torsdag, maj 29, 2014

Pikettys ägandeteori fel: ökade inkomster gav stillastående ägande

Trots att de rikaste ökat sina inkomstandelar med 50 resp 155 procent sedan 1980 har de rikastes förmögenheter inte ökat nämnvärt i USA. Kapitalackumulationen verkar svikta hos de verkliga kapitalisterna. Hur kan då en bok presenteras med rakt motsatt budskap?

Tolkningarna av boken Capital in the 21st Century, som skrivits av den beryktade nationalekonomen Thomas Piketty, lägger tonvikten vid en ägandeteori om alltmer ökande koncentration av kapital hos de rikaste. Denna koncentration utgör ett hot mot jämlikheten, demokratin och en effektivt fungerande ekonomi. Därför borde en kännbar förmögenhetsskatt införas tillsammans med andra skatteskärpningar på egendom.

Teorin kan förefalla plausibel. Någon form av icke uppmärksammade monopoltendenser skulle kunna ha ökat räntabiliteten på riskvilligt kapital - i synnerhet i relation till lånekapitalets avkastning. Ökade hävstångseffekter kan då ha gett ägarna till riskkapital högre inkomster. Dessa inkomster har sedan investerats i nytt riskkapital osv, vilket medfört att de rikaste 10 eller 1 procenten ökat sin andel av det totala kapitalägandet.

På liknande sätt som man kan testa Karl Marx' teori om kapitalismens inneboende tendens att i absolut mening utarma löntagarna kan man testa den ovanstående tolkningen av Pikettys teori. För några dagar sedan kom det fram att Pikettys data över förmögenhetskoncentrationen inte stämmer med andra undersökningar - i synnerhet inte i England och i viss mån USA. (Tack Per för tips.) Det skulle i och för sig kunna bidra till att misstänkliggöra hela Pikettys ansats eftersom hans data kan ha överskattat tendensen till koncentrerat ägande.

Men man behöver inte ens göra justeringar av Pickettys data för att kunna konstatera att teorin är felaktig. Det visar redan hans ursprungsdata relativt tydligt. Den stora entusiasmen för Pikettys teori bland vänsterliberala ekonomer och politiker verkar istället komma från en trivial sammanblandning av de rikas inkomstutveckling med förmögenhetsutvecklingen. Dock kan man fråga sig hur nobelpristagare kan göra sådana misstag.

Financial Times publicerade 24/5 en redogörelse för hur Pikettys data borde revideras baserad på research av Chris Giles [pdf]. En god sammanfattning finns i en samtidig artikel i The Economist. (Likartad kritik av Tyler Cowen, MargRev och av Robert Murphy, Mises Inst Can) Här ska jag visa kurvor för USA vad gäller kapitalägandet samt därefter hur de verkliga höginkomsttagarnas inkomstandelar har utvecklats.


Den allt större inkomstandelen för dem som tjänar mest har ökat de 10% rikastes kapitalägande från knappt 70% år 1980 till drygt 70% idag (FT)

Den övre kurvan visar hur stor andel de 10 procent som äger mest äger av de totala förmögenheterna och den undre andelen för den procent som äger allra mest. Den större gruppen har inte ökat sin ägarandel jämfört med 1930-talet. Efter en nedgång av andelen under 1940- och 50-talen har en återhämtning skett. Liknande gäller för den mindre gruppen (top 1%) och där finns reviderade siffror som visar en fortsatt minskning efter 1960.

Hur stora inkomster dessa två ägargrupper har är okänt. Men en indikation kan fås genom statistiken över de största inkomsttagarnas utveckling av sina inkomstandelar. Här visas först inkomstandelen för de 10 procenten högsta inkomsttagarna och därunder motsvarande för den procent som tjänar allra mest (källa: WTID).


De 10 procenten största inkomsttagarna har ökat sin andel av de totala inkomsterna markant med början vid 1980. Till idag har inkomstandelen ökat med omkring 16 procentenheter av den totala inkomstsumman - från 34 till 50 procent (nästan 50%).


Den 1 procent högsta delen av inkomsttagarna har ökat sin andel relativt sett ännu mera - från 9 till 23 procent (14 procentenheter eller 155%). Båda dessa diagram visar att inkomstskillnaderna i USA har ökat, eller som man säger "ojämlikheten har ökat".

Men ökad ojämlikhet i inkomster är inte detsamma som större förmögenhetsskillnader. Det visar det första diagrammet. Det visar också att det knappast kan ha varit ökade inkomster från kapital som förklarar ökningen i inkomstandelarna i diagram 2 och 3. De ökade arbetsinkomsterna sedan 1979/80 har dessutom inte använts för att berika sina upphovsmän/kvinnor. Just ingenting har gått till att öka förmögenhetsandelarna. Tvärtom kan kapitalisterna ha börjat "stjäla av sitt kapital" som Marx uttryckte saken. Kapitalackumulationen sviktar helt enkelt i den moderna kapitalismens högborg.

