söndag, augusti 21, 2005

Stimulera inte fram fler jobb, varnar prof Jonung

En ökning av efterfrågan skulle höja räntan och stärka kronan så att exporten gick sämre utan effekt på sysselsättningen, varnar Jonung. Med den teorin blir det farligt att ge lättnader för företagen så att de vill anställa fler. Kan professorn ha tagit fel?

Nu sällar sig professor Lars Jonung, expert i Bryssel och tidigare rådgivare åt statsminister Bildt, till kritikerna av Lindbeck och Feldt. Han angriper formellt i en kolumn i DN (20/8) dock enbart Persson och Nuder för den ofinansierade jobbsatsningen i den offentliga sektorn. Rubriken på hans artikel är "Varning för expansiv finanspolitik" och den riktar sig mot alla expansiva förslag på det ekonomisk-teoretiska planet.

En svaghet i Jonungs artikel är emellertid att han inte någonstans signalerar att han är medveten om hur gigantiskt sysselsättningsproblemet i Sverige är. Läsaren kan inte undgå att fråga sig om han ifrån Bryssels horisont kanske har missat en väsentlig del av jobbdebatten och därför bara talar om hur ett kortsiktigt konjunkturproblem skall hanteras.

Följande tre argument visar enligt Jonung att expansiv finanspolitik är olämplig [mina kommentarer inom klammer]:

1) Efterfrågan är inte för liten. Exporten "går som på räls". Penninpolitiken är extremt expansiv (räntan rekordlåg). Även finanspolitiken är expansiv genom "kreativ bokföring". Överskottsmålet på 2 procent har övergetts. Konjunkturen ser ut att vara på väg upp. [900 000 egentligt arbetslösa visar tydligen att det behövs ett par miljoner arbetslösa för att Jonung skall erkänna att efterfrågan är för liten.]

2) Finanspolitiken är enligt ekonomisk teori mindre effektiv nu med flytande krona. Ökad efterfrågan driver upp räntan. Då stiger kronan och exporten går sämre samtidigt som importen ökar. Ökade statliga utgifter leder till större offentlig sektor och mindre exportindustri utan att sysselsättningen eller BNP ökar. Därtill kommer svårigheterna att dimensionera stimulanserna rätt och att sätta in dem vid rätt tidpunkt. [Med detta resonemang kan inte heller lättnader i regler och skatter för företagen vidtas eftersom detta skulle öka efterfrågan och höja räntan.]

3) Regeringens finanspolitik styrs av taktik inför valet, inte av efterfrågeläget i svensk ekonomi. "Efter valet kommer svångremmen." [Om vi inte hade haft 900 000 arbetslösa, som dessutom har stigit i antal de senaste åren, hade vi kunnat misstänka regeringen för att köpa röster. Men nu är det den allmänna opinionen och i någon mån oppositionen som trängt in regeringen i ett hörn med krav på omedelbara åtgärder. Det måste Jonung ha missat därborta i Bryssel.]

Vad vill då Jonung göra istället? Det är utbudspolitik och inte efterfrågepolitik som är receptet, menar han. Hämmande regleringar, ett snedvridande skatte- och bidragssystem och en stel lönebildning förhindrar full sysselsätning och håller tillbaka tillväxten. Avreglering och mer konkurrens är metoden även om starka särintressen skulle utmanas. [Det låter fint men saknar konkretion. Hur skulle en sådan politik, som förvisso är motiverad av andra skäl, kunna räcka för att skapa några 100 000 nya jobb på några år?]

Jonung intar samma ståndpunkt som under Bildt-regeringens tid - inga konkreta förklaringar till hur de nya jobben skulle komma till stånd. Och utvecklingen av de fem tyngsta komponenterna i den verkliga arbetslösheten 1990-94 var en ökning med 58 procent när Jonung var rådgivare. Därefter har det fram till 2004 skett en minskning med futtiga 7,5 pocent trots en våldsamt stark exportökning. Skulle exporten ha kunnat öka ännu kraftigare med "utbudspolitik" och på så vis ha åstadkommit t ex 300 000 nya jobb? Då skulle överskottet i utrikeshandeln kanske blivit 12 procent av BNP mot 6 procent idag. Till vad nytta?

Finns det någon annan väg till ökad sysselsättning genom utbudspolitik? Professor Jonung kanske är anhängare av 'Says lag'? (Dvs att utbudet skapar sin egen efterfrågan?) Eller beror oklarheterna i Jonungs resonemang att det finns något annat, oredovisat skäl till att han är så negativ till att rekommendera kraftfulla åtgärder för att minska arbetslösheten. För det kan väl inte vara så att en professor kan ha fel?

Arbetslösheten inte viktig? Om bl a Ingemar Hansson

34 Comments:

At 22 augusti, 2005 10:51, Anonymous Per Fredö said...

Det finns många infallsvinklar till både Lars Jonungs samt Danne Nordling resonemang och analyser.

