Normaliserad frånvaro ger 80 miljarder

Sverige har 17 procents total frånvaro från arbetet varje vecka. En sänkning till EU-nivå skulle generera över 80 miljarder kr i nya resurser till offentliga sektorn. Det motsvarar en tredjedel av momsen.

Nu gäller det att kunna skilja mellan alla definitioner på arbetsmarknaden. I Aktuellt igår var förstanyheten att "frånvaron" i Sverige var 17 procent mot 10 i snitt i´nom EU. Det är inte enbart sjukfrånvaro som avses utan 'all frånvaro' (som har varat minst en vecka).

Den verkliga frånvaron är alltså ännu större och det räcker med att man jobbat minst en timme under mätveckan för att man skall registreras som varande 'i arbete'. För Sverige, med en total befolkning på 9 miljoner, ser det ut på följande sätt 2004 när vi dragit bort 3,75 miljoner pensionärer och grundskoleelever:

Procentandelen avser i relation till föregående kategori utom inom parentes som avser 16-64 år (Källa: AKU)

Kategori av bef		Antal miljoner		Procent andel
16-64 år		5,751		64
Sysselsatta		4,213		73,3
Frånvarande		0,700		16,6
I arbete		3,513		(61,1)
Ej i arbete		2,238		(38,9)

Av befolkningen på 9 milj är 64 procent i arbetsför ålder. Av dessa har 73 procent ett arbete. Men eftersom 17 procent är frånvarande i genomsnitt under året är det bara 61 procent av de i aktiv ålder som arbetar. Därför finns det 2,2 miljoner som inte arbetar varav en tredjedel, 700 000 är frånvarande från jobbet och två tredjedelar har inget jobb efersom de är arbetslösa, förtidspensionerade, studerar eller liknande.

I Aktuellt 23/3 uttalade sig KI:s generaldirektör Ingemar Hansson om vad en normalisering av frånvaron skulle kunna ge. Utgångspunkten var att den skulle sänkas från 17 procent till mera normala 9 procent. Tyvärr snubblade han litet i tankegångarna och hamnade delvis fel. Så här ser en korrekt beräkning ut:

En reduktion av frånvaron med 8 procentenheter betyder att de 700 000 nu frånvarande skulle reduceras med 47 % eller 329 000 personer. I enlighet med mina tidigare beräkningar att 1 % fler sysselsatta (som arbetar) ger 11 mdr kr åt staten, blir resultatet 83 mdr kr.

Man kan också höfta till det mer ungefärligt som Hansson gjorde i TV. Då blir det så här: 329 000 fler i arbete ger en ökning av BNP med 9,4 procent (här bortses från pers >65). BNP är 2675 mdr i år. Resultatet blir då 251 mdr varav hälften går till skatt, eller 125 mdr kr.

Av någon anledning kom Hansson inte upp i mer än 200 mdr i BNP-ökning, men sedan drog han till med att 70 procent eller 140 mdr skulle förstärka den offentliga sektorn. Det är nog fel.

Den principiella skillnaden är att hela BNP naturligtvis genererar en del ytterligare skatteintäkter utöver dem som kommer från förbättrat 'antal i arbete'. Denna del består av "driftsöverskottsandelen brutto" och är ganska lågt beskattad. Det är vanskligt att räkna med några ytterligare skatteintäkter härifrån under överskådlig tid.

En normalisering av frånvaron som ger 80 miljarder är emellertid inte dåligt det heller. Jag återkommer med en granskning av vad som gör att Sverige avviker och har så onormalt hög frånvaro.