Fastighetsskatten lindras en gång till
Nu reduceras fastighetsskatten för de värst utsatta ännu en gång för 2006. Dessutom får de som enbart äger fritidshus också en lindring. Utformningen riktas mot socialdemokratiska väljare och kan leda till att frågan blir svårare för Alliansen att driva i valrörelsen.
Idag 26/6 presenterade regeringen en promeroria med förslag till ännu en lindring av fastighetsskatten för inkomståret 2006 (pressmeddelande). Sedan 2001 har hushåll med relativt låga inkomster i förhållande till permanentbostadens värde fått en reduktion av fastighetsskatten så att skatten maximalt fått uppgå till 5 procent av hushållsinkomsten. Därefter har taxeringsvärdena stigit och därför har från och med i år den maximala skatten sänkts till 4 procent av hushållsinkomsten.
Nu har taxeringsvärdena för 2006 fastställts varvid dessa ökat i genomsnitt med ca 23 procent. Detta förutsåg samarbetspartierna och dessutom fanns en önskan att även fritidshus skulle omfattas i vissa fall. Därför kom man överens om en utvidgning av begränsningsregeln. Tydligen var socialdemokraterna motspänstiga in i det sista och resultatet blev en något komplicerad kompromiss.
Ett av problemen har varit begränsningen av begränsningsregeln till fastigheter med ett taxeringsvärde på högst 3 miljoner kronor. Önskemål fanns att höja detta åtminstone till 5 miljoner. Resultatet blev att begränsningsregeln gäller som vanligt upp till 3,33 miljoner och att en ny begränsning gäller därefter upp till 5 miljoner. Då får skatten högst uppgå till 6 procent av hushållsinkomsten. Härigenom får ca 2 000 hushåll en ytterligare lindring. Inkomsten får nu uppgå till högst 833 333 kronor om året (inkl 15 procent av annan förmögenhet än fastigheten) i normalfallet.
Även fritidsfastigheter kan leda till begränsad fastighetsskatt eftersom kravet på att det enbart är en permanentbostad som kan få nedsättning slopas. Dock gäller kravet att det är en privatbostad. Den familj som har ett fritidshus som är högst lika högt taxerat som permanentbostaden får dock ingen ytterligare lindring. Regeln är främst till för personer som bor i flerfamiljshus men som äger fritidshus. Den berör ca 22 000 personer.
Förmögenhetsskatten får som tidigare reduceras med samma andel som fastighetsskatten till den del den berör begränsningsfastigheten. Dagens reduktionsregler minskar fastighets- och förmögenhetsskatten med ca 700 miljoner kronor och berör 200 000 hushåll (nära en fördubbling mot tidigare bedömning från FiD). Utvidgningen ökar skattebortfallet i år med 80 mkr.
Den politiskt intressanta frågan blir nu om fastighetsskatten fortfarande kommer att bli en fråga för valrörelsen. De värst drabbade grupperna har fått en lindring. Socialdemokratiska fritidshusägare har inkluderats. De som ännu har anledning att klaga är familjer med villa och fritidshus där det senare kan ha taxerats upp oerhört men som naturligtvis inte behöver vara lika dyrt som villan. Dessutom spelar det ingen roll vilket av husen som är dyrast eftersom bara det ena kan få en skattereduktion. De som befinner sig i denna situation kan antas mera sällan vara socialdemokratiska sympatisörer.
Valrörelsen i denna fråga skulle kunna handla om ökade marginaleffekter. Men denna typ av skattefrågor har kommit i skymundan efter Alliansens prioritering av att ge skattelättnader till arbetande låginkomsttagare utan att ge dessa i termer av en marginalskattesänkning. Dessutom är det en fråga om 4 procents extra marginaleffekt. Den 5-procentiga värnskatten har inte fått någon framträdande plats i den poloitiska debatten. Varför skulle då en 4-procentseffekt som dessutom ger en skattelättnad kunna ge upphov till politiskt engagemang?
