fredag, februari 17, 2006

Kan en marxist förorda yttrandefrihet?

Historikern Åsa Linderborg har kommit med ett tungt bidrag i striden kring Ordfront. Det utgör till stor del en plädering för den borgerliga yttrandefriheten och publiceras i kommunisttidningen Flamman.

Det har pågått en strid inom vänsterföreningen Ordfront som utger Ordfront Magasin. Den har gällt huruvida man får ifrågasätta sådant som bilden av etnisk rensning i det forna Jugoslavien. Tydligen har föreningen fört en synnerligen hårdför politik mot redaktionen eftersom reaktionerna har blivit sådana att man åberopar yttrandefriheten mot "den liberala falangen" som velat strypa debatten. Från den nyligen utkomna antologiboken "Pudelns kärna" som handlar om ordfrontsfejden har kommunisttidningen Flamman publicerat den marxistiska historikern Åsa Linderborgs bidrag.

Det är ett vältaligt försvar för yttrandefriheten i allmänhet och dessutom ett angrepp på fega liberaler som velat undertrycka den. Dessutom förefaller Linderborgs bidrag också vara ett angrepp på den segrande falangen i striden.

Som radikal liberal känner man igen en del av Linderborgs svårigheter att bli publicerad. Därför skulle man kunna tro att hon uppriktigt och äkta är för yttrandefrihet i största allmänhet. Men är det så? De som anlägger ett vänsterperspektiv på samhällsförändringar och i synnerhet de som intar en marxistisk hållning kan alltid misstänkas för att enbart delta i den redan determinerade klasskampen. Allt vad de säger har därmed bara ett syfte: att bidra till proletariatets seger i den oförsonliga kamp som pågått under sekler.

Om det är till fördel för socialismens seger att yttrandefriheten kan stärkas är det motiverat att förorda ökad yttrandefrihet. När segern väl är vunnen måste förekomsten av yttrandefrihet bedömas mot bakgrund av hur starka de kontrarevolutionära krafterna - eller skall vi säga de kontrasocialistiska grupperna - är och om de utgör ett hot mot de uppnådda segrarna. Det tråkiga med socialistiska intellektuella är att de aldrig kan tas på allvar. Vad de säger riskerar att enbart vara instrumentaliseringen av kampens aktuella manifestationer.

Det hindrar inte att det ibland finns konkreta sakbeskrivningar som förtjänar att tas på allvar. Men då måste det finnas säkra belägg som går att kontrollera. Tyvärr kan det ibland vara svårt att urskilja det värdefulla bland ordmassorna. Marxistiska skribenter har en benägenhet att bli mångordiga. Linderborgs inlägg är inte kort. Jag skulle tro att hon hade kunnat säga samma sak med en tredjedel så många ord.

Hur kan det då komma sig att en kommunisttidning som Flamman publicerar detta? Om redaktionen innerst inne var anhängare av yttrandefriheten skulle ju resultatet kunna bli att den samhällsförändring som kom till stånd inte alls skulle överensstämma med kommunisternas förutfattade meningar. Måste man inte omge begreppet 'yttrandfrihet' med ett inskränkande epitet såsom "borgerlig" eller "kapitalistisk" och i slutändan förorda "sann" yttrandefrihet?

Eller har Åsa Linderborg gjort sig skyldig till "högeravvikelse" när hon fått känna på hur den gamla "1970-talets repressiva sektvänster (liksom för övrigt även Zaremba)" behandlar oliktänkande? Kanske är det istället en ny variant av vänsterns inre stridigheter som vi nu ser prov på? Redan gamle Kalle Marx hade en förkärlek för utrensningar och angrepp i pressen. Inte för inte kallades han en tid för "bandhunden" för sitt skällande.

19 Comments:

At 17 februari, 2006 18:16, Blogger M Hazard said...

Det är ju underförstått att det är den borgerliga (i ordets bästa bemärkelse) yttrandefriheten som avses.

 
At 17 februari, 2006 18:22, Blogger Danne Nordling said...

Hur skall vi då se på Åsa? Du kan väl ändå inte mena att yttrandefrihet leder säkrare till socialism än borgerlig repression som kan egga massorna till motstånd?
/DNg

 
At 17 februari, 2006 19:49, Blogger M Hazard said...

