Ytlig partiledardebatt
Inga nya besked om hur arbetslösheten skulle kunna sänkas framkom i partiledardebatten. Inte heller presenterades någon argumentation för varför skattesänkningar är önskvärda. Tror Alliansen inte på sin egen politik?
I partiledardebatten idag 18/1-06 gick Göran Persson ut med några smärre nyheter. Det skulle bli höjda studiebidrag och höjda bostadsbidrag för pensionärer. Båda rör sig om ca 100 kr/mån. Men statsministern hade ingenting att säga om hur arbetslösheten skulle minskas - han upprepade inte ens höstens satsning på plusjobb och liknande. Det enda positiva han kunde komma med var att prognoserna nu pekar på höjd sysselsättning och något minskad arbetslöshet. Men några slagkraftiga siffror presenterade han inte.
Det gav naturligtvis moderatledaren Fredrik Reinfeldt tillfälle att kritisera statsministern för bristerna i arbetslöshetspolitiken och att han inte hade några åtgärder för dem som nu "åker hiss nedåt" - dvs längtidssjukskrivna och förtidspensionerade. Men Reinfeldt hade som vanligt inte något konkret att säga om hur Alliansen skulle driva en politik för minskad arbetslöshet. Han hänvisade litet oambitiöst till att denna politik hade fastställts i överenskommelsen i Bankeryd. Men som vi vet handlar detta om att ge skattelättnader till företag och arbetande samt bidragsminskningar till icke-arbetande. Detta bygger på att den sk Says lag fungerar på kort sikt: genom att frambringa ökat utbud på arbetskraft skapar det ökade utbudet sin egen efterfrågan och arbetslösheten har simsalabim minskat.
Göran Persson försökte angripa Alliansen med att man skulle ha förslagit "enorma skattesänkningar - dubbelt så stora som Bo Lundgren föreslog i förra valrörelsen, då med 130 mdr kr". Han syftade då på att flera företrädare hade som en framtidsvision ställt i utsikt en sänkning av skattetrycket till genomsnittsnivån för Europa och nämnde det senaste framträdandet av Maud Olofsson i Skattebetalarnas tidning Sunt Förnuft. Denna sänkning brukar anges till 250 mdr kr (i praktiken något mera) och avser grovt att skatternas andel av BNP skall minska från 50 till 40 procent.
Men denna provokation togs inte upp av Alliansens företrädare trots att Persson gjorde gällande att man utlovat denna sänkning inom två mandatperioder. Göran Hägglund låtsades att Persson syftade på överenskommelsen i Bankeryd och konstaterade att han inte "kände igen" denna beskrivning som handlade om "fem gånger så stora skattesänkningar som överenskommits".
Vi som är intresserade av skattesänkningar saknade en vältalig framställning från Alliansens sida av hur välgörande och fördelaktiga stora skattesänkningar på både kort och lång sikt skulle kunna vara för Sverige. Att rösta på Alliansen borde väl rimligtvis vara en röst på stora skattesänkningar eftersom dess representanter uttalat sig för en ganska radikal skattesänkningspolitik. Men efter partiledardebatten blir man tveksam. Skäms man för sina egna ståndpunkter? Är Alliansens företrädare inte kompetenta att argumentera för varför sänkningarna är önskvärda och därför mörkar man om vad man vill? Ett svaghetstecken från Alliansen som bara uppvägdes av Göran Perssons oförmåga att ta några ironiska debattpoäng av sin kritiska ansats.
Det är tydligen svårt att debattera om sakfrågor i Riksdagen. Vänsterpartiets satsning på 200 000 nya offentliga jobb på fyra år debatterades utifrån de enorma kostnaderna som Maud Olofsson gjorde gällande detta skulle medföra. Lars Ohly hänvisade till en beräkning från RUT (Riksdagens utredningstjänst) som tydligen stannade på 86 mdr kr. Det är också en mycket stor kostnad som skulle innebära att kommunalskatten skulle behöva höjas med ca 6:50 (enligt mina beräkningar). Ohly tyckte att 22 mdr per år inte var så farligt. Och centerledaren fick inte möjlighet (eller kunde inte) tala om vilken skattehöjning detta skulle kräva.
