Abstrakt nationalekonomi säger att ökad efterfrågan ger högre priser
Nybörjare får lära sig det mikroekonomiska sambandet mellan ökad efterfrågan och stigande priser. Det är ett abstrakt exempel som inte alltid stämmer. Lågt kapacitetsutnyttjande sätter sambandet ur spel. Men det är tydligen överkurs.
Lagen om "tillgång och efterfrågan" är det första och för många sannolikt det enda man lärt sig om nationalekonomi. Detta är ett teorem som säger att utbud (S) och efterfrågan (D) räknat i kvantitet ska vara lika stora för att marknaden ska vara i jämvikt. Då etableras ett jämviktspris som inte utan vidare förändras.
Marknaden för en nyttighet (en vara eller tjänst) brukar illustreras med ett diagram där man prickar in en efterfrågekurva som faller med ökad efterfrågad kvantitet - priset sjunker medan den efterfrågade volymen ökar (åt höger i diagrammet nedan). Utbudet ökar (åt höger) när priset stiger. Därför lutar kurvan uppåt. Jämviktspriset P1 uppstår där kurvorna korsar varandra.
 |
| Priser visas på den lodräta axeln och kvantiteter Q på den vågräta. När mera Q efterfrågas vid varje prisnivå skiftar efterfrågekurvan D1 utåt till D2 |
Den intressanta frågan idag är vad som händer när efterfrågan ökar. Med det menas att efterfrågan är större vid varje pris än tidigare. Det ursprungliga jämviktspriset P1 kommer att stiga till det högre priset P2 där kurvorna ånyo korsar varandra. Att priset stiger beror på att S-kurvan lutar uppåt..
Varför antar man i denna abstrakta beskrivning att säljarna vill ha mera betalt per vara om efterfrågan ökar? En förklaring är att säljarna besitter ett rationellt egenintresse som medför att de kan tjäna mer pengar om köparna visar sig vara villiga att betala mera än tidigare. Det kan i sin tur bero på förändrad smak eller att köparna har mera pengar.
En annan förklaring är att är att utbudskurvan S avspeglar säljarnas produktionskostnader på marginalen. Om man ska producera ett antal enheter extra måste arbetet ske på övertid eller med högre arbetstakt som ökar kassationsfrekvensen och ackordsersättningen. Fler komponenter och halvfabrikat måste köpas in från nya och mer avlägsna leverantörer. Kanske måste man beställa komponenter med flygfrakt. Allt detta gör att marginalkostnaden stiger för den extra produktionen. Eftersom marginalkostnaden brukar avgöra priset på hela produktionskvantiteten blir priset P2 vid ökningen av efterfrågan.
Denna förenklade och abstrakta prismodell på det mikroekonomiska planet kan dessvärre också bli vägledande för bedömare på det makroekonomiska planet. Men då går det inte säkert att säga att ökad efterfrågan leder till högre priser. Här gäller nämligen inte längre de underförstådda förutsättningarna för mikromodellen, som handlar om fullt kapacitetsutnyttjande i en optimalt dimensionerad produktionsanläggning. Makroteori är inte aggregerad mikroekonomi, som en del tycks tro.
Redan ett så trivialt fenomen som för stora lager kullkastar den mikroteoretiska prismodellen. När efterfrågan ökar vill företagen i allmänhet passa på att minska sina lager om de har råkat ut för en otillräcklig efterfrågan tidigare som gjort att de tvingats producera på lager. Därför kommer de inte att höja priserna i proportion till den ökade efterfrågan.
Även om lagren inte är för stora kan många företag arbeta under sin fulla kapacitet. Om efterfrågan ökar kommer de att öka produktionen utan att höja priserna om det finns konkurrens på marknaden. Först kan det ske genom att man behållit anställda när det blev lågkonjunktur. Därefter kan man anlita bemanningsföretag vid tillfälliga belastningar. Sedan kan man anställa mer folk och om arbetslösheten befinner sig över Nairu-punkten ökar inte lönerna mer än normalt. Det finns uppenbarligen ett brett intervall där ökad efterfrågan inte leder till extra inflation. Först när fullt kapacitetsutnyttjande med full sysselsättning (Nairu) uppnåtts kommer t ex efterfrågeökande ekonomisk-politiska åtgärder att leda till klart ökad inflation.
