fredag, maj 10, 2013

Stabiliseringspolitik i praktiken

Om man behåller euron kommer stabiliseringspolitiken i praktiken enbart att handla om en mycket långvarig åtstramningspolitik. Det är nödvändigt, enligt många bedömare, att det först blir sämre innan det kan bli bättre.

Huvudlearen i SvD idag 10/5-13 handlar om den europeiska stabiliseringspolitiken. Rubriken är "räknefel ändrar inget i Europa" och artikeln är skriven av Ivar Arpi (vik). Den är föranledd av  det räknefel som fanns bakom påståendet från Harvard-ekonomerna Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff att ett land med över 90 procents statsskuld i relation till BNP skulle få problem med tillväxten.

Man kan få intrycket att SvD torts allt kommit fram till att påståendet att "motståndarna till åtstramningspolitiken menar att besparingarna förvärrar krisen" faktiskt är felaktigt. Men detta är inte vad ledaren går ut på: "Den som tror att ännu hårdare åtstramningar i Europa är en magisk lösning  har nog lika fel som den som tror att det räcker med Krugmans spenderarpolitik." Det finns rimligtvis full enighet om att åtstramningspolitiken förvärrar krisen på kortare sikt. Oenigheten gäller huruvida detta är nödvändigt eller om det finns en annan väg i praktiken.

I teorin finns det alltid utvägar. Men även i den teoretiska debatten om stabiliseringspolitiken har det funnits oenighet. En invändning mot att tolerera ökade budgetunderskott har varit att de inte hjälper: varje upplånad dollar drar undan lika mycket privat konsumtion och investering och slutresultatet blir noll. En annan är att statens ekonomi fungerar på samma sätt som ett hushålls. En tredje är att budgetunderskott måste leda till inflation eftersom fler varor än som finns efterfrågas.

Stabiliseringspolitiken i praktiken brottas också med nya "makrointernationella" problem. Tidigare var det enstaka länder som kunde råka illa ut. Ett land som har kroniska underskott i bytesbalansen och som genom stigande budgetunderskott visar att man inte tänker göra något åt situationen att "leva över sina tillgångar" får oftast problem när räntebördan stiger genom ökad andel för statsskulden. Finansmarknaderna vill då ha högre ränta och när gamla lån ska omsättas blir situationen snabbt akut kritisk. Många länder förebyggde dock svårare kriser genom att på ett tidigt stadium devalvera sin valuta och ta litet extra inflation.

Det nya är att eurozonens länder inte kan devalvera. De måste måste undanröja behovet av lån från utlandet genom att trycka ner efterfrågan inom landet - och det sker både genom offentliga utgiftsminskningar och skattehöjningar. Dessutom finns en vag förhoppning att lönerna härigenom ska sjunka. Detta är i sig en destruktiv process eftersom arbetslösheten stiger och minskar skatteintäkterna osv. Men därtill kommer att många länder samtidigt måste strama åt - och dessutom motarbetas de av överskottsländerna som inte vill se sina överskott minska - vilket medför att  någon starkare förbättring inte kommer att kunna registreras på länge.

Om man som ekonomisk-politisk bedömare håller fast vid att euron i praktiken måste finnas kvar med alla regler, finns det inget annat sätt att lösa underskottsproblemen än den mödosamma väg som SvD anvisar. Av detta följer att ECB:s räntesänkning nyligen kanske var felaktig. Även den tidigare låga räntan har lett fel genom att den ökat efterfrågan och behoven av lån från utlandet. Kanske bygger lågräntepolitiken på den primitiva uppfattningen att investeringarna skulle bli större genom några procentenheters lägre finansieringskostnader. Samtidigt har penningpolitiken inte lyckats förmå bankerna att bevilja lån till de mindre företagen i den utsträckning som de önskat. Möjligen kan politikerna ha tänkt sig att statsbudgeten kan stramas åt extra mycket om hushållen (en del) kompenseras med låga räntor. Synen på relationen mellan penningpolitik och finanspolitik borde klargöras.

