Jordägandets kritiker Henry George
Markvärdestegringen är ingen belöning för någons arbetsinsats eller uppfinningsförmåga. Därför borde den s k jordräntan dras in från enskilda ägare för att användas till kollektiva ändamål. Det är den enda skatt som behövs, ansåg George. Danmarks rättsförbund antog denna ansats på 1900-talet.
Amerikanen Henry George (1839-1897) började sitt intellektuella yrkesliv i likhet med Marx som journalist. Men till skillnad från Marx hade han prövat på praktiska yrken såsom sjöman, guldletare och typograf. Han arbetade på tidningar i San Francisco, hade kontakt med J S Mill och började så småningom studera nationalekonomi samtidigt som han arbetade som gasmätarinspektör. Samtidigt föreläste han för arbetarklassen om Mills läror. Han kandiderade för befattningen som Kaliforniens första universitetslärare i nationalekonomi men ansågs för radikal.
Henry George är känd för sitt enda större arbete, Framåtskridandet och fattigdomen 1879 (Progress and poverty), som lär ha varit dåtidens mest lästa nationalekonomiska verk. I detta lägger han fram en ekonomisk fördelningsteori med klart normativa förtecken. Den pekar ut markägarna och jordräntan som det stora sociala problemet i dåtidens samhällen.
Utgångspunkten är Ricardos teori att befolkningsökningen medför att allt sämre jordar tas i bruk. Avkstningen från dessa bestämmer därmed den lägsta lönenivån. Henry George menade att produktionsresultatet därvid fördelades på de tre produktionsfaktorerna (arbete, jord, kapital) på följande sätt: Genom prisbildning på markanden får kapitalet en viss ränta för sin insats. Av återstoden får arbetet en ersättning (lön) som motsvarar produktionsresultatet på sådan marginell jord som inte lämnar någon jordränta. På all annan bättre jord uppstår en vinst, jordräntan, som blir allt större ju mer samhället växer och tar i bruk allt sämre och sämre jordområden. De som tar hem vinsten - och en helt oförtjänt sådan - är jordägarna.
Kapitalister och arbetare har ett gemensamt intresse av att bli delaktiga av den vinst som uppstår genom samhällets utveckling och som deras "fiende" jordägarklassen ensam lagt beslag på. Naturens rikedomar borde enligt George tillhöra hela samhället och avkastningen kunde lämpligen användas för samhällets gemensamma ändamål. Alltså borde jordräntan dras in till staten och någon annan skatt skulle inte behövas. George myntade uttrycket "single tax" som benämning på den skatt som skulle räcka för att tillgodose den tidens kollektiva nyttigheter.
George lanserade också en konjunkturteori som ville göra gällande att de regelbundna ekonomiska kriserna sammanhängde med jordräntan. Om jordräntan drogs in skulle alltså ekonomin utvecklas mera stabilt. Några goda belägg för detta kunde han dock inte presentera.
Kritiken mot det etablerade samhället skall rimligtvis främst tolkas i moraliska termer. Varför skall det finnas en jordränta? Att företagaren får vinst kan rättfärdigas med att han belönas för sin uppfinningsförmåga och att han gjort nyttiga insatser för oss alla. Kapitalägaren har gjort uppoffringar genom att riskera sitt sparande för nyttiga projekt. Arbetstagaren kan på liknande sätt belönas för nyttiga insatser. Men vad har en man vars farfar ägde en betesmark gjort för nyttiga insatser när samhället två generationer senare finner det lämpligt att där uppföra en skyskrapa?
"Georgeismen" fick inte något varaktigt politiskt genomslag. Men för oss i Norden fanns länge en början till en politisk teori grundad på Henry Georges lära i form av den danske samhällstänkaren Severin Christensens (1867-1933) lära "Naturlig Ret" som utgavs som bok 1907. Christensen följde upp denna med "Retsstaten" 1911 (sv övers 1925) i vilken utgångspunkten är en moralisk vederlagsprincip - dvs varje prestation skall ersättas till sitt fulla värde och var och en skall fritt få förfoga över sitt arbetsresultat. Jordräntan är inte en följd av enskilda prestationer utan av allas bidrag till samhällets framåtskridande och skall därför dras in för att användas till kollektiva ändamål.
År 1919 bildades på grundval av Cristensens lära "Danmarks Retsforbund" som 1922 omvandlades till ett politiskt parti. Partiet hade sin storhetstid på 1950-talet då det ingick i regeringen 1957-60. Sedan 1981 är det inte längre representerat i Folketinget.
Christensens politiska teori har vissa likheter med andra utopiska tänkares. Men till skillnad från dessa ställer han inte upp konkreta samhällskonstruktioner utan håller sig på det institutionella planet. Han ser framför sig en politisk författning som bygger på ekonomisk frihet och en jordränteskatt. Denna ansats har därför större likheter med modern politisk filosofi än äldre tiders utopism som saknade principiell motivering för sina detaljerade konkreta förhållanden.
Vissa paralleller finns mellan Cristensen och Rawls och Nozick. Inkomstomfördelningen styrs av jordräntebeskattningen hos Christensen men av differensprincipen hos Rawls. Det ursprungliga tillägnandet av mark regleras av jordräntebeskattningen medan det hos Nozick bygger på Lockes förbehåll och arbetsinblndningsprincipen. Nozick har dock inte analyserat Henry Georges ansats utan avfärdar honom på två rader.
posted by Danne Nordling @ 13:30
5 comments
5 Comments:
Mycket intressant!
/Ramus
Henry Georges
Henry Georges teorier är en speciell version av socialism som hade sin naturliga framväxt i USA under den tid landet koloniserades. I Europa har mark sedan urminnes tider varit en tillgång som värderats på marknaden.