Ekonomi är ingen säker vetenskap. Den bygger ofta på ren ekonomisk praktika samt på enskilda människors och företags bedömningar av sånt som kapacitet för sparande, konsumtion, vinster och förmåga att få högre löner eller måhända ocks´å leva gott på bidrag eller själv välja att söka jobb på arbetsmarknaden.

En sak menar jag är tämligen säker: ska vi få nya jobb i Sverige inom det privata näringslivet och också få dom företag som skulle kunna klara sin internationella konkurrenskraft genom att stanna i Sverige så måste
a/ statmakterna ge dom gynsammare arbetsvillkor än nu och
b/ vi måste också acceperar en fortsatt produktivitetsförbättring
c/ vi måste ha en förutsättninglös diskussion om vad som krävs för att få tillbaka bidragstagare till arbetsmarknaden, att lägga bidragen på en intenationellt rimlig nivå. att förhindra allt det fusk som nu förekommer och att också mer anpassa våra löner till vad som gäller i andra länder.
Det senare kommer också ställningstaganden till i vilken utsträckning arbetskraft och EU-företag ska ha rätt förekomma på svensk arbetsmarknad.

Vi mäste också granska stat och kommuners effektiviteringspotential mer ingående.

Åtyskilligt finns här att göra och skattningsvis skulle man kunna spara utan direkta kvalitetsförsämringar några skattekronor så att även vårt land hamnar på en skattenivå motsvarande medelutdebiteringen i andra OECD-länder.

 
At 22 augusti, 2005 15:49, Anonymous Anonym said...

Good stuff! You have a great blog here! I'm definitely going to bookmark you!

I have a lords prayer blog. It pretty much covers lords prayer related stuff.

Come and check it out if you get time :-)

 
At 25 augusti, 2005 07:03, Blogger Rolf Englund said...

Jag är ju inte så lärd som professor Jonung så jag förstår inte hur ett ökat utbud av arbetskraft kan få fart på ekonomin och skaffa fler jobb.

Företagen anställer fler för att mer arbete behöver utföras, något som inträffar när efterfrågan på företagets produkter ökar.

Hur leder utbudspolitik till ökad efterfrågan, om man inte gör som Reagan och gör ofinansierade skattesänkningar, men det är ju egentligen inte utbuds- utan efterfrågepolitik, väl?

 
At 26 augusti, 2005 08:56, Anonymous Per said...

Till Per Fredö:
Ekonomi är ingen säker vetenskap.
Kvalitativa påståenden om ekonomi kan vara helt säkra, se t.ex. http://www.mises.org/esandtam.asp.

Till Rolf Englund:
Jag är ju inte så lärd som professor Jonung så jag förstår inte hur ett ökat utbud av arbetskraft kan få fart på ekonomin och skaffa fler jobb.

Ett ökat utbud leder till lägre priser (alltså lägre löner i detta fall) och därmed en större efterfrågad kvantitet på varan, tjänsten o.s.v. När något inte blir sålt måste det bero på att priset är för högt för att nån annan skall tycka att det är värt det. Alltså, de som vill ha jobb måste sänka sina krav på typ av jobb, lön, ort o.s.v., något alternativ finns inte. Att "öka efterfrågan" genom att trycka nya pengar är en omväg som endast kan ge kortsiktiga effekter och som bara fördröjer den reala anpassningen som måste ske.

 
At 26 augusti, 2005 09:57, Blogger Rolf Englund said...

Löften om lönesänkningar vinner inga val.
Se vad som hänt, händer och kommer att hända i Tyskland.

 
At 26 augusti, 2005 13:02, Blogger Danne Nordling said...

Till Per:
Utbudspolitik skulle alltså vara en eufemism för lönesänkningar. Det har moderaterna värjt sig mot under lång tid men sedan har de gjort vissa medgivanden att sänkta ersättningsnivåer skulle sänka lönerna.

Frågan är emellertid om det teoretiskt går att sänka lönerna så att balans uppstår. Den keynesianska invändningen har främst varit att lägre löner skulle minska efterfrågan så att balans inte uppnås. Dessutom har de invänt att det praktiskt är mycket svårt att sänka nominella löner (ett argument för inflation?).

Politikerna har laborerat med konstlade lönesänkningar genom skattelättnader (sänkta arbetsgivaravgifter eller rena lönebidrag). Faran med dessa jobb anses vara att de tränger ut reguljär sysselsättning. Det tyder på att efterfrågan är grovt sett given och att en (skattefinansierad) lönesänkning drar undan efterfrågan från andra områden (förutsatt att sänkningen finansieras). Detta är en av anledningarna till att Kojunkturinstitutet i våras visserligen fick fram att lättnader för hushållstjänster gav 10 000 nya jobb, men att nettot blev avsevärt mindre.
/DNg

 
At 26 augusti, 2005 14:07, Anonymous Per said...