För att kunna bedriva en mindre kärv åtstramningspolitik måste stimulansförespråkarna precisera vilka åtgärder som borde vidtas och vilka institutionella ramar som måste åsidosättas. Hittills har åtstramningsförespråkarna kunnat tillbakavisa hela tanken på alternativ med att hävda att det inte finns någon "quick fix". Men om detta beror på teoretiska hinder eller praktiska svårigheter har inte blivit klarlagt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

21 Comments:

At 11 maj, 2013 01:42, Blogger Nicolaj said...

Artikeln i SvD är full av fel, jag blir närmast chockad av att du försvarar den.

Inget i ditt inlägg tycks peka på faktumet att Eurozonen befinner sig i en liquidity trap. Det känns som att du går fel på grund av detta, bland annat.

I dagens läge är det dock tydligt vad som är rätt och fel i den "teoretiska debatten". Märkligt att du inte understryker detta. Crowding-out gäller bara under antagandet om full sysselsättning. Att jämföra statens ekonomi med ett hushåll är bara bisarrt.

Resonemanget om att marknaden krävde åtstramningar är oerhört svagt. Se t.ex: http://www.businessinsider.com/in-one-chart-heres-why-roger-altman-is-wrong-about-how-the-markets-forced-austerity-on-europe-2013-5

Uppskattar vanligtvis dina inlägg väldigt mycket, men denna gång blev jag inte imponerad.

 
At 11 maj, 2013 10:35, Blogger Per-Olof said...

En likviditetsfälla?

Likviditetsfällor uppkommer pga regimosäkerhet (det går inte att lita på politikerna) och att politikerna genomför felaktiga åtgärder (exempelvis höjer skatterna i en lågkonjunktur). Företagarnas kalkyler visar helt enkelt att det inte är lönsamt att investera pga politiska beslut.

Detta innebär att likviditetsfällor även kan uppkomma om staten beslutar sig för att öka sitt budgetunderskott och sin statsskuld. Företagarna är medvetna om att investeringar kan bli olönsamma när staten någon gång i framtiden måste sanera sin ekonomi.

 
At 11 maj, 2013 10:51, Blogger Per-Olof said...

"Crowding-out gäller bara under antagandet om full sysselsättning."

Ett statligt budgetunderskott och en statlig skuldsättning är en förutsättning för att ett land på längre sikt ska kunna ha höga offentliga utgifter. Dessa faktorer ger nästan alltid en undanträngningseffekt.

Ett kortsiktigt undantag är vid ekonomiska kriser när en stor andel produktionsresurser är lediga. Men oftast frigör staten inte resurserna när den privata sektorn behöver nya resurser i högkonjunkturerna.

 
At 11 maj, 2013 11:36, Blogger Per-Olof said...

"Att jämföra statens ekonomi med ett hushåll är bara bisarrt."

Denna enda skillnaden är att staten har ett våldsmonopol som innebär att staten kan finansiera sin verksamhet genom skatter eller en ökning av penningmängden. Annars gäller exakt samma ekonomiska lagar för ett hushåll och en stat.

Det bisarra är egentligen att keynesianismen inte förklarar varför företagarna vid vissa tillfällen sparar mer än vad de investerar. Det är bisarrt att påstå att detta inte har någon vetenskaplig förklaring (=djurisk instinkt).

Den riktiga vetenskapliga förklaringen till denna effekt är att investeringarna börjar bli olönsamma och att sparandet i ekonomin har varit för lågt under högkonjunkturuppgången. När företagare upptäcker att lönsamheten sjunker och det är risk för en framtida konkurs, ökar de sparandet och avvecklar de investeringar som är olönsamma.

Problemet är att planekonomiska åtgärder (som att staten sätter räntan och bestämmer penningmängdens storlek), förändrar marknadsekonomins prissystem och därmed också marknadsekonomins vinst- och förlustsystemet.