Doktrinhistoriskt sett tycks det vara den skotske filosofen David Hume (1711-1766, Wp en) som ledde in tankebanorna i den abstrakta mikroteorin. Han skrev en betraktelse över kvantitetsteorin för pengar och priser (Of Interest 1748) som ingår i serien Essays Moral and Political. Där återger han ett förenklat exempel där en penningproducent över en natt ökar penningmängden med 10 procent. Han drar slutsatsen att de nominella priserna kommer att stiga med 10 procent. Ingenting har egentligen hänt, samhället har inte blivit rikare.
Detta är ännu idag den konventionella tolkningen av kvantitetsekvationen MV=PT. Om penningmängden M ökar måste prisnivån P stiga. Tanken att det första som inträffar när ekonomin ligger under fullt kapacitetsutnyttjande kunde vara att transaktionsvolymen T (ungefär BNP) istället ökar, tycks aldrig dyka upp i huvudet på dem som närmast dogmatiskt mässar att ökad penningmängd är liktydigt med inflation - ofta galopperande inflation.
Att David Hume inte kunde föreställa sig sådant som lågt kapacitetsutnyttjande vid mitten av 1700-talet är förklarligt. Men han borde ändå ha känt till att lagerhållningen kunde sätta det abstrakta sambandet mellan pengar och priser ur spel. Senare tids forskning borde också ha kommit på att praktiken ser annorlunda ut än den elementära teorin. Av någon anledning har ekonomkåren ändå valt att behålla den abstrakta synen i nybörjarundervisningen. Mikroteorin får tydligen inte kontamineras med makroteorins osäkra verklighetsanknytning.
En sak är att politiker och journalister har lagt sig till med denna förenklade syn. Men det är mera egendomligt att kvalificerade ekonomer också ger uttryck för denna syn. Det måste rimligtvis bero på något underliggande icke-teoretiskt skäl. Det kanske handlar om socialpsykologiska företeelser som kotteribildningar eller annan konformism. För inte har väl ekonomerna betalt för att ge en felaktig bild av verkligheten som medför att stimulanspolitik framstår som farlig?
< Forts Hur skapas nya pengar? 19/10-12
Läs även andra bloggares åsikter om nationalekonomi, stimulanspolitik, trycka pengar, inflation, Hume, arbetslöshet, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 22:43
28 comments
28 Comments:
George Reisman menar i sin bok "Capitalism" att det är trams att lära ut ekonomi genom att använda utbuds- och efterfrågekurvor. Utbuds- och efterfrågekurvorna är ändå med i boken eftersom dessa traditionellt används på kurser inom nationalekonomin.
Ludvig von Mises använder sig inte av utbuds- och efterfrågekurvor eftersom "köparen och säljaren förhandlar fram ett nytt pris vid varje affärstransaktion". Priserna sätts i punkter och inte i jämna kurvor.
Priset beror på köparens och säljarens värdering av produkten vid ett visst tillfälle. Värderingen kan ändras över tiden och värderingen ändras när andra faktorer förändras. Exempelvis ändras värderingen om lagret ökar eller om sämre tider uppkommer.
Problemet beror på att det är vanligt inom nationalekonomin att använda kollektiva enheter (exempelvis ekonomin, köparna av en viss vara) när ekonomin analyseras. I verkligheten går det endast analysera individens beteende. Kollektiva enheter kan inte agera, utan det är endast individen som kan agera.
Kvantitetsekvationen, MV=PT, används inom monetarismen och är en förenklad modell av verkligheten. Problemet är att alla fyra faktorer påverkar varandra. Om en faktor förändras, förändras också de andra faktorerna. Därför kan modellen inte användas för att göra matematiskt exakta framtidsprognoser.
En skillnad mot förr är väl att nästan alla konumtionsvaror tillverkas utomlands med betydligt lägre löner än i Europa och USA.
Då ökar inte inflationen även med ökad konsumtion.
Det är inte som förr när radio och tv apparaterna tillverkades av Philips i Holland.
Våra kläder i Borås.
Hur stor andel av produktionen går på årskontrakt o mer?
Danne Nordling:
Vad händer med utbudet när producenterna ökar sin produktion (går från lågt till högt kapacitetsutnyttjande)? Rimligen skiftas även utbudskurvan vilket får konsekvenser för jämviktspriset.
