Trenden mot minskad utjämning bruten

Sverige har mycket små inkomstskillnader. Den ökning som skett sedan mitten av 90-talet har nu brutits, enligt FiD. Nyföretagandet blir otillräckligt. Gini-koefficientens järnårda lönelag sätter P för de nya jobben.

I vårpropositionen finns numera en "fördelningspolitisk redogörelse". Den brukar inte få någon större uppmärksamhet i media eftersom den på ett sakligt och nyanserat sätt visar hur långtgående den ekonomiska utjämningen är i Sverige. Media vill hellre "smygagitera" för ökad jämlikhet och tar med förtjusning upp LO:s hårdvinklade material varje gång man därifrån redovisar att Sverige har extremt stora skillnader.

Dessa inkomstskillnader benämns dessutom regelmässigt med det värdeladdade ordet "klyftor" som om det var fråga om en objektiv beskriving. (En parallell är när marxisterna på sin tid beskrev vinsterna i näringslivet med ordet "utsugning" som de helt i enlighet med Marx´ språkbruk ansåg vara en neutralt beskrivande term.)

Riktigt i gasen blir en del redaktörer när de får ett material som kan rubriksättas med orden "klyftorna har ökat i Sverige" eller liknande. En stor morgontidning hade för några år sedan en redogörelse över ett helt uppslag i sin riksspridda näringslivsdel på detta tema.

Skillnaderna ökade tillväxten

Nu visar det sig att inkomstspridningen under första delen av 1990-talet var relativt konstant*. 90-talskrisen ledde inte till större skillnader som en del tycks ha trott. Därefter ökade spridningen - dvs när återhämtningen verkligen kom igång. Min hypotes är att de förbättrade incitamenten bidrog till den ökade tillväxten.

Men sedan år 2000 har utveckligen mot minskad utjämning brutits. Inkomstspridningen mätt med den indikator som kallas Gini-koefficienten har minskat med 14 procent (2000-2003). Som tur är består större delen av effekten på att realiserade kapitalvinster har minskat. Men det är illavarslande att även en rensning för reavinsterna visar minskade differenser. Också lönespridningen minskar nu (03) för andra året i rad.

Jämför decil 9 med decil 5

Ett sätt att mäta skillnader är att dela upp alla personer i tio grupper efter stigande inkomst. Dessa tiondelar kallas 'deciler' och snittet för olika deciler kan jämföras med varandra. En vanlig jämförelse är att jämföra den nionde decilen med den femte. Man kan säga att detta visar hur mycket mer vanliga höginkomsttagare (inte de mest extrema) tjänar än medelsvensson.

Av propagandan att döma skulle man kunna tro att differensen var åtminstone 3-400 procent när det gäller löner före skatt. År 1997 var differensen 46 procent! Höginkomsttagarna tjänade alltså knappt 50 procent mera än medelinkomsttagarna i lön före skatt. Denna "enorma klyfta" ökade därefter till 59 procent 2001 för att sedan sjunka till 57 procent 2003.

Med så små löneskillnader före skatt är det inte konstigt att nyföretagandet eller det expansiva småföretagandet är så påvert i Sverige. Vem lockas att ta stora personliga risker med sina pengar för så lite? Och kan man få ihop några pengar till startkapitalet på en vanlig "höginkomst"? Om inte, måste man belåna huset eller lägenheten och riskera lånade pengar. Samtidigt blir man en suspekt person och presumtiv skattefuskare som borde kontrolleras så ofta som möjligt. Här finns en del av förklaringen till att det saknas 400 000 jobb i Sverige.

Om man i åratal röstat för Jante-lagen skall man inte komma och klaga på att ens barn får gå arbetslösa. Gini-koefficientens järhårda lönelag skulle det också kunna kallas.