Räntehöjningen framlobbad

Kampanjen för snabbare räntehöjningar har burit frukt genom höjningen med 0,25 procent från 1,5. Men det finns inget sakligt skäl för höjningen vad gäller bostadsbyggandet. Kan vi misstänka andra motiv?


Den som följt med debatten om räntepolitiken under hösten har inte kunnat undgå att ett antal personer med anknytning till kapitalmarknaden framträtt med argument för att räntan behöver höjas. För det mesta har oro över huspriserna använts som motivering. Det har befarats att huspriserna skulle bli så höga att en senare räntehöjning medför att nyligen inköpta hus med maximal belåning inte skulle kunna säljas utan att en del av lånen kvarstår utan att kunna lösas in. Om då kostnaderna ökar så att en försäljning blir ofrånkomlig drabbas bankerna av kreditförluster. (Ett underbetyg i så fall till bankernas kreditbedömningar.)

Denna "lobbyverksamhet" till förmån för en räntehöjning gav resultat på mindre än ett par månader. Marknadens förväntningar om ränteläget steg markant mellan mitten av september och mitten av november enligt nedanstående redovisning från Konjunkturinstitutet (decemberrapporten). Här framgår att förväntningarna om en höjning av ränteläget utöver den redan förväntade höjningen förlades till januari och februari 2006. Därefter har inflationsprognoserna kunnat anpassas till de framlobbade förväntningarna.

Det kan naturligtvis också ha funnits en självständig bedömning som ökat förväntningarna på en räntehöjning. Men den opinionsbildning för räntehöjning som pågått har varit mycket påtaglig och inte tillräckligt sakligt underbyggd. Huspriserna måste bedömas i relation till prognoserna för bostadsbyggandet. Och detta hade 2005 bara kommit upp i 70 procent av 1980 års nivå. Prognosen som Konjunkturinstitutet gjorde i december pekar på att inte ens 2007 skulle mer än 90 procent av 1980 års nivå ha uppnåtts.
Med en snabbare räntehöjning måste man rimligtvis i prognoserna arbeta med en mer dämpad prisutveckling och därmed en reducerad ökning av bostadsbyggandet. Enligt KI har 60 procent av kommunerna rapporterat bostadsbrist mot bara 10 procent 1998. Det finns därför knappast något sakligt skäl att förorda dämpat bostadsbyggande. Någon borde förklara vad som ligger bakom bankfolkets vilja att få högre räntor. Är det så att vid högre ränta kan räntemarginalerna öka och därmed vinsterna och därmed bonusarna till räntelobbyisterna. Är det så är Riksbankens räntepolitik inte särskilt självständig.

Varför gick då Göran Persson ut dagen före räntebeslutet med grova antydningar att räntan inte borde höjas? Statsministern kunde ju tänkas oroa sig över att en tidigarelagd räntehöjning skulle påverka sysselsättningen och arbetslösheten redan före valet och därmed äventyra hans ev omval. Men genom att gå ut på detta sätt tvingade han Riksbanken att höja räntan - annars hade alla bedömare kritiserat centralbanken för att gå socialdemokraternas ärenden. Är kar´n dum eller ville han av någon annan anledning säkra en räntehöjning?