måndag, januari 09, 2006

Är 71 % av vårt välstånd orättvist?

Global rättvisa är enligt Peter Singer global utjämning. Skall vi inrätta ett globalt överstatligt organ som beskattar de rika nationalstaterna för att ge till de fattiga länderna? Eller visar detta att utilitarismen är orimlig?

Världens mest lästa filosof, Peter Singer, har utkommit med en ny bok "En värld - globaliseringens etik" som diskuterades i Filosofiska rummet igår 8/1 2006 (repris 13/1 kl 21:03). Den ställer frågan huruvida världens nationer inte "borde närma sig varandra i motsvarande grad, för att gemensamt ta itu med frågor av gemensamt intresse? Varför ska rättvisa begränsas till att gälla bara inom nationalstaterna?" Det är fråga om att inrätta en överordnad instans som kan hantera fördelningsfrågor på utilitaristisk grund över hela världen.

Inbjudna att diskutera Peter Singers tankar var professorerna i praktisk filosofi Per Bauhn vid högskolan i Kalmar och Torbjörn Tännsjö vid universitetet i Stockholm. Bauhn företräder själv en rättighetsfilosofi som tilldelar individerna på naturalistisk grund rätten till frihet och ett elementärt välbefinnande som möjliggör ett fritt handlande. Detta senare är en oklarhet som inte närmare klargjordes. Endast en expert vet att Bauhn sannolikt företräder en rättighetsfilosofi av den typ som Alan Gewirth presenterade i sin bok "Human rights" 1982. Det som är tvivelaktigt i denna är hur han kunde underbygga rättigheten att påföra andra skyldigheten att sörja för allas "välbefinnande". Men Bauhn är i alla fall inte utilitarist och inte heller teologiskt förankrad.

Nu kunde Bauhn endast komma med en kritik mot utilitarismen som gick ut på att människorna som individer inte ingår i någon sorts kollektiv klump därden enes lycka kunde adderas över gränsen till den andres lycka [och framförallt anti-lycka borde man tillägga!]. Om det nu finns rättigheter att också få ett elementärt välbefinnande på bekostnad av andra kunde man fråga sig hur Per Bauhn drar gränsen mot utlitaristernas krav att välbefinnandet skall utjämnas i hela världen, som Tännsjö och Singer hävdar. Det behövs resolutare tag mot utilitarismen, Per Bauhn!

Nåväl, inte heller Torbjörn Tännsjö eller Peter Singer kan tydligen underbygga kravet på globaliserad utjämning. Litet vagt hänvisar Singer till hur våra maraliska ansvarscirklar har tenderat att utvidgas - från släkten till nationen, till alla människor och nu enligt Singer till alla kännande varelser i hela världen. Det är lika fel att döda en ko som att döda ett 6 månaders barn, lär Singer ha hävdat. Vi fick dock inte reda på om Singer, som är känd för att företräda djurens rätt in absurdum, verkligen hävdar i sin bok att vi måste rädda Afrikas törstande bufflar och zebror från att dö av uttorkning innan vi själva får unna oss en efterrätt till middagen.

Är det inte tvärtom så att Singers exempel med djuren visar den konsekventa utilitarismens omöjlighet? Borde inte Torbjörn Tännsjö, som åtminstone tidigare företrätt uppfattningen att välståndet i hela världen borde utjämnas, nu ha sagt sig att Singers ståndpunkt medför det rimliga i utilitarismen borde omprövas? Det skulle ju teoretiskt gå att sänka välståndet i Sverige med 71 procent för att bidra till att hålla hela världens befolkning på genomsnittlig välståndsnivå. Men det går inte att sänka standarden ännu mer för att hålla liv i alla världens kor, får, bufflar och noshörningar. Det är varken praktiskt möjligt eller moraliskt önskvärt.

John Rawls har däremot kommit fram till en mera realistisk ståndpunkt: utjämningen får inte drivas längre inom den kontraktsslutnde gruppen än att de sämst ställda (i normal mening) får det någorlunda hyggligt. När Peter Singer läste detta i början av 1970-talet lär han ha häpnat över att Rawls i en nästan 600 sidor tjock bok om rättvisa inte tog upp orättvisorna mellan olika samhällen. Detta tyckte också Tännsjö var en konstig lucka hos Rawls.