Ingen har väl hävdat att en högre efterfrågan leder till högre priser oavsett vad som händer med utbudet. Slåss du inte mot en halmgubbe här?
M=P
Det har blivit ett paradigm som dom blint tror på, mentalt fastlåsta.
Tror man att jorden är platt så förnekar man alt, och säger titta dig runt omkring så ser du att jorden är platt.
Man måste läsa psykologi för att förstå den österrikiska skolan.
Den som tror att jorden är platt är mentalt fast i paradigm och kan inte ta till sig fakta.
Tror man på M=P så kan man inte ta till sig fakta som motbevisar tesen.
Jorden är platt M=P därför måste danne ha fel, sen börjar argumentationen.
Ekvationsteorin:
Att priser skulle öka proportionellt mot mängden pengar är ungefär lika förenklat och dumt som att hävda att priser inte kan öka om inte löner får öka.
Snacka om mental blockering.
Vad händer om varje svensk får en miljard i näven. Helt plötsligt kan alla köpa ett stall lyxbilar och en paradvåning på strandpromenaden. Bara man ser till att lönerna inte ökar. Fantastiskt att ingen tänkt på det tidigare.
M=P kan inte vara sant, det kräver 2 saker löneökningar och eller vinstökningar, innan M blir P.
Vinsterna håls på lång sikt relativt konstanta pga konkurrensen, då är det bra lönerna som på lång sikt kan öka P.
I en depression så ökar inte lönerna och företagens vinster ligger nära existensminimum.
Då kan inte M ge P.
Österrikarna tar för givet att lönerna stiger om M ökar (M= löneökningar), det kan vara sant i en högkonjunktur där kapacitetsutnyttjandet är 100% lagerna är tomma, då kommer nairu
att öka lönerna om M ökar, resultatet blir inflation.
Men i en depression så får inte M upp lönerna, då kan vi inte få inflation.
Österikarna ser värden som M=P jorden är platt och dom är övertygade om att dom har rätt, anomalier som inte passar in i paradigmet ignoreras.
Ekonomin kan inte fungera med fri lönebildning.
penningmängden flyttar upp nairu, resultatet blir bara inflation.
Det räcker med enbart löneökningar för att det ska bli inflation.
"lika förenklat och dumt som att hävda att priser inte kan öka om inte löner får öka"
Inflation kan vara en engångsföreteelse eller löpande.
Stoppar vi löneökningarna så kan företagen öka sina vinster men det är en engångsföreteelse för på lång sikt så sätter konkurrensen stopp för vinstökningar och då kan inte priserna stiga.
Vinsterna kan inte stiga i oändlighet.
Om man tror att jorden är platt så kan man inte tänka på rätt sätt.
Företagens vinster marginaler har legat ganska så konstanta över tiden, inflationen kommer inte från företagsvinsterna. inflationen kan härledas till löneökningar som är större än produktivitetsökningen.
Utan orimliga löneökningar så kan vi inte få inflation.
Vad händer om varje svensk får en miljard i näven. Helt plötsligt kan alla köpa ett stall lyxbilar och en paradvåning på strandpromenaden. Bara man ser till att lönerna inte ökar. Fantastiskt att ingen tänkt på det tidigare.
Anonym 11:36, apropå "halmgubbe" så tror jag du är något naiv när det gäller att bedöma med hur litet kunskap politiker och journalister är beredda att fälla ganska kategoriska omdömen om konsekvenserna av olika stabiliseringsåtgärder.
Att högre efterfrågan till följd av stimulansåtgärder leder till högre priser är närmast ett axiom i den allmänna debatten. Jag har inte hört att man gjort någon distinktion mellan ökad efterfrågan av naturliga skäl och genom stimulansåtgärder. Där har dock den österrikiska skolan en del att säga.
Naturligtvis borde man klargöra hur man ser på vad som gäller för utbudet. Men det gör inte kommentatorerna i den stimulanspolitiska debatten. De vägrar i allmänhet att ens erkänna att det finns två lägen: fullt kapacitetsutnyttjande respektive överkapacitet. Därav min hypotes att många av dem är för okunniga för att se att "lagen om tillgång och efterfrågan" enbart gäller läget med fullt kapacitetsutnyttjande - trots att diskussionen gäller ett läge med arbetslöshet långt över Nairu och med stor överkapacitet.