De planekonomiska åtgärderna kommer att innebära att vissa branscher i ekonomin kommer att få större vinster än andra branscher, kommer företagens långsiktiga utbud inte att stämma överens med den långsiktiga efterfrågan. Detta skapar olönsamma investeringar.

 
At 11 maj, 2013 11:38, Anonymous Anonym said...

Jag tycker Krugman and his likes (några finns uppenabart här i kommentarsfältet) skall låna ut sina pengar till Grekland, Spaninen etc...

Jag förstår inte varför det inte tar detta utmärkta investeringstillfälle?

 
At 11 maj, 2013 12:08, Anonymous Anonym said...

Italien lånar till rekordränta!
Rekordlåg!
Pengar bör inte vara ett problem utan ett styrmedel.
Höga räntor när det behövs och låga när det som behövs göras är gjort!

 
At 11 maj, 2013 23:36, Anonymous Anonym said...

"En invändning mot att tolerera ökade budgetunderskott har varit att de inte hjälper: varje upplånad dollar drar undan lika mycket privat konsumtion och investering och slutresultatet blir noll."

Det finns en viss sanning i det, men man kan stimulera ekonomin med mer pengar, då blir slutresultatet plus.

Kriser med deflation då kan riksbanken köpa upp guld och betala med papperspengar.
Statsskulden ökar inte, den privata skuldsättningen ökar inte, riksbanken skuldsätter sig inte, dom ökar bara balansräkningen.

Det kanske finns en quick fix.

ekvis

 
At 12 maj, 2013 01:23, Blogger Nicolaj said...

Per-Olof

Jag förstår verkligen inte om du försöker argumentera mot mig eller inte. Somliga saker du säger är rätt och somliga fel.

För att komplettera det du säger om likviditetsfällor; dagslägets väldigt låga aggregerade efterfråga spelar stor roll. Den privata sektorn fruktar snarare att centralbanken höjer räntan (på grund av kreditfinansiering av investeringar) än att staten drar tillbaka på offentliga utgifter i högkonjunktur.

Angående crowding-out: det är väl ändå "ofinansierade" offentliga utgifter som leder till budgetunderskott och ökad skuldsättning. Du har rätt i att crowding-out gäller på lång sikt (den cykliska arbetslösheten är noll, som jag sa i min tidigare kommentar).
"Men oftast frigör staten inte resurserna när den privata sektorn behöver nya resurser i högkonjunkturerna" - dessvärre fel, exempelvis:
USA: http://krugman.blogs.nytimes.com/2013/05/05/naive-fiscal-cynicism/
Sverige: http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____308792.aspx
Sjysst nedgång mellan 90-talskrisen och finanskrisen.

Angående jämförelse mellan stat och hushåll: Du missar det ömsesidiga beroendet som föreligger i ekonomin; "my spending is your income, and your spending is my income". Om alla samtidigt drar ner på spenderande uppstår depression. Någon måste kliva in och spendera mer, och givet de skillnader mellan stat och hushåll som du pekar på, kan och bör staten vara den aktören.

 
At 12 maj, 2013 13:57, Anonymous Anonym said...

"Om alla samtidigt drar ner på spenderande uppstår depression. Någon måste kliva in och spendera mer"

Köper riksbanken upp guld med sedlar så kommer sedlarna att öka omsättningen på pengar.
Mer pengar spenderas.

quick fix.


Det är en riskfri intervention av riksbanken, dom kan köpa tillbaka papperspengarna med guldet senare.
Det enda problemet skulle kunna vara någon lagstiftning, men lagar kan man bryta mot speciellt om lagen är dålig.

Varför är det så svårt att se lösningar på vår kris?


ekvis

 
At 12 maj, 2013 14:16, Anonymous Anonym said...

Det kan handla om en eller några månader sen kan krisen få en fruktansvärd fart i Grekland och i Spanien.
Tror dom att det blir som på 30 talet så slutar dom att konsumera helt och bara sparar alla pengarna.