Men Rawls var, som Bauhn påpekade, inte ute efter att beskriva rättviseproblemen på detta sätt. Hans utgångspunkt var hur man skulle konstruera en konstitution som tog tillvara de kontraktsslutande personernas intressen på ett optimalt sätt. Om man inte skulle leva med tredje världens befolkning in på knutarna fanns det ingen anledning att ta med denna i kontraktet. Implicit finns i ursprungspositionen en förutsättning att ett kontrakt inte leder till att 70 procent av levnadsstandarden försvinner för genomsnittsmedborgaren och kanske 95 procent för höginkomsttagaren för att helt nya grupper skall få passivt motta bistånd i superklassen. Inte ens detta kunde Rawls på ett nöjaktigt sätt försvara i kritiken från Robert Nozick - hur skulle då Tännsjö (och än mindre Singer) kunna ställa krav på att Rawls teori är en global teori?

Sist och slutligen faller dessa anspråk på Rawls´ omfördelningsambitioner på hans egens teoris praktiska resultat. Den sätter ju stopp när omfördelningen blir så långtgående att de sämst ställda riskerar att få det sämre. Eftersom detta läge i stort sett har uppnåtts i Sverige är det svårt att se att skatterna skulle kunna höjas för att öka u-hjälpen genom att höjningarna träffar höginkomsttagarna. Det mesta av den gigantiska u-hjälpen skulle få tas från de fattiga i Sverige. Det skulle sätta igång en process av motverkande krafter av delvis annat slag än vanliga skattehöjningar som oftast kan motiveras med förmåner för dem som betalar dessa och ett extra tillskott från de rika som får betala ännu mer. Nu blir det tvärtom. De rika slipper betala mera och de fattiga får ingenting för den ökande skatten. Resultatet kan bli sådana störningar att omfördelningen måste avbrytas långt innan den kommit upp i 71 procent, om man tillämpar Rawls teori.

Själva utgångspunkten för den "globala etiken" är uppenbarligen varken grundad i en rimlig nyttomoral eller i Rawls´ teori. Att sedan globaliseringen innebär att beslut i olika delar av världen orsakar effekter i andra delar av världen är en annan sak. Det är inte något som utilitarismens lyckokalkyler är särskilt lämpade för att analysera.

9 Comments:

At 11 januari, 2006 05:05, Blogger Tino_G said...

Varfor påpekar ingen att Rawls grundläggande tankeexperiment bygger på luft?

Han antar att alla är oändligt riskaverta. Om man får välja ett samhälle där 99% tjänar 100.000 i månaden och 1% 5000 och ett där 100% tjänar 10.000 skulle alla ta den andra.

Det skulle inte jag. Få andra skulle jag tro.

Hur länge ska man ta det? Den sämst ställda personen i Sverige har säkert det lika illa som den sämst ställda i Zambia, är dessa samhällen lika bra? Är inte de sämst ställda folk som tar liver av sig? Där ligger Sverige på genomsnitt. Betyder det att välfärdstaten har misslyckats?



Fast bloggaren har nog principellt fel i det sista han säger.

Statens intäkter har nått nära max givet att man respekterar vissa rättigheter. Men om vi nu principiellt accepterar drastiska metoder skulle det vara ganska lätt att klämma ur mycket mer pengar av de produktiva.

Stäng gränserna. Använd historiska inkomster eller IQ-test att ta extremt höga poll-taxes av de produktiva. Exempel: Man måste jobba ihop 50.000-300.000 till staten eller hamna I finkan. Dels får du pengar, men samtidigt stimuleras arbetsutbudet (och skatteintäkter) rjält genom ren wealth effekt. Sjävlklart är välfärd effekten katastrofal, men så länge de fattigaste inte drabbas så tycker ju Rowls att det är OK (givet att man inte beskattar de riksa så mycket att de blir worse off än de fattiga). Sen ger man pengarna till Mughabe och Castro som Singer vill.

 
At 11 januari, 2006 13:34, Anonymous Kossan som rymde said...

I sådana lägen kommer de mest produktiva att fly omedelbart.

Hmm. Orden "företagare" och "utlandsflytt" dök precis upp i skallen.

Förstår inte varför... Men jag behöver inte förstå, för jag är så pantad att jag kan varken läsa, skriva eller räkna och fattar absolut inget, duh... :D

 
At 12 januari, 2006 12:32, Blogger Danne Nordling said...

Till Tino G:
Du pekar på en infernalisk metod som jag inte övervägde när jag skrev bloggposten. Det är fråga om "de begåvades slaveri" som Dworkin uttrycker saken. Rawls antat bara att omfördelningen bygger på proportionella skatter och bidrag. Då kan de begåvade jobba halvtid utan att svälta ihjäl. Men en klumpsummeskatt skulle leda till att man först skulle jobba färdigt åt Mugabe innan man fick något över att äta för egen del.