Om detta hade varit möjligt skulle debatten kanske ha kunnat handla om RUT:s kalkyl från oktober som tog hänsyn till att alla som skulle anställas inte hade jobb utan gick på a-kassa. Då bortfllar ju denna kostnad och dessutom ökar skatteintäkterna om lönen är större än a-kassan. Om 50 procent går på a-kassa kom RUT fram till att kostnaden blev 45 mdr kr. En sådan debatt skulle ha tvingat Alliansens företrädare att rekonstruera och fördjupa sina argument mot Ohly och ökad offentlig sektor på ett helt annat sätt än den ytliga debatt som nu exekverades.
Se även kommentarer på min blogg 30/9-05
SR Ekots bloggkrönika 21/1 citerar bloggartikeln
posted by Danne Nordling @ 13:47
6 comments
6 Comments:
Efterfrågan på arbetskraft
Hur ser efterfrågan ut på arbetskraft? Följande alternativ är möjliga:
(A) Att efterfrågekurvan är en horisontell linje. Detta skulle betyda att ett större utbud av arbetskraft anställs till samma genomsnittliga lön som tidigare.
Detta kan vara möjligt på en lokal marknad med en flexibel arbetsmarknad. Knappast möjligt för Sverige som har en rigid arbetsmarknad. Dessutom så minskar realkapitalet i förhållande till varje anställd.
(B) Att efterfrågekurvan är en lodrät linje. Detta skulle innebära att samma mängd arbetskraft efterfrågas även om arbetskraftskostnaden ökar. Detta är endast möjligt om arbetskraften är underbetald eller om den blir mer produktiv.
(C) Att efterfrågekurvan lutar upp till höger. Detta skulle innebära att ett större utbud av arbetskraft ger både högre löner och en större sysselsättning. Detta är teoretiskt omöjligt så länge de arbetslösa inte blir genmanipulerade och mer produktiva.
(D) Att det inte finns någon efterfrågekurva. Detta är enbart möjligt om det inte finns någon efterfrågan över huvudtaget.
(E) Att efterfrågekurvan är en linje som lutar ned till höger. Detta innebär att om utbudet av arbetskraft ökar så måste arbetskraftskostnaden sjunka för att fler ska bli anställda. Teoretiskt beror detta på att marginalproduktiviteten sjunker ju fler som anställs. Det blir mindre realkapital i förhållande till varje anställd. Detta hindrar dock inte att investeringarna i realkapital ökar på längre sikt.
En ökning av arbetskraftsutbudet
Edward Prescott, nobelpristagare i ekonomi 2004, visar i en studie att de lägre marginalskatterna i USA kan förklara att USA har ett högre arbetsutbud än Västeuropa. Det högre arbetsutbudet visar sig både som en högre sysselsättning och fler arbetade timmar.
Amerikanerna arbetar 50 % fler timmar än tyskar, fransmän och italienare. I början av 1970-talet arbetade västeuropéerna fler timmar än amerikanerna men under denna tidsperiod så hade amerikanerna höga marginalskatter.
En pdf-fil på 13 sidor:
http://woodrow.mpls.frb.fed.us/research/qr/qr2811.pdf
Finns det en inkomstseffekt?
Det brukar hävdas att högre marginalskatter visserligen minskar arbetskraftsutbudet men att det även finns en inkomsteffekt som motverkar ett minskat arbetskraftsutbud. Människor får mindre pengar vid en högre beskattning och då måste de arbeta fler timmar.
Inkomsteffekten existerar men det finns även en tredje effekt som beror på hur skatterna används. Detta är en negativ inkomsteffekt eftersom människor inte behöver arbeta och spara pengar till sådant som exempelvis en högskoleutbildning, till en sjukvårdsförsäkring, till A-kassa, till sjukpenning, till gratistjänster inom den offentliga sektorn etc.
Nöden är uppfinningarnas moder
GP tragglar sitt mantra att "tryggheten gör människorna mer benägna till de förändringar som tillväxten kräver".
Gammal visdom säger att "nöden är uppfinningarnas moder". Det ligger naturligtvis något i båda påståendena, vilket betyder att man inte kan bortse från det senare.
Risken för en allvarlig standardsänkning gör nog de flesta mer beredda att prova på en annan karriär, en annan ort, ett eget företag, etc. än fortsatt höga bidrag.