Till Danne:

Frågan är emellertid om det teoretiskt går att sänka lönerna så att balans uppstår. Den keynesianska invändningen har främst varit att lägre löner skulle minska efterfrågan så att balans inte uppnås.
Keynes "argument" bygger på en (medveten?) sammanblandning av olika betydelser av "wages". Ibland syftar han på lön per timme, ibland på total lönesumma. Precis som för andra varor är förändringen av den totala omsättningen en rent empirisk fråga. Om priset sänks på 1 liter bensin kan den totala summan som spenderas på bensin gå upp eller ner beroende på hur konsumenterna reagerar, samma sak gäller självklart för lön per timme och total lönesumma. Keynes argument är således inte särskilt starkt.

Dessutom har de invänt att det praktiskt är mycket svårt att sänka nominella löner (ett argument för inflation?).

Det ligger nog mycket i att människor har svårt att acceptera nominella lönesänkningar. Men det är ju inte så att Keynes och hans anhängare är direkt negativa till fackens ansträngningar att hålla upp lönerna. Att förändra reallönerna via inflation är lite som att justera pianot efter pianostolen (omständigt). Om många byggnadarbetare är arbetslösa pga för höga lönekrav så är det en rätt stor omväg att via bankerna skapa nya pengar som skall leta sig fram till byggbranschen och påverka efterfrågan där samtidigt som det påverkar andra priser på vägen.

Eftersom skatter bara flyttar efterfrågan från det skattebetalarna önskar till det staten önskar reverserar skattesänkningar bara processen och nettot lär blir litet (åt båda hållen).

 
At 26 augusti, 2005 18:00, Blogger Danne Nordling said...

Till Per:
1) Jag får ändå inte ihop resonemanget. Antag att hushållssparandet plötsligt ökar med 10 pe. Då ökar först lagren och företagen börjar diskutera uppsägningar av 10 procent av de anställda. Dessa personer erbjuder sig då att jobba för 10 procents lägre lön. Det leder rimligtvis till en allmän lönesänkning på 10 procent. Men någon efterfrågeökning som kompenserar sparandeökningen har inte inträffat. Tvärtom riskerar ju efterfrågan att minska med ytterligare 10 procent.

Nåväl, om priserna också kan sänkas med 10 procent skulle den reala efterfrågan inte minska ytterligare. Men den ursprungliga efterfrågeminskningen kvarstår. Dessutom riskerar sparandet att öka ytterligare eftersom priserna har sjunkit och kan förmodas sjunka ännu mer (deflation).

2) Om byggnadsarbetare är arbetslösa pga för höga löner kan inte en lönesänkning lösa det generella problemet. Lägre löner för byggjobbare skulle öka efterfrågan inom byggsektorn men minska den på andra håll med annan arbetslöshet som följd.
- -
Skatteresonemanget indikerar hur svårt det är att skapa jobb. Vi höjer skatten för att få pengar till en lönesubvention. Högre skatt skapar arbetslöshet och lägre ger jobb. Slutresultatet blir +/-0.

 
At 02 september, 2005 09:55, Anonymous Per said...

Till Danne:

1)
Hänger inte riktigt med i ditt resonemang.
Nåväl, om priserna också kan sänkas med 10 procent skulle den reala efterfrågan inte minska ytterligare Inte minska ytterligare? Den är väl exakt lika stor som förut? (eftersom produktionen är likadan som förut)
Ditt resonemang verkar implicera att det krävs en viss mängd pengar för att "finansiera" en viss mängd transaktioner. Om vi vaknar upp imorgon och ärkeängeln Ringholm
tagit 10% av allas pengar och samtidigt justerat alla priser (och för säkerhets skull ändrat allas minnen av priserna), skulle vi ha problem med efterfrågan då?
I den "allmänna debatten" har ordet deflation en mycket negativ klang men det borde vara precis tvärtom. Deflation i meningen sjunkande priser är ju samma sak som ökad materiell rikedeom vilket de flesta verkar uppskatta. Om inte Riksbanken & Co hela tiden skapade nya pengar skulle priserna falla istället för att öka. I USA från 1870 fram till 1:a VK föll priserna lätt samtidigt som de nominella lönerna stod stilla. Under den tiden hade de en årlig tillväxt på 4%-5%. Visst, nationalräkenskaperna var inte så vassa på den tiden men det verkar helt klart att de hade stark ekonomisk tillväxt samtidigt som priserna föll. Så även om man inte håller med om teorin så finns en verklighet att ta hänsyn till.

2)
Lägre löner för byggjobbarna ökar den efterfråga kvantiteten utan att den totala lönesumman behöver ändras. Den större produktionen inom byggsektorn ger större efterfrågan på andra varor.

 
At 09 september, 2005 18:37, Blogger Danne Nordling said...

Till Per:
1) Om vi inte antar att pengarnas omsättningshastighet (V) ändras är den monetaristiska utbytesekvationen (för ex 1 år) ganska belysande:

M x V = P x T

Om nu sparandet ökar så att penningmängden M blir 0,9M kommer T att bli 0,9T (transaktionsvolymen eller aktiviteten i ekonomin minskar med 10 procent).

Jaha, men enligt Says lag sjunker P istället med 10 procent så att det blir balans utan att T sjunker.