Då utplånas deras ekonomier.

Vi är farligt nära den gränsen där krisen accelererar av sig självt.

Gör om lite av spanjorernas guld till Euro, då får dom pengar att spendera.

ECB får guld i utbyte, Merkel borde bli glad.
ECB skänker inga pengar till spanjorerna.
ECB lånar inte ens ut pengar till spanjorerna.

ekvis

 
At 13 maj, 2013 03:11, Blogger Danne Nordling said...

Nicolaj, det finns säkert en del fel i Arpis artikel. Men mitt syfte var att visa att artikeln, som skenbart såg ut som ett fundamentalistiskt försvar av åtstramningspolitiken inom eurozonen i själva verket var en slutsats som måste dras av att euron inte får ifrågasättas. Om inga okonventionella åtgärder får vidtas måste man försöka med åtstramning som gör ont värre.

De teoretiskt felaktiga invändningar som jag räknade upp var enbart exempel som jag inte tänkte analysera vidare i min artikel, som ju skulle handla om den PRAKTISKA stabiliseringspolitiken. Men jag kanske skulle ha betonat min skepsis mera.

Teorin om likviditetsfällor är oklar. Den verkar betona ränteläget som en finansiell kostnad alltför mycket. Enkätundersökningar visar att de mindre företagen delvis inte kan investera för att de inte får lån. De större företagen kanske inser att prognoserna om tillväxt gång på gång slagit fel (pga åtstramningar)och därför avvaktar med investeringarna och de inser att andra företag också gör det.

Per-Olof, förvisso kan företagen också befara att det blir skattehöjningar förr eller senare som gör att efterfrågan på sådant som kan produceras med dagens investeringar sjunker. Det är därför det behövs ett trovärdigt program som konkret visar hur det kan bli bättre. Men det får inte diskuteras om det faller utanför ramen för EMU.

En del bedömare i söndagskvällens Agenda antydde att ett sådant program skulle kunna vara euroobligationer eller åtgärder från ECB. Men hur realistiskt är det i praktiken? Det är nästan lika verklighetsfrämmande som att politikerna i EMU började diskutera en plan för att avveckla euron.

Med EMU går euron i praktiken hand i hand med åtstramning när krisen väl fått fäste.
/DNg

 
At 13 maj, 2013 09:29, Anonymous Anonym said...

1. Danne har helt rätt - om man inte ifrågasätter Euron (antingen genom att vilja avskaffa den, eller genom att införa en långtgående fiskal federation) så blir åtstramning det enda alternativet i dagens läge som finns på bordet. Det är därför jag är emot Euron.


2.) "Det bisarra är egentligen att keynesianismen inte förklarar varför företagarna vid vissa tillfällen sparar mer än vad de investerar. Det är bisarrt att påstå att detta inte har någon vetenskaplig förklaring (=djurisk instinkt)."

En ev. "Djurisk instinkt" hos företag och hushåll kan mycket väl vara möjlig att föra i bevis vetenskapligt.

Trots allt handlar nationalekonomi mestadels om mänskligt handlande och människor (inte bara män, nota bene, är djur).

När en ekonomisk katastrof inträffar (som t.ex. bankkrisen 2008) är det inte konstigt eller orimligt att både företag och hushåll börjar hamstra säker likviditet och dra ner på konsumtion och investeringar.

Ett praktiskt exempel är att konsumtionen i detaljhandeln började sjunka nästan omedelbart efter finanskollapsen i New York.

Delvis kan det bero på att människor blivit fattigare när deras tillgångar går ner i värde ("wealth effect"), men det är knappast orimligt att anta att mycket av konsumtions- och investeringstappet resulterar av att människor helt sonika och inte utan anledning blir rädda (för att förlora jobbet, för att gå i konkurs, etc.).

/Ekon

 
At 13 maj, 2013 21:09, Anonymous Anonym said...

