Persson kontrar med överbud

Alliansen bjuder både på godis och försämringar. Som teorin säger slår Persson tillbaka med ännu mer godis och inställda försämringar. Men arbetslösheten diskuteras inte längre. Nationalekonomerna och massmedia måste istället agera.

Socialdemokraternas första reaktion på Alliansens Bankeryds-utspel var kritik av detaljerna. Det gav knappast någon utdelning. Den andra reaktionen kom igår i form av Göran Perssons presskonferens där förslag till SAP:s partikongress i slutet av oktober presenterades (SvD 2/8). Utspelet är ganska tydligt ett led i kampen mot Alliansen och inte något administravit led i förberedelserna av partikongressen.

Nu lovar Persson höjt tak i a-kassan till 32 833 kr (istället för en försämring med taket 20 075 kr) så att även högre inkomsttagare skall få 80 procent (som för sjukpenningen). Avgiftsfri förskola är ett annat förslag (idén har redan lanserats av moderaterna). Anställningsskyddet skall utsträckas och tandvården skall få ett högkostnadsskydd för alla. Även förbättringar för äldreboendet föreslås.

Detta är klassisk överbudspolitik precis som public choice-teorin förutsäger. Det är först nu som moderaternas mittenorientering till ideologibefriade förslag som friar till medelgruppernas omedelbara egenintresse kommer att testas. När det ena blocket utlovar valgodis bjuder det andra blocket över. När det ena anser att vissa försämringar är nödvändiga säger det andra att förmånerna skall vara kvar. Denna process har påbörjats redan ett år före valet. Det betyder att frestelsen är stor att nya godisförslag kommer att presenteras med nya överbud som följd.

Det är bara när det gäller arbetslösheten som politikerna inte kommer med "skarpa" förslag. Den bedömning Konjunkturinstitutet gjorde i veckan visar att sysselsättningsgraden (20-64 år) kommer att ligga oförändrad på 76,5 procent år 2006 (mot målet 80 procent). Det innebär en minskning från 77 procent år 2004! Perssons Björkviks-program kan tänkas öka denna nivå med 1,2 procentenheter. Resultatet skulle då bli 77,7 procent - dvs fortfarande långt under målet. Även den öppna arbetslösheten blir för hög 2006: 5,4 procent (-0,4) när målet är 4,5 procent enligt den nya mätmetoden, men Perssons program kan sänka den till 4,2 procent och formellt rädda Persson.

Eftersom Alliansen inte heller har något effektivt program för nya jobb kommer arbetslöshetsfrågan inte att få någon framträdande plats i den utdragna valrörelsen det närmaste året. Så länge Persson inte gör gällande att sänkt bidragsnivå är ett sätt för Alliansen att generera fler jobb finns det ingen anledning att detaljerat ta upp jobbpolitiken. Skulle han göra detta har KI gett ett bra motargument: gardinuppsättningarna ger inte tillräckligt ökad sysselsättning och målet att sänka den öppna arbetslösheten gäller en liten kosmetisk detalj i ett mycket större problem.

Arbetslöshetsfrågan måste istället tas upp av nationalekonomerna. De måste förklara hur politikerna skall göra för att stimulera fram fler jobb. Men många är tysta. De övriga är uppseendeväckande oeniga. Hur kan å ena sidan Assar Lindbeck tala för att ett underskott på 2 procent av BNP nu är motiverat och å andra sidan Ingemar Hansson KI förorda att nuvarande överskott är för litet så att skattehöjningar på 5 miljarder är motiverade (eller utgiftsminskningar).

Vilken av dessa två nationalekonomer tar inte den verkliga arbetslösheten på närmare 900 000 personer på allvar? (Mer om Lindbeck v Hamilton på bloggen 17/8.)

Om nationalekonomerna inte tillför debatten om jobben nya sakargument kommer den politiska debatten mest att handla om överbud och regeringsfrågan. Vi skall väl inte tro att journalisterna i massmedia har förmåga och intresse att ta upp arbetslöshetsfrågan?

Dagens Nyheter lanserar fem punkter för fler jobb