Tyvärr förutsätter 0,9P också att lönerna sjunker med 10 procent. Och om lönerna sjunker 10 procent sjunker ocså efterfrågan M med 10 procent. Vi får då:

0,81M x V = 0,9P x 0,9T

Du kommer inte runt detta utan att tillföra efterfrågan någonstans.

2) Antag att vi har stor arbetslöshet i byggsektorn pga att byggarbetarna kräver mycket höga löner (200 räkneenheter). Vi halverar lönerna och lönekraven och antar att det fördubblar byggandet varpå alla byggarbetarna får jobb. Men eftersom hälften av byggarbetarna fått halverad lön och de som varit arbetslösa istället för 80% av 200re får 100% av 100re - dvs en sänkning med 37,5% - minskar efterfrågan något i hela samhället med viss ökning av arbetslösheten annorstädes som följd.
/DNg

 
At 19 september, 2005 13:30, Anonymous Per said...

Till Danne:

1.
Utbytesekvationen är inte en ekvation utan en identitet. Det känns som att det är svårt att komma nån vart med premissen "om X köps för 10 kronor så säljs X för 10 kronor". Se t.ex. "The Fallacy of the Equation of Exchange" (en bit ner på sidan)

Även om man bortser från utbytesekvationens obefintliga(?) förklaringsförmåga så verkar inte resonemanget hålla.
Om nu sparandet ökar så att penningmängden M blir 0,9M kommer T att bli 0,9T (transaktionsvolymen eller aktiviteten i ekonomin minskar med 10 procent).
På vilket sätt följer att T måste bli 0,9T? Varför inte 0,9M x V = 0,9P x T?
Varför skulle M sjunka ytterliggare 10%? Att timlönerna sänks innebär ju inte att det försvinner pengar utan att samma produktion som förut blir möjlig till lägre nominella löner men med samma reala löner.

2.
Eftersom byggnationen fördubblas måste priserna sänkas om inte husen skall stå tomma. Det innebär en reallöneökning för alla de som efterfrågar sån't, förutom för byggarbetarna. Eftersom arbetslösheten minskat kan de medel som tidigare gick till arbetslöshetsunderstöd ges tillbaka till skattebetalarna som kan använda dem till nåt annat. När detta sker kommer ytterliggare justeringar att behövas i den mån som skattebetalarnas preferenser skiljer sig från de tidigare arbetslösa byggnadsarbetarnas preferenser. Den samlade efterfrågan har inte minskat utan tvärtom ökat eftersom produktionen har ökat.

 
At 19 september, 2005 18:09, Blogger Danne Nordling said...

Till Per:
1. Jag tycker nog att Rothbard är överformalistisk när han kritiserar Fisher för bytesekvationens trivialitet. Men oavsett detta ville jag illustrera ett övergripande resonemang med hjälp av detta samband där det formella inte är lika viktigt.

Då är din fråga: varför leder inte en sparandeökning med 10 procent till att ekvationen ser ut så här:

0,9M x V =0,9P x T

Detta innebär att den minskade efterfrågan inte leder till att den reala aktiviteten (T) sjunker utan till att priserna sjunker.

Jovisst, vi kan även analysera denna variant. Innan jag gör detta vill jag dock påpeka att det naturliga i dagens samhälle är att man först får en sjunkande produktion som när detta upptäcks pockar på att motåtgärder vidtas. En av dessa är prissänkning och åtföljande lönesänkning. Dessvärre hjälper detta inte pga en kumulativ dynamik. Skulle då en annan turordning vara bättre?

Låt oss se hur det går om sparandeökningen möts med en omedelbar prissänkning (om det är möjligt att upptäcka den och reagera tillräckligt snabbt). När priserna sänks kommer kostnaderna att bli för höga för företagen. Antag att detta möts med lönesänkningar. Då sjunker efterfrågan i ytterligare en omgång. Följden blir att priserna måste sänkas ytterligare osv...

Vi har alltså inte kommit ur problemet. Här föreligger samma kumulativa dynamik. Lösningen av problemet fordrar att det tillförs efterfrågan.

2. I utgångsläget för byggindustrin kan vi dels anta att hälften av byggarbetarna inte går att anställa för att de inte är tillräckligt produktiva vid "normala" priser på bostäderna och vi kan dels anta att de höga lönerna och priserna har lett till att efterfrågan på bostäder har halverats.

I det första fallet kommer priserna inte att sänkas när fler får arbete. I det andra fallet måste priserna sjunka för att fler skall behöva anställas. Då inträffar en reallöneökning för hela ekonomin som motverkar den efterfrågeminskning som kommer från löneminskningen och bidragseffekterna från respektive hälft av byggarbetare. Här finns kanske en liten öppning.
/DNg

 
At 23 september, 2005 16:27, Anonymous Per said...

Till Danne:

Tyckte tidigare också att resonemang a'la Rothbard var lite väl "petiga" men har nu bytt uppfattning. Om man har en ekvation som egentligen är en identitet kan inget intressant komma fram ur den (iallafall i det här sammanhanget).