Därvidlag ser jag det som viktigt att ta med människans tendens till självbedrägeri i beräkningen. Bidragsnivåerna har alltid varit avsedda att sänkas efter en tid som arbetslös. Men så länge man får de höga nivåerna lever man på hoppet att
få jobb på sina egna villkor alternativt hoppas att bidragen inte skall sänkas. Det senare har byråkratierna hjälpt till med. De har funnit på otaliga ursäkter för att upprätthålla dem, även sedan alla rimliga "bortre parenteser" passerats. Institutionaliserat självbedrägeri.
Jag föreslår därför att bidragen startar på en hög nivå, men att de automatiskt sänks varje månad med ett litet belopp, ex.vis en eller två procent av den inkomst som ligger till grund för beräkningarna.
Efter en tid inträder en nivå, som berättigar till socialbidrag. Det viktiga med mekanismen är att denna tidpunkt långt i förväg kan förutses av både den arbetslöse och de tjänstemän som skall handlägga ärendet.
På båda sidor får man då ett mentalt tryck att avvärja "nöden" långt innan den blivit reell. Systemet ger också en mycket mer individuell anpassning av den kritiska nivån på bidragen än idag. Var och en avgör själv vad han tycker är "nöd".
Vi har knappast någr karesmatiska toppolitiker och det få vi väl nöja oss med.
GP:s besked att alliansen skulle sänka skatterna med totalt 250 miljarder på fyra mandatperioder är dessvärre inte korrekt. Snarare är det frå¨ga om att komma ned från 51 % BNP/inv till OECD:s genomsnittliga nivå på 47 procent.
Det kräver sådant som att de drygt en miljon som nu finns i a-kassa, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i förtidspension samt i sent inträde på arbetsmarknaden ellr tidigt utträde kan genomföras.
På detta område bör det vara möjligt att nå en besparingseffekt på 40-70 miljarder, Dit hör också Perssons skrämselbudskap, "hur kan ni minska inkomsterna för dom som har det sämst", nåt som givetvis har som mål att få folk ut på arbetsmarknaden samt att finansiera en del av den föreslagna skattesänkningen.
Både vänstern samt socialdemokraterna har sagt sig inte vara främmande för fortsatta höjda skaht. A mere 5 years after it's release, the Atari2600 had just put the final nail in it's own coffin with this rush-release.
The backstory is this-
In a rush to get the title out by Christmas, Atari scrambled to secure rights to the widly popular movie about a pudgy space alien addicted to sugary sweets that had taken America by storm.
(Mistake #1 was the sheer amount of dough they forked over to get the rights).
Then, to make matters worse, they had a ridiculous timetable. 6 weeks to design the game. That's nuts. Sheer madness.
(Mistake #2-apply insane amounts of pressure to your programmers)
So....everything's in place. The money, the programmers. What's left?
Oh yeah-let's produce 5 million units of the game to sell by Christmas. This was larger than the number of Atari2600's available.
I'll give you a minute to read those last 2 sentences again.
Yes. They made more cartridges than game systems to play the cartridges. Even in the fuzzy math world of the 80's, that's just bad business sense.
So, it tanked.
In a big way.
Only 1.5 million units were supposedly sold. Not a bad turn by anyone's records, but still nowhere near enough to cover the expense of getting such a shitty title to market.
And it sucked.
It was hard. It had nothing to do with the movie (
Skattetrycket i OECD är 36 procent, inte 47 procent. Därför är det grovt korrekt att en sänkning till europeisk nivå som ligger kring 40 procent skulle leda till 250 miljarder kronor i lägre skatter.
/DNg
I have been surfing online more than three hours today, yet I never found any interesting article like yours.
It's pretty worth enough for me. In my opinion, if all web owners and bloggers made good content as you did, the web will be a lot more useful than ever before.|
I couldn't resist commenting. Perfectly written!|
20 Q, the electronic 20 Questions game by Mattel, is a fun
little word game for solo or group play. These games
hold your attention for a long period of time and you will view their graphics
you feels that you are a actually participating in these activities.
In fact many people will recognize these types of games have endless hours of fun for them.
Here is my homepage - retro game reviews
Skicka en kommentar
<< Home