Tar oljan snart slut?

Oljepessimisterna eller företrädarna för Peak Oil menar att toppen på oljeproduktionen kommer att uppnås detta årtionde. Detta är sakligt fel, menar professor Radetzki med visst fog. Vi bör fråga oss vilka intressen som ligger bakom spridningen av en felaktig uppfattning.

Jag var igår 13/6 på Nationalekonomiska föreningen och lyssnade på professor Marian Radetzki, som talade över ämnet "hur högt kan oljepriset bli". Det bestod till större delen av en kritik mot de s k oljepessimisterna eller "peak-oil-företrädarna" som hävdar att oljekonsumtionen kulminerar när hälften av alla resurser förbrukats. Detta kommer att inträffa det här årtiondet pga resursbrist.

Debatten började den 12 maj 2005 då professor Kjell Aleklett, ordförande i ASPO, the Association for the Study of Peak Oil&Gas, skrev ett inlägg på Brännpunkt i SvD där Kinas stigande konsumtion anfördes som argument för att toppen för oljekonsumtionen snart är nådd. År 2003 var konsumtionen i Kina 6 milj fat och den kan kanske bli 10 milj år 2010. Det ifrågasattes av Radetzki den 12 juli 2005. Kinas ökning 2004 berodde på exceptionella förhållanden. Högkonjunkturen i USA går dessutom mot sitt slut och därför kommer efterfrågeökningen att lugna ner sig.

Idag producerar världen drygt 80 miljarder (rättelse miljoner) fat olja om dagen. Opec-ländernas andel har sjunkit från 44 procent 1980 till 35 procent 2005 genom att man där varit ointresserad av att bygga ut produktionskapaciteten särskilt mycket. Det ligger i kartellens intresse att hålla tillbaka utbudet för att hålla uppe priset. För en professor i fysik är det kanske inte riktigt klart vari skillnaden består i kartellinitierade utbudsbegränsningar och sådana som beror på resursbrist.

Paradargumentet för peak-oil-företrädarna är att de nya fyndigheter av olja som nu hittas varje år är mindre än världens årliga oljeförbrukning. Alltså dröjer det inte särskilt länge innan det blir fysisk brist på olja. Mot detta anförde Radetzki att det historiskt har visat sig att nyupptäckta fyndigheter i genomsnitt varit sex gånger större än vad som troddes vid upptäckten.

Ett annat argument är att det bara skulle upptäckas små fyndigheter idag jämfört med tidigare. Men om de visar sig vara sex gånger större är detta argument inte mycket värt, enligt Radetzki. Det är som att i skogsbruket bekymra sig om att de nyplanterade områdena bara innehåller små träd.

Att oljepriserna stigit kraftigt det senaste året beror på en "efterfrågechock" enligt Radetzki. Han kunde peka på en rad andra råvaror som också stigit kraftigt ungefär samtidigt (t ex koppar). Det är inte bevisat att resursbrist eller höga marginella utvinningskostnader skulle vara orsaken till de höga priserna. Om de blir bestående kommer lönsamheten i oljeutvinningen till långt lägre kostnader att bli enastående exceptionellt hög.

Argumenten för att oljan håller på att ta slut håller inte enligt Radetzki. Trots detta är oljepessimisternas rörelse synnerligen inflytelserik. Den har t ex fått företräde i USA:s senat för att redogöra för sin syn. Därför måste man enligt min mening fråga sig vad som ligger bakom denna rörelse som företräds av högt ansedda vetenskapliga experter. Vi kanske ser embryot till en ny växthusteori?

Vi borde ställa oss frågan vad det i så fall är för faktorer som ligger bakom spridningen av föreställningen att oljan snart tar slut. Min fråga om detta kunde enligt föreningens ordförande professor Ulf Jakobsson inte besvaras eftersom det inte hade inbjudits någon företrädare för Peak Oil som kunde försvara deras tes. Men jag vill här ställa upp en lista på sex tänkbara intressen som gärna ser att även en sakligt svårförsvarad hypotes om sinande oljetillgångar sprids i opinionen:

1. Miljöintressen. Det kanske är lättare att få ner oljekonsumtionen om det önskvärda för klimatpolitiken görs till det nödvändiga för att oljan ändå tar slut.
2. Kärnkraftsintressen. Om oljan tar slut måste vi satsa på kärnkraft även om vi miljöpolitiskt är skeptiska till denna energikälla. I USA har det inte byggts någon ny reaktor sedan 1973 men nu har den tidigare så motspänstiga Bush-administrationen tänkt om.
3. Handelspolitiska intressen. Man kanske inte vill köpa olja från terroristinfluerade stater som dessutom framstår som opålitliga och instabila. Oljeberoendet och beroendet av dessa stater kan då avvecklas samtidigt.
4. Politiskt yrkesintresse. En prognos som säger att oljan tar slut ger politikerna en ny funktion i form av utarbetandet av regleringar som förbereder avvecklingen av oljeberoendet. Svenskt exempel: Oljekommissionen som till 2020 skall avveckla Sveriges oljekonsumtion.
5. Massmedias yrkesintresse. Den som ställer upp en spektakulär men inte helt vederhäftig tes om omvälvande förändringar skapar läsintresse, som massmedia kommer att exploatera trots saklig och evident kritik från andra forskare.
6. Oljeintressen. De som sitter på oljetillgångarna nu har ett intresse att psykologiskt trissa upp priset på sina tillgångar för att kunna sälja aktier till ett högre pris. Därför stödjer oljeindustrin Peak Oil. Radetzki berättade för mig efteråt att Lundin Oil hör till bidragsgivarna.

Hur som helst skall det bli intressant att se om det blir en oljekris 2007 som Aleklett förutspådde för några år sedan. Mest intressant är dock om alla expertbedömningar om att oljepriset långsiktigt skall sjunka till 25-30 dollar per fat (mot ca 70 idag) skall slå in. Men dit återstår ännu många år.