instegslöner som parterna kommer överens om eftersom här ingår ett moment av utbildning. Om detta är en annan uppfattning än vad Jan Björklund (FP) nyligen framfört fick vi inte någon riktig klarhet i. Skulle Björklund ha förordat sänkta minimilöner?

Slutligen ville Borg sänka bolagsskatten i samband att man kunde stänga räntesnurrorna. Det var en politisk-taktiskt egendomlig viljeyttring. Vem kan vinna på sänkt bolagsskatt i en valrörelse? Dessutom har Socialdemokraterna varit inne på en sänkning så någon partiskiljande uppfattning finns kanske inte. Det naturliga svaret på slutfrågan hade varit pensionsbeskattningen (även om Ramberg kanske hoppats på värnskatten). Här hade Borg kunnat ge en eloge till Kristdemokraterna och samtidigt eliminerat ett av Socialdemokraternas få återstående någorlunda populära förslag.

Andra bloggar om: populism, räntemarginal, räntesnurra, bolagsskatt, sysselsättning, nya jobb, arbetslöshet, Anders Borg, minimilön, långtidsarbetslöshet, massarbetslöshet, ekonomi, politik på intressant.se