Jag tror inte att Åsa (eller någon annan vettig socialist) idag förespråkar det som man tog avstånd från vad gäller RAF.

Det var ju förövrigt Stalin som sa att det var arbetarklassens sak att ta upp borgarklassens tappade banér, just vad gäller de borgerliga fri- och rättigheterna.

 
At 17 februari, 2006 23:05, Blogger per fredö said...

För att bara ta ett exempel: Goggles vill sprida sin informaton i Kina bara man accepterar regimens alla villkor om att begränsa yttrandefriheten och att selektera all viktig information.

Våra egna kommunister hoppar av på löpande land därför att de som pragmatiker inte kan vara kvar i partiet och att de därutöver måste lära sig hålla klaffen.

Det som är kvar av Sovjetunionen, Putins Ryssland, har en mycket begränsad yttrandefrihet.

Inlägget i Ordfront av ringa värde.

 
At 17 februari, 2006 23:22, Anonymous Anonym said...

Riktigt bra formuleringar Mr Nordling!

 
At 18 februari, 2006 04:56, Blogger M Hazard said...

Jag skulle vilja påstå att Vitryssland är mer som Sovjetunionen - utan de sociala framstegen. Ryssland må vara en halvdemokrati, men att jämföra styret under Putin med sådana virrpannor som Andropov eller Gorbatjov blir bara löjligt.

 
At 19 februari, 2006 02:08, Blogger Mr Brown said...

Jag tycker att det är märkligt att högerdebattörer stirrar sig blinda revolutionen, massornas motstånd och proletariatets diktatur. Även reformistisk vänster är vänster. Om demokratiska vägar till reformer är möjliga är yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter något högst eftersträvansvärt. Det är i de samhällen där dessa rättigheter INTE GES till en större del av befolkningen som risken för social oro och revolution finns.

För mig är att vara vänster att stå upp för mänskliga rättigheter, precis som Åsa Lindeborg också påpekar.

 
At 19 februari, 2006 13:54, Anonymous Anonym said...

"För mig är att vara vänster att stå upp för mänskliga rättigheter, precis som Åsa Lindeborg också påpekar."

Intressant. Jag trodde Marx avskaffade myten om rättigheter som ovetenskaplig och mytisk. Är du säker på att du är vänster?

 
At 19 februari, 2006 15:52, Blogger Mr Brown said...

"utan tvivel är man inte klok" som Tage Danielsson skrev.

Mycket har hänt sedan Marx skrev det kommunistiska manifestet 1848, men det börjar så smått gå upp för mig att de som upprätthåller idén om att den klassiska leninismen är levande i debatten inte längre i första hand är vänstern, utan högern. Vänstern har redan varit tvungen att konfrontera den, högern å andra sidan behöver den för att kunna upprätthålla skenbilden om att det är de som står för en sann liberal politik.

 
At 20 februari, 2006 11:10, Blogger Lennart Regebro said...

Jag tycker att det är märkligt att högerdebattörer stirrar sig blinda revolutionen, massornas motstånd och proletariatets diktatur.

Nu är det ju faktiskt det som är det stora problemet. Varför skall vi inte stirra oss blinda på det?

Även reformistisk vänster är vänster.

Ja, men den reformistiska vänstern tar inte ordentligt avstånd från den revolutionära och diktaturkramande vänstern, så det blir lite svårt att se skillnad ibland. En av de bästa saker som skulle unna hända i västerländsk politik är att den demokratiska vänstern tar ett rejält, entydigt och glasklart avstånd från resten av vänstern, på precis samma saätt som borgerligheten har tagit ett rejält, entydigt och glasklart avstånd från fascism och nazism. Men det görs inte, utan man går glatt hand i hand med diktaturkramarna. Och så länge man gör det, så MÅSTE man stirra sig blind på detta.

 
At 20 februari, 2006 11:14, Blogger Lennart Regebro said...

Mycket har hänt sedan Marx skrev det kommunistiska manifestet 1848, men det börjar så smått gå upp för mig att de som upprätthåller idén om att den klassiska leninismen är levande i debatten inte längre i första hand är vänstern, utan högern. Vänstern har redan varit tvungen att konfrontera den, högern å andra sidan behöver den för att kunna upprätthålla skenbilden om att det är de som står för en sann liberal politik.

