Vänstern proppen mot jobben?

Det är de tillväxtfientliga vänsterpartierna som hindrar regeringen från att komma med förslag som skulle förbättra sysselsättningen. Och kanske vänstern låg bakom de klantiga utspelen om skattehöjningar, som SAP tappade väljare på för några veckor sedan.

Det börjar bli alltmer uppenbart att regeringen inte har några idéer alls om hur man skall gå vidare med politiken i Sverige. Varken visioner eller principiella ekonomisk-politiska uppfattningar. Inte ens konkreta uppslag för åtgärder på kort sikt. Igår skrev f finansministern Kjell-Olof Feldt och medieprofessorn Stig Hadenius en artikel på DN-debatt om tänkbara orsaker till bristen på idéer.

Feldt avvisar hypotesen att idétorkan är sakligt betingad. Författarna menar att passiviteten beror på att de s k samarbetspartierna inte godtar åtgärder som gynnar näringslivets tillväxt. Miljöpartiet vill inte ha tillväxt och vänstern vill enbart öka jobben i den offentliga sektorn.

Intressant. Här finns kanske förklaringen till de för opinionsstödet så katastrofala utspelen om höjda skatter. De i stort sett oförklarliga propåerna om höjda kommunalskatter (Persson), vårdskatt (Nuder), höjd värnskatt (LO-chefen) och progressiv kommunalskatt (Ulvskog) kan alltså ha varit försöksballonger som sänts upp efter samråd med vänsterpartierna.

Tanken kunde ha varit att testa vänsterns tillväxtavvisande idéer som en sista(?) utväg för att rädda samarbetet. Men varken opinionen eller expertisen var nådiga. Både Sifo och Ruab visar att SAP förlorade opinionsstöd efter utspelen. Och 14 ekonomer samt Feldt själv dömde ut skattehöjningsplanerna. Den politiska debatten vändes istället mot regeringens misslyckande att få en del av de 1,1 miljonerna icke-arbetande att börja jobba.

Tillräckliga förslag?

Vad kan då göras för fler jobb? Feldt börjar med att peka på att Sverige blivit ett land som exporterar kapital. Vi har både ett överskott i bytesbalansen (inte betalningsbalansen) och en dold kapitalflykt som leder till "ett betydande utflöde av pengar som annars kunde ha skapat jobb här hemma". Men vad har Feldt för konkreta recept för att minska detta utflöde? [mina komment nedan]

Författarna pekar på att man kan sänka bolagsskatten [det skulle leda till inflöde från utlandet när svenska företag blir uppköpta]. Man kan göra det mer lönsamt för småföretagarna att ta ut vinster [det enklste är att avskaffa statsskatten]. Två statliga utredningar har föreslagit att förmögenhetsskatten skall avskaffas [regeringen har antytt samtycke, men i sista minuten sagt njet]. Avdrag för hushållstjänster har länge avvisats som "pigavdrag". Men nu tycker sig författarna se att de kan motiveras som en feministisk motpol till ROT-avdragen (de berör främst män).

Slutligen antyder Feldt och Hadenius att skattelättnader borde göras för personer 55+ för att de skall få bättre fotfäste på arbetsmarknaden. Socialdemokraterna bör lägga fram ett program för tillväxt och sysselsättning och det redan i vår, menar de. Och detta utan att förslagen "hackats sönder av tillväxtfientliga miljöpartiser och vänsterpartister".

Problemet är bara att de ovanstående förslagen knappast är tillräclkiga för att ge resultat inom överskådlig tid. Visst är det bra med utbudspolitik. Under några årtionden skapar utbudet sin egen efterfrågan. Men det finns också ett strukturellt fel, som överskottet i utrikeshandeln visar. Här finns ett flödande utbud av kapital som ograverat sticker till utlandet