Antag att detta möts med lönesänkningar. Då sjunker efterfrågan i ytterligare en omgång. Följden blir att priserna måste sänkas ytterligare osv...

Nej, den reella efterfrågan sjunker inte. Lönerna är lägre men övriga priser är också lägre! Eftersom lönerna är lägre behöver inte några få sparken. Samma kvantiteter efterfrågas som förut men vid lägre priser.
Ditt resonemang implicerar att om en lastbil med sedlar från Tumbatryckeriet kör utför ett stup, så går Sverige in i en negativ spiral som aldrig tar slut. Faller inte det på sin egen orimlighet? Eller om du tappar en hundralapp i en brunn så är det kört för Sverige.

 
At 23 september, 2005 17:32, Blogger Danne Nordling said...

Jag tycker nog att resonemanget om penningmängden inte är helt trivialt. Om man fördubblar penningmängden vid fullt kapacitetsutnyttjande borde priserna stiga till det dubbla. En halvering är inte lika enkel att analysera, eftersom effekterna kan uppträda både gentemot priserna och aktiviteten (T).

Steg 1 Sparandet ökar och minskar efterfrågan med 10 procent.

Steg 2 Priserna sjunker överlag med 10 procent.

Steg 3
a) Allt är frid och fröjd. Full sysselsättning men prisnivån är 10 procent lägre.
b) Med oförändrade löner men 10 procent lägre nominella intäkter går de flesta företagen i konkurs.
c) Med 10 procent lägre priser blir lönerna 10 procent lägre och allt är frid och fröjd.
d) Med 10 procent lägre löner blir efterfrågan fortfarande 10 procent lägre och vi är tillbaka i steg 2 men på lägre nominell nivå...

Jag kan inte se att du kan visa att vi hamnar i 3c och inte i 3d. T måste då minska för att processen så småningom skall stanna, bl a genom att nästan ingen längre har råd att spara.

Genom utrikeshandeln blir naturligtvis inte effekterna lika renodlade. Men prisflexibilitet hemma hjälper inte.
/DNg

 
At 04 oktober, 2005 08:27, Anonymous Per said...

Visst, den nominella efterfrågan är 10% lägre men det är väl ointressant? Den reella efterfrågan är ju exakt lika stor som tidigare. Om företag X sålde 1000 enheter för 100 kr/st förut så säljer man 1000 enheter för 90 kr/st nu. Eftersom lönerna sjunkit har man precis samma lönsamhet som tidigare.

När priserna anpassat sig har man slagit två flugor i en smäll. Aktörerna har fått det dom önskade, större köpkraft i plånboken, samtidigt som produktionen är på samma nivå som tidigare. Om detta motverkas genom att skapa nya pengar innebär det att medborgarnas strävan efter större finansiell trygghet frustreras vilket är en intressant(försvarbar?) normativ ståndpunkt.

 
At 04 oktober, 2005 12:29, Blogger Danne Nordling said...

Låt oss börja i andra änden.

A. Ett företag säljer 1000 st för 100 kr/st.

B. Kunderna blir oroliga och sparar 10 procent av sina pengar. Företaget säljer nu 900 st. Intäkten blir 9 000 kr.

C. Företaget sänker då priset till 90 kr/st. Om detta inte påverkar efterfrågan blir intäkten 8 100 kr.

Den springande punkten är alltså inte vid vilken prisnivå den lägre produktionen omsätts, utan vilka effekterna blir av en real prissänkning.

1) Om kunderna oroar sig för något externt och därför börjar spara kommer en prissänkning inte att ha någon större effekt. 2) Om kunderna funnit någon annan produkt mer attraktiv och därför minskat sin efterfrågan kan en prissänkning hjälpa. Det är inte det fallet vi diskuterar, men anhängarna av Says lag verkar blanda ihop dessa två fall.

Slutsatsen blir ofrånkomligen att antingen måste folk sluta att spara så mycket, eller så måste efterfrågan höjas för att kompensera sparandeökningen - t ex genom en skattesänkning. Att öka de offentliga utgifterna leder till svårigheter eftersom en sparandenormalisering då knappast kan mötas genom att man avskedar offentligt anställda. Istället kommer man att höja skatterna för att kyla ned ekonomin och permanenta den större offentliga sektorn.

Denna mekanism har uttnyttjats till övermått och därför har opponenterna till denna politik försökt diskreditera den med hjälp av ett resonemang som gör gällande att det finns ett logiskt fel i den bakomliggande teorin.

Något logiskt fel har jag ännu inte kunnat få belagt. Däremot finns det politiska manipuleringar att angripa.
/DNg

 
At 07 oktober, 2005 08:34, Anonymous Per said...

Ditt exempel visar en rätt viktig och ofta bortglömd konsekvens av förändringar av tillgången eller efterfrågan på pengar: Förändringen är aldrig neutral.
Har i tidigare exempel förenklat för att undvika onödigt krångel men verkligeten är givetvis inte så enkel att alla priser sänks med t.ex. 10%.

