Kan det gå utför för Frankrike?

I viss mån kan Spanien och Frankrike jämföras statistiskt. Men idag avgörs inte synen på länder enbart av fundamenta. En president som har dåligt förtroende på marknaden kan leda till misstroende om det finns svaga punkter i statistiken.

Det förefaller troligt att socialistledaren Francois Hollande kommer att vinna den andra valomgången i Frankrikes presidentval den 6 maj 2012. I varje fall skulle börsfallen i Europa dagen efter första valomgången kunna tolkas så. Aktiemarknaderna misstror Hollandes politiska ambitioner och effekterna på övriga Europa.

De löften Hollande gett går ut på en ökning av den offentliga sektorn (t ex ska 60 000 lärare anställas). Pensionsåldern ska sänkas tillbaka från 62 till 60 år. EU:s finanspakt ska omförhandlas. Skatten ska bli 75 procent högst upp. Dessutom framstår Hollande som en eftergiven och mindre beslutsför person, vilket kan bli problematiskt vid den fortsatta skuldkrisens verkningar på Frankrike.

Men Frankrike är inte som Spanien eller Italien även om vissa siffror är sämre än för dessa två problemländer. Sålunda är budgetunderskottet 2011 efter gårdagens reviderade statistik (eurostat, pdf) 5,2 procent av BNP vilket kan jämföras med Italiens 3,9 procent. Statsskulden är 85,8 procent av BNP mot 68,5 procent i Spanien.

Frankrikes räntebörda är 2,8 procent av BNP (enl höstprogn) mot 2,4 procent för Spanien (2012). Enligt bedömningarna av dagens oro är det räntan som riskerar att knäcka Spanien vilken månad som helst. Detta skulle kunna tala för att Frankrike kan vara illa ute. Ännu är dock de löpande räntorna mycket lägre för Frankrike än för Spanien - ca 3 procent mot 6 (för 10-åriga lån). Detta beror till stor del på att Spanien fortfarande dras med effekterna av den spruckna bostadsbubblan som är ett viktigt orosmoment.

Frågan är om en ekonomiskt obevandrad och otillräckligt handlingskraftig president kan bli ett lika allvarligt orosmoment för Frankrike. Spanien kämpar fortfarande med ett budgetunderskott som 2011 var 8,5 procent och med en mycket hög arbetslöshet. Men Spanien har skött sin konkurrenskraft avsevärt bättre än Frankrike. Lönekostnaderna ökade 2001-11 med realt 1,9 procent totalt per producerad enhet i Frankrike medan de sjönk med 6,1 procent i Spanien.

Dagens ekonomiska utveckling bestäms inte längre till någon övervägande del av fundamenta - om de inte är väldigt tydliga. Det är därför svårt att bedöma vad som kan hända i ett otydligt fall som Frankrike, som länge undgått att dras ned av den del av statistiken som visat på svagheter. Därför är det speciellt känsligt om synen på Frankrike revideras genom en president som har dåligt förtroende på marknaderna. Då finns risken att Frankrike börjar gå samma väg som Spanien.

[Uppdat 14:50 DN har i ledaren idag ytterligare några oroframkallande förslag från Hollande: studiebidragen ska höjas, 200 000 ungdomsjobb skapas, 1 000 nya poliser och statliga funktionärer i rättsapparaten ska anställas om året, minimilönerna höjas och en avveckling av kärnkraften inledas med stängning av Flamanville omedelbart. Samtidigt ska budgetunderskottet ner till 3 procent 2013 och balans ska uppnås 2017.]

Läs även andra bloggares åsikter om Frankrike, skuldkris, Hollande, misstroende, Spanien, räntor, presidentval, budgetunderskott, ekonomi, politik på intressant.se