Du frågar vad som "händer med utbudet när producenterna ökar sin produktion (går från lågt till högt kapacitetsutnyttjande)". Svaret är nog inte att utbudskurvan då skulle skiftas utåt. Den påverkas inte av att efterfrågekurvan skiftar utåt i diagrammet. Men utbudskurvan ser inte ut som Hume kan förmodas ha uppfattat sambandet (det som visas i diagrammet). Jag har utan att närmare ha analyserat varje aspekt ritat upp en ny utbudskurva på fri hand. Den visas här.
Utbudskurvan S när fullt kapacitetsutnyttjande inte råder kommer att bli närmast horisontell tills efterfrågan skiftat utåt så mycket att en återgång till det ursprungliga mönstret sker. Det betyder att priserna inte stiger trots ökad efterfrågan.
Den viktiga slutsatsen är att David Hume hade fel och att österrikiska ekonomer som tagit hans exempel som utgångspunkt för att priserna kommer att stiga kategoriskt vid stimulansåtgärder också har fel. Men det gäller inte bara österrikarna utan också många andra bedömare som ibland inte ens ens är medvetna om att det är Hume de ytterst replierar på.
Jag återkommer till övriga kommentarer.
/DNg
"Vad händer om varje svensk får en miljard i näven. Helt plötsligt kan alla köpa ett stall lyxbilar och en paradvåning på strandpromenaden. Bara man ser till att lönerna inte ökar. Fantastiskt att ingen tänkt på det tidigare. "
Titta på dannes ritade bild i kommentaren ovan, det som händer är att lite stimulanspengar (tusenlappar)flyttar oss från D1 till D2 ytterligare stimulanspengar (miljarder)gör att S ökar igen vilket är meninglöst.
Du kan stimulera ekonomin så mycket att vi når max kapacitetsutnyttjande, inte mer.
"Fantastiskt att ingen tänkt på det tidigare"
Varför skulle någon ha tänkt på det förut?
Det kräver att man tänker på ett nytt sätt.
Historisk så fungerade det inte att öka M för M var knutet till guld eller metaller, nu är det personer som Penser som är rädd för att inflationen ska äta upp hans pengar som hindrar oss.
Dom flesta är löntagare då är det en mental spärr att ta till sig att ens egna orealistiska löneökning är problemet.
När det gäller att tänka så är det få som vill tänka själva och kan tänka själva.
Den mänskliga förmågan att tänka utanför rådande paradigm är ytters begränsad.
Per-Olof 07:50, det finns en poäng med utbuds- och efterfrågekurvor - det är inte presentationen i kurvor som är tramsig även om de utgör en kraftig abstraktion. Om man istället säger att ökad efterfrågan (alltid) orsakar stigande priser ceteris paribus är detta också en kraftig abstraktion, som kanske ska beskrivas som trams...
Nationalekonomin är en vetenskap som använder kollektiva eller aggregerade entiteter. I annat fall talar vi om företagsekonomi eller hushållsekonomi. Även den österrikiska teorin är en nationalekonomisk teori.
Per-Olof 8:04, även om MV=PT inte kan användas för matematiskt exakta framtidsprognoser är den användbar för att förstå vad som med stor sannolikt måste hända vid fullt respektive lågt kapacitetsutnyttjande.
sven, för Sveriges del skulle stimulanspolitik, som du påpekar, till stor del öka importen. Kronan skulle sjunka och den vägen något litet öka inflationen. Men även inhemsk konsumtion skulle öka. När exporten till slut kommer igång skulle vi riskera överhettning om inte stimulanserna kunde tas tillbaka.
Nils Lindholm, även om en stor del av konsumtionen var bunden på något åt skulle stimulanspolitik kunna öka produktionen och det kunde vara kortsiktigt rationellt ner till Nairu.
Anonym 17:45 och 19:10, det finns tre lägen: 1) fullt kapacitetsutnyttjande, 2) lågt kapacitetsutnyttjande och 3) överhettning med stor del övertidsarbete mm. Om man vill komma från 2) till 1) behöver man inte skrämma med att varje medborgare ska få "en miljard i näven". Det är självklart att det skulle leda till att ekonomin hamnade långt bortom 3) i så fall.