Tyskarna vill inte pröjsa mer för slarviga och kassa latinos, inte jag heller. Med räntan på 0 finns inget utrymme för insatser som inte stjäl från de flitiga och sparsamma.

Det står var och en fritt att köpa statspapper i valfritt medelhavsland - gör det! Sluta kvirra!

 
At 14 maj, 2013 13:05, Blogger Per-Olof said...

Teorin om att finans- och penningpolitik kan lösa ekonomiska kriser går ut på premissen: "Att nya pengar sprids ut helt perfekt över hela ekonomin".

Om krisen beror på att människor i allmänhet sparar för mycket och investerar för lite, kommer den aggregerade efterfrågan i ekonomin att öka och därmed också det aggregerade utbudet. Krisen löses.

Men denna teori faller om nyskapade pengar höjer priserna och vinsterna i de punkter där de först används. Exempelvis vet vi att det är vanligt att bil- och byggbranscherna går upp som en sol under högkonjunkturen och ned som en pannkaka under lågkonjunkturen.

Om vi har en fiat-valuta har människor en betydligt större möjlighet att låna till köp av ny bil och ny bostad. Detta leder till att priser och vinster stiger inom bil- och byggbranschen. Detta leder till nya investeringar för utöka produktionen.

Men att öka efterfrågan på bilar och bostäder genom att öka penningmängden är inte långsiktigt hållbart. Med tiden kommer priserna och kostnaderna för att anskaffa produktionsresurser att stiga.

För att kunna hålla efterfrågan uppe på bilar och bostäder krävs det allt högre ökningar av penningmängden. Höjda kostnader och penningpolitisk åtstramning leder till investeringarna inom dessa branscher blir olönsamma. När investeringarna avvecklas uppkommer en ekonomisk kris.

Teoretiskt sett går det att genom finans- och penningpolitik att åter göra investeringarna lönsamma. Men det går inte att med finans- och penningpolitik att stoppa en ny ekonomisk kris.

 
At 14 maj, 2013 16:33, Anonymous Anonym said...

Ekonomiska kriser löses i regel genom att oredan i den krisande delen av ekonomin gradvis reds ut, felprissättningar rättas till, etc.

Aktiv stabiliseringspolitik kan mycket riktigt troligtvis inte "lösa" kriser (delvis på grund av de precisionsproblem du noterar), men den kan dock troligtvis dämpa risken för att en kris leder till en kedjereaktion genom hela ekonomin.

Som ett minimum kan man alltid idka "negativ Keynesianism", d.v.s. se till att staten är solid och trovärdig nog att åtminstone upprätthålla sin egen konsumtion under en nedgång.

En flytande valutakurs kan sedan även snabba på anpassning av priser och löner till den underliggande ekonomiska verkligheten, vilket minskar risken för att resursanvändningen sjunker så pass mycket att den negativa spiralen rullar igång.

Istället för att man behöver omförhandla alla löner och priser i ekonomin blir alla fattigare relativt omvärlden snabbt och effektivt vid en ekonomisk nedgång.

/Ekon

 
At 30 september, 2014 05:57, Blogger Fred Peterson said...

petHej!

Jag är Mr Fred Peterson, jag ger ut lån till en ränta på 3% och jag ger ut alla typer av lån du någonsin velat.

Om du behöver ett lån, allt du behöver göra för att hitta en plats var legit lån finns.

Jag kan producera något belopp av lån du kan tänka på, så vad väntar du på, gäller nu och låt oss få ditt lån igång och bearbetning i dag.

Om du behöver ett lån idag, ansöka genom följande:

Företagets e-post: fredpetersonworldloan@yahoo.com

Personlig e-post: fred112.peterson@gmail.com

Andra e-postmeddelanden: peterson.54@mail.ru

Hemsida: http://chukwuoge9.wix.com/fredpetersonworldloan

Kontakt: +23472074457

Jag blir glad om du använder idag och få ditt lån för att lösa dina olika problem.

