Varför vill Reinfeldt begränsa sin älskade frihet?

Hur kan Reinfeldt samtidigt vilja slå vakt om friheten och förorda höga skatter för att göra Sverige till ett paradis för låginkomsttagare?

Det andra programmet Nyfiken på partiledaren i TV2 med Poul Perris sändes under söndagskvällen 26/1. Det var nu Fredrik Reinnfeldts tur. Han är både moderatledare och statsminister och borde därför vara speciellt intressant att få grepp om. Men han framstår fortfarande som en gåta. Av kommentarerna efteråt framgick att man trodde att han var någon sorts konservativ - dock ej i den traditionella stilen med "fanan och fosterlandet".

Fredrik Reinfeldt

Men Reinfeldt vill gärna framställa sig som frihetsvän. Efter en halvtimmes prat om ungdomsförhållanden mm kom Perris in på vad ideologin betydde för Reinfeldt. Det var en fråga om frihet. Reinfeldt var frihetsälskande. [Därför är det svårt att se att han skulle vara konservativ.] Här framgick att för Reinfeldt var frihet att få göra som man vill så länge det inte skadar andra. Han påbörjade dessutom ett resonemang om att det fanns andra saker man inte fick göra. Men detta var Perris inte intresserad av att få veta mer om.

Det borde vara uppenbart att Reinfeldt inte är ultra-liberal. Han anser att friheten bör begränsas av andra orsaker än att man kan skada andra om man har rätt att göra vad som helst. Men varför skulle Reinfeldt vilja begränsa något som han i djupet av sin själ älskar och högaktar? Det naturliga svaret för en liberal är åtminstone att det behövs resurser till försvar, polis, rättsväsende och samhällsskydd som inte kan finansieras på en fri marknad. Vi får väl anta att Reinfeldt är med på detta även om man håller sig på ett luftigt ideologiskt plan.

Perris var ett kort ögonblick inne på ytterligare en annan begränsning av friheten. Om inte alla kan utnyttja sin frihet för att skaffa sig en dräglig levnadssituation uppstår frågan vad man då kan göra. Men detta spår övergav Perris redan innan han lyckades formulera frågan explicit. Det naturliga för Reinfeldt hade då varit att svara att han sätter andra värderingar högre än friheten. Den kan utmärkt väl begränsas för att åstadkomma omfördelning till de sämst ställda eller rentav till alla "eftersatta". Hur ställer sig Reinfeldt till denna problematik? Programledaren lämnade tittarna i sticket.

Hur ser Reinfeldt på t ex den eventuella motsättningen mellan välgörenhet och skattefinansierad omfördelning? Det är inte en ointressant fråga när det berör statsministerns personliga värderingar. Ger han exempelvis pengar till tiggare eller till hjälporganisationer? För några år sedan gjorde Reinfeldt faktiskt ett uttalande i omfördelningsfrågan som vi borde ha fått utvecklat i programmet. Han sade då: "Sverige ska bli ett paradis för låginkomsttagare". Det skulle ju kunna medföra långtgående frihetsinskränkningar för dem som inte räknas till låginkomsttagarna i form av mycket höga skatter.

Kanske Reinfeldt lider av en psykologisk personlighetsklyvning? Han vill både värna sin älskade frihet och inskränka den för en ansenlig del av befolkningen för att tillgodose ett annat mål som han håller högre. Att beslå statsministern med en självmotsägelse av denna dignitet hade väl varit en bedrift av Perris. Eller hade det blivit pinsamt om han lyckats gräva upp sådana anomalier ur statsministerns psyke?

Läs även andra bloggares åsikter om Reinfeldt, psykologi, ideologi, frihet, omfördelning, skatter, moderaterna, tvång, politik på intressant.se