I USA under kolonisationsepoken var land en fri nyttighet, som i takt med att miljoner människor flyttade västerut, fick värden. Tidvis räckte det med att registrera sig hos en myndighet för att bli markägare - även av god åkermark - priset var faktiskt noll.
Efter en tid var marken värd något och den som ursprungligen registrerat sig för markinnehavet kunde bli förmögen om marken var bördig eller om det byggdes en järnväg eller stad på marken. Georges ansåg att den vinst som uppstod genom detta skulle kunna dras in till staten i form av skatt.
Som nobelpristagaren Paul Samuelson påpekat har jordskatt enligt Georges modell vissa teoretiska fördelar. Skatt på arbete och kapital får alltid negativa och snedvridande effekter, det får inte skatt på jord om man tänker sig att man rensar bort den del av markvärdeförändringen som uppstått på grund av markförbättringar, anläggningar etc. Anledningen är att jordägaren inte har något annat alternativ än att gilla läget.
Men det finns ett par hakar som kullkastar hela teorin. Den byggde som nämnts på förhållandena i det expansiva USA. I Europa (eller USA under sent 1900-tal) är förutsättningarna helt andra. Det finns ingen markvärdestegring av det här slaget att beskatta. Visserligen har vi sett ökade markvärden i till exempel Sverige, men det har till största delen förklarats av inflationen, och det var inte den Georges ville komma åt.
En annan del av markvärdestegringen förklaras av expansion inom vissa områden i samband med folkökningen, men då fungerar priserna naturligtvis som den knapphetsmätare de ska vara. Utöver markvärdestegringen vill Georges också beskatta den normala avkastningen på marken, för att den vägen få ner markpriserna. Marken skulle ju enligt hans teorier i princip - men inte i teorin - tillhöra staten och hyras ut till brukare.
Drivs inte markvärdestegringen av tillgång och efterfrågan, som allt annat? Med lite tillgänglig mark och många köpare blir priset högt.
Men om man drar in hela markräntan som skatt, varför skulle då en säljare sätta ett högre pris än inköpspriset? Han kommer ju ändå aldrig att kunna tjäna något på affären. Kommer inte prisbildningen att kollapsa med ett sådant system? Eller tänkte sig George att staten skulle sälja till högstbjudande och sedan betala ägaren motsvarande inköpspriset? Det låter som upplagt för att skapa en svart marknad eller någon form av byteshandel...
//Inte ekonom
Prisbildningen
I ett jordbrukssamhälle var marken den avgörande produktionsfaktorn. Om efterfrågan ökade pga folkökning steg markpriserna. Men detta var inte problemet. Isället var det de sjunkande reallönerna som orsakades av spannmålsprisernas stegring som ledde till oroligheter.
Vad George såg framför sig var att reallönerna inte kunde stiga högre än vad den sämsta marken avkastade i form av jordbruksprodukter. Samtidigt innebar framåtskridandet att alla med mer produktiv jord kunde få en välståndshöjning som därmed orsakade paradoxen att stora grupper levde i misär medan andra fick det allt bättre. Lika litet som Marx kunde inse att investeringarna skulle höja arbetslönerna kunde George göra det. Marx grundade detta på arbetsvärdeläran och George byggde på marginaljordsavkastningen.
För att dra in jordräntan tänkte sig George i princip att marken skulle förvaltas kollektivt och att man betalade en avgift för dispositionsrätten som var marknadsbestämd. I praktiken förordade han dock en markskatt som jag förmodar skulle vara anpassad till marknadsvärdet. Det var alltså inte realisationsvinsten som skulle beskattas. I så fall hade en full beskattning inte gett några incitament till marknadsprisbildning.
Det kan diskuteras huruvida en marksakatt skulle ha räckt särskilt långt på Georges tid. Att den skulle ha kunnat tillföra staten en grundplåt för försörjningen av dem som inte kunde klara sig själva är ostridigt. Det bygger alltså på modellen där avkastningen beskattas - inte värdestegringen (POP menar att teorin kullkastas utan värdestegring vilket inte är fallet).
Det är denna möjlighet till att staten kan tjäna på sina tillgångar som attraherat liberaler som Christensen. Då blir det ju inte nödvändigt att tvinga fram resurser med skatter. Rättsförbundet trodde att resten av de de sociala åtagandena kunde betalas med avgifter.
I en ren teori som Rawls´ Nozicks eller Vickreys (1961) där man kan tänka sig att en grupp kolonisatörer i förväg kommer överens om hur det samhälle som de skall grunda också skall regleras är det rimligt att man håller auktion på dispositionsrätten till naturtillgångarna och intäkterna tillfaller gruppen kollektivt. Att arbeta med fri tillgång till mark under Lockes förbehåll verkar inte genomtänkt, inte heller att ha hästkapplöpning som lär ha förekommit i Nordamerika.
Rawls har efter vad jag sett inte explicit förklarat hur marken skall fördelas i en ursprungsposition. Men den skall rimligtvis fördelas så att den ger mest till de sämst ställda. Det betyder att de som bjuder mest för dispositionsrätten blir innehavare. Om detta sker i form av äganderätt följer av Rawls´ teori att man därefter skall ta ut en extremt hög fastighetsskatt eftersom detta gör de rika till effektiva "skatteslavar" för de sämst ställdas välstånd. Eller också räcker det med en klumpsummeskatt som vi tidigare var inne på. Det kan gå mycket långt utför om man inte sätter tak på Rawls...
/DNg
Trevligt att Henry George diskuteras här. Vi försöker lyfta fram hans arbete på www.landskatt.se. Titta gärna förbi. :)
Skicka en kommentar
<< Home