Stoppar Centern regimskiftet 2018?
Centerns aggressiva avvisande av Kinberg Batras utspel om samtal med SD borde betyda att Annie Lööf inte vågar förena sig med oppositionen i den obligatoriska omröstningen om Löfven 2018. Men om hon låter bli att backa i förväg borde Löfven förstå att överge sin förhastade deklaration att sitta kvar till varje pris. Då skulle en blocköverskridande samarbetsregering kunna bildas.
Jag tolkar Anna Kinberg Batras utspel 19/1-17 som att hon i god tid före valet 2018 ville syna pålitligheten hos Centerpartiet och möjligen också Liberalerna (f d Folkpartiet). Skulle man vara beredd att redan före valet börja diskutera framläggandet av en gemensam budget och kunde man acceptera att åtminstone samtala med SD i utskotten i Riksdagen? AKB fick ett svar från Annie Lööf (C) som hon nog inte var beredd på: ett vasst och kategoriskt avvisande.Några dagar senare följde Centern upp sitt avvisande med ett ultimatum från vice ordföranden Anders W Jonsson (som han dock backat något ifrån)..
Bakgrunden är att AKB i juni 2016 i Ekots lördagsintervju deklarerade att M skulle rösta nej till Stefan Löfven efter valet 2018 även om de rödgröna fått relativ majoritet. I oktober 2016 deklarerade Löfven att han inte tänkte avgå självmant om Alliansen skulle få relativ majoritet. Alliansen skulle få visa att den var enig med SD för att få ihop en majoritet av alla riksdagsledamöter i den obligatoriska omröstningen. Han förutskicka att Centern knappast skulle våga gå ihop med SD med hänsyn till sina egna väljare.
Senare i oktober 2016 kom ett stickspår från Jan Björklund (L) om vad som var tänkbart ifall att de rödgröna vann valet 2018 med relativ majoritet. Han kunde för egen del tänka sig en blocköverskridande regering där Moderaterna och Socialdemokraterna ingick. I media förvanskades dock utspelet och kom att uppfattas som gällande situationen där Alliansen fått relativ majoritet. Kort därefter kom Löfven med ett föga uppmärksammat uttalande i AB där han var med på att ingå i en alliansregering på villkor att också MP fick vara med.
Med Centerns utspel 24/1 (förhastat ultimatum) och Liberalernas mera lågmälda instämmanden har det som kunnat anas sedan i höstas nu kommit upp till ytan. Nu kan konstateras att det inte blir någon gemensam alliansbudget före valet och att allianssamarbetet efter valet är i fara. Här ska analyseras vad som kan hända om Alliansen vinner valet (får relativ majoritet). Utgångspunkten är att Löfven inte avgår självmant.
Tidigare har man kunnat utgå från att Löfven skulle bli avsatt vid den obligatoriska statsministeromröstningen - trots att målet en majoritet av ledamöterna kräver att också SD röstar emot Löfven. Denna röstning har Jimmie Åkesson (SD) utlovat utan att ställa villkor (hösten-16 i Ek li men som 25/1 i Rapport inte var helt klart). Men Löfven förefaller nu att skörda framgångar i sitt arbete med att skrämma C och L från att bli beroende av SD. Det kan bli så att C inte vågar rösta emot Löfven eftersom en avsättning kräver aktivt stöd från SD. Annie Lööf kan alltså stoppa ett regimskifte 2018. Men med en klar valseger för Alliansen kan L bli så stort att en majoritet mot Löfven kan formeras utan Lööfs medverkan.
Om vi däremot antar att både C och L hoppar av från Alliansen vid en valseger för att bli stödpartier till Löfven och Lövin tillsammans med Vänsterpartiet kan Löfven sannolikt sitta kvar. Men att samarbeta med de f d kommunisternas parti är ett långt och vanskligt steg för C och L. Och utan V kan sannolikt inte majoritet garanteras. Ett alternativ är att C och L både avstår från att avsätta Löfven och att gå med i hans regering. De kan då bli tungan på vågen mellan de rödgröna och M, KD, SD. Det fordrar dock att Löfven tror att deras stöd inte är gratis vilket förutsätter att de kan rösta på förslag som stöds av SD. På sikt äts de sannolikt också upp av M och KD som kommer att betrakta dem som förrädare.
