söndag, maj 11, 2014

Pikettys data: fler miljonärer behövs i Sverige

När jämlikheten var som bäst var inkomstutvecklingen som sämst. När ojämlikheten ökat en tid ökade inkomsterna snabbare än tidigare under 1900-talet. Det framgår av Pikettys databas.

I söndagskvällens nyhetssändningar i TV visade man hur ojämlikheten i inkomster har ökat i Sverige sedan omkring 1980. Detta illustrerades med ett diagram över hur stor del av de samlade inkomsterna som gått till de rikaste 1 procenten av inkomsttagarna. Osökt kommer man att tänka på det budskap som den franske nationalekonomen Thomas Piketty framfört i sin bok om kapitalet i det 21a århundradet. När boken översattes till engelska i mars fick hans tes att det går att göra någon sorts ny variant av Karl Marx' analys av kapitalismens långsiktiga tendenser stort genomslag.

Pickettys analys uppges gå ut på att kapitalackumulationen i någon diffus mening inom Europa och USA nu går snabbare än tillväxten av BNP (r>g) vilket medför att de rikaste kapitalägarna tar hand om en allt större del av de löpande inkomsterna. På liknande sätt som Marx förutsåg kapitalismens långsiktiga undergång genom ökade investeringar i kapitalistfamiljernas regi skulle man nu kunna se fördelningspolitiska problem i tangentens förlängning som förstör kapitalismen. Pikettys slutsats är därför att en global förmögenhetsskatt borde införas.

Med tanke på SVT:s försök att antyda en oroande fördelningspolitisk utveckling konsulterade jag vad Pickettys databas har att säga om Sverige. I nedanstående diagram visas för hela perioden sedan 1912 hur stor andel av inkomsterna som den procent som tjänar mest får av alla inkomster. Den andelen har sjunkit från 20-25 procent före första världskriget till ca 8 procent strac efter andra världskriget. Där började TV:s kurva. Sedan sjönk andelen ("ökade jämlikheten") till under 5 procent ca 1980. Men därefter har andelen stigit till över 10 procent vid IT-bubblans höjdpunkt för att sedan falla tillbaka en del.


TV:s siffror ligger på en något lägre nivå än i Pickettys databas, men tendensen är densamma. Det stora problemet med redovisningen i Rapport och Aktuellt är dock att slutsatsen var så entydigt negativ: ojämlikheten har ökat - underförstått att höjda skatter för de rika borde vara motiverade. Det är en alltför enkel slutsats om man ställer enprocentskurvan i jämförelse med realinkomstutvecklingen. Av diagrammet nedan framgår att inkomsterna per beskattningsenhet ökat från ca 40 000 kr/år till 250 000 kr.

Fler miljonärer ger nu snabbare inkomstökningar i genomsnitt

Vi kan av detta diagram inte dra slutsatsen att inkomsterna i genomsnitt skulle ha ökat långsammare när "ojämlikheten ökat". Tvärtom visar kurvorna att när jämlikheten var som störst åren omkring 1980 var också inkomstutvecklingen som sämst. När ojämlikheten började öka i mitten av 1980-talet började inkomsterna efter en något trevande start att öka i en klart snabbare takt än tidigare under 1900-talet.

Denna enkla jämförelse är naturligtvis litet väl grov. Men med tanke på hur lättvindigt man har börjat dra slutsatser utan att ens ha särskilt mycket fakta som stör vill jag föreslå följande preliminära slutsats: det behövs fler miljoninkomsttagare i Sverige.

Karin Pettersson AB försöker ge motsatt bild 22/4  och 28/4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se


Etiketter:

9 Comments:

At 13 maj, 2014 11:40, Blogger Nils Lindholm said...

Hur ser medel - median ut.
Alltså
1 -1 - 1miljon
1 -1 - 2miljoner
ger att dom med 1 har i medel blitt dubbelt rikare ... . !!