Teoretiskt stämmer detta men i praktiken skulle ett antal begåvade ta fängelse istället (jag antar att de effektivt skulle skjutas vid gränsen om de försökte fly till utlandet). Där skulle de vara "fria" att lata sig (slavens enda "frihet"). Men utilitaristerna kanske skulle inrätta arbetsläger där matransonerna sattes efter arbetsprestationenerna? Det skulle dock sätta ner produktiviteten väsentligt i alla fall.

Under alla omständigheter skulle sådana tvångsmedel strida mot Rawls´ första princip om frihet och den lexikaliska prioritetsordning som säger att man inte får använda tvång för att öka produktionen. Annars skulle Rawls´ teori direkt kunna användas för att motivera slaveri.

Det som är oklart hos Rawls är emellertid hur hans differensprincip förhåller sig till hans frihetsprincip. Vissa omfördelningstekniker tycks ju ligga på gränsen till slaveri i praktiken. Men någon sådan detaljerad diskussion om gränsdragningen har jag inte sett hos Rawls. Han kanske inte föreställde sig att så extrema situationer skulle uppkomma (teorin var inte avsedd för relationen till u-länderna).
/DNg

 
At 12 januari, 2006 19:19, Blogger Per-Olof Persson said...

Rawls bok "The Law of Peoples" (1999)

Rawls finslipade sina teorier under hela sina levnad. I boken "The Law of Peoples" (1999), antas att två länder har ungefär samma resurser i utgångsläget. Om land A beslutar sig för att bedriva en sund ekonomisk politik medan land B beslutar sig för att bedriva en osund politik, så har land A inget moraliskt ansvar för att stödja land B.

Rawls skriver också att länder som har små resurser mycket väl kan ha en god ekonomisk utveckling. Detta har historiskt sett visat sig. Därför finns det inga skäl av just denna anledning att föra över resurser mellan länder.

Om denna princip är riktig, så menar kritiker, varför hävdar Rawls då att resurser ska fördelas från resursstarka individer till resurssvaga individer inom ett land? Rawls hävdar att människor har en större anknytning till sitt lokala samhälle.

 
At 15 januari, 2006 00:22, Anonymous markus said...

Varför måste skatteuttaget öka för att det ska vara möjligt med stora omfördelningar i riktning de fattigaste på klotet?

Det är väl bara att ta av medlen som idag riktas mot majoriteten svenskar? Eller?

Att ytterligare svenska skattehöjningar till förmån för säg barn i omedelbar risk att dö av billigt avhjälpta skäl i kongo skulle leda till att de snart döda barnen får det sämre än idag tycks mig dessutom orealistiskt å de grövsta.

Är det någon dynamisk effekt som ska hinna fortplanta sig från svenska löntagares plånböcker till kongos djungler?

Vad är det jag inte förstår?

 
At 10 september, 2007 13:18, Anonymous J said...

Jag förstår inte alla rika (ja, vi är rika) människors ovilja att dela med sig. Ingen av oss har egentligen gjort någonting för att vara förtjänta av att bo här och inte i Afrika. Vi föddes här (många av oss) och det var Tur. Men om jag hade haft Oturen att födas i Afrika och nu levde på motsvarande en krona om dagen efter en arbetsvecka på 100 timmar så skulle jag nog undra varför de rika inte var mer medmänskliga.
Jag skiter i hur mycket jag betalar i skatt så länge det går till de som inte hade min Tur. De förtjänar det lika mycket. Vi gör samma arbete (jag gör förmodligen mycket mindre) men jag får allt och de får inget. Jag är FÖR en global lagstiftning för världsmedborgaravgift. Att ta från de rika (mig själv) och ge till de fattiga. Det känns som en självklarhet i och med att det inte är tillräckligt många som bryr sig för att det ska ske en frivillig förändring. Ingen av oss är mer värd än någon av dem. Vi är alla värda MEST. Men vi måste dela. Jag kan inte gå med det på mitt samvete att andra människor dör eftersom vi som kan förändra och ge inte vill det. Vi vill hellre köpa hus i orimlig storlek och ny bil.

Hur dåligt en person har det i Sverige, så kommer den aldrig i närheten av hur de allra flesta har det i resten av världen. Inte en chans. Problem finns överallt, men ekonomiskt och fysiskt hälsomässigt har vi det extremt bra. Om alla kunde sluta kasta pengar på reklamprodukter och mediavärldens kommersiella påhittade behov av det ena och det andra, så kanske självmordsantalet skulle minska också. Människor som är lyckliga tar inte självmord. Pengar har inte direkt något med saken att göra. Men kanske känslan av att vara meningsfull och uppskattad. Om vi visste att vi gjorde resten av världens befolkning en tjänst genom att ge av det vi har så kanske vi skulle hitta den där inre känslan av lugn och lycka och upprymdhet som gör det roligt att vakna upp på morgonen. Love is the cure!

