Frihet är en optimeringsfråga

Frihet för alla betyder lika frihet för alla. Maximal frihet kan bara en diktator ha. Friheten måste begränsas för dem som tar sig större frihet än andra. Friheten bör bara bli optimalt stor. Det kräver i praktiken resurser som är en del av optimeringsfrågan. Utilitarister underkänner att det finns en hållbar princip för friheten.

Individuell frihet är att slippa socialt tvång. För en viss person är alla sociala band på handlingsfriheten en frihetsinskränkning. Det var så både Thomas Hobbes och Jeremy Bentham såg friheten. Det betyder att den enes maximala frihet kommer i konflikt med den andres. Vill vi ta chansen att få leva i ett samhälle där vi själva har maximal frihet? Det är att följa en "maximax-strategi" som är oerhört riskabel, vilket John Rawls använder som argument för en modestare strategi.

I klarspråk betyder önskemålet att få maximal frihet i obegränsad mening att man själv skall ha all offentlig makt i samhället och att denna inte skall vara kringskuren av någon konstitution. Man vill alltså bli en enväldig furste eller någon sorts diktator. Frihet skulle då vara friheten att få förtrycka. En del drar då slutsatsen att friheten är en omöjlig idé. Istället för frihet skall vi regleras av en kunnig och välmenande förmyndare som ytterst för säkerhets skull borde kontrolleras av en konstitution och en demokratisk process.

Men frihetens idé är inte ett sätt att få rätt att förtrycka andra. När någon vill ha "maximal" frihet innebär det vanligen bara ett krav som implicit låter alla andra också få "maximal" frihet. Friheten för en godtycklig person kan alltså inte bli maximal utan bara optimal. Friheten är alltså i vanligt språkbruk förknippad med en jämlikhetsidé. Ingen skall ha mera frihet än någon annan. Jämlik frihet är så långt man kan komma i strävan efter maximal frihet eftersom ingens frihet borde få bli större än någon annans.

Friheten är alltså en optimeringsfråga. Denna ganska komplicerade tanke uttrycks vanligen som att alla får göra vad de vill så länge de inte skadar andra. Detta regleras av lagarna i ett rättssamhälle. Bakom lagarna finns ytterst sanktioner mot dem som vill ta sig mera frihet än sin beskärda del. Skyddet av den optimala friheten hör till den praktiska delen av optimeringsfrågan. Det behövs domstolar och polis för att genomföra optimeringen i praktiken. Och det behövs ett yttre försvar för att garantera frihetssystemet mot intrång av främmande makter.

Eftersom garantin för den optimala friheten kostar pengar som av pragmatiska skäl måste tas ut som obligatoriska kontributioner ("skatter") kommer den teoretiskt optimala friheten inte att kunna uppnås. Den i praktiken optimala friheten blir alltså något mindre än den teoretiskt optimala på grund av det tvång som behövs för att inte ännu större avvikelser från det teoretiska läget skall uppstå.

Detta tvång skiljer sig inte moraliskt från det tvång som behövs för att förhindra att någon skall ta sig större frihet än sin rättmätiga andel. Enkelt uttryckt är detta samma sak i verklighetens värld. Det finns därför ingen logisk motsättning mellan syftet att åstadkomma "maximal frihet" och det faktum att detta syfte kräver vissa frihetsinskränkningar så att alla kan få optimalt stor frihet.

Frihet är en omöjlig idé enligt utilitarismen

Från utilitaristiskt håll har dock riktats allvarlig kritik mot friheten. Frihetsmoralen medger att man har rätt att låta bli att vidta vissa, enligt utilitarismen rätta, handlingar. Man har frihet att låta bli att maximera lyckan för andra, vilket är en plikt enligt utilitarismen.

Torbjörn Tännsjö exemplifierar detta i en artikel från 1984 ("Against Liberty") med den skada som han åsamkar ett antal personer i Sydafrika eftersom han inte säljer sina böcker och skickar pengarna som bistånd till ANC. Allt vad man normalt gör och inte gör kan påverka andra och därmed skada dem. Därför finns ingen hållbar princip för friheten, enligt Tännsjö.

För det första är detta sanarare ett argument mot utilitarismens rimlighet än ett argument mot friheten.

För det andra bygger resonemanget om uteblivna handlingar (nästan) helt på en icke legitim definition av frihet som 'materiell frihet' ("positiv frihet").

För det tredje kan vi använda Tännsjös eget argument, som han anför mot svårigheterna att kunna göra utilitaristiska konsekvensanalyser för alla berörda. Vi får göra så gott vi kan och sträva efter att optimera friheten med de metoder som står till buds. Och då talar vi om den sociala friheten.

För det fjärde är det fråga om ett debattknep av klassiskt slag när man genom att hårdra en definition kan konstatera att det finns en vag gråzon i definitionskriterierna. Det kallas ibland "argumentet med skägget" och går ut på att någon som hävdar att det finns ett begrepp som "skägg" inte exakt kan definiera hur ett skägg ser ut - hur långa måste stråna vara för att det inte skall vara fråga om "skäggstubb" istället. För den skull saknas inte en praktisk hållbar princip för begreppet 'skägg'.

Frihetsdefinitioner