Svenska jämlikhetsmodellen underkänd

Sverige förlorar på inkomstutjämningen både i form av minskat välstånd och sämre sysselsättning. Sverige ligger i topp i utjämning. Ändå anser svenskarna att ojämlikheten är ett problem. Det framgår av "NBR-rapporten" från det koncilianta SNS.

Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) är en organisation som är mycket försiktig när det gäller att komma med politiskt obekväma rekommendationer. Ekonomer, statvetare och andra akademiska experter som anlitas har oftast en bakgrund i universitetsvärlden, där en politiskt korrekt record är en förutsättning för avancemang, eller också kommer de från kanslihuset där detta givetvis är ännu mer påtagligt (VDn kommer från finsnsdepartementet).

Men organisationens koncilianta små steg i rätt riktning ("myrsteg i filttofflor") har ofta utdömts av ett massmedieetablissemang, som befunnit sig mycket längre åt vänster. Det har varit enkelt eftersom ordet "Näringsliv" i namnet inbjudit till att klassa SNS som en egoistisk näringslivsorganisation som bara vill berika aktieägarna på de anställdas bekostnad. Därför är det synnerligen anmärkningsvärt att SNS idag kommer med ett fullständigt underkännande av utjämningspolitiken i Sverige och förordar "mer ojämlika löner". En orsak till detta är att man fått tryck på sig från nio amerikanska ekonomer som gjort en mera politiskt a-korrekt analys än vad svenska ekonomer vanligtvis finner hälsosamt.

En kort sammanfattning finns i dagens Ekonomieko där Robert Topel (prof Chicago) och Magnus Henrekson (chef IUI) intervjuas om behovet av större löneskillnader och en bättre arbetsmarknadspolitik. Topels tes är att större löneskillnader skulle leda till fler jobb, främst inom tjänstesektorn. Sverige avviker mot flera andra länder genom en mindre tjänstesektor och det kan vara en del av förklaringen till den svaga sysselsättningen i Sverige.

En längre sammanfattning finns i en artikel av SNS:s forskningsledare Birgitta Swedenborg på DNdebatt idag 24/1-06 med rubriken Överdriven tro på jämlikhet gör att jobben inte kommer. Den svenska modellen underkänns i försiktiga ordalag. I ingressen framhålls:

"Sveriges jämlikhetspolitik gör att folk jobbar mindre, att de anstränger sig mindre, och att de är mindre benägna att byta jobb eller flytta för att höja sin lön. En hårt driven utjämningspolitik med höga skatter och generösa förmåner har medfört att tillväxten under de 25 senaste åren inte skapat någon sysselsättningsökning. Ändå anser 60 procent av svenskarna att inkomstskillnaderna i landet måste minska ytterligare."

En ännu längre sammanfattning och beskrivning av innehållet på 28 sidor finns att läsa här (pdf). Längst ner finns en förteckning på de nio amerikanska och de nio svenska ekonomer som står bakom rapporten. Sammanfattningen av sammanfattningen återges här nedan:

Inkomstskillnaderna i Sverige har ökat svagt på ett sätt som främjat incitament och effektivitet. Ojämlikhet har främst uppstått i antalet arbetade timmar. Svenskarna har blivit mer negativa till ojämlikhet. (Kapitel 1)

Den svenska jämställdhetspolitiken har stärkt kvinnornas ekonomiska ställning. Kostnaderna för olika slags politik måste dock vägas mot uppnådda mål, speciellt i ett högskattesamhälle. (Kapitel 2)

Löneskillnaderna har ökat men lönesammanpressningen är fortfarande betydande, vilket har gjort att många jobb prissätts ur marknaden. Det är allvarligare i dag, eftersom andelen lågutbildade invandrare har ökat.(Kapitel 3)

Höga skatter och generösa förmåner påverkar arbetsutbudet men större delen av anpassningen sker i andra dimensioner än antalet kontrakterade timmar – såsom frånvaro och yrkesval. (Kapitel 4)

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken bidrog till att förlänga arbetslösheten under 1990-talet, då arbetslöshetens genomsnittliga varaktighet steg till 2 år. Politiken kan inte motivera sina kostnader. 2000 års reform var ett steg i rätt riktning.(Kapitel 5)

Den svenska arbetslösheten liknar nu den europeiska om man ser till den »verkliga« arbetslösheten. Skälet är att generös arbetslöshetsersättning i kombination med den nya ekonomiska turbulensen förlänger arbetslösheten.(Kapitel 6)

Ekonomisk tillväxt i Sverige skapar färre jobb än tillväxt i andra länder. Skälet är höga skattekilar och andra hinder för främst små tjänsteföretag, som gör att Sverige har en mindre privat tjänstesektor än andra moderna ekonomier. (Kapitel 7)

Ekonomisk tillväxt är lägre i kommuner med höga skattesatser, eller en mindre näringslivsvänlig politik, än i kommuner med låga skatter. Den lägre tillväxten eroderar skatteunderlaget och därmed även skatteintäkterna. (Kapitel 8)

Sveriges komparativa fördelar är allt mindre skilda från andra länders. Sverige, liksom andra länder, utsätts för ökad konkurrens på världsmarknaden, inte minst från låglöneländer som Kina, vilket kan påverka svenska löner. (Kapitel 9)

Det finns anledning att återkomma till NBR-rapportens slutsatser.