Det är alltså ganska osannolikt att Löfvens grundstrategi att splittra Alliansen skulle kunna lyckas. Men inte heller Alliansens grundstrategi, som förefaller formulerad av "Bagdad Bob", kan lyckas. En Alliansregering med endast relativ majoritet (som 2010-14) lever farligt sedan SD upptäckt att det inte finns något hinder i grundlagen att rösta på andra partiers budgetmotioner (som i dec-14). Numera är det bara Annie Lööf som ständigt återkommer till att målet är en Alliansregering med alla fyra partierna. Strängt taget hävdar Björklund samma sak men han undkommer genom att många politiska bedömare tror att han vill ha med S i en sådan regering (det gäller ju fallet då Alliansen förlorar valet).
Om Alliansen vinner valet finns det bara tre alternativ: att börja samarbeta med S, att börja samarbeta med SD (har fallit i dagarna) eller att låta Löfven regera vidare. Det tredje alternativet kommer Löfven vid närmare eftertanke att finna vara alltför plågsamt. Alla hans förslag kan när som helst röstas ned av enbart Alliansen, vilket även innefattar budgeten. Men om SD vägrar att rösta emot honom kan han hamna där även om Alliansen är emot honom. - Skulle Löfven däremot släppa sin halsstarriga ambition att sitta kvar tills han får ett misstroendevotum emot sig kan han med viss trovärdighet redan vid talmansrundan efter valet föreslå en blocköverskridande fempartiregering där han själv (och ev MP) skulle ingå. Detta har han redan föreslagit i AB i höstas.
En variant av detta alternativ är att Löfven nöjer sig med att ingå ett avtal med Alliansen att inte rösta på sin egen budgetmotion för att förhindra att SD fäller regeringen och ställer till kaos. Eftersom han är så mån om att isolera SD skulle det kunna vara tänkbart. Någon borde lägga fram tanken för att syna Löfven.
Centerns och Liberalernas delvis aggressiva avfärdande av AKB:s propå att man skulle kunna samtala med SD i utskotten medför av allt att döma att en Alliansregering, som måste få någon garanti från SD att inte budgeten fälls, inte kan bildas 2018. Det betyder att redan vid statsministeromröstningen kommer Annie Lööf att vägra att fälla Löfven. Om hon däremot inte backar i förväg kan Löfven förstå att självmant avgå för att öppna för en blocköverskridande regering tillsammans med åtminstone M, KD och L. Han får väl nöja sig med att bli vice statsminister för samarbetets skull.
[Se även Centerns motstridiga egna förklaringar efter debaclet.]
- - - -
Alternativen om de rödgröna får relativ majoritet, bloggart sep-16
Läs även andra bloggares åsikter om regeringsbildning, val 2018, moderaterna, Anna Kinberg Batra, Annie Lööf, Alliansen, politik på intressant.se
Etiketter: metakommentarer, partipolitik höger
1 Comments:
1) Rödgröna > 50%
MP+S eller S bildar regering
2) Alliansen > 50%
Alliansen bildar regering
3) Alliansen > Rödgröna
Alliansen, M eller M+KD bildar regering
4) Rödgröna > Alliansen
M eller M+KD bildar regering
Kort sagt, Batra är Sveriges nästa statsminister med mycket hög sannolikhet.
Anledningen är att M eller M+KD är de enda som kan få en budget genom riksdagen. C+FP kommer inte fälla en Moderatledd regering och de kommer knappast göra en budget med S utan att ha deklarerat det innan valet. Och skulle de göra det ändå så åker de ur riksdagen nästa val. Få borgare kommer rösta på dem. Bättra att likt MP och V ha ett budgetsamarbete med M.
Om M+SD > Rödgröna > Alliansen kommer det nästintill vara oundvikligt då SD kommer rösta på Ms budget.
Skicka en kommentar
<< Home