Vänliga hälsningar,

Mr Fred.erson.54@mail.ru

 
At 31 januari, 2015 06:03, Blogger Jennifer Dawson said...

Hallå
Jag är Jennifer Dawson VD (MD) i Jennifer Dawson Lån Firm, vi är ett registrerat företag, låna ut pengar till människor som behöver akut finansiellt stöd, och de som har nekats kredit från bankerna på grund av låga kredit värderingar, lån affärs , utbildning lån, billån, bostadslån, lån företag och mer, eller om du vill betala en skuld eller kostnad, eller om du har blivit lurad tidigare av falska pengar långivare? Grattis du är nu på rätt plats, det Jennifer Dawson Lån Firm, ett pålitligt lån företag, som ger lån med mycket låg ränta på 2%, har vi kommit för att avsluta alla problem. Vi använder detta medium för att informera er om att vi ger konfidentiell hjälp och skulle vara villiga att erbjuda loans.So kontakta oss idag via e-post jenniferdawsonloanfirm@gmail.com
mycket kärlek
Mrs Jennifer

 
At 13 mars, 2015 19:25, Blogger albert beecher said...

Hej,
Hur gör du? denna e-post är att informera dig om låneerbjudande som för närvarande pågår i ROVERN BROOKE LÅNE FIRM, vi för närvarande ger ut snabbt och enkelt lån till allvarliga och intresserade sökande, erbjuder vi lån på alla typer och något belopp, med en mycket låg ränta procent, med en online transaktion och bank till bank överföring ledningar metod. gäller idag genom att maila oss på vår e-postadress: (rovernbrookeloanfirm@outlook.com) ansöka och få ditt lån du kommer att vara glad att du gjorde.

E-post: rovernbrookeloanfirm@outlook.com

Hälsningar

 
At 13 mars, 2015 19:26, Blogger albert beecher said...

Hej,
Hur gör du? denna e-post är att informera dig om låneerbjudande som för närvarande pågår i ROVERN BROOKE LÅNE FIRM, vi för närvarande ger ut snabbt och enkelt lån till allvarliga och intresserade sökande, erbjuder vi lån på alla typer och något belopp, med en mycket låg ränta procent, med en online transaktion och bank till bank överföring ledningar metod. gäller idag genom att maila oss på vår e-postadress: (rovernbrookeloanfirm@outlook.com) ansöka och få ditt lån du kommer att vara glad att du gjorde.

E-post: rovernbrookeloanfirm@outlook.com

Hälsningar

 
At 22 juni, 2016 12:46, Blogger Mary Robert said...

Behöver du en brådskande lån?
* Mycket snabb och brådskande överföring till ditt bankkonto
* Betalning började åtta månader efter att du får pengarna på ditt
bankkonto
* Låga räntor 2%
* Utbetalning av långsiktiga (1-30 år) varaktighet
* Flexibla lånevillkor och månatliga betalningar
*. Hur lång tid tar det att finansiera? Efter att lämna in en kreditansökan ,
Man kan förvänta sig att det initiala svaret på mindre än 24 timmar och
finansiering inom 72-96 timmar efter att ha fått den information vi behöver
från dig.
Kontakta legitim och licensierade lån företag tjänsteman
att finansiellt stöd till andra länder.
För mer information och lån ansökningsblankett genom Kontakta företaget
e-post: maryrobert422@gmail.com

 
At 26 november, 2016 23:04, Blogger Mrs.Victoriamichael said...

Är du i några ekonomiska svårigheter? Behöver du
ett lån för att starta ett företag eller att betala dina räkningar?
Vi erbjuder lån till människor som behöver hjälp och vi lånar ut till lokala företag, internationella och också på en mycket låg ränta på 2%.
Ansök nu via e-post: victoriamichaelloanfirm@gmail.com
Tack
Tack och Gud välsigne
Mrs Victoria

 

Skicka en kommentar

<< Home