Sverige sparar för mycket

Varför leder inte den stora ökningen av produktiviteten till nya jobb? Det frågade Mats Odell i riksdagen och blev vederbörligen avhånad för att inte förstå elementära samband. Men problemet ligger ändå i närheten av denna fråga.

Genom god produktivitetsutveckling i exportindustrin har exporten kunnat öka snabbare än importen under många år. Vi har skaffat oss ett exportöverskott som i bytesbalanssaldo är 6 procent av totalproduktionen (BNP). Sverige producerar 6 procent mera än vad vi konsumerar och investerar inom landet. Vi har ett finansiellt sparande på 6 procent av BNP.

Vad gör vi då av pengarna? Eftersom det är ett nationellt sparandeöverskott det är fråga om så går pengarna utomlands. Vi låter andra länder investera och konsumera för våra pengar. Vi minskar våra skulder och bygger upp en fordran på utlandet.

Det är alltså till utlandet den förbättrade produktiviteten går - inte till investeringar och jobb i Sverige. Om en god del av sparandeöverskottet hade kommit i omlopp inom Sverige, hade naturligtvis en del riktats mot importerade varor. Det hade dock höjt konsumtionsstandarden för invånarna i Sverige.

Men all ökad efterfrågan går inte till import. Större delen skulle rikta sig mot hemmamarknaden eftersom vi har stor ledig kapacitet här hemma - t ex i form av 1,1 miljoner icke-arbetande. Några av dessa kan ganska omedelbart hoppa in i nya jobb inom tjänstesektorn och på sikt kan mer än hälften av dem sannolikt jobba med något produktivt.

Frågan är bara hur vi skall få ner det strukturella sparandeöverskottet så att sysselsättningen kan förbättras. Det skall tydligen inte ske genom en räntesänkning. Vad har ekonomerna och politikerna då för recept? Vad anser Nuder och Reinfeldt? Vad menar Cecilia Hermansson och Klas Eklund? Och var finns de kritiskt granskande journalisterna?

Frågor, frågor men inga svar - eller?