Calmfors vill att Socialdemokraterna visar korten i stimulanspolitiken

Finanspolitiken har varit för stram i recessionen, menar nationalekonomen Calmfors. Socialdemokraterna har av taktiska skäl anslutit sig till en felaktig politik. Kommer medierna att tvinga fram åtminstone ett principiellt synsätt på finans- och penningpolitiken?

I en kolumnartikel igår 24/4-12 i DN skriver professor Lars Calmfors om regeringens stabiliseringspolitik de senaste åren. Han har varit ordförande i Finanspolitiska rådet och är nu öppet kritisk till regeringens finanspolitik men också till Socialdemokraternas följsamhet och beredskap att acceptera en alltför restriktiv ekonomisk politik. Calmfors ger dock beröm åt regeringen för sysselsättningsutvecklingen:

"Regeringens främsta insats är de stärkta drivkrafterna för arbete. Det har skett genom jobbskatteavdraget, mindre generös arbetslöshetsförsäkring och hårdare sjukförsäkringsregler. Det är emellertid svårt att utvärdera sysselsättningseffekterna, eftersom reformerna sammanfallit i tiden med svåra konjunkturproblem." 

Han nämner analysen av detta som gjorts i vårpropositionen men inte storleksordningen: drygt 100 000 fler i arbetskraften än vad som hade motiverats av den demografiska utvecklingen. Detta anser dock Calmfors vara för svårt att utvärdera med säkerhet på grund av den svåra konjunkturutvecklingen, vilket är egendomligt eftersom kriserna rimligtvis dragit ner deltagandet på arbetsmarknaden. Calmfors fortsätter med att kritisera regeringens politik beträffande ersättningsnivåerna i arbetslöshets- och sjukförsäkringarna.

Den intressanta kritiken gäller emellertid den restriktiva finanspolitiken:

"Man bör vara kritisk mot regeringens ovilja att i recessionen 2008/09 föra en mer expansiv finanspolitik. Och i år kommer finanspolitiken enligt regeringens egna beräkningar att vara åtstramande trots en förväntat svag konjunktur. Detta verkar spegla finansministerns alldeles egna syn på finanspolitiken: om det blir dåliga tider ska politiken stramas åt för att öka handlingsutrymmet ifall det skulle bli ännu sämre längre fram."

Calmfors framhåller att detta leder till att finanspolitiken blir procyklisk och alltså förstärker konjunktursvängningarna. Han avvisar Anders Borgs argument att en lite mer expansiv politik skulle betyda "att vi då kan hamna i Greklands eller Spaniens situation" som "alltför grov". Sverige med sina starka offentliga finanser "spelar i en helt annan division". Han riktar också försiktig kritik mot S:

"Tyvärr har regeringens argumentation på denna punkt haft så starkt genomslag att Socialdemokraterna av taktiska skäl inte vågar ifrågasätta den."

Detta utpekande av att det ligger taktik bakom visar att Calmfors anser att Socialdemokraterna egentligen menar att regeringen borde lånefinansiera stimulanser när det går dåligt och alltså med öppna ögon försvaga statsfinanserna. Detta har vi inte hört från Socialdemokraterna på närmare 20 år. Göran Persson, Pär Nuder och Thomas Östros har alla framhållit vikten av budgetbalans eller helst överskott i alla konjunkturlägen. De två senare har gång på gång kritiserat den borgerliga regeringen för att vara för släpphänt med statsfinanserna och för att äventyra en fortsatt stabil utveckling. Hur vet Calmfors att det varit taktik?

Socialdemokraterna var snarare först med en omorientering mot mer finanspolitisk konservatism, som också skett i de flesta andra länder. Det är ett synsätt som överlåter stabiliseringspolitiken till penningpolitiken - tyvärr med ödesdigra risker för successiv uppbyggnad av bostads- och fastighetsbubblor med våldsamma kriser som följd. I dagens läge finner Calmfors tydligen det välmotiverat att Riksbanken inte sänker räntan mera "av rädsla för att det kan leda till alltför höga fastighetspriser". Istället skriver han "är en mer expansiv finanspolitik önskvärd".

Håller Magdalena Andersson (S) med om detta krav på expansion? Det är detta som är det centrala i Calmfors' artikel. Socialdemokraterna borde visa korten i stimulanspolitiken. Är det lägre ränta eller större budgetunderskott som är det lämpliga? Hittills har hon och partiledaren Stefan Löfven mörkat sin inställning. I sin artikel om politik för nya jobb 17/4-12 skrev de sålunda ingenting om konjunkturarbetslösheten (bart 17/4).

Socialdemokrater av olika slag tycks göra allt för att låtsas som om problemet inte existerade (se bloggaren Moberg och LO-bloggen). Och journalisterna undviker att ställa frågor av principiell natur. Calmfors' kritik är knappast tillräcklig principiellt formulerad för att ge dem råg i ryggen med hjälp av en auktoritet. En hänvisning till Calmfors kan lätt avfärdas med orden "den bedömningen får stå för honom". Det fordras att man tänker själv.

Läs även andra bloggares åsikter om Calmfors, socialdemokraterna, Anders Borg, Magdalena Andersson, finanspolitik, penningpolitik, stabiliseringspolitik, nationalekonomi, budgetunderskott, konjunkturer, ekonomi, politik på intressant.se