 
At 23 september, 2007 16:26, Anonymous Uno said...

J/ Tycker du inte själv att det som du skriver egentligen bara är en massa trams. Det som lyser igenom i ditt trams är att du vill att alla andra skall dela med sig, och allra mest dem som tjänar mest, alltså enligt den grådaskiga och utjämnande och mycket luddiga devisen: från var och en efter förmåga, och "åt var och en efter behov". Sett ur strikt naturvetenskaplig synvinkel så kallas det termodynamisk jämvikt eller maximal entropi. Men levande organismer befinner sig så väldigt långt ifrån termodynamisk jämvikt, så att modern vetenskap tom är på väg att bekräfta livets emergens; dvs att där gäller inte längre entropilagen, utan det verkar krävas en termodynamikens fjärde lag för att bättre förstå levande entiteter.
Jag tror att du har påverkats av floskelfilosofierna om utilitatism och altruism.

Många tror nog att dessa filosofier har stöd i det som Jesus ursprungligen förkunnade om "Den barmhärtige samariten" som råkade känna spontan empati för ett våldsoffer. "Vem var den [slagne] mannens nästa?" frågade Jesus. "Den som visade honom barmhärtighet" [och empati] svarade han som undrade hur han skulle göra för att vinna evigt liv. Det var alltså den som spontant kände empati för den slagne och blödande som i första hand var den slagnes nästa; och inte tvärtom som senare predikanter helst tjatar om och om igen. Och det var väl ganska naturligt för den slagne att känna en viss kärlek och tacksamhet mot sin räddare! Att det sedan kanske blev ömsesidigt, från hjälparens sida var väl heller inte så långsökt, när han översköljdes av tacksamhet. Det var alltså det egoistiska intresset för att försöka försäkra sig om evigt liv, som skulle försöka förmå den undrande att odla upp sin empatiska förmåga, som spontant kan förväntas ge tacksamhet som svar, när Jesus föreslog "Gå du och gör som han!" och inte alls något krystat flosker om ovillkorlig offervilja eller nyttoflosker á la utiliterism.

 
At 25 september, 2007 09:41, Anonymous J said...

Uno/ På tal om trams så var det just vad du skrev. Tror du att någonting du gör har någonting med någon annan än dig själv att göra? I så fall är du lurad. Om du tycker att egoism är fel så är du en motsägelse i ditt eget liv. Blir du kär i en person, så handlar det om egoism. Tar du ett jobb du vill ha, egoism. På samma sätt gäller det att "ge till de fattiga". Ursäkta mig då och min egoism, men ja, jag skulle njuta mer av livet om jag visste att inte två miljarder människor led av svält. Jag skulle känna mig lugnare. Men det har inte med saken att göra. Att form av empati osv bottnar sig i att vi förstår att samma sak skulle kunna hända oss, eller någon vi känner. Är det fel? Om jag inte är mer människa än att jag kan visa lite jävla respekt och ge en del av min inkomst (som jag klarar mig utan ändå!) när barn dör i världen för att deras föräldrar inte hade råd med en 25 öres vaccinationsspruta, vad är jag värd då?
Jämnt kommer det kanske inte bli, men alla borde ha rätt till i alla fall en chans.

Jag förstår faktiskt inte vad ni lider av? Vad är erat förslag då, sköt dig själv och skit i andra? Mm, fint. Hoppas att du finner dig själv i livets dike någon gång. Då får vi väl se vad du säger.

 
At 10 januari, 2008 08:48, Anonymous Anonym said...

J. Om vi, den minoritet som har det bra ställt här i världen ska ta ansvar för de miljarder som har det sämre kan du nog själv räkna ut att det inte dröjer länge innan du har det lika illa. Katastrof-hjälp är en sak. Däremot tycks du rätt förvirrad när det gäller verkligheten. Världen är inte svart/vit. Det finns anledning till att t.ex Afrika har det som de har det, ett mängd anledningar som inte kan lösas av att du/vi slänger pengar på dem. Afrika behöver hjälp till självhjälp, inte allmosor som föder korrupta politiker och diktaturer. Att förenkla världen på det sättet du gör är ett direkt hån mot de människor som förtjänar ett bättre liv, ett liv i frihet, fred och demokrati.

 

Skicka en kommentar

<< Home