Alla med och äger är socialism i TV

Socialismens drömsamhälle blev knappast bättre belyst än liberalismens i TVs serie om politisk filosofi. Statssocialismen berördes knappt och löntagarägda företag fick inget stöd från levande småföretagare. Den långtgående utjämningen ifrågasattes inte.

I utbildningsradions andra program om de politiska ideologierna hade turen igår 6/2-06 kommit till socialismen. Det förra handlade om liberalismen (bloggen 31/1). Programledaren Emil Nikkhah börjar hos SSU och får undvikande svar på frågan om vad socialism är. Alice Bah råder honom att fråga Göran Persson, men en annan SSU-are svarar rappt: "läs manifestet!". Det rådet tar Nikkhah inte fasta på utan åker till Stockholms universitet för att tala med "en annan Persson".

Historikern Bo Persson får frågan om socialdemokraterna är socialister och svarar undvikande att alla som kallar sig socialister är det i någon mening. Förr i tiden brukade detta avhånas med historien om bofinken: Pojken var ute i skogen och såg en kråka och fick till svar från fadern att det var en bofink. Sedan såg han en skata, en talgoxe och en blåmes. Varje gång fick han svaret att det var en bofink. "Får en bofink se ut hur fan som helst?" var hans frustrerade slutreplik.

Nu skärpte sig Bo Persson en aning och menade att socialism var en politisk ideologi som uppstod på 1800-talet om hur samhället borde vara ordnat. Därefter tvekade han något. Han kanske insåg att denna ideologi har haft väldigt litet att säga just om hur samhället "bör vara ordnat" eftersom han tillade "och hur man kommer dit". Socialism handlade i alla fall enligt historikern om "ett rättvisare samhälle baserat på kollektiva lösningar". Den som vill utbildas av Utbildningsradion blev väl inte särskilt mycket klokare av det svaret.

Om UR tagit fasta på rådet att läsa manifestet hade tittarna kunnat få det enda auktoritativa svar som finns att ge om man inte är leninist (realkommunisternas definition av socialism kommer kanske i ett senare program 27/2). I Marx' och Engels' manifest från 1848 sägs klart och tydligt att målet är avskaffandet av privategendomen, konkurrensen, lönearbetet, familjen och införandet av planering och arbetsplikt. Den socialistiska teorin har därefter antingen handlat om tendenserna i det kapitalistiska samhället eller om metoderna för att ta makten och kunna införa socialism (se min blogg 1/2-06).

En arbetare (och därmed[?] socialist) vid LKAB i Kiruna fick säga att han ville "bort med klasserna" vilket Nikkhah preciserade med att det varken skulle finnas rika eller fattiga. Det är en vanlig tolkning men ger inget utrymme för klassiska metoder att bekämpa klassamhället i form av studiemedelssystem, utbyggnad av skolor och universitet, stadganden om att offentliga befattningar skall tillsättas efter förtjänst och skicklighet samt avskaffandet av adelns privilegier och liknande. Slutresultatet skall bli lika eftersom vi både är solidariska enligt LKAB-arbetaren och "lika värda". Orättvisorna måste bort och det skall börja med att alla får lika förutsättningar - här hävdar han alltså att meritokrati kan vara bra utan att få frågan hur stora skillnader som då kan vara acceptabla.

Resten av programmet handlar dels om hur svårt det är att nå Göran Persson och hans obenägenhet att kalla sig socialist, dels om ägandefrågan samt den globala utjämningen. En socialistisk debattör vid namn Anna-Klara Bratt får säga att socialism är att dela på resurserna i hela världen: "Det är korkat att inte dela när det finns mat och vatten så att det räcker åt alla". Ett mycket revolutionärt påstående eftersom det skulle leda till att vi i Sverige skulle tvingas leverera 73 procent av vår totala produktion till andra länder eftersom världens genomsnittliga BNP ligger på 27 procent av den svenska.

Den socialistiska debattören gav därför ett okunnigt, ja närmast dogmatiskt, intryck vilket förstärktes av att hon menade att "snedfördelningen" också var kontraproduktiv. Hur stor skulle produktionen bli i Sverige om hon fick igenom sitt krav på en långtgående omfördelning globalt? Skulle u-länder som fick ännu mer kläder och mat levererade kunna producera mat och kläder i det lokala näringslivet? Men några sådana frågor fick hon inte.

Klassamhället fick hon debattera med Thomas Idergard, vilket ytterligare gav belägg på att alla löneskillnader är ett resultat av klassystemet i Sverige. Socialisten ville inte avskaffa det privata ägandet men vara med och äga. Det verkade som om det fanns ett förbud för vanliga människor att köpa aktier eller också menade hon att löntagarna gratis skall få bli delägare. Efter mindre relevanta historiska inslag kom programmet fram till löntagarfonderna. Tyvärr presenterades dessa inte som den kluriga genväg Rudolf Meidner på LO ansåg sig ha hittat för att kunna ta över ägandet i företagen utan att ta till våld.

Rätt mycket av tiden gick åt till att vänsterpartiets förre vice ordförande Johan Lönnroth, här presenterad som ekonom, skulle få förklara att löntagarägda företag var idealet och dessutom effektivare. Det lyckades inte så bra eftersom de kioskägare och restaurangägare som intervjuades inte höll med. Ändå trodde han att principen hade framtiden för sig.

Den teoretiska tanken är intressant. Låt oss testa den: Om några kockar, servitörer och diskare kommer sams om att starta en restaurang kan de gå till småspararna och säga att de vill låna pengar till en lokal, inredning, spisar och diskmaskiner för att starta ett lunchställe. Ställ detta mot dagens modell: ett par kapitalstarka kompanjoner med erfarenhet från restauranger lånar ytterligare pengar i en bank och anställer folk, köper utrustning etc och öppnar lunchstället. Vilket system tror ni ger flest och bäst restauranger?

Programledaren försökte sammanfatta: socialisterna tycker att dagens samhälle är ett klassamhälle [är det socialism?], det blir mer rättvist om alla är med och äger, arbetarna skall ta över och driva företagen kollektivt, ingen skall få tjäna pengar på andras arbete. Hur arbetarna skall få råd att ta över fick han inget ordentligt svar på, tyckte han.

Något klargörande av hur det socialistiska drömsamhället ser ut blev det inte. Det hade krävt mycket mera kunskaper från programledningens sida eftersom socialisterna sagt så litet själva om "drömsamhället" - ett fult ord för riktiga marxister. Därför pendlar beskeden ifrån det riktigt obehagliga statssocialistiska samhället från manifestet till Johan Lönnroths mys-pys-samhälle med löntagarägda företag som i praktiken knappast duger för storföretagen om ens för småföretagen.

Föregående post om liberalismen 31/1, nästa om konservatismen 14/2