Det blev strid om konjunkturpolitiken i Riksdagen

Socialdemokraterna och Miljöpartiet företrädde uppfattningen att om ekonomin går sämre ska man strama åt. Men Moderaterna och Folkpartiet framhöll att när det går sämre ska man stimulera. Ett paradigmskifte har visat sig i stabiliseringspolitiken.

Riksdagens debatt om dagens budgetproposition inleddes av finansminister Anders Borg. Det mesta av innehållet har redan offentliggjorts under en lång period av utspel från regeringen. Ett utrymme för ofinansierade reformer på 23 miljarder kr har på ett oklart sätt räknats fram av finansdepartementet. Det ska användas till fem områden enligt Borgs redovisning på DN Debatt idag:

• Satsningar på infrastruktur
• Satsningar på forskning och innovation
• Förbättra förutsättningarna för att investera i Sverige (bolagsskatten sänks från 26,3 till 22 %)
• Fler unga i arbete
• Stöd till ekonomiskt utsatta

 Anders Borg framhöll att utvecklingen i Europa fortfarande är osäker. Någon draghjälp från USA och Kina kan vi inte säkert räkna med. Det blir kanske sju år utan återhämtning. Men Sverige står starkt och uthålligt, enligt Borg. Dagens budgetförslag är ansvarsfullt eftersom det skyddar Sveriges ekonomiska utveckling. Med nolltillväxt i Europa måste Sverige öka sin konkurrenskraft. Det måste löna sig mera att arbeta och investera.

En skiljelinje mellan regeringen och S plus MP gick vid bedömningen av överskottsmålet över en längre tid på en procent av BNP. Nu sköt sig dessa två partier in sig på att flera institutioner bedömt att regeringens politik med 23 mdr kr inte ryms inom enprocentsmålet. Man försökte måla upp regeringen som oansvarig i enlighet med den austerity-filosofi som utvecklats på många håll de senaste åren. Men här blev det strid där både Borg och Carl B Hamilton angrep S+MP.

Socialdemokraterna företräddes av den valhänte Fredrik Olovsson som inte framstår som någon rutinerad debattör. Han försökte få fram att regeringen lånar till sänkningen av bolagsskatten. Miljöpartiet företräddes av Per Bolund som inte förstod att han gick i en fälla där det framstod som att han förordade ännu mer åtstramning om det gick dåligt för Sverige. Hans debattrutin hindrade dock att han framstod som helt tillintetgjord i debatten.

Bakgrunden till debatten är att regeringen tidigare har kritiserats för att göra för litet för att stimulera Sveriges ekonomi. Nu har regeringen börjat med att göra en mer optimistisk bedömning av den ekonomiska framtiden än andra bedömare. Det har tydligen förlett oppositionen att tro att regeringens stimulanser och satsningar är motiverade av att det finns ett utrymme för detta inom ramen för enprocentsmålet. Därför trodde man att det gick att kritisera regeringen genom att ifrågasätta själva prognosen.

Resultatet av detta blir då att om det går sämre än vad regeringen prognostiserar så måste man driva en ännu mer åtstramande politik. Anders Borg kan då fråga vari det vettiga ligger i att öka arbetslösheten när den ändå ökar. Borg kan för egen del framhålla att de starka offentliga finanserna tillåter en mera expansiv politik när det går dåligt i Europa och kanske också i USA och Kina. Just genom att tidigare inte "vrida på ratten" och köra ner i underskottseländet, som andra länder gjort, har Sverige nu utrymme för expansiv politik. Se bara på marknadsräntorna. De har sjunkit efter det att regeringen presenterat sina åtgärder, sa Borg.

Hamilton drämde till med att Keynes skulle vrida sig i sin grav om han kunde höra Per Bolunds funderingar kring konjunkturpolitiken. Ja även Wigforss skulle det. Bolund företräder de idéer som Herbert Hoover (am president) hade i början av 30-talet när han skulle motverka den uppseglande stora depressionen. Sådana tongångar i debatten om stimulanspolitiken har inte hörts tidigare (de har dock antytts av Peter Wolodarski på DN).

Utan tidigare diskussion om den principiella synen på stimulanser och konjunkturpolitik har det på regeringssidan skett ett paradigmskifte där austerity-politiken (budgetkonservatismen) övergivits utan vidare. Oppositionen utom Ulla Andersson (V) har däremot för att kunna kritisera bytt position med regeringen. Nu är det framförallt Miljöpartiet som företräder budgetkonservatismen. Var Socialdemokraterna står är mera oklart. I dagens debattartikel i DN med rubriken "Löften utan ekonomisk täckning" av Magdalena Andersson och Fredrik Olovsson skriver de: "När tiderna försämras ska det finansiella sparandet minska – och stärkas med bättre tider. Det är riktigt. Men då måste insatserna stimulera efterfrågan."

Den sista citerade meningen avser sänkningen av bolagsskatten, som tar en tredjedel av  utrymmet på 23 mdr kr. I riksdagsdebatten anförde dock Borg att även denna sänkning kan leda till att företagen avstår från att säga upp personal. Sänkt bolagsskatt kan alltså ge bättre siffror för arbetslösheten. Ulla Andersson (V) framhöll att Skatteverket kommit fram till att den effektiva bolagsskatten bara varit 15 procent under 00-talet. Det borde väl vara konkurrenskraftigt? Men hon svarade inte på den tänkbara invändningen att det inte är specialundersökningar som företagen tittar på när de ska välja investeringsland.

Dagens debatt framstår som en milstolpe i den principiella nationalekonomiska diskursen om stimulanspolitik i en konjunkturnedgång. Det ska bli intressant att se vilka som kommer att vidhålla den tidigare konservativa synen när ledande politiker har bytt fot.

Striden om stimulanserna, 17/9-12

Läs även andra bloggares åsikter om stimulanspolitik, konjunkturpolitik, stabiliseringspolitik, budgetdebatt, nationalekonomi, Anders Borg, socialdemokraterna, miljöpartiet, budgetkonservatism, ekonomi, politik på intressant.se