Varför avskyr många friheten?

Både vänstern och högern har varit emot frihet och liberalism. De saknar storslagenhet och representerar borgerlig småskurenhet och egoism. Den borgerliga samarbetsmodellen med handel är motbjudande jämfört med ett tvång större än man själv. Jag tror dock själv att den viktiga drivkraften är hatet mot den arroganta och rika bourgeoisien.

Boken Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel. presenterades vid ett seminarium på tisdagseftermiddagen (18/3) anordnat av Bertil Ohlin-institutet. Boken har skrivits av socialliberalen Per Svensson på Sydsvenskan, tidigare kulturchef på Expressen och chefredaktör för Kvällsposten. Synpunkter på boken framfördes av fyra personer. En var Mattias Svensson på Neo, klassisk liberal som tog upp aspekterna bildning och yttrandefrihet (bilden nedan).

Per Svensson och Mattias Svensson

Övriga kommentatorer var Susanna Birgersson, ledarskribent på DN, PJ Anders Linder, chefredaktör Axess samt Irene Wennemo, ledarskribent på Aftonbladet (hon ersatte kulturchefen Åsa Linderborg). Eftersom marxisten Linderborg, som sannolikt är en av Sveriges få explicita frihetsfiender, inte var närvarande blev kommentarerna och debatten något slätstrukna. Vi får gå till själva boken för att kunna kasta mer ljus över problematiken med friheten och avskyn mot liberalismen.

Det är en intressant och lättläst bok Per Svensson skrivit. Den bygger inte mycket på politisk filosofi eller ideologi utan tar sin utgångspunkt i politiken och kulturdebatten. Författaren har omfattande kunskaper om tysk inrikespolitik och skriver en del om sortin för det tyska liberala partiet FDP, som fick 4,8 procent i valet 2013 och därför hamnade under spärren på 5 procent. Men det intressanta är inte alltid det relevanta.

Varför är så många emot dem som ideologiskt betecknar sig som liberaler? Författaren försöker först besvara frågan genom att räkna upp de olika kategorier liberaler han kan identifiera. Här en kortfattad lista:

• Den välbärgade viktigpettern
• Den velige mesproppen
• Bombliberalen (eg bombhögern)
• Magisterliberalen (äv förbudsliberalen), ex "Vetbästerberg"
• Marknadsliberalen
• Nyliberalen
• Plåsterliberalen (bortglömd fiende till samhällsomstörtningar)
• Tartuffe-liberalen, en enbart hycklande plåsterliberal
• Voltaire-liberalen, drivs enl vänstern av västerländsk arrogans

Det är naturligtvis kulturhistoriskt intressant med en belysning av olika kotterier som legat i luven på varandra. Men på det politisk-teoretiska planet tillför kulturhistorien inte så mycket. Detta etiketterande kokar ner till vad författaren ser som cirkelresonemang:
"Det finns mycket ondska i världen.
Världen behärskas av liberalismen.
Alltså är liberalismen ond."

Man kan också vända på resonemanget. Svensson exemplifierar med Nina Björks doktorsavhandling Fria Själar. Ideologi och verklighet hos Locke, Mill och Benedictsson (2008). Resumé: De mänskliga grundvillkoren bygger på beroende av varandra (ex spädbarn). Den förhärskande kulturen förnekar dessa grundvillkor. Vår tids starkaste ideologi är liberalismen. Förnekelsen av av de grundläggande villkoren är liberal. Alltså är liberalismen omänsklig. VSB.

Enligt Svensson menar Björk att liberalismens "utopiska mål" är den autonoma, oberoende människan, vilken är helt omöjlig att förverkliga. Men det förblir något oklart hur Björk teoretiskt blir antiliberal i Svenssons ögon. Ett led verkar saknas. Låt mig istället göra en analogi med socialismens "utopiska mål" som kunde vara den alltigenom altruistiska människan. Om målet kan uppnås kommer samverkan mellan människorna inte att vara något större problem. Men om "egoismen" finns kvar måste någon annan mekanism för samverkan hittas. Traditionellt är denna mekanism sammansatt av planering, kontroll och tvång. Om vi ogillar denna mekanism blir vi antisocialister.