Jag kan inte se annat än att detta är ett enkelt debattknep som ska dölja att det finns ett mera sansat mellanläge. Det är standardargumentet mot all stimulanspolitik - det skulle bli hyperinflation. Tydligen är det som Merkel tycks mena bättre med massarbetslöshet...
ekvteorin, om man stimulerar mera än till punkten P1Q2 skulle priserna börja stiga genom att D2 flyttade utåt till en tänkt D3-kurva. Där skulle det fordras mycket övertid och andra dyrbara åtgärder för att tillgodose efterfrågan och genom att S-kurvan ånyo lutar uppåt skulle priserna stiga.
Det är detta orealistiska extremläge som stimulanskritikerna frammanar genom att sätta "en miljard i näven på var och en". Vem har sagt något sådant? Det är ett simpelt debattknep som man tar till av någon ej redovisad anledning.
/DNg
Danne Nordling:
Vad jag förstår är varje punkt längs en utbudskurva svaret på den hypotetiska frågan "hur mycket skulle totalt erbjudas marknaden vid pris x".
Av din graf av dömma anser du alltså att producenter i ett läge av underkapacitet håller tillbaka sin produktion på grund av en närmast obefintlig prisskillnad relativt priset vid full kapacitet.
Jag tror inte det är fallet. Jag tror att producenterna i ett läge av underkapacitet är oroliga för att inte bli av med producerade varor vid högre priser. Förväntningar är nog viktiga här.
Jag tror inte det är fallet. Jag tror att producenterna i ett läge av underkapacitet är oroliga för att inte bli av med producerade varor vid högre priser. Förväntningar är nog viktiga här.
Skulle vara:
Jag tror inte det är fallet. Jag tror att producenterna i ett läge av underkapacitet är oroliga för att inte bli av med producerade varor vid högre volymer. Förväntningar är nog viktiga här.
Anonym 31:53-58,
Frågan är vad utbudskurvan säger när den i ett intervall är horisontell.
Det betyder för det första att producenterna är beredda att producera/sälja mera utan att få mer betalt per styck för den ökade produktionen, om den skulle efterfrågas.
Det betyder för det andra inte "att producenter i ett läge av underkapacitet håller tillbaka sin produktion på grund av en närmast obefintlig prisskillnad relativt priset vid full kapacitet".
Jag anser alltså att producenterna gärna skulle öka sin produktion (flytta sig åt höger på Q-axeln) om det bara fanns köpare, trots att priset inte skulle bli högre.
Då är det förvisso så att företagen inte producerar mera än vad som går att sälja vid rådande efterfrågan. Tänkbart är dock att en del företag skulle kunna bli så desperata att de sänkte priserna för att få sälja mer (t ex om man har stora lager). I ett kort intervall kan utbudskurvan sålunda luta nedåt.
Däremot är det mindre troligt att man skulle vilja sänka priset under P1 för den löpande produktionen eftersom förutsättningen för teoremet är att P1 avspeglar en mera långsiktig prisnivå som betingas av anläggningens kostnadsminimum. Därför är man beredd att kortsiktigt ta en förlust på en produktionsvolym som ligger till vänster om detta kostnadsminimum. Bokförda avskrivningar är ju enbart en kostnad och inte en utgift på kort sikt.
Med ett fundamentalistiskt abstrakt resonemang skulle man dock kunna hävda att modellen säger att företag med överkapacitet skulle sänka priset och den vägen öka efterfrågan. En sådan position är vanligen förenad med att man även anser att också lönerna skulle kunna sänkas. Eftersom lönerna utgör köpkraften i efterfrågan på företagens produkter kommer vi in på ren makroteori.
Det behöver vi dock inte eftersom den helt abstrakta modellvärlden inte fungerar som i verkligheten med alla dess trögheter. Företagen försöker uppenbarligen hålla fast vid "normalpriset" och möta ökad efterfrågan med produktionsökning som säljs till detta pris så länge det finns ledig kapacitet.
/DNg
"Frågan är vad utbudskurvan säger när den i ett intervall är horisontell.
Det betyder för det första att producenterna är beredda att producera/sälja mera utan att få mer betalt per styck för den ökade produktionen, om den skulle efterfrågas.