Som jag har uppfattat Pikettys teori pekar hans egna data relativt entydigt på att teorin är felaktig. Jag kan inte se hur alla deltagarna i hyllningskören ska kunna komma runt det i praktiken obefintliga sambandet mellan de rikas inkomstökning och förmögenhetsutveckling. Men Piketty har kanske menat något helt annat...?

Tidigare artikel om Pikettys förmögenhetsskatt 24/5
[Svar till FT från TP, pdf]

SvD Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

9 Comments:

At 29 maj, 2014 23:31, Anonymous Per said...

Krusell och Tony Smith analyserar Pikettys teori,
http://ekonomistas.se/2014/05/29/krusell-och-smith-darfor-koper-vi-inte-pikettys-prognos/

 
At 30 maj, 2014 01:44, Blogger Danne Nordling said...

Det verkar som Pikettys abstrakta teori bygger på en exersis med ekvationer som kan hårdras in absurdum. Krusell och Smith har dock tolkningsproblem så deras kritik kanske kan avfärdas som något sorts missförstånd. Jag får dock en obehaglig föraning att vi nu ser en ny Karl Marx stiga fram.
/DNg

 
At 30 maj, 2014 07:47, Blogger Bilen said...

Hur kommer det sig att det än idag finns en del nationalekonomer(folk med PhDs etc) som fortfarande tror på marxistiska/kommunistiska teorier?

Vidare känns Piketty´s bok lite som Keynes "The General Theory":
En massa data och formler som är svårtolkade och svårbegripliga för många. Men eftersom teorierna är i enlighet med politikers intressen och ambitioner så får boken på så sätt stor genomslagskraft när politikerna ska stifta nya skattelagar

 
At 30 maj, 2014 21:41, Anonymous Adam said...

I relationen β = s / g är inte β och s fria variabler. För att stämma måste s avse nettosparande vilket Piketty också skriver (på s. 128 i min pdf version). Men när värdet av kapitalstocken växer, så växter också värdet på de årliga avskrivningarna. Därmed måste bruttasparandet öka för att hålla uppe nettosparandet. Exempelvis om kapitastocken omsätts var 10:e år och värdet på kapitalstocken är 2 gånger nationalinkomsten så innebär det att bruttosparandet måste vara minst 20 % av nationalinkomsten för att nettosparandet skall vara noll. Om värdet på kapitalstocken ökar till 5 gånger nationalinkomsten innebär detta att bruttosparandet måste öka till 50%. Det finns alltså en naturlig gräns för hur kapitalintensiv produktionen kan bli som avgörs av folks benägenhet att spara inför morgondagen. Ökande avskrivningar dödar nettosparandet långt innan kapitalstockens värde går mot oändligheten i förhållande till nationalinkomsten.

Piketty är en ekonom som tror att avkastningen på kapital bestäms av dess marginalproduktivitet. "Suppose, for example, that in a certain agricultural society, a
person with the equivalent of 100 euros’ worth of additional land or tools (given the prevailing price
of land and tools) can increase food production by the equivalent of 5 euros per year (all other things being equal, in particular the quantity of labor utilized). We then say that the marginal productivity of capital is 5 euros for an investment of 100 euros, or 5 percent a year." Vidare argumenterar han för att lagen om den avtagande avkastningen implicerar att kapitalets marginal produktivet också är avtagande. "Too much capital kills the return on capital: whatever the rules and institutions that structure the
capital-labor split may be, it is natural to expect that the marginal productivity of capital decreases as the stock of capital increases. For example, if each agricultural worker already has thousands of hectares to farm, it is likely that the extra yield of an additional hectare of land will be limited." Så jordbruksarbetaren kan alltså förvänta sig en minskad avkastning av ytterliggare insatsvaror som fält, verktyg och maskiner som i gränsen av en obegränsad tillgång går mot noll. Men innebär detta att marginal produktiviteten går mot noll? Jag skulle argumentera för att detta är ännu ett exempel när du har en relation med ofria variabler. För det som händer när tillgången på insatsvaror ökar är att priset på dessa minskar allt annat lika. Så även om marginalfältet ger en lägre avkastning så har det lägre priset på marginalfältet kompenserat mer eller mindre för detta så från lagen av den fallande avkastningen får vi ingen information alls om hur avkastningen på det investerade kapitalet förändras. Den kan ha gått upp, den kan ha gått ned eller den kan ligga still. Det finns en vettig teori för vilka faktorer som fastställer avkastningens storlek, men den presenteras inte i Pikettys bok utan i George Reismans - Capitalism. Men den är relativt okänd eftersom han inte rekomenderar omfördelande skatter.

 
At 30 maj, 2014 22:08, Anonymous Anonym said...

Pikettys bedömningar och prognoser kan nog diskuteras, men hans svar till Financial Times
http://piketty.pse.ens.fr/files/capital21c/en/Piketty2014TechnicalAppendixResponsetoFT.pdf
verkar ändå rätt rimligt

 
At 31 maj, 2014 01:19, Blogger Danne Nordling said...