Totalt och komplett skitsnack. För det första, vem var det som försvarade Lenin för några år sedan? Var det ordföranden i MUF? LUF? CUF? Nä, det var ju Ung Vänster. För det andra, det här är inte frågan om nån "klassisk Leninism" vad det nu skulle vara. Det är frågan om Marx och hans revolutionära idéer, vara Leninism bara är en variant. Och om du påstår att Marxismen inte är levande inom debatten i vänstern, ja då är du ju fullständigt ute och cyklar.

Mr Brown, du försöker måla upp en bild av vänstern som snäll demokratisk och kvasiliberal. Det är säkert för att du är sådan. Det är bra och fint, men öppna ögonen och inse att du tillhör ena ändan av vänsterns spektrum, inte mitten.

 
At 20 februari, 2006 16:15, Blogger Danne Nordling said...

Om man är vänster av socialistisk modell har man som jag uppfattar det inte bara valt att vara ifrågasättande sådär i största allmänhet, utan man har också anammat en samhällsvision som i grova drag anger hur drömsamhället skall konstrueras, i stil med: begränsad privat äganderätt, statlig produktion av mycket, stark (men ej "barbarisk") utjämning, planering istället för vinst, altruism som incitament och behovsprövning av även materiella fördelar.

Om yttrandefriheten är ett effektivt medel för att uppnå en förändring i denna riktning är man som "vänster" för denna. Men om yttrandefriheten leder förändringarna i en annan riktning måste man ju som "vänster" bli betänksam. Den vanliga förklaringen är då att folk under intryck av "odemokratisk" propaganda bibringats ett 'falskt medvetande'. En genväg tillbaka till den "rätta" vägen är då att begränsa yttrandefriheten.
/DNg

 
At 20 februari, 2006 18:47, Blogger M Hazard said...

Vad jag har förstått så lever Linderborg i det kapitalistiska Sverige, och uttalar sig om just detta Sverige (i samma anda som FiB/K och – som jag nämnde tidigare – Stalin). Vad hon anser om yttrandefriheten i ett socialistiskt samhälle går inte att utläsa av texten, och ska inte att gå att utläsa av texten, då den inte behandlar en tänkt framtid utan något mer konkret – nutiden.

Vill man ha en mer visionär utläggning kan man gå till ungkommunisterna i RKU: "Den socialistiska demokratin slår vakt om åsikts-, yttrande-, tryck-, press-, strejk-, mötes-, demonstrations- religions- och organisationsfriheten. "

 
At 20 februari, 2006 19:18, Blogger Danne Nordling said...

Nja, RKU förordar yttrandefrihet i kampen mot den överhet som nu vill inskränka yttrandefriheten. De skriver inte att yttrandefrihet i sig är önskvärd. Och hur det skall gå i det socialistiska samhället framgår inte. Bara att borgarna kanske med våld kommer att försöka avskaffa socialismen och då skall mötas av arbetarnas väpnade motstånd. Krigiskheten finns kvar i programmet på ett formellt oantastligt sätt.

Var Linderborg står vet vi inte av hennes aktuella text. Det jag förmodade var att en hel del av dem som är vänster är determinister och därför inte så förutsättningslösa som de framställer sig som. Därför är man inte säker på att de menar vad de säger.
/DNg

 
At 20 februari, 2006 19:18, Blogger Mr Brown said...

Danne, du pratar om socialism vid makten. Makthavare av alla schatteringar, på alla nivåer, begränsar ofta yttrandefriheten och andra friheter så fort man anser att en omstörtande kris hotar. Det inträffar ständigt. Ibland kallas det för undantagstillstånd, i bland något annat. Socialistiskt och socialdemokratiskt styrda stater finns med bland exemplen, men också bland exemplen där man gjort tvärtom berett vägen för fri- och rättigheter efter diktaturer.

Om man är vänster av socialistisk modell har man som jag uppfattar det inte bara valt att vara ifrågasättande sådär i största allmänhet...

Alla s.k. vänstermänniskor tillhör inte partikadrerna. Det finns många uppfattningar och inriktningar. Dessutom har de utomparlamentariska grupperingarna blivit mycket mer tongivande på senare år. Glöm inte heller att vänstern kommer ur en i bland akut nödvändighet till social förändring. Det är inte alltid teorin som är viktig utan att ha mat på bordet.