"
För att konstruera en utbudskurva behöver du i praktiken ställa frågan "Hur många enheter av denna vara/tjänst erbjuder du till priset av y där y går från noll till oändligheten" till varje potentiell producent. Sedan adderar du svaret för alla potentiella producenter och får därmed för varje pris y ett utbud x. Om kurvan är horisontell innebär detta att funktionen inte är definierad för detta pris. Dvs. att producenterna inte har ett svar till hur mycket de vill producera givet detta pris. Men varför skulle producenterna inte ha en åsikt om denna fråga bara för att de befinner sig i ett läge av lågkonjunktur? Om jag har en skofabrik och nationalekonomen kommer förbi och frågar mig hur många skor jag vill producera imorgon givet att jag får y kr per sko har jag nog ett svar.
En horisontell kurva är en odefinierad funktion som inte har någon anknytning till verkligheten.
"Det betyder för det andra inte "att producenter i ett läge av underkapacitet håller tillbaka sin produktion på grund av en närmast obefintlig prisskillnad relativt priset vid full kapacitet"."
Det är precis vad det betyder. Jag har redan ovan skrivit varför en fullständigt horisontell kurva inte är relevant att beakta (då den är en odefinierad funktion). Om kurvan är nära horisontell betyder den att producenterna är villiga att erbjuda marknaden betydligt mycket mer varor/tjänster bara priset var lite, lite högre. Det kallar jag hög priskänslighet.
Anonym 19:43, en närmast horisontell utbudskurva visar väl rimligtvis att producenterna är beredda att producera mera till dagens pris om det finns mera efterfrågan? Utan större efterfrågan stannar produktionen där den är idag.
Det är svårt att se att dagens produktion är ett resultat av att man "håller tillbaka" sin produktion av något abstrakt skäl. Man producerar inte mera eftersom denna merproduktion inte går att sälja till det rådande priset - dvs gårdagens pris. Vad priset skulle vara vid fullt kapacitetsutnyttjande kan man bara drömma om. Det är dock riktigt att gårdagens pris kan uppfattas som normalpriset vid fullt kapacitetsutnyttjande.
/DNg
Om kurvan är horisontell, kallas väl att ta marknadsandelar.
Och det där med långa kontrakt så menar jag att detta måste ju stabilisera priset under kontraktstiden.
IKEA höjer inte priset på batterierna bara för att sista pallen körs ut från centrallagret, även om det borde ha funnits 100 pall kvar.
Vi importerar väl också prisstabilitet genom att om tillverkaren ökar priset så skaffas bara en billigare tillverkare, så länge det går.
" Lönebildningsrapporten 2012
Lägre löneökningar och ränta kan ge fler jobb"
http://www.konj.se/636.html
Anonym tror att priser kan gå från noll till oändlighet, men priset kan bara gå fån kostnadstäckning till en så stor lönsamhet att fler företag börjar producera varan.
Volvo kan inte sänka priset så mycket för då är det konkurs som gäller, ökar volvo priset så slår konkurrenterna ut dom.
hypotetisk för vi ut stora mängder pengar så ökar bara produktionen hela tiden och fler bilfabriker byggs.
Utan orealistiska löneökningar så kan vi inte få någon löpande inflation.
"Anonym 19:43, en närmast horisontell utbudskurva visar väl rimligtvis att producenterna är beredda att producera mera till dagens pris om det finns mera efterfrågan? Utan större efterfrågan stannar produktionen där den är idag."
En närmast horisontell kurva betyder att producenterna vid en liten prisökning skulle vara beredda att öka sin försäljning dramatiskt. Jag har tidigare beskrivit exakt hur jag hypotetiskt skulle kunna konstruera min utbudskurva genom att fråga producenterna vilka kvantiteter de är beredda att sälja till vilka priser. Detta ligger till grund för min tolkning av en horisontell kurva. Menar du att sättet jag konstruerar en utbudskurva är fel? Om så inte är fallet har jag svårt att se att tolkningen av den horisontella utbudskurvan som jag givit skulle vara fel.
"Det är svårt att se att dagens produktion är ett resultat av att man "håller tillbaka" sin produktion av något abstrakt skäl. Man producerar inte mera eftersom denna merproduktion inte går att sälja till det rådande priset - dvs gårdagens pris. Vad priset skulle vara vid fullt kapacitetsutnyttjande kan man bara drömma om. Det är dock riktigt att gårdagens pris kan uppfattas som normalpriset vid fullt kapacitetsutnyttjande."