Om detta inte påverkar efterfrågan blir intäkten 8 100 kr.
Om det inte påverkar efterfrågan, varför då sänka priset? Det rimliga är väl att detta pris ligger kvar på 100 kr? Prissänkningarna kommer istället att ske för de varor där efterfrågan är elastisk.

Den springande punkten är alltså inte vid vilken prisnivå den lägre produktionen omsätts, utan vilka effekterna blir av en real prissänkning.


Om kunderna oroar sig för något externt och därför börjar spara kommer en prissänkning inte att ha någon större effekt.
Priserna kommer att falla tills de är tillräckligt låga för att övervinna folks ökade efterfrågan på köpkraft i plånboken. Om lönerna inte faller blir folk arbetslösa och det ger en negativ spiral eftersom produktionen minskar och den reala efterfrågan minskar.

men anhängarna av Says lag verkar blanda ihop dessa två fall.
Jag? ;)

 
At 07 oktober, 2005 15:03, Blogger Danne Nordling said...

Nu börjar vi komma framåt. Om vi har full sysselsättning och stabila priser i utgångsläget och det ändå uppstår oro så att folk sparar 10 procent mer kommer efterfrågan att minska med 10 procent. Det finns ingen anledning för något företag att sänka sina priser därför att det inte kommer att påverka efterfrågan.

Då kommer effekterna att gå ut över sysselsättningen. Med 10 procents lägre produktion behövs 10 procent färre anställda. När de avskedas får de a-kassa som betalas med skattepengar ("automatiska stabilisatorer"). Men det finns inga skatteintäkter för att finansiera a-kasseutbetlaningarna. Då måste skatterna höjas eller ett antal offentligt anställda avskedas för att budgeten skall vara i balans.

Höjda skatter gör folk arbetslösa. Avskedade personer blir också arbetslösa. Utbetalningarna från a-kassan ökar... Då måste skatterna höjas igen osv.
---
Jag nämnde sammanblandningen med Says lag för de läsare som har argumenterat för att denna skulle lösa problemet relativt enkelt.
/DNg

 
At 14 oktober, 2005 16:23, Anonymous Per said...

Det finns ingen anledning för något företag att sänka sina priser därför att det inte kommer att påverka efterfrågan
Skulle en ekonomisk lag bara upphöra att gälla? Verkar konstigt. Det måste väl vara så att den efterfrågade kvantiteten skulle öka även i detta läge om priserna sänks (undantaget de (mycket få?) varor med vertikala efterfrågekurvor).

Höjda skatter gör folk arbetslösa. Avskedade personer blir också arbetslösa. Utbetalningarna från a-kassan ökar... Då måste skatterna höjas igen osv.
När man nått detta läge, hur skall folk få arbete igen? Jo, genom att acceptera de lägre nominella lönerna. Då kan man börja marschen mot full sysselsättning, lika stor produktion som tidigare, men med lägre nominella priser.

Kan tipsa om en artikel som bland mycket annat tar upp denna fråga (Acrobat s. 12ff).
Free Banking and the Free Bankers

 
At 14 oktober, 2005 18:29, Blogger Danne Nordling said...

Vi kan analysera detta antingen så att företagen inte sänker priserna (prisstelhet) eller så att det råder stor flexibilitet i priser och löner även nedåt. Priselasticiteten på olika varor förändrar däremot inget i princip. Resultatet av prisflexibilitet kommer att bli detsamma som med prisstelhet.

Ta fallet med att en 10-procentig ökning av sparkvoten leder till prissänkningar med 10 procent. Då ökar reallönerna med 11 procent. Det ser ut som om efterfrågan har återställts till begynnelsenivån.

Men företagen kan inte leva med 11 procents högre reallöner. De sänker lönerna med 10 procent. Då minskar efterfrågan med ca 10 procent i relation till begynnelsenivån. Detta möts med nya prissänkningar osv.

Efter vad jag kan se förstår inte Hülsmann att det finns ett samband mellan löner och efterfrågan. Han förefaller se det som att en minskning av penningmängden med säg 10 procent inte måste påverka några reala förhållanden. Men om vi tillfogar antagandet att folk skaffar sig en "benägenhet att alltid stoppa 10 procent av sina löner i kuddar" kommer inte heller Hülsmann ur den kontraktiva processen.

Det är helt enkelt så att en enkel dynamisk modell som säger att lönerna i period 1 bestämmer efterfrågan i period 2 måste leda till detta resultat. Men om man inte inser detta utan implicit ersätter de 10 procenten sedlar i kuddarna med nya sedlar (färska från sedelpressarna?) så att penningmänden i period 2 är lika stor som i period 1 kan man få för sig att det inte behövs något efterfrågetillskott.

Det skulle vara intressant om österrikarna har gjort detta förbiseende och därför hamnat på en ståndpunkt som verkar göra gällande att en efterfrågeanalys av det ekonomiska förloppet lider av ett logiskt misstag.
/DNg

 
At 21 oktober, 2005 16:58, Anonymous Per said...