För att Nina Björk ska bli antiliberal fordras därför att hon måste ogilla liberalismens näst-bästa mekanism (om vi godtar att den bästa skulle vara autonomi). Så vitt jag kan se innebär detta att de autonoma individerna erkänner sitt beroende och träder i förbindelse med varandra och börjar erbjuda varandra olika nyttigheter med en jämlikhetsprincip för ögonen: jag byter mina varor mot dina varor i en mängd som vi båda blir nöjda med. Du får inte med hot om våld tvinga mig att göra ett oförmånligt byte och vice versa. Att detta à priori inte skulle vara möjligt förefaller absurt. Det är en empirisk fråga och om monopol kan hållas tillbaka fungerar utbytet hyggligt i praktiken. Men om man ogillar det fria utbytet som samarbetsmekanism blir man antiliberal.

Antiliberalismen är mer svårfångad än så enligt Per Svensson. De flesta antiliberala rörelserna genomsyras också av sådant som: "Rädslan för moderniteten och avståndstagandet från dess olika uttryck - kapitalismen, konsumtionssamhället, urbaniseringen, moralupplösningen, identitetsförlusterna, instabiliteten". Här kunde han tillagt industrialismen och speciellt produktionen med hjälp av maskiner som både J S Mill och Karl Marx fokuserade på. Men idémässigt är det den "hjärtlösa marknaden" och begreppet 'liberal' liktydigt med "asocial, hänsynslös och egoistisk" som hör till antiliberalernas centrala trossatser. Vänstern är däremot "solidarisk, hänsynsfull och osjälvisk".

Den känslomässiga motviljan mot modernitet och liberalism har vänstern gemensam med högerextremismen, enligt Svensson. Han relaterar mordet på den tyske utrikesministern, industrimannen och liberalen Rathenau i juni 1922. Denne sköts av en ung sjöofficer vid namn Erwin Kern som var involverad i de högerradikala frikårer som opererade i Tyskland efter kriget. Han förklarade motivet på följande sätt: "Jag slåss för att ge mitt folk ett öde, inte för att erbjuda det lycka." Om detta skrev den holländsk-engelske författaren Ian Buruma i DN i okt-10, som Svensson hänvisar till. Den tänkvärda rubriken var "Därför hatar frihetens fiender liberalismen" och jag gjorde en sammanfattning i nov-10.

"Radikaler såväl till vänster som till höger har alltid hånat liberalismen för dess småborgerliga intresse för det storslagna och sublima. Var finns trumpeterna? Var är pukorna?" Svensson citerar Burama: "Det liberala temperamentet saknar romantisk lockelse." Folk är inte så intresserade av frihet, "huvudsaken är att soporna är ordentligt sorterade". Men de tongivande kulturradikalerna både till höger och vänster anser enligt Svensson att människans liv bara kan få sin fulla mening om de "underordnas och uppgår i ett stort vi, ett allt och alla överordnat sprickfritt projekt - nationen, rasen, klassen, folket, naturen, de rättrogna - som kommer att visa vägen till en ny, ren och sann värld". Man borde inte göra religion av politiken, menar Svensson. Men det verkar vara just vad antiliberalerna försöker.

Med bokens uppläggning hamnar behandlingen av frihetsbegreppet mera undanskymt långt bak i boken. Det som är anmärkningsvärt är att socialliberalen Svensson definierar frihet som "frånvaro av tvång". Man ska inte hindras av andra från att göra vad man vill göra. Det är den "negativa friheten" som han ansluter sig till. Men för en socialliberal är den positiva friheten mer i centrum. Det gäller att förse medborgarna med en omfattande välfärd och helst också ge mera privat välstånd till svagare grupper. För detta krävs höga och progressiva skatter. En sådan politik ökar naturligtvis tvånget och minskar friheten i traditionell mening. Det tycks inte minska hatet mot "liberalerna".

Om det  är så att liberaler vill minska tvånget borde Svensson ha undersökt vilken roll detta spelat för kulturdebattens hat mot liberalerna. Är det inte så att många människor är så hatiskt inställda till företagande, banker, industriföretag och rika ("bourgeoisien") att den som motsätter sig att de styrande ska få skada dem med skatter, regleringar och konfiskationer också drabbas av detta hat? Babeuf, Marx och Lenin har väl rimligtvis hittat ett framgångsrikt politiskt koncept i form av den oförsonliga striden mot de "besuttna"? Och då blir många antiliberaler och samtidigt villiga att uppge en del av sin egen frihet mot att bourgeoisien måste underkasta sig mycket större skador och tvång.

Johannes Åman om boken i ledare i DN feb-14
Läs även andra bloggares åsikter om frihet, liberalism, liberaler, vänstern, högern, tvång, ideologi, socialliberalism, socialism, ekonomi, politik på intressant.se