 
At 20 februari, 2006 19:33, Blogger Mr Brown said...

"Mr Brown, du försöker måla upp en bild av vänstern som snäll demokratisk och kvasiliberal. Det är säkert för att du är sådan. Det är bra och fint, men öppna ögonen och inse att du tillhör ena ändan av vänsterns spektrum, inte mitten."

Och? Även om jag skulle tillhöra en pseudobuddistisk mittenvänsterfraktion vars enda medlem är jag själv, så måste jag ändå kalla mig för vänster så länge som världen ser ut som den gör. Om högern och privata ägare kunde fördela de medel som finns på ett någorlunda godtagbart sätt så skulle kanske inte vänstern existera mer än möjligen marginellt. Nu tog den i stället makten i nästan halva världen under nittonhundratalet. kan högern lära sig något av det?

 
At 20 februari, 2006 19:34, Blogger Mr Brown said...

Det sista var till Lennart...

 
At 20 februari, 2006 20:35, Blogger M Hazard said...

Danne, du har tydligen inte läst programmet. Det jag citerade handlar om det socialistiska samhället. Vill du att jag ska citera längre?

"RKU ser det som önskvärt att den kapitalistklass som förlorat sin maktställning genom demokratisk utveckling, accepterar de politiska majoritetsbesluten. Om så inte är fallet får den socialistiska demokratin aldrig böja sig för kuppförsök eller våld; folkmajoritetens vilja och demokratin måste försvaras med de medel som lagen tillåter."

"Socialismen innebär en revolutionär fördjupning av demokratin då företagen är gemensamt ägda och underställda folkmakten. Då kan inte samhällsnyttiga företag flyttas utomlands och vården och skolorna får de resurser de behöver. Demokratin kommer att gälla även över ekonomin, och de demokratiska fri- och rättigheterna blir reella.

För att den socialistiska demokratin ska fungera krävs det att nya organ skapas som komplement till statsmakten, genom vilka folket kan utöva ett direkt och dagligt inflytande över samhället. Människor får verkligt inflytande över hela samhällets alla delar, så att de kan delta mer aktivt i styrandet av samhället än att bara rösta vart fjärde år.

Styrandet och förvaltandet av samhället blir en angelägenhet för folkflertalet, genom att debatten förs och besluten tas dagligen - i bostadsområden, på arbetsplatser, i fackföreningar, i folkrörelser och genom många andra forum.

De valda representanterna under socialismen utses genom val med fri debatt och åsiktsbildning. Ingen tillåts att skaffa sig privilegier och avskärma sig från sina väljare. De folkvalda har rapporteringsskyldighet och kan avsättas av sina väljare när som helst under mandatperioden om de bryter mot sina vallöften och en majoritet av väljarna kräver det. De politiska representanterna lever under samma villkor som den övriga befolkningen och det finns ingen ekonomisk vinning i att ta ett politiskt uppdrag. Socialismen gör ingen skillnad på lagstiftande och verkställande makt, utan de folkvalda måste arbeta och ta ansvar för sina beslut.

Den socialistiska demokratin slår vakt om åsikts-, yttrande-, tryck-, press-, strejk-, mötes-, demonstrations- religions- och organisationsfriheten. "

 
At 21 februari, 2006 09:54, Blogger Lennart Regebro said...

Och? Även om jag skulle tillhöra en pseudobuddistisk mittenvänsterfraktion vars enda medlem är jag själv, så måste jag ändå kalla mig för vänster så länge som världen ser ut som den gör.

Jaha? Har jag hävdat att du inte är vänster? Nä. Har jag sagt att det är ett problem att du kallar dig vänster? Nej.

Problemet är att du försöker hävda att resten av vänstern tycker samma sak som du. Det gör den inte. Du må vara demokrat, men stora delar av vänstern är antidemokratisk. Dom försvinner inte bara för att du inte låtsas om dom.

Nu tog den i stället makten i nästan halva världen under nittonhundratalet.

Ah, mer glidning. När du har förlorat ett argument så tar du upp ett nytt och låtsas att det har med saken att göra. Fegt. Nåja, jag svarar: "Ja, och förlorade den igen".

kan högern lära sig något av det?

Högern existerar inte annat än som icke-vänster. Varje gång man säger "högern" gör man sig själv en otjänst.

 

Skicka en kommentar

<< Home