Agenda kräver inte svar om jobben

Vi fick inte besked om vad Persson menade med full sysselsättning. Vi fick ingen förklaring av vad han avsåg med att stimulera nya jobb.Vi fick inte veta hur han ska kunna skapa 150-400 000 nya arbeten. Inte heller fick vi någon upplysning om hur Reinfeldt ville skapa nya jobb.

Vilket utmärkt tillfälle Lars Adaktusson hade att klargöra hur de olika blocken tänker sig att frambringa några hundratusen nya jobb. Han fick intervjua både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt efter varandra i samma Agenda-program i TV på söndagskvällen. Arbetslöshet och nya jobb är regeringens prioriterade fråga.

Men icke. Persson fick svepande deklarera att "jobben kommer" och kommer de inte skall regeringen hjälpa till att stimulera fram till nästa höst så att dagens öppna arbetslöshet på 5,5 procent skall sjunka till 4 procent före valet och därefter fortsätta till "full sysselsättning".

Detta borde ha föranlett åtminstone två uppföljande frågor: 1) Vad menar Persson med full sysselsättning? Är det 80 procent av den aktiva befolkningen i produktivt arbete? Eller är det fråga om en halvering av socialbidragstagarna, de förtidspensionerade och sjukskrivna, som många inklusive LO nu betraktar som egentligen arbetslösa?

Med 80-procentsmålet som definition av full sysselsättning behövs "bara" 150 000 nya jobb. Men med en halvering av de tre nämnda grupperna är det fråga om mer än 400 000 nya jobb.

2) Vilka medel tänker sig Persson använda sig av för att åstadkomma så många nya jobb som "full sysselsättning" kräver? Det är hur denna utfästelse ser ut som Persson och socialdemokraterna egentligen går till val på - allt annat är tom retorik. Då är det väl rimligt att väljarna får en grov bild av vilka metoder som regeringen tänker använda.

Vad menar Persson med att "stimulera" fram nya jobb? Är det något som måste förberedas i god tid? För det kan väl inte bara vara fråga om ytterligare lönebidrag och Ams-åtgärder, som verkar vara medlet för att nå 4-procentsmålet? Tänker sig regeringen att slopa 3:12-reglerna och förmögenhetsskatten eller andra skattesänkningar för att öka nyföretagandet? Eller är det finanspolitiska stimulanser han har i åtanke - stora offentliga utgiftsökningar eller generella skattesänkningar? Hur rimmar detta med propåerna för en månad sedan att skatterna borde höjas? Och hur går det ihop med överskottsmålet om 2 procent för den offentliga sektorn?

Varför slipper statsminister Persson svara på sådana frågor?

Men inte heller Fredrik Reinfeldt behövde beskriva vad Alliansen eller åtminstone hans eget parti ville göra åt just arbetslösheten. Moderaterna vill visserligen sänka skatterna för arbetande personer med 55 mdr kr. Men denna sänkning skall vara helt finansierad, främst genom att a-kassan och sjukpenningen sänks så att det blir en dubbel förbättring av lönsamheten för arbete jämfört med bidrag.

Här borde Adaktusson ha ställt frågan om dessa utbudsökande reformer automatiskt skapar de nya arbetstillfällen som behövs för att de nu dubbelt motiverade bidragstagarna verkligen skall få nya jobb. Behövs det inte något ytterligare? Eller anser Reinfeldt att gamle Say hade rätt: utbudet skapar sin egen efterfrågan?

Att de tre politiska kommentatorerna Britt-Marie Mattson, Peter Wolodarski och Lena Askling bara uppehöll sig kring valtaktiska frågor kanske är ursäktligt. Men i ett så långt program borde ändå sakfrågorna kunnat få ett par minuter.