 
At 14 maj, 2014 00:17, Blogger Danne Nordling said...

Nils Lindholm, ja det är synd att Piketty redovisar medelinkomster och inte medianinkomster.

Om man vill diskreditera medianmåttet ska man nog använda ett annat exempel än det som du ställer upp.

Alltså:
1 - 2 - 3 Genomsnitt 2, median 2
2 - 2 - 5 Genomsnitt 3, median 2

Eftersom "de rika" i Pikettys databas ingår i medeltalet hade det varit intressantare att kunna se medianutvecklingen.
/DNg

 
At 15 maj, 2014 12:26, Anonymous Anonym said...

Danne Nordling: I Pikettys bok är en av hans centrala relationer beta=s/g där beta är kapitalstockens värde i förhållande till nationalinkomsten, s är sparandet och g är nationalinkomstens tillväxt. Men en sak som slog mig är att s med nödvändighet måste vara nettosparande, dvs det som blir över efter avskrivningar för slitage av kapitalstocken. Men det borde rimligen finnas någon slags proportionalitet mellan förbrukningen av kapitalstocken och dess storlek. Därmed har jag svårt att se att de skulle vara fria variabler. Hur ser du på detta?

 
At 15 maj, 2014 12:27, Anonymous Anonym said...

Med de menar jag beta och s.

 
At 16 maj, 2014 13:53, Blogger Danne Nordling said...

Relationen beta[B]=s/g förefaller vara något trivial. Matematiskt kan den skrivas Bxg=s. Den säger alltså att kapitalandelen (av BNP) multiplicerad med tillväxten av BNP motsvarar sparandet.

Med sparandet måste avses sparkvoten (efter avskr) av BNP.

Sambandet är det fundamentala i vad som tidigare kallades "balanserad tillväxt". Kapitalstocken växer i samma takt som BNP, vilket jag håller för trivialt.

Det intressanta uppstår när sparandet och investeringsviljan överstiger Bxg. Då får vi en "obalanserad" kapitalackumulation som tidvis ansetts som en förutsättning för högre tillväxt, industrialisering och övergång till utveckling.

Ett ökat sparande utan en ökning av investeringsviljan är däremot vansklig. Då kan ekonomin börja krympa. Ökad tillväxt på detta sätt är rimligtvis fråga om en subtil process som kan föra ekonomin framåt. Med nödvändighet blir då i en marknadsekonomi det privata kapitalet större i relation till BNP. Vill Piketty sätta stopp för det?
/DNg

 
At 18 maj, 2014 12:56, Blogger Per-Olof said...

Ett problem med Pikettys analys är hur han identifierar förhållandet mellan kapitalstocken (β) och den inkomst (α) som genereras av den.

Piketty identifierar "den första grundlagen av kapitalismen" som α = r x β, där α är inkomster ifrån kapital, r är avkastningen på kapitalet, och β är värdet på kapitalstocken.

Om global beskattning införs på inkomster ifrån kapital (α) får man intrycket att det inte sker några förändringar av värdet på kapitalstocken (β). Det enda som sker är att ”överinkomster” ifrån kapitalet fördelas ifrån de rika till de fattiga.

Värdet på kapitalstocken (β) och avkastningen på kapitalet (r), är enligt denna teori förutbestämda. Dessa två faktorer kommer inte att förändra sig om en global skatt införs.

Enligt denna teori är det är inkomster ifrån kapital (α) delat med värdet på kapitalstocken (β) som bestämmer avkastningen på kapital (r), således är r = α / β .

Men enligt den österrikiska skolan (som bygger på formell logik) bestäms inte avkastningen på kapital (r) av värdet på kapitalstocken (β), utan värdet på kapitalstocken (β) bestäms av den inkomst som kapitalet producerar.

En bättre redovisning av Pikettys första grundlag är β = α / r. Värdet på kapitalstocken (β) kan endast vara en funktion av den inkomst som kapitalet producerar. Vad har nu detta för betydelse?