Ditt exempel visar inte på något logiskt misstag, endast att processen med fallande priser kommer att fortsätta tills folk tycker att de har tillräckligt med köpkraft i plånboken. När den punkten är nådd kommer man att ha samma produktion som före processen startat. Man kan se det som många perioder med enskilda anpassningar eller en enda process, oavsett vilket gäller samma slutsats.
Jag vet inte om du blandar ihop en enskild ökning av efterfrågan på pengar med en kontinuerligt ökande efterfrågan(som är liktydigt med en ökning av sparkvoten i det här exemplet)?

 
At 22 oktober, 2005 13:26, Blogger Danne Nordling said...

Vi kan alltså konstatera att en ökning av sparkvoten i period 1 minskar efterfrågan. Detta kan företagen möta med antingen en neddragning av produktionen och antalet anställda eller med en prissänkning.

Med en prissänkning måste lönerna sänkas i period 2, vilket ger oförändrade reallöner. Men eftersom sparkvoten fortfarande är högre än tidigare är efterfrågan (den reala) lika mycket mindre i period 2 som i period 1.

Företagen kan då möta denna mindre efterfrågan med produktionsminskning eller prissänkning. Om prissänkning så lönesänkning osv...

Det finns en intressant teoretisk skillnad mellan alternativen. Med prisstelhet får vi en omedelbar effekt på den reala aktiviteten: folk blir arbetslösa och minskar i sin tur efterfrågan med ännu större arbetslöshet som följd.

Med prisflexibilitet kommer sannolikt företagens driftsöverskott att få ta stöten eftersom detta kan anpassas snabbare än lönesänkningarna när priserna sänks. Vad som inträffar är då att företagssparandet utraderas och flyttas till hushållssparandet.

Hypotetiskt skulle företagen nu kunna låna dessa pengar istället för att självfinansiera sina investeringar mm. Men eftersom prisutsikterna är fallande och lönsamheten försämrad kommer företagen att sluta att investera. Det minskar efterfrågan ytterligare.

Investeringsvaruindustrin skulle nu kunna sänka sina priser drastiskt, men om företagen inte ser något behov av några investeringar kommer det inte att hjälpa. Denna effekt skulle naturligtvis också inträffa i det första fallet.

Prisflexibilitet kommer därför att göra den kumulativa nedgången långsammare. Men den går inte att undvika.
/DNg

 
At 25 oktober, 2005 16:42, Anonymous Per said...

Inte helt överraskande håller jag inte med om slutsatsen att prisflexibilitet "bara gör nedgången långsammare".

I period 2 sänks priser inkl. löner vilket ger samma produktion som tidigare. Alltså, vi har samma reala produktion som i period 1 och period 2.
Om folk hade tyckt att de hade tillräckligt med pengar i madrassen hade allt varit som förut men med lägre nominella priser. Men i exemplet gör de ju inte det utan bara fortsätter att stoppa 10% av lönen i madrassen.
Men då är ju vi i samma läge som i period 1! Om man kan ha samma produktion i period 2 som i period 1 måste man rimligen kunna ha samma produktion i period N som i period 1.

Sen är det ju en rent empirisk fråga hur väl företagen lyckas förutse den nominella nedgången.
Precis som inflationsförväntningar etableras idag skulle deflationsförväntningar etableras i ditt exempel, vilket mer eller mindre skulle neutralisera "sparkvotseffekten" precis som inflationsförväntningar idag mer eller mindre neutraliserar inflationens verkningar.

 
At 25 oktober, 2005 19:28, Blogger Danne Nordling said...

Om efterfrågan minskar 10 procent i januari därför att folk sparar av decemberlönen kan företagen möta detta med en prissänkning med 10 procent i februari. Det fordrar att även lönerna sänks i februari (lönen i slutet av januari). Då är den reala efterfrågan potentiellt oförändrad.

Men eftersom folk sparar 10 procent av lönen som disponeras i februari är efterfrågan 10 procent mindre då också. Då sänker företagen priserna och lönerna för mars osv.

Vi får en kontraktiv, kumulativ process. Men om företagen kan förutse att efterfrågan skall minska i januari och därför sänker priserna redan då kan den direkta nedgången förhindras. Men fortfarande har intäkterna den första perioden blivit 10 procent mindre - lönsamheten har då minskat. Det slår mot investeringarna osv.

Om vi optimistiskt antar att företagen vet att efterfrågan kommer att minska i januari sänker de decemberlönen och priserna per 1 januari. (Det är tvivelaktigt eftersom lönen är avtalad och betalas ut i efterskott.) Men detta hjälper inte. Löner och priser sjunker med 10 procent, men av lönen sparas 10 procent mera än tidigare. Efterfrågan minskar alltså även realt.
/DNg

 
At 27 oktober, 2005 11:09, Anonymous Per said...

Jag tror att du har rätt i ditt senaste inlägg. Givet den här modellen och att folks efterfrågan på pengar ökar för varje period (i all evighet) kommer det att ske en nedgång som slutar i kollaps (när företagens förluster blir för stora). Men vad är relevansen egentligen?

 
At 30 oktober, 2005 18:18, Blogger Danne Nordling said...

