tisdag, januari 24, 2006

Svenska jämlikhetsmodellen underkänd

Sverige förlorar på inkomstutjämningen både i form av minskat välstånd och sämre sysselsättning. Sverige ligger i topp i utjämning. Ändå anser svenskarna att ojämlikheten är ett problem. Det framgår av "NBR-rapporten" från det koncilianta SNS.

Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) är en organisation som är mycket försiktig när det gäller att komma med politiskt obekväma rekommendationer. Ekonomer, statvetare och andra akademiska experter som anlitas har oftast en bakgrund i universitetsvärlden, där en politiskt korrekt record är en förutsättning för avancemang, eller också kommer de från kanslihuset där detta givetvis är ännu mer påtagligt (VDn kommer från finsnsdepartementet).

Men organisationens koncilianta små steg i rätt riktning ("myrsteg i filttofflor") har ofta utdömts av ett massmedieetablissemang, som befunnit sig mycket längre åt vänster. Det har varit enkelt eftersom ordet "Näringsliv" i namnet inbjudit till att klassa SNS som en egoistisk näringslivsorganisation som bara vill berika aktieägarna på de anställdas bekostnad. Därför är det synnerligen anmärkningsvärt att SNS idag kommer med ett fullständigt underkännande av utjämningspolitiken i Sverige och förordar "mer ojämlika löner". En orsak till detta är att man fått tryck på sig från nio amerikanska ekonomer som gjort en mera politiskt a-korrekt analys än vad svenska ekonomer vanligtvis finner hälsosamt.

En kort sammanfattning finns i dagens Ekonomieko där Robert Topel (prof Chicago) och Magnus Henrekson (chef IUI) intervjuas om behovet av större löneskillnader och en bättre arbetsmarknadspolitik. Topels tes är att större löneskillnader skulle leda till fler jobb, främst inom tjänstesektorn. Sverige avviker mot flera andra länder genom en mindre tjänstesektor och det kan vara en del av förklaringen till den svaga sysselsättningen i Sverige.

En längre sammanfattning finns i en artikel av SNS:s forskningsledare Birgitta Swedenborg på DNdebatt idag 24/1-06 med rubriken Överdriven tro på jämlikhet gör att jobben inte kommer. Den svenska modellen underkänns i försiktiga ordalag. I ingressen framhålls:
"Sveriges jämlikhetspolitik gör att folk jobbar mindre, att de anstränger sig mindre, och att de är mindre benägna att byta jobb eller flytta för att höja sin lön. En hårt driven utjämningspolitik med höga skatter och generösa förmåner har medfört att tillväxten under de 25 senaste åren inte skapat någon sysselsättningsökning. Ändå anser 60 procent av svenskarna att inkomstskillnaderna i landet måste minska ytterligare."

En ännu längre sammanfattning och beskrivning av innehållet på 28 sidor finns att läsa här (pdf). Längst ner finns en förteckning på de nio amerikanska och de nio svenska ekonomer som står bakom rapporten. Sammanfattningen av sammanfattningen återges här nedan:
Inkomstskillnaderna i Sverige har ökat svagt på ett sätt som främjat incitament och effektivitet. Ojämlikhet har främst uppstått i antalet arbetade timmar. Svenskarna har blivit mer negativa till ojämlikhet. (Kapitel 1)

Den svenska jämställdhetspolitiken har stärkt kvinnornas ekonomiska ställning. Kostnaderna för olika slags politik måste dock vägas mot uppnådda mål, speciellt i ett högskattesamhälle. (Kapitel 2)

Löneskillnaderna har ökat men lönesammanpressningen är fortfarande betydande, vilket har gjort att många jobb prissätts ur marknaden. Det är allvarligare i dag, eftersom andelen lågutbildade invandrare har ökat.(Kapitel 3)

Höga skatter och generösa förmåner påverkar arbetsutbudet men större delen av anpassningen sker i andra dimensioner än antalet kontrakterade timmar – såsom frånvaro och yrkesval. (Kapitel 4)