Piketty argumenterar för en global skatt på kapital som en mekanism för att sänka ojämlikhet, och att de ekonomiska konsekvenserna blir minimal för de människor som äger kapitalet.

Men om ägarna av kapitalet måste fatta beslut om hur man skall fördela sina heterogena tillgångar för att få den bästa avkastningen på dem - eller till och med att få en positiv avkastning – kommer en skatt på kapital kan ha en förödande effekt på ekonomisk tillväxt och produktivitet.

Piketty lag utgör en redovisningsidentitet som han definierar den, och i den meningen är det inte fel. Men detta ger ingen förklaring till hur de olika komponenterna i den matematiska formeln uppkommer och ger ingen förklaring till hur människor fattar beslut.

Vi får ingen tydlig bild av de enskilda komponenterna som mäts, och inte heller de orsakssamband som finns mellan dem.

 
At 19 maj, 2014 08:22, Blogger oppti said...

När ytterligheter studeras måste man vara medveten om att dessa grupper inte är stabila.
De 1% som tjänar mest kan utgöras av lottovinnare , hussäljare och andra tillfälliga höginkomsttagare-på samma sätt som de som tjänar minst är studenter som kan se fram emot att kliva upp i löner.

 
At 20 maj, 2014 20:55, Blogger Danne Nordling said...

Per-Olof, det verkar som om Pikettys analys av "kapitalismen" är ganska problematisk, men på ett annat sätt än Marx' analys.

Om vi skriver om den centrala relationen β=s/g som g=s/β ser vi att Piketty påstår att tillväxten g bestäms av hur stort sparandet är i förhållande till kapitalstocken β.

Detta bygger på en teori som gör gällande att tillväxten enbart beror på kapitalbildningen. Traditionell tillväxtteori har trots allt sedan länge identifierat andra faktorer som påverkar tillväxten och sammanfattat dem i begreppet teknikfaktorn.

Om vi nu kompletterar resonemanget med "den första grundlagen", dvs α = r x β, kan vi konstatera att inkomsterna från kapital α är proportionella mot den totala räntabiliteten r, sparandet s och omvänt proportionella mot tillväxten g. (α=rxs/g)

Så om teknikfaktorn bidrar till att höja tillväxten g kommer detta att sänka inkomsterna α från kapitaltillgångar. Teknikfaktorn innehåller en stor andel "humankapital". Pikettys analys tyder alltså på att när utbildning och innovationsförmåga ökar kommer ceteris paribus en allt mindre del av produktionen tillfalla kapitalägarna.

Var det inte motsatsen som man anser att Piketty har bevisat? Var ligger inkonsistensen i analysen?
/DNg

 
At 23 maj, 2014 02:16, Blogger Danne Nordling said...

En kompletterande fundering: Piketty verkar göra det enkelt för sig när han formulerar den första grundlagen, α = r x β. Om vi sätter in β=s/g får vi:

α = r/g x s

Detta betyder med "den gyllene regeln" (kapitalavkastningen = tillväxten) att kapitalinkomsterna α skulle vara lika stora som sparandet s. Den del av kapitalinkomsterna som inte gick till sparande skulle sålunda motsvaras av det sparande som skedde från arbetsinkomster.

Om det finns en tendens till att r>g skulle kapitalinkomsterna kunna öka så att sparandet från arbetsinkomster blev obehövligt, alternativt kunde konsumtion finansierad med kapitalinkomster öka utan att sparandet från arbetsinkomster behövde öka. Det kunde också bli möjligt att öka tillväxten genom att β-kvoten ökade varvid g borde närma sig r.

En svaghet i Pikettys resonemang verkar dock vara att r inte är definierat mera exakt. Om g kan påverkas av annat än r blir sambanden osäkra, t ex genom att g påverkas av teknikfaktorn (entreprenörer och innovatörer mfl). Det blir fel om man betraktar sådant som om det vore fråga om kapitalvolymer.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home