Då återstår en renodlad principfråga. Skall man ha fastighetsskatt eller inte? Denna fråga är inte så enkel som den låter eftersom avdragsrätten för låneräntor historiskt och principiellt är sammankopplad med förekomsten av fastighetsskatt. Det är en tekniskt komplicerad fråga som på många sätt kan förta effekten av en renodlad moralisk kritik av fastighetsskatten. Dessutom skulle en stor del av statsskatten kunna avskaffas för samma belopp som man måste satsa på att avskaffa fastighetsskatten. Det skulle ha välgörande dynamiska effekter till skillnad från ett avskaffande av fastighetsskatten. Alliansens interna diskussioner tycks ha kommit till denna slutsats eftersom kristdemokraternas förslag i praktiken dragits tillbaka.
1 Comments:
Angående debatten i augusti 2005
Två teoretiska fel angående sparchocker
(1) Sparchocker uppkommer aldrig i en ekonomi med stabil penningmängd. Det närmaste man kan komma en ekonomi med stabil penningmängd är om man har en guldmyntfot och en hundraprocentig reserv för bankerna (idag är bankernas reserv 10 %).
(2) Om en sparchock ändå skulle uppkomma i en ekonomi med stabil penningmängd, så sjunker räntan och det blir näst intill gratis att låna till investeringar eller konsumtion.
När uppkommer sparchocker?
Historiskt sett har sparchocker endast uppkommit efter en kraftig utlåningsexpansion (en ökning av penningmängden), som exempelvis i USA 1929 och i Sverige 1990. En ökning av penningmängden (M) medför att även pengarnas omloppshastighet (V) ökar.
Omloppshastigheten (V) innebär att pengarna används fler gånger per år vilket innebär att sparandet minskar och konsumtionen ökar. Skälet till att pengarna används fler gånger är att fler pengar gör dem mindre värda i förhållande till något annat, exempelvis varor, tjänster, aktier, fastigheter mm.
Man kan också förklara det som så att pengar blir ingen bristvara eftersom det snart kommer nya ändå och då kan man ändå använda dem så snabbt som möjligt. En sparchock uppkommer när människor inser att den kraftiga ekonomiska uppgången inte är hållbar och man har lånat för mycket till konsumtion och spekulation.
I detta fall kan sparandet öka mycket kraftigt på kort tid. Centralbanken kan lindra sparchocken genom att sänka räntan och lånen blir billigare. Det stora problemet med för stora lån kvarstår dock och dessa låna måste betalas ner eller skrivas av i bankernas bokföring.
I detta fall kan till och med penningmängden (M) minska eftersom de nya pengarna har genererats genom utlåningen. Antalet pengar blir mindre genom amorteringar och avskrivande av lån. Eftersom nästan alla pengar har skapats av bankerna innebär detta system att dagens penningmängd endast räcker till amorteringarna på lånen.
Därför måste bankerna hela tiden skapa nya pengar genom ny utlåning för att kunderna ska kunna betala räntan på lånen. Detta innebär att antalet nya pengar måste skapas allt snabbare och i en allt större mängd över tiden. Någon gång i framtiden måste man därför tillåta att en allt högre inflationstakt amorterar ner lånen och gör dem billigare för låntagaren. På längre sikt kommer dock valutasystemet att haverera.
Stabil penningmängd och en ekonomi med ränta
Nu kan vi konstatera att sparchocker inte uppkommer i en ekonomi med stabil penningmängd, dvs en ekonomi med en guldmyntfot. I denna typ av ekonomi kommer vi att ha förändringar i sparandet men de blir inte snabba och överraskande.
Sparandet påverkar omloppshastigheten (V) och en stabilare omloppshastighet (V) gör att den monetära efterfrågan i ekonomin bli mer stabil. Om också penningmängden (M) är stabil blir den monetära efterfrågan ännu mer stabil. Den monetära efterfrågan i ekonomin är M x V och detta är företagens efterfrågan och företagens försäljningsintäkter.
Ett viktigt skäl till att konjunktursvängningarna blir minimala i den här typen av ekonomi är att den monetära efterfrågan är stabil. Om vi tillför mer pengar till ekonomin får vi en konjunkturuppgång och när ökningen måste växlas ned så får vi en nedgång.
Den monetära efterfrågan blir stabil men den reala efterfrågan ökar genom att produktionen ökar. Ju större produktionsökningar desto större prissänkningar och desto mer går att köpa för samma mängd pengar.
