Sämre lärarlöner förstörde skolan?

När lärarnas löner sjunker i relation till andra gruppers löner kommer de mest kompetenta att söka sig till andra yrken. Då blir undervisningskompetensen lägre och eleverna presterar sämre. Det gör det viktigare med stöd hemifrån. Idag misslyckas 23 procent av gymnasisterna att ta examen.

Socialdemokraternas största partidistrikt (Skåne) kräver nu att det fria skolvalet ska förbjudas (Expr). I partiet finns dock ett kongressbeslut att valfriheten ska finnas kvar. I DN:s ledare idag 16/4 resonerar man kring problemet att valfriheten kan ge upphov till segregation. För det första anses det finnas en kamrateffekt på betygsnivån. För det andra sänks lärarnas förväntningar om klassen blir homogent dålig.

Sämre löner - sämre skola?

Denna prestationsmässiga segregation ställer DN mot alternativet närhetsprincipen som Vänsterpartiet och en del socialdemokrater förordar. Den skulle åtminstone kunna innebära en socioekonomisk segregation genom att olika bostadsområden skiljer sig mellan varandra. I ledaren ges ett konkret exempel på vad det skulle innebära att man inte får välja skola. Enskilda elevers välgång skulle få offras för att kollektivet (kanske) skulle få något bättre resultat.

Man kan diskutera huruvida den prestationsmässiga segregationen är något stort problem.  Om vi definierar underprestation som ett resultat i årskurs nio i grundskolan som inte ger formell behörighet till gymnasiet kan vi enligt Skolverket (pdf) konstatera att hälften av de underpresterande eleverna är koncentrerade till 17,5 procent av antalet skolor (286 av 1 632 skolor). Dessa skolor hade nästan uteslutande kommunala huvudmän. Men beror detta på att de ambitiösa föräldrarna har tagit sina barn ur de dåliga skolorna eller beror det på att skolor i socioekonomiskt utsatta områden får dåliga resultat? 

Många har velat göra gällande att den svenska skolans dåliga allmänna resultat  beror på lärarna. Det öppnar för en mer plausibel förklaring till de låga resultaten i Pisa-undersökningarna än att skolresultaten skulle ha dragits ned av att kamrateffekten minskat genom det fria skolvalet. Strävandena att utjämna löneskillnaderna har alltsedan av 1960-talet gått ut över lärarnas löneutveckling. Eftersom de relativa lönerna för övriga akademiker inte sjunkit lika mycket har en successiv överströmning för studenter med goda betyg till andra yrken än läraryrken blivit följden. Detta har yttrat sig i att det numera är möjligt att påbörja lärarutbildning med ytterst mediokra betyg. Det har fått till följd att de mera begåvade studenterna inte blivit lärare i samma utsträckning som tidigare.

Med en genomsnittligt sjunkande begåvning inom lärarkåren kan man anta att även utlärningskapaciteten minskat. Med sämre undervisningsförmåga har också elevernas prestationsnivå minskat. Effekterna kan ha förstärkts av att lärarna inte kunnat hålla ordning i klassrummen och getts möjligheter att överlåta till eleverna att bedriva en sorts självstudier där läraren reducerats till ett slags handledare. Med sämre lärare har det blivit viktigare att föräldrarna kompenserar den bristfälliga undervisningen med egna insatser hemmavid. Det betyder att de elever som inte haft stöd hemifrån blivit mer utsatta och fått sämre prestationsförmåga. En ökad okänslighet inom socio-ekonomiskt svaga grupper för elevernas prestationer har förstärkt denna effekt.

Det skulle vara intressant om Skolverket kunde specialstudera de 150-200 skolor som har den största andelen underpresterande elever. Hur ser den socio-ekonomiska sammansättningen hos föräldrarna ut jämfört med andra skolor? Vilken utbildningsnivå har lärarna? Skiljer sig deras meritpoäng i gymnasiet från andra lärares?

Nu när politikerna i båda blocken betonar vikten av gymnasieutbildning borde en kartläggning göras av de bakomliggande orsakerna till att 12,5 procent av grundskoleeleverna i nian (ca 97 000 tot) inte blir behöriga till gymnasieskolan (godkända betyg i åtta ämnen). När så gott som samtliga av dessa ändå börjar gymnasiet är det naturligt att en stor del avbryter sina studier. Dessutom avbryter de behöriga också sina studier. Efter fyra år har endast 77 procent avlagt gymnasieexamen.

Varje år måste politikerna vidta allvarliga tvångsåtgärder mot över 20 000 nya studenter för att förmå dem att avlägga gymnasieexamen (med godkända betyg?). Det blir ingen lätt uppgift. Frågan är om det ens är lämpligt med sådana metoder som har antytts (utebliven a-kassa och socialbidrag). Och är det effektivt för att minska utanförskapet?

Läs även andra bloggares åsikter om skolan, utbildning, lärarkompetens, lärarlöner, gymnasiet, avhopp, studieavbrott, elevprestationer, Pisa, utbildningspolitik, samhälle, politik på intressant.se