Adam, definitionen av 'kapital' måste göras mer konkret och exakt till att börja med. Piketty redovisar kapitalkvoter på 5-6 ggr BNP i vissa länder. Därtill kommer offentliga investeringar på några procent av BNP samt ett långt större privat nettosparande. De bruttoinvesteringar som allt detta skulle kräva har vi inte sett till.

Krusell och Smith gör en poäng av att nettosparandet skulle trängas ut av avskrivningarna vilket kanske indikerar att Piketty begått ett teoretiskt misstag. Vi får väl se vad som egentligen menas.

Det förefaller dock som om Pikettys abstrakta teori är allför formalistisk och verklighetsfrämmande för att duga till långsiktiga förutsägelser. En kritisk analys av själva problematiken återstår.

Att realkapitalets produktivitet är sjunkande när dess volym ökar låter bestickande. Det borde förstärka Pikettys abstrakta tes. Men du kanske kan utveckla Reismans alternativa synsätt?

Vad gäller faktaredovisningen kan Piketty kanske hålla ställningarna. Men det återstår ändå att visa att ett stopp för kapitalackumulation på traditionellt sätt nu är oundgängligen nödvändigt med hjälp av skattehöjningar.
/DNg

 
At 31 maj, 2014 17:30, Blogger Per-Olof said...

"Att realkapitalets produktivitet är sjunkande när dess volym ökar låter bestickande. Det borde förstärka Pikettys abstrakta tes. Men du kanske kan utveckla Reismans alternativa synsätt?"

- Vad Reisman skriver i sin bok "Capitalism" (som går att ladda ned gratis) på s. 813 är "att kapitalackumulation och fallande priser som beror på kapitalackumulationen, leder inte till att vinsterna/vinstmarginalen sjunker".

Reisman använder sig av formell logik. För att kunna komma fram till sanna slutsatser, måste alla faktorer som påverkar forskningsresultatet hållas konstanta. Därefter kan forskaren låta en faktorer i taget förändras för att komma fram till sanna slutsatser.

Om kapitalägarna minskar sin netto-konsumtion med 100 och ökar sina netto-investeringar med 100, blir vinsterna/vinstmarginalen den samma som tidigare.

Företag som säljer till andra företag ökar sin försäljning och företag som säljer till konsumenterna minskar sin försäljning. Men vinsterna i ekonomin blir exakt lika stor som tidigare.

Kapitalackumulation innebär inte enbart att mer konsumentprodukter kan produceras, utan också att mer kapitalvaror kan produceras. Det behövs kapitalvaror för att man ska kunna producera kapitalvaror.

Detta innebär att den aggregerade efterfrågan, det totala spenderandet och sparandet i ekonomin är större än vad som redovisas i de "keynesianska modellerna".

Reisman skriver "att detta är skälet till varför ekonomer tror att en ökad kapitalackumulation måste leda till lägre vinster. Men så är det inte."

"En ökad kapitalackumulation kräver inte ens att sparandet ökar. Det räcker att den relativa produktionen av kapitalvaror är tillräckligt stor i förhållande till produktionen av konsumentprodukter. Det krävs kapitalvaror för att man ska kunna producera kapitalvaror."

 
At 31 maj, 2014 18:12, Anonymous Adam said...

Jag tycker det är uppenbart att Piketty gjort ett misstag när han frånser från de ökande avskrivningarna. Med ett ökande värde på kapitalstocken måste nettosparandet sjunka vid nolltillväxt och ett konstant bruttosparande. Visst kan i princip nettosparandet hållas uppe via ett ökande bruttosparande men även där går ju den teoretiska gränsen vid 100 % och den realistiska gränsen långt lägre.

Marginalproduktivitets teorin som förklaring för nivån på avkastningen är bristfällig. Ja, om tillgången på insatsvaror ökar i mängd så minskar den reella marginalproduktiviteten mätt i antal producerade varor och de intäkter dessa genererar. Så långt är allt väl. Men människor är inte dummare att de då även är beredda att betala mindre pengar för insatsvaror. Piketty exemplifierar teorin genom att skriva: "Suppose, for example, that in a certain agricultural society, a person with the equivalent of 100 euros’ worth of additional land or tools (given the prevailing price of land and tools) can increase food production by the equivalent of 5 euros per year (all other things
being equal, in particular the quantity of labor utilized). We then say that the marginal productivity of capital is 5 euros for an investment of 100 euros, or 5 percent a year." Men för mig är det väldigt oklart varför antalet fält och verktyg man skulle få för 100 euros inte skulle öka vid ett större utbud, dvs. varför priserna på insatsvaror inte skulle sjunka. Reismans teori kan man läsa i följande pdf. http://www.csupomona.edu/~jkirkpat.../Papers/AJESNetCons.pdf

 
At 18 juni, 2014 12:56, Anonymous Victor Björklund said...

Tack! Fantastiskt bra genomgång av Pikettys teoris bristfällighet.

 

Skicka en kommentar

<< Home