Integrationen ganska lyckad - 54 procent av jobben gick till invandrare

Av de 303 000 nya jobben 2006-13 gick 163 000 eller 54 procent till utrikesfödda. Antalet jobb för dessa ökade med 28 procent mot knappt 4 procent för de inrikesfödda. På marginalen har dock arbetslöshetens ökning med 0,9 procentenheter främst drabbat utrikesfödda.

Det påstås ofta att regeringens integrationspolitik skulle vara helt misslyckad. Och det är förvisso sant att det finns stora problem i vissa storstadsförorter och på andra invandrartäta platser. Men i rättvisans namn måste Alliansens politik bedömas mot bakgrunden av den tidigare utvecklingen och  mot de påfrestningar som integrationspolitiken utsätts för från invandringspolitiken.

Sedan år 2000 har den ackumulerade invandringen varit närmare en miljon personer. Men utvandringen är i runda tal hälften så stor (SCB) genom återutvandring och utvandring av inrikesfödda. Dessutom påverkas de senares antal av återinvandring. Antalet utrikesfödda har därför på 12 år ökat med 470 000 personer. Andelen var i slutet av 2012 uppe i 15,4 procent och andelen med utländsk bakgrund (m utrikesfödda föräldrar)  var 20,1 procent.

Eftersom det traditionellt tar många år för speciellt utomeuropeiska invandrare att få jobb betyder ökad sådan invandring i början av 00-talet att integrationsproblematiken skärps under slutet av 00-talet och början av 10-talet. En fortsatt omfattande sådan invandring skapar i sin tur problem ett antal år framöver under 10-talet.

Trots detta har de utrikesfödda tagit hand om 54 procent av de nyskapade jobben på 303 000 personer maj 2006 - maj 2013 (163 000 personer). Sysselsättningen för de utrikesfödda har ökat med 28 procent och för de inrikesfödda med knappt 4 procent.

Den långsiktiga utvecklingen har inneburit en ökning av antalet utrikesfödda i befolkningen under första delen av 00-talet (-00-06) med 171 000 personer. Det är dessa som 2006-2012 till stor del sätts i arbete under den nya regimen. Men samtidigt har det under denna regeringsperiod skett en ökning av den utrikesfödda befolkningen med 298 000 personer. Eftersom sysselsättningsbenägenheten hos en stor del av denna del fortsatt att vara lägre än hos inrikesfödda (kanske i ökande grad pga inflyttning från Afghanistan och Somalia) kunde man ha väntat att sysselsättningsgraden för de utrikesfödda skulle ha minskat i betydande omfattning under alliansregeringen. Men minskningen blev bara 0,9 procentenheter (från 58,8 till 57,9 procent).

Den snabba ökningen av utrikesfödda har dock inte kunnat ske utan en ökning av arbetslösheten. Detta har skett i kombination med de ekonomiska kriserna globalt och i euro-zonen. Sveriges ekonomi har påverkats negativt av dessa kriser. Ändå har de utrikesföddas arbetslöshet i maj bara ökat från 13,1 procent till 15,7. Genom den kraftiga ökningen av sysselsättning och arbetssökande (+57 %)  blir dock antalet ganska högt eller 51 000 fler arbetslösa utrikesfödda. Den inrikesfödda befolkningens arbetslöshet ökade med 0,2 procentenheter (från 6,4 % till 6,6 %), eller med 18 500 personer.

Av den ökade arbetslösheten 2006 - 2013 (i maj) på 69 000  drabbades de utrikesfödda till 74 procent. En viss del av detta arbetslöshetsproblem berodde på de ekonomiska kriserna och en annan del på att alltför många svårsysselsatta gjorde inträde på den svenska arbetsmarknaden. Statistiken tillåter inte en redovisning av storleken på resp grupp.

Är det troligt att en socialdemokratisk regering hade kunnat åstadkomma ett bättre integrationsresultat? Kan vi tänka oss att S skulle ha kunnat fortsätta sin bidragspolitik med sjukskrivningar och förtidspensioneringar? Det hade kanske inneburit att 50 000 färre bidragstagare hade kommit ut i arbetskraften och då inte hade tagit jobben från invandrarna. En sådan politik förutsätter att dessa två grupper konkurrerar om samma typer av jobb, vilket ingalunda är säkert.

Eller ska vi tro att S hade kunnat begränsa invandringen så att integrationspolitiken hade varit helt i takt med invandringspolitiken? Begränsningen hade behövt vara litet större än de utrikesföddas ökning av arbetslösheten eftersom 18 500 fler inrikesfödda också blev arbetslösa. Det förefaller vara ett omöjligt alternativ även om det tycks finnas en del sådana tongångar inom LO.

Ytterligare en hypotetisk väg för S är att deras tänkta utbildningssatsningar - i form av att alla ska gå igenom gymnasiet med godkända betyg och att alla som eventuellt har behov av a-kassa eller socialbidrag måste gå igenom gymnasieutbildning före 25 års ålder - skulle ha gett jobb åt de extra invandrarna eller åt andra svåranställda. Sannolikt skulle inte integrationspolitiken kunnat bli så mycket bättre. Eventuella nya jobb hade knappast gått till de nyanlända.

Slutligen finns alternativet att anställa de arbetslösa i den offentliga sektorn. Med 20 000 kr/m i lön blir kostnaden runt 22 mdr kr eller ca 0,6 procent av BNP. Det är inte så mycket jämfört med mer än 100 mdr i skattesänkningar under perioden och avspeglar att arbetslöshetsproblemet inte är särskilt mycket allvarligare än under Göran Perssons sista tid. Om 69 000 fler anställs i offentlig sektor är det dock fortfarande knappast de nyanlända som skulle få jobben.

I stora drag har alliansregeringens integrationspolitik varit så framgångsrik som man rimligtvis kan begära. Man har lyckats skapa jobb åt stora grupper utrikesfödda samtidigt som fler som annars skulle ha blivit förtidspensionerade eller sjukskrivna också sökt arbete på en marknad som tryckts ner av finanskrisen och eurokrisen.

Läs även andra bloggares åsikter om arbeetslöshet, massarbetslöshet, sysselsättning, nya jobb, arbetsutbud, arbetsmarknad, jobbpolitik, regeringen, invandring, utrikesfödda, val 2014, socialdemokraterna, ekonomi, politik på intressant.se