Jag håller helt med. Anledningen till att man inte producerar mer är att man inte förvantar sig att efterfrågan är starkare. Om efterfrågan skulle öka skulle producenterna snart se tomma hyllor och öka sina förväntningar på den framtida efterfrågan. Det jag opponerar mig mot är inte beskrivningen av skeendet utan beskrivningen i termer av en horisontell utbudskurva.
"Anonym tror att priser kan gå från noll till oändlighet, men priset kan bara gå fån kostnadstäckning till en så stor lönsamhet att fler företag börjar producera varan."
Suck... Jag skrev att priset i en efterfråge-utbudsgraf går från noll till oändligheten.
Fler halmgubbar?
Anonym utan löneökningar så kan priset bara gå fån kostnadstäckning till en så stor lönsamhet att fler företag börjar producera varan."
vi kan inte få inflation om vi stoppar löneökningarna.
vi kan få en engångsinflation om företagen tar ut en större marginal.
Löpande inflation kan bara förekomma om vi ständigt ökar lönerna.
Varupriserna är lika med lönekostnaden och företagsmarginalerna.
Företagsmarginalerna kan inte öka i oändlighet pga konkurrensen, därför är det bara lönerna som orsakar inflation på lång sikt.
Ekv.t:
Lönens andel av BNP har ju sjunkit hela tiden, hur låg ska andelen bli?
0?
Ja då borde enl. teorierna, företagen anställa oändligt, o tillverka i massor.
Det finns en oerhört spill i löneteorin.
50% av vinsten ska gå till utdelning, kraven på att den %-satsen ska öka, ökar.
Sen så, den ökade penningmängden går först till ex.v. bokslutsfix, typ: Baltikum-affärerna som var sist, dom är väl inte utjämnade ännu, utan det är väl fortfarande åt 'market to fantasy' till?
.
Nils
Bristande konkurrens och överdrivna vinster kan inte lösas med löneökningar för då höjer dom priset ännu mer och resultatet blir bara inflation och höga vinster.
Inflation är löntagarnas fiende, därför är orealistiska löneökningar dåligt för löntagarna.
Anonym 12:27, du skriver: "En närmast horisontell kurva betyder att producenterna vid en liten prisökning skulle vara beredda att öka sin försäljning dramatiskt."
Jag är inte så säker på att det behövs en prisökning, om än liten, för att försäljningen ska öka. Det räcker med att efterfrågekurvan skiftar utåt.
Någon dramatisk ökad försäljning behöver det inte heller vara fråga om. Det beror först på hur mycket efterfrågan ökar. När producenternas produktionskostnader därefter tenderar att stiga då man närmar sig kapacitetstaket kommer priserna att stiga och dämpa efterfrågan och försäljningen.
/DNg
Jag:
"En närmast horisontell kurva betyder att producenterna vid en liten prisökning skulle vara beredda att öka sin försäljning dramatiskt."
Danne Nordling:
"Jag är inte så säker på att det behövs en prisökning, om än liten, för att försäljningen ska öka. Det räcker med att efterfrågekurvan skiftar utåt."
Jag har beskrivit hur utbudskurvan konstrueras. Att den beskriver viljan och förmågan att sälja X antal varor/tjänster som funktion av priset Y. Med denna definition är tolkningen som jag ger ovan sann.
Notera att jag inte skriver att en prisökning måste ske för att kvantiteten sålda varor skall öka. Vad jag skriver är att en nära horisontell utbudskurva beskriver en väldig priskänslighet. Därför kan vi båda vara överens om att en nära horisontell utbudskurva är en dålig beskrivning av verkligheten för många marknader i en lågkonjunktur.
Begränsningen i utbudet beror inte på att priset inte drivits upp tillräckligt högt utan för att producenterna förväntar sig en svag efterfrågan och därför inte vill erjuda marknaden fler varor och tjänster. Av rädsla av att inte få dem sålda. Börjar efterfrågan stiga, dvs. hyllorna att börja gapa tomma kommer dessa förväntningar att ändras.
Skicka en kommentar
<< Home