Socialdemokraterna är lika tomhänta som regeringen

Om Socialdemokraterna vill göra av med 20 miljarder mera än regeringen borde man ha mera konkreta besked att ge som alternativ till vårbudgeten. Men riksdagsdebatten blev mager och S-kommentarerna i övrigt är intetsägande.

I Riksdagens budgetdebatt företräddes Socialdemokraterna av den okände Fredrik Olovsson från Katrineholm. Han fick angripa Anders Borg och regeringens vårproposition eftersom den ekonomisk-politiska talespersonen Magdalena Andersson inte sitter i Riksdagen.

Först kan konstateras att de flesta bedömarna (DN) är överens om att vårpropositionen inte innehåller några väsentliga åtgärder eller aviserade åtgärder för att minska arbetslösheten och skapa nya jobb. Orsaken till detta har Borg förklarat ett antal gånger idag. Explicit uttryckt är situationen i Europa så skakig att risken är alltför stor att det uppstår en ny kris med bankkollapser och finansiellt kaos som följd. I ett sådant läge får inte Sverige höra till de länder som försökt expandera sig ur krisen med hjälp av lånefinansierade satsningar på tillväxt och jobb. Det skulle tydligen leda till att Sverige skulle få betala högre räntor och ev(?) drabbas av kris för bankerna (DN).

Mot bakgrund av den riskavvägning regeringen gjort (Borg själv?) avstår man från att nu bedriva stimulanspolitik eftersom en sådan skulle kunna få vådliga konsekvenser i dagens osäkra läge utomlands och tar olägenheten med högre arbetslöshet (Crofts). Det är bättre att vänta och se om det kanske blir en stabilisering i Europa i höst och därefter möjligen vidta expansiva åtgärder. En sådan försiktig politik kan naturligtvis kritiseras och man kan också kritisera den med att det skulle finnas en annan, lika försiktig, politik som skulle vara bättre.

Men Socialdemokraterna och Fredrik Olovsson kunde inte klargöra hur deras politik skulle vara inriktad. Olovsson inledde med det löst framkastade påståendet att det idag finns 400 000 personer som står utanför och att det är fler än 2006 när regeringen tillträdde. Det indikerar att S skulle underkänna Borgs riskavvägning som alltför försiktig. Men därefter tackade han Borg för dennes vilja att hålla överskott i statsfinanserna. Ordning och reda i statsfinanserna var det första "benet" S-politiken står på.

Det uttalande som Magdalena Andersson nu kommit med är likartat med Olovssons inledning (DN). Men här finns inte någon försäkring om sunda statsfinanser med. Istället spekulerar hon om att det tunna innehållet i vårbudgeten beror på att regeringspartierna inte har kunnat komma överens inbördes.

Det andra benet i S-politiken enligt Olovsson var näringspolitiska satsningar såsom ökade investeringar i FoU, mer riskkapital, och ökat exportstöd. Istället kommer regeringen med anklagelser mot näringslivet och skyller ungdomsarbetslösheten på företagen (Hillevi Engström, M) trots att man haft sex år på sig att vidta åtgärder. Där fick Fredrik Olovsson onekligen in en poäng.

Det tredje benet var satsningar på sysselsättningen. Men Olovsson kunde inte ens i stora drag redogöra för S-politiken. Han kritiserade att regeringens politik att subventionera nya jobb inte har varit effektiv. Detta snuddande vid som kanske var "fas 3" hade kunnat leda till ett klargörande av det s k utträngningsproblemet. Om S liksom LO vore med på att utträngningen inte är så allvarlig att fas 3 inte måste handla om jobb som inte utförs på den ordinarie marknaden, skulle en hel del åtgärder mot dem som står längst bort från marknaden kunna få effekt.

Olovsson nämnde också att trots det finns 400 000 i utanförskap har hälften av företagen svårt att rekrytera folk till nya jobb, matchningen har blivit sämre. Jag fick intrycket att Olovsson ville råda bot på detta genom utbildning som vände sig till dem utan gymnasiekompetens. Det skulle vara intressant att höra hur resonemanget ser ut när det gäller att föra dem, som nyss hoppat av från gymnasiet, igenom en ny utbildning som matchar den arbetskraft som företagen nu har svårt att rekrytera.

Det förefaller som om S delar Borgs försiktiga bedömning av stabiliseringspolitiken men ändå försöker göra gällande att det finns åtgärder inom denna försiktiga ram som är bra att genomföra. Eftersom det skulle kräva skattehöjningar är Socialdemokraterna mycket undanglidande. Men det finns två skattehöjningar som de sannolikt vill förorda: fördubblade löneskatter för ungdomar och fördubblad restaurangmoms. På denna punkt snubblade Olovsson över siffrorna. Var det 16 eller 20 miljarder skattehöjningarna skulle ge?

Ett detaljerat alternativ till regeringens politik kommer Socialdemokraterna att lägga fram i sin ekonomisk-politiska motion (senast 2 maj). Men det hade gjort dagens debatt betydligt intressantare om Olovsson hade kunnat var mera konkret. Redan 13/3 redogjorde SvD för de 20 miljarder till reformer som Stefan Löfven hade hittat för att finansiera reformer. Inte behöver S ytterligare tid på sig för att komma på vad det är man vill göra mot arbetslösheten inom denna ram. Att Olovsson inte kunde vara mera konkret beror nog mera på att han och S är lika tomhänta som regeringen - egentligen ännu mer eftersom S verkar ha 20 mdr kr mer att spendera än regeringen.

Matchningen (DN), Stimulanspolitiken (Schück, DN)

Läs även andra bloggares åsikter om vårpropositionen, vårbudgeten, budgetdebatten, riksdagen, socialdemokraterna, regeringen, alliansen, nya jobb, arbetslöshet, stabiliseringspolitik, budgetbalans, försiktighet, Anders Borg, Fredrik Olovsson, ekonomi, politik på intressant.se