Eftersom den här typen av ekonomi har marknadsränta så kan ett ökat sparande inte ställa till med några större problem för den monetära efterfrågan (M x V). När sparandet ökar så sjunker marknadsräntan och de sparade pengarna kommer att lånas och användas främst till investeringar och konsumtion.
När sparandet minskar så ökar marknadsräntan och det blir mer attraktivt att spara. Omloppshastigheten (V) blir relativt stabil. En annan fördel med det lägre sparandet (en ökning av konsumtionen) är att investeringarna blir färre. Detta är bra därför att kampen om de knappa resurserna i ekonomin försvinner och inga överhettningar och prischocker kan uppkomma.
Man får inte i heller mängder av investeringar som enbart på papperet är långsiktigt lönsamma (pga av en artificiellt låg ränta). Dessa måste förr eller senare avvecklas och då kan djupa lågkonjunkturer uppkomma.
Kan de sparade pengarna läggas i madrassen? Nej, men de kan användas till annat än investeringar och konsumtion. Pengarna kan användas till spekulation i värdepapper och dras undan den monetära efterfrågan (M x V).
Men detta kan inte uppkomma i någon större utsträckning om man har en stabil penningmängd (guldmyntfot) därför inga allmänna prisökningar kan förekomma i den här typen av ekonomi. Aktieindex kan endast öka om andra priser sjunker som exempelvis på fastigheter eller vice versa.
Kan lägre löner öka sysselsättningen?
Ett av exemplen från augusti 2005 förutsatte en sparchock på 10 %. Detta kan inte förekomma om penningmängden (M) är stabil. Exemplet förutsatte också en ekonomi utan ränta samt att ekonomin inte har några produktivitetsökningar. Sparchocker är också väldigt sällsynta och uppkommer bara när banker och centralbank har skapat en monetär överhettning.
Vi glömmer sparchocker och antar att penningmängden (M) är stabil (vi har guldmyntfot) och att omloppshastigheten (V) också är stabil. Kvantitetsteorin ser ut så här:
M x V = P x Q
M = Penningmängden
V = Omloppshastigheten
P = Genomsnittligt pris
Q = Antal varor och tjänster
År 1 antar vi följande:
M = 100 kr
V = 10 gånger per år
P = 1 kr
Q = 1000 st
Antal arbetande = 10 personer
Lön per år = 45 kr
Total lön = 450 kr
Antal arbetslösa = 2 personer (17 %)
Företagens vinstmarginal = 10 %
Övriga kostnader förutom lönerna = 450 kr
(100 kr x 10 gånger per år = 1 kr x 1000 st)
Företagens omsättning är då den samma som den monetära efterfrågan (M x V) 100 kr x 10 gånger per år = 1000 kr. Företagens kostnader är då (total lön) 450 kr + (övriga kostnader) 450 kr = 900 kr. Företagens vinster är då (1000 – 900 =) 100 kr.
År 2 vill vi ha full sysselsättning:
Vi sänker lönen per arbetare från 45 kr till 37,50 kr. Eftersom vi får fler i arbete får vi samma lönesumma som tidigare. Skattebördan för de arbetslösa minskar samtidigt som fler produkter produceras. Vi antar att produktionen år 2 ökar med 10 %.
M = 100 kr
V = 10 gånger per år
P = 1 kr
Q = 1100 st
Antal arbetande = 12 personer
Lön per år = 37,50 kr
Total lön = 450 kr
Antal arbetslösa = Inga
Företagens vinstmarginal = 10 %
Övriga kostnader förutom lönerna = 450 kr
Företagens omsättning är då den samma som den monetära efterfrågan (M x V) 100 kr x 10 gånger per år = 1000 kr. Företagens kostnader är då (total lön) 450 kr + (övriga kostnader) 450 kr = 900 kr. Företagens vinster är då (1000 – 900 =) 100 kr.
Vad händer med människornas köpkraft år 2? 12 människor kunde köpa vars 83,3 varor och tjänster under året (1000 st). År 2 kunde 12 människor köpa vars 91,7 varor och tjänster (1100 st), dvs en ökning med 10 %.
Skicka en kommentar
<< Home