Kvotering av kvinnor deontologisk moral

Ett moraliskt krav som hänvisar till att det är nödvändigt i sig att ha 40 procent kvinnor i styrelserna är helt främmande för den svenska värdenihilistiska rättstraditionen. Att härleda de grundläggande rättigheterna är svårt nog och hur gör vi med kravet att 40 procent skall bestå av "goda" människor?

Utredaren Catarina af Sandeberg föreslår att minst 40 procent av börsbolagens och de statliga företagens styrelser (360 resp 47 st) skall bestå av kvinnor - och maximalt 60 procent. Lagen skall träda i kraft 2008 och efter två år skall målet vara uppnått. Är detta inte fallet skall de felande företagen betala en straffavgift på 150 000 kronor per varje förnyelsetillfälle av styrelsen. Straffrättsligt skall avgiften inte betraktas som böter eftersom det är "väldigt främmande i aktiebolagslagen" att kriminalisera styrelseutnämningar.

Vilket är då syftet med detta förslag? Det bedöms beröra 250 kvinnor (DI 8/6 s10; res) som behövs för styrelseuppdrag med dagens utgångsläge på 18 procent för börsen. Staten har ansett sig behöva ingripa för att genomdriva en förändring som bedöms vara behövlig för att moraliskt rätta förhållanden skall råda inom de största företagens styrelser.

Det är alltså inte för att hjälpa de 250 kvinnor som kanske annars inte skulle ha utnämnts till styrelseledamöter som kvoteringen införs. Det är inte heller för att företagen skall bli mer effektiva som fler kvinnor skall in i styrelserna, även om några krystade förklaringar åt det hållet har förekommit i debatten. Företagen behöver knappast någora statliga anvisningar för att kunna gå så bra som möjligt. Nej, kvoteringen är enbart moraliskt grundad.

Vilken typ av moralfilosofi är det då fråga om? Det är knappast någon nyttomoral som genom sina konsekvenser skulle göra samhället bättre eller åtminstone bättre för kvinnorna. Annars hade man kunnat vänta att någon form av utilitarism åtminstone indirekt fanns inbyggd i förslaget eftersom andra formellt värdeneutrala reformer ändå ytterst motiverats med samhällsnyttan.

Förslaget till kvotering bygger på en deontologisk moralfilosofi. Det är själva handlingen - kvoteringsförhållandet - som är rätt i sig och därför bör göras (av grek deon, det som bör göras, nödvändighet, plikt). Andra deontologiska moralläror är t ex "de tio budorden", Kants etik och rättighetsetiken. Den svenska juridiska traditionen har i 100 år varit ytterst skeptisk till deontologiska inslag i rättspolitiken genom sin orientering mot värdenihilismen. Inte heller konsekventialistisk etik har stått högt i kurs, men den har ändå kommit in bakvägen genom hänvisningar till "allmänintresset" eller "samhällsnyttan". Men något samhällsintresse av att det finns 40 procent kvinnor i företagens styrelser tycker jag det är svårt att identifiera.

Det är svårt nog att finna de rationella grunderna för plikten att inte företa vissa handlingar som kan regleras i form av rättigheter. Att då hitta grunden för en plikt att utföra vissa aktiva handlingar i form av utnämningar av vissa personkategorier därför att dessa kategorier skulle ha absoluta moraliska anspråk i sig måste vara hart när omöjligt.

Om någon skulle fordra att 40 procent av företagens styrelser skulle bestå av "moraliskt goda" människor, hur skulle vi principiellt kunna avvisa ett sådant krav? I praktiken kan vi ännu underkänna detta krav genom att metoderna för att identifiera "de goda" fortfarande är bristfälliga. Men när metoden finns, vad säger vi då?