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken bidrog till att förlänga arbetslösheten under 1990-talet, då arbetslöshetens genomsnittliga varaktighet steg till 2 år. Politiken kan inte motivera sina kostnader. 2000 års reform var ett steg i rätt riktning.(Kapitel 5)

Den svenska arbetslösheten liknar nu den europeiska om man ser till den »verkliga« arbetslösheten. Skälet är att generös arbetslöshetsersättning i kombination med den nya ekonomiska turbulensen förlänger arbetslösheten.(Kapitel 6)

Ekonomisk tillväxt i Sverige skapar färre jobb än tillväxt i andra länder. Skälet är höga skattekilar och andra hinder för främst små tjänsteföretag, som gör att Sverige har en mindre privat tjänstesektor än andra moderna ekonomier. (Kapitel 7)

Ekonomisk tillväxt är lägre i kommuner med höga skattesatser, eller en mindre näringslivsvänlig politik, än i kommuner med låga skatter. Den lägre tillväxten eroderar skatteunderlaget och därmed även skatteintäkterna. (Kapitel 8)

Sveriges komparativa fördelar är allt mindre skilda från andra länders. Sverige, liksom andra länder, utsätts för ökad konkurrens på världsmarknaden, inte minst från låglöneländer som Kina, vilket kan påverka svenska löner. (Kapitel 9)
Det finns anledning att återkomma till NBR-rapportens slutsatser.

9 Comments:

At 24 januari, 2006 21:49, Blogger Disen said...

Väntade siffror - fel konklusion

De nordiska blocköverskridande konsensus om noenlunda egalitära inkomster er knappast orsaken til den rekordhöga arbetslösheten. Dom nakna siffrorna talar för seg. Packa inte inn dom i neoliberala irrelevanser. Gå vidare och hitta elasticiterna på jobbskapandet mhp skatter, LAS, letter och annat.

Och var god svara på frågan : Exakt hur låg skall minimumslönen vara för att det biter ?

 
At 25 januari, 2006 01:22, Blogger Per-Olof Persson said...

Efterfrågan på arbetskraft

Jag vet inte exakt vad de traditionella nationalekonomiska skolorna ser för lösning på arbetslöshetsproblemet. Jag har ingen formell utbildning i nationalekonomi. Men det verkar råda en viss förvirring inom de traditionella skolorna.

Den österrikiska skolan anser att arbetslöshetsproblemet enbart kan analyseras med hjälp av lagen om utbud och efterfrågan. Lönen är ett pris som inte skiljer sig från andra priser. Uppkommer ett överskott (arbetslöshet) så beror detta på att priset (lönen) är för hög.

Skatter och regleringar kan också ge en hög kostnad för arbetskraften. Då får man antingen åtgärda dessa problem eller så måste lönerna sjunka. Det är tyvärr omöjligt att tvinga arbetsgivarna att anställa arbetskraft som inte är lönsam.

 
At 25 januari, 2006 03:41, Blogger apa666 said...

Sverige förlorar på inkomstutjämningen både i form av minskat välstånd och sämre sysselsättning. Sverige ligger i topp i utjämning. Ändå anser svenskarna att ojämlikheten är ett problem. Det framgår av "NBR-rapporten" från det koncilianta SNS.

ergo: Svenskarna är dumma.

 
At 25 januari, 2006 11:04, Blogger Per-Olof Persson said...

Två viktiga slutsatser

(1) En hårt driven utjämningspolitik med höga skatter och generösa förmåner har medfört att tillväxten under de 25 senaste åren inte skapat någon sysselsättningsökning.

(2) Forskningen visar att Sveriges ekonomiska tillväxt är driven av produktivitetsökningar och inte sysselsättningsökningar - någonting som tycks vara unikt.

 
At 25 januari, 2006 11:51, Blogger Per-Olof Persson said...

Svenskarna är dumma

För de som är intresserade går det att ladda ned en pdf-fil på 23 sidor skriven av Tyler Cowen - "Self-Deception as the Root of Political Failure".

http://www.gmu.edu/jbc/Tyler/PrideandSelf.pdf

Tyler Cowen menar att det är människors självbedrägeri som är roten till politiska misslyckanden. En individ ratar den information som skadar individens bild av verkligheten eftersom detta minskar individens nytta.