Det finns två relevanta slutsatser:

1) En ökning av sparbenägenheten kommer att inleda en kontraktiv process om den inte motverkas på något sätt.

2) Att vilja motverka en kontraktiv process bygger inte på ett logiskt misstag som åtminstone under ideala förhållanden skulle rätta till sig utan att något gjordes.

Den andra slutsatsen implicerar att vi inte nödvändigtvis "blir fattigare i framtiden" om vi lyckas motverka nedgången. Inte heller leder en återgång till normal efterfrågan genom en stimulansåtgärd till att det blir överhettning och inflation.
/DNg

 
At 01 november, 2005 16:45, Anonymous Per said...

Ett par saker man bör tillägga:

* Att "sparbenägenheten" här egentligen betyder "efterfrågan på pengar" och inte används i sin vanliga betydelse (med koppling till investeringar)
* Att slutsatsen bygger på att produktionen aldrig hinner anpassa sig till den återkommande förändringen i folks sparbenägenhet.
* Den kontraktiva processen upphör så fort folks efterfrågan på pengar slutar öka.
* Att skapa nya pengar inte hjälper om folk efterfrågar större real köpkraft i plånboken.

Lite off-topic:
Den vedertagna definitionen av "inflation" är inget vidare hjälpmedel vid analys. Även om stimulansåtgärder inte leder till att KPI eller liknande förändras alltför mycket från föregående period, betyder ju inte det att stimulanåtgärderna inte har påverkat priserna. Den relevanta jämförelsen är väl vad priserna hade varit utan stimulansåtgärder? (normalt lägre) Därför är det feltänkt att tro att stimulansåtgärder som inte förändrar KPI är "neutrala" (om man nu trodde det).

 
At 02 november, 2005 07:53, Anonymous Per said...

Rättning av mig själv:
Att skapa nya pengar inte hjälper om folk efterfrågar större real köpkraft i plånboken.
Det här var feltänkt. Återkommer när jag tänkt klart.

 
At 04 november, 2005 10:16, Blogger Roberto Iza Valdes said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

 
At 08 november, 2005 17:16, Anonymous Per said...


Att vilja motverka en kontraktiv process bygger inte på ett logiskt misstag som åtminstone under ideala förhållanden skulle rätta till sig utan att något gjordes.

Förhållandena behöver inte vara "ideala", det räcker med att man släpper det totalt orealistiska antagandet att människors efterfrågan på köpkraft i plånboken växer i all oändlighet. I helgen rensade jag i mitt artikelarkiv och hittade den här The Anatomy of Deflation av George Reisman, nyttig läsning faktiskt.

 
At 10 november, 2005 20:03, Blogger Danne Nordling said...

Intressant artikel. Deflation har också den tråkiga egenskapen att göra många låntagare konkursmässiga eftersom de inte kan tjäna pengar i den takt som behövs för de nominella amorteringarna.

Och visst är det så att om vi släpper på antagandet att folk vill ha det bättre genom sparande så kan en kontraktiv process undvikas i vissa fall. Men jag tror att den relevanta förutsättningen är att folk börjar spara mera för att de befarar sämre tider eller redan har förlorat tillgångar som de nu måste mödosamt återskapa. Då borde det vara möjligt att genom en skattesänkning öka efterfrågan så att de som blivit arbetslösa kan få nytt arbete igen.
/DNg

 
At 30 augusti, 2007 04:15, Blogger Iza Roberto said...

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

 
At 05 december, 2009 14:54, Anonymous Anonym said...

[url=http://community.bsu.edu/members/buy+online+Viagra.aspx]non generic Viagra no prescription[/url]

[url=http://eterporno.ru/web-sayty-znakomstv.php]web сайты знакомств[/url]
[url=http://eterporno.ru/loveplanet-ru-znakomstva.php]loveplanet ru знакомства[/url]

[url=http://pc.eterporno.ru/ischu-parnya-dlya-seksa-v-odincovo.php]ищу парня для секса в одинцово[/url]
[url=http://pc.eterporno.ru/snyat-prostitutku-na-dom.php]снять проститутку на дом[/url]

[url=http://pv.eterporno.ru/trans-intim-dosug.php]транс интим досуг[/url]
[url=http://pv.eterporno.ru/znakomstva-g-usinsk.php]знакомства г усинск[/url]
[url=http://px.eterporno.ru/index.php]интим услуги барнаул[/url]
[url=http://px.eterporno.ru/mamba-sayt-znakomstv-samyy-populyarnyy.php]мамба сайт знакомств самый популярный[/url]
[url=http://px.eterporno.ru/telefon-seks-znakomstva.php]телефон секс знакомства[/url]

[url=http://pz.eterporno.ru/znakomstva-vzlomat.php]знакомства взломать[/url]
[url=http://pz.eterporno.ru/tolstye-blyadi-moskvy.php]толстые бляди москвы[/url]

 
At 13 januari, 2013 03:42, Anonymous Anonym said...

http://site.ru - [url=http://site.ru]site[/url] site
site

 

Skicka en kommentar

<< Home