Därför är det sällsynt att individen söker sanningen i politiska frågor. Detta förklarar varför det existerar omfattande politiska misslyckanden trots att det finns tillgång till information (vetenskapliga rapporter mm). Individer ändrar sällan sin uppfattning trots att de är överbevisade.

 
At 25 januari, 2006 15:07, Blogger Marcus said...

"Forskningen visar att Sveriges ekonomiska tillväxt är driven av produktivitetsökningar och inte sysselsättningsökningar - någonting som tycks vara unikt."

Que? Tillväxt kan drivas av produktivitetsökning, men knappast av sysselsättningsökning - hur skulle det gå till? Tillväxt, om den överskrider produktivitetshöjningen, driver snarare sysselsättningsökningen.

"Unikt" är väl knappast ordet heller. På vilka grunder påstår du det? Det som något missvisande brukar kallas för jobless growth är just precis det här, och ett välkänt fenomen i hela västvärlden de senaste 25 åren. Jag vill hävda att det i princip uteslutande är symptom på en strukturomvandling och knappast något som påverkas av sossepolitiken i någon högre grad. Att möta problemet har dock sossarna misslyckats med.

 
At 25 januari, 2006 15:58, Blogger Danne Nordling said...

Vad P-O P syftade på är sannolikt att forskarna hävdar att i 33 av 35 undersökta länder skapar tillväxt ökad sysselsättning. Men den svenska tillväxten ligger helt inom produktivitetsökningens ram trots att det finns stora mängder lediga resurser. NBER-gruppen hävdar att den egentliga arbetslösheten är 16 procent.

Detta är Sveriges akuta problem. Men på längre sikt har vi också ett produktivitetsökningsproblem som innebär att "svenska löner snart sätts i Peking" som forskarna uttrycker saken. Här finns det några år kvar att komma med en lösning - det är frågan om nyföretagande, innovationsklimat och ingenjörsförmåga som ögonskenligen inte kan lösas inom ramen för den egalitära skolan och den egalitära skattepolitiken.
/DNg

 
At 25 januari, 2006 16:21, Blogger per fredö said...

En anställd vill självfallet ha så mycket betalt som möjligt.
Det sker ofta via facken.

De med hög utbilning och som bidrar mer till företagens produktivitet vill ha bra betalt. Det accepterar de flesta företag, som också godtar att lönerna fastställs via enskilda uppgörelser.

Alldeles oavsett vilka löner som betalas ut ivårt land så visar beräkningar att skillnader i disponibla inkomster är extremt låga och att även företagen betalar så höga skatter att de ofta tvingas åtgärder som att flytta utomlands, att undvika nyanställningar eller att undvika att starta nyföretag.

Om allt detta ska undvikas och så snabbt som möjligt ändras så krävs betydande förändringar i löner, indirekta skatter samt bidragsersättningarna.

Detta skulle göra det mer lönande att jobba, att utbilda sig, att nyanställa sasmt att satsa på nödvändiga produktivitetsförändringar även på hemmaplan.

På vänterkanten dyker det upp planer på en utjämningspolitik som skulle bli än mer extrem än den nuvarande. Allt fler skulle hamna i knät på kommuner och stat samt få sina inkomster därifrån. Konsekvenserna ska inte bara belysas av en och annan ekonom utan av hela näringslivet och av den politiska alliansen, som givetvis inte ska lägga sig så nära mitten att väljarna får svårt iaktta var de ideologiska skillnaderna finns.De finns där vågar jag tro så Dannes tvekan måste undanröjas.

 
At 25 januari, 2006 20:15, Anonymous Sture Åström said...

Självbedrägeriet

Tack Per-Olof för tipset om Tyler Cowens skrift.


Jag har länge hävdat att självbedrägeriet hos väljare såväl som hos politiker nog är främsta orsaken till våra problem.

Hälsningar

Sture ÅStröm

